Mister trädgårdsmästare

Jag har semester och bloggen med mig, vad det verkar. Kan konstatera att barn, hypersocial semester och blogg inte går ihop. Någon del måste maka på sig. En annan del som fått makat på sig är trädgården.

I våras var jag mister trädgårdsmästare med mig, Petra, delar av familjen och arbetskamraterna. Jag hade fått två trädgårdsböcker av Petra i födelsedagspresent. En tunn om beskärning och en tjock om köksträdgårdar. Jag pratade vitt och brett om planer och projekt. Jag funderade i alla fall på dem. Det är lättare att vara trädgårdsmästare innan snön smält bort. Typ en månad senare än jag tänkt mig började jag sätta frön i krukor inomhus. Typ ett antal veckor för sent satte jag ut de plantor som tagit sig. Det var fem grader varmt och regnade och andra veckan i juni och jag hade inte hunnit härda plantorna innan jag satte ut dem. Tanken är att de för varje dag ska få vara ute längre och längre tid innan de planteras i jord för att gradvis vänja sig med uteklimatet. Sen åkte jag bort en vecka, var hemma en kväll och åkte bort en vecka. Osv. Inte ens ärterna är vad de varit. Jag har bytt till en lägre sort eftersom den jag tidigare haft blivit så himla hög. Trädgårdsmästaren tänkte sig en gammal anrik sort med lila istället för vita blommor. En lågväxande sort. Det är en lågväxande sort. Inte en blomma har synts. Först nu behöver jag överväga något slags stöd.

Dessutom har jag anlagt ett potatisland ihop med Petras pappa. Svärfar. Säger man det om man inte är gift? Om man har barn med dottern till svärfadern? Har dock inte sett det på två veckor så jag vet inte riktigt hur det går.

Men. Det är helt fantastiskt att vara så mycket med Olov. Efter vad jag får höra från andra, som har mer erfarenhet än mig av barn, skriker han lite och skrattar mycket och har ovanligt många ansiktsuttryck. På en del kort vi tagit av honom ser han mycket äldre ut än han är. Jag vet inte riktigt vad han gör med mig – om han gör något. Eller om jag bara blir uppfylld ändå. Om det är något som hör till att bli förälder. Än så länge är det liksom inte svårt att ha tålamod med honom. Än är det inte svårt att vara nöjd eller stolt som en tupp.

Bilar, asfalt och ett smultron

Vi är dumma i huvudet. Vi försöker vara rationella samtidigt som vi köper bil. Det gör att vi hamnat i en loop av argument, Blocket.se och variabler hit och dit som vi inte lyckas ta oss ur. Det är lättare att köpa hus än bil - åtminstone för oss. De bilar vi har har liksom bara kommit till oss. Petra köpte sin av hennes lillebror när han inte ville ha den längre för att den var för tjejig. Jag ärvde min av morfar. Men nu när vi försöker göra ett aktivt val så ändrar och ångrar vi oss hela tiden. Jag anar att bilindustrin är en enda stor kartell som gått ihop för att göra halvbra bilar för att alla ska behöva reparera dem mycket, för att de ska gå på bensin eller etanol - som enligt en skrift jag läste på en verkstad förstör bilarna mer än bensin- för att man ska bli missnöjd och hela tiden hoppas att gräset blir grönare och vägarna vackrare och vilja köpa ny bil. Tyvärr gör inte aningarna att jag undviker fällan utan att jag ändå går rätt i den. Lömska bilskojare.

Ett år efter att man grävde upp vår gata för fjärrvärme så lägger man nu på asfalt. Här står det inte still.

En grävare! Skrek alltid mina kusiner när de såg vadsomhelst med en skopa när vi var yngre. Jag smygfotar genom tvättstugefönstret.

Det ser ut som vi bor på en gata i skogen. Jag fortsätter att smygfota gömd bakom husknuten.

Men, kusiner och andra. Den här grävarn gräver inte. Den lägger asfalt med skopan. It's amazing vad de hittar på nuförtiden.Livet är inte bara stora maskiner. Här en solros som inte slagit ut. Ska den hinna? Ingen annan av mina solrosar har slagit ut.

Smultron är the shit. Och ärter och rödvinbär. Det tar inte slut förrän frosten kommer.

Svamptur på ägorna

Det är ingen konst att skita när ändan är full säger morfar. Det är ingen konst att plocka svamp när det växer på gården. Det här plockade jag i måndags när jag trodde att jag skulle klippa gräset. Svampen till höger måste vara ängschampinjoner. Skivorna/lamellerna under hatten är rosa istället för bruna som butikschampinjonerna. Smaken skiljer sig åt ganska mycket. Våra champinjoner är - eeh - blommiga i smaken lite som jag tänker mig att mandelblom luktar. Jag har nog bara känt syntetisk mandelblomslukt. Svamparna till höger - jaa - Karl-Johan eller nån annan stensopp eller eventuellt strävsopp. Av sopparna var det i alla falla bara djävulssopp och gallsopp som man inte skulle kunna äta enligt svampböckerna och det var det inte. Också lite blommig smak i alla fall och, kanske inte oväntat, skum och svampig konsistens. Sopp är svampar som ser ut som en tvättsvamp under.

Soppen växte precis där jag hade haft på extra mycket aska - i måbärshäcken ut mot gatan. Jag undrar om det spelar in att den poppade upp där.

Jon försöker att inte stalka Maud Bernhagen

En helg till. Vi har varit jätteduktiga idag. Jag har slätat ut och fyllt igen nedanför uteplatsen och däromkring. Använt jord som blev över när uteplatsen grävdes. Ikväll har vi kokat två omgångar med blåbärssylt på blåbär som vi plockade igår på Östberget på Frösön. Och det gick riktigt långsamt att plocka. Före dess jobbade jag. Just nu är det ungefär det jag gör. Jobbar eller donar på hemma.

I och för sig var vi till Jamtli i fredags. Petra kollade in kyrktimringen och jag surrade med jamtlikollegor från förr. De odlar hampa i år, något man tydligen tidigare gjort i Sverige för att göra kläder av. Då var det inte industrihampa som nu - utan röka-på-hampa. Men det var ingen som visste det då. För övrigt hade Bert-Ola läst ur en prästbok från 1809 att en skötsam och redig karl drack sådär en 20 supar på en dag. I och för sig var spriten svagare då - typ 20-30% - men hur kul hade det varit om inte nykterhetsrörelsen funnits?

I och för sig var vi på middag hos vänner på fredag kväll. Men ändå.

Jag har i alla falla kommit in lite i jobbet igen. Första dagarna var det bara astrist, men i torsdags och fredags började det svänga lite när det blev mer att göra och jag gaskade upp mig en del.

Petra ville absolut se utställningen från en dagismiljö anno 1971 på Jamtli där det visade sig att vi inte riktigt lämnat 70-talet. Det var inte så stor skillnad mot nu och det skojigaste var att TV4-sportens Maud Bernhagen var där samtidigt. Det hjälps inte, det är skojigt med kändisar och speaking of witch så har jag blivit kollega med curlingmaestron Peja Lindholm som jobbar på nya asylboendet på Frösön. Kanske läge för ett korplag till vintern? Och jag lyckas aldrig riktigt vänja mig med att känna mig naturlig i såna där kändissituationer. Ska man låtsas som ingenting och att kändisen inte är en kändis eller ska man visa att man vet att det är en kändis och vad är då det naturliga sättet att vara på? På Jamtli kände jag mig som värsta Maudstalkern då jag hela tiden hamnade i samma rum som henne. Hade hon varit helt okänd hade jag inte tänkt på det men nu kände jag mig som en förföljare.

Pussel

Jag lägger pussel i trädgården. Vi kom på att det inte skulle vara vanliga betongplattor på uteplatsen och inte trädäck för då måste vi olja. Så när vi kom över ett parti skiffer mot en vinbox slog vi till. Vi sparar pengar men absolut inte tid. Först pusllade vi ihop en ruta på gräset. efter att gjort markarbetet har jag nu förflyttat hela pusslet till själva uteplatsen där det såklart inte gisk ihop sig på mitten och jag fisk riva upp en del och göra om. Skifferpussel är värsta zenpowergörat. Det går fantastiskt sakta och en del pusselbiter kan jag knappt rucka på själv. Och bitarna är inte släta under utan vågiga, knöliga och eller gropiga. Jag har ont i händer, ben och rygg och håret är alldeles strävt av damm från sanden. Nästa gång blir det asfalt.

För övrigt går ceremoniracet vidare. Efter Emils examination i Göteborg, Fridas bröllop i Eksjö, Agnes dop i Oviken (kusinbarn) var det i lördags begravning på Petras kusins man i Skärvången. Han körde ihjäl sig på midsommarafton, på fyrhjuling in i en bom. Det känns både sorgligt och onödigt. Det var en fin borgerlig begravning där man ansträngt sig för att begravningen skulle gå i Jonas anda. Picknick istället för kyrkkaffe och smörgåstårta funkar för mig. Så på lördag blir det flowerpowerbröllop i Söderhamn och sen är vi kanske i mål för ett tag. Eftersom jag i snitt jobbar var tredje helg tycker jag att jag inte gjort något annat senaste 5-6 veckorna än att vara med i livsriter.

När jag skifferpusslar går delar av hjärnan på tomgång. Ibland är det för komplicerat med pusslandet för att jag ens ska överväga radio eller liknande. De delar av hjärnan som inte används till pussel rasslar fram gamla låtar, gamla TV-serier, sånt jag drömt, boken jag läser för tillfället, saker som hänt både nyss och för länge sen. Det blandas och samtidigt håller jag på så länge med varje sten att de blir som individer. Introvert är bara förnamnet. Svarar knappt på tilltal.

Franskt vin och svenska ostar

Jag har just blivit bjuden på vin av två tvättäkta fransoser hemma hos mig själv. Franskt vin såklart. De är helt hookade på Sverige och gör ännu en mat- och skogresa genom Sverige. de hade köpt en extra kyl till husbilen för att kunna köpa med sig lax, jordgubbar och ost från Sverige. Jajjamen, fransmän som åker till Sverige för att köpa upp sig på ost minsann. Idag hade de varit i Skärvången och huggit in på ostfikat där. Förutom maten verkar upplevelsen av skog var en stor grej - att åka bil genom skogen bara. De har gjort flera resor genom Sverige förut och Arnaud har varit utbytesstudent i Östersund - men blev kompis med Petra innan det då hon var utbytesstudent i Frankrike. Arnaud och Sylvie tycker att det är alldeles för varmt och torrt och mycket folk i deras hemtrakter på landsbygden 50 minuter från Marseille såhär års. Jag blir helt fascinerad. Visst, jag längtar inte efter att bo någon annanstans eller så. Men det är så ickegängse att dra från Sydfrankrike till Norrlands inland när det är semester - och dessutom för att hamstra mat. Det ska ju vara tvärtom sägs det i tidningarna och i reseprogrammen.

De skulle kunna ha persikoträd på sin tomt. Och apelsiner och citroner. De hade redan planterat druvor och valnöt. Visst är det är fint med skidföre på vintern, men jag skulle inte ha något emot den växtligheten. Då skulle björkarna och den sista tallen på tomten åka i backen till förmån för matigare träd. För övrigt är det säkert mer än 10 kart på äppelträdet jag satte i våras.

De har solceller på taket som täcker in både uppvärmning av tappvatten och elbehovet på sommaren. Dessutom blir det över så att de säljer en hel del ström. På vintern står solcellerna halva värmebehovet om jag minns rätt. De har tydligen små fönster i deras landsände för att hålla ute solen och värmen. På senare år har det blivit mycket hårdare regler på husisolering just för att hålla solen ute eftersom värmen är ett större problem hos dem än kylan. Utlandet alltså - det är ändå ganska fascinerande.

Före och efter - baksidan

Istället för att blogga sattes det in en dörr i köket så vi inte ska behöva gå runt vårt mansion till hus för att få lite morgon- och lunchsol. För ett år sedan drygt skrev jag att det ingick i långtidsplanen för saker som vi ville göra. Jag trodde nog inte att vi skulle vara så snabba och det är knappast min förtjänst. Jag har mest agerat förvirrad hantlangare. Notera också på bilderna nedan att måbärshäcken är borttagen. Den står nu i Öd, kraftigt nedklippt för att inte törsta ihjäl av att ha fått rötterna avgrävda. Vi har också flyttat tre av bärbuskarna. De syns i nedklippta varianter av sig själva till höger i den nedre bilden.

Före - 10 juni 2007

Efter - 22 juni 2008

Kvar att göra: Stenläggningen. Vi har kommit övre ett parti osorterad skiffer som vi ska pussla ihop. Som de latmaskar vi är så skrapar vi bara bort lite gräsmatta (som vi lägger där häcken stått), lägger i lite duk mot ogräs och fyller på med lite sand. Om man ska vara riktigt duktigt ska man gräva bort jord, lägga duk, sen grus och sen sand. Vi hoppas att vårt slöare alternativ ska funka och gör eventuellt om någon gång i en avlägsen framtid.

Igår var det 15 grader i skuggan på förmiddagen men 35 i solen på uteplatsen. Köket var i vanlig sommarsolsordning obrukbart på grund av värmen. Nu har vi precis skaffat vår fjärde dörr till huset. Materiellt överflöd har blivit vår grej.

Istället för att blogga

Jo. Jo. Det händer jättemycket. Och det gäller ju att smida medan järnet är varmt. Min lillasyster har gift sig och min bror har tagit examen och jag har varit på både bröllop och examensföreställning. Först show i Göteborg och sen bröllop i Eksjö två veckor senare. Och jag har träffat en som heter Sponge på riktigt och vi har satt in en helglasad altandörr och det har blivit sommarlov och det har först varit tokvarmt länge och sen inte så långt från minus och regn mest varje dag och jag har satt i landet. Så jag har haft att skriva om till typ tio blogginlägg senaste veckorna. Minst. Men jag har bara inte hunnit. Eller, jag kunde ju ha sovit lite mindre. Och vi bodde hos Karin och Mikael i Göteborg och jag kunde ha skrivit om Majorna och att det är allt som Söder verkar vilja vara och om den flottiga älgen i Slottskogen och Azaleadalen som blommade så fint. Och att jag mer och mer blivit en trädgårdsspotter som vrider nacken ur led så fort jag ser en planterad blomma.

Istället har jag poat på både hemma och på jobbet och fått en del saker gjorda och sett lite mindre fotboll än vad jag är bekväm med ety jag är fotbollsintresserad in disguise men det ingår inte i min välplanerade image så jag låtsas som ingenting. Idag har vi hämtat två obromsade släpvagnar med skiffer i Ås och återigen konstaterat att det är hur bra som helst att vi inte byggt vårt eget hus oavsett hur fin utsikt vi skulle ha haft. Vi är inte rätt personer att göra det. Vi är rätt personer att läsa några böcker i solskenet på en schysst altan. Vi ska bara först.

Grovshoppa

Jorå, lite rekorderlig shoppingblogg utan krusiduller och krimskrams. Vi gör vårt för att hålla både BNP och konjunktur under armarna.

Mycket snack och lite verkstad, kan tyckas. Men nu är det verkstad och rörmokaren är här (ja, just nu är han på rast sen en dryg timme, men ändå). 18 element och rör och t-kopplingar och källarvåningens väggar står inte rakt under markplanets väggar så det är mycket att fundera på vad gäller rördragning. Aldrig att jag tidigare har tänkt på rördragning i andra hus, men nu lär jag inte kunna låta bli. Rörteknik fixar och det har vi väntat länge på. Elementet på väggen har varit trasigt sen delar av Ranarim bodde här och höll på frysa ihjäl. Så vi har haft ett extra element hela vintern.

Japp, släp minsann. Obromsat, för då blir det inget krångel med bromsarna säger svärfar. Vinterdäck ingår och svärfar är delägare. Köpt hos Kjell Jonsson i Ope. VI har dessutom köpt två sommardäck till Volvon och två till Colten. Vi tar det lite pö om pö med bilarna och går och drömmer om en biogasbil. Helst ska den gå på etanol också. Och vara elhybrid. Och vad är det där med svartlut egentligen och var tankar man det?


Nu ska det bli fruktlund. Ett finskt härdigt äppelträd. Vuokko eller Vuokka, edt står olika på lapparna. Och hur väljer man bland alla spett som står där hos Växtvaruhuset? Vi tog det som beskrivning verkade ha godast frukt, sådär 5 minuter före stängningsdags.

En grill- och braständare. Det behövs ingen tändvätska och det går på ett kick. Looftlightern sprutar hetluft på det man ska tända. När det är tänkt kan man ganska snabbt få upp temperaturen genom att fortsätta blåsa. På ETC-shoppen marknadsförs det som en miljösmart sak. Man behöver i och för sig ingen tändvätska, men framförallt är det praktiskt. Det går mycket fortare att få grillen grillfärdig eller att få fart i kakelugnen. Att snabbt få en hög förbränningstemperatur är tydligen miljösmart.

Är det ingen mer spännande grovshopping på gång, undrar säkert ni. Jodå, det är klart att det är. Men vi tar en sak i taget.

Stora humlor och kopulerande skator

Enligt den hädangångne Edvin Karlsson i Vänsjö betyder stora humlor i april att det inte blir någon bra sommar. Jag hörde det kanske våren -88 när vi såg - just det - stora humlor i april och det blev den sämsta sommaren i mitt liv med regn, regn och åter regn. Som den omutlige sanningssägare jag är kan jag inte annat än beklaga och meddela vad jag just sett. Stora feta humlor som sög nektar från våra krokusar. Sorry. Förvänta er inte för mycket av sommaren och ni kan möjligen bli glatt överraskade.

Dåligt omen

När vi tog ner tallen trodde jag att vi skulle bli fri skatorna i samma ögonblick som 2 kubikmetersskatboet stöp i backen. Ha ha ha, skrattade skatorna och började på en gång bygga ett nytt i tallen bredvid, längre in på tomten, förutom det reservbo de har inne i grannarnas gran. Nu är de mycket ivriga båda två och grannen Inna har sett dem göra det skator gör för att bli fler. De åker fram och tillbaka mellan våra björkar, grannens gran och botallen. De både bryter, vrider och knipsar av grenar.

Bra och dåligt med skator:

• Ljudet. De skränar. (Dåligt.)
• Bajset. (Dåligt. Jag vill inte ha bajs på mig eller mina saker.)
• Att de stjäl silvriga saker (En faktoid?) (Bra för då stjäl jag av skatorna sen.)
• Utseendet (Bra på avstånd men inte så bra på nära håll och hur praktiskt är det med så stor stjärt?)
• Bobyggandet (Bra - det är imponerande och blir sen bo åt andra fåglar.)
• Hur de gömmer saker (Bra - jag har någon gång ägnat en halvtimme åt att titta på en skata som gömmer mat samtidigt som andra fåglar är i närheten. Å ena sidan vill den gömma så snabbt som möjligt å andra sidan måste den hela tiden göra avledande manövrar för att inte visa att den håller på med något intressant.)
• Steppande på vår ventilationshuv (Klart dåligt - det finns inget bra med skator som går på ens ventilationshuv så det skallrar i hela huset på morgonen en timme innan man vill vakna.)
• Att ha dem inpå knuten (Nja. Gärna på andra sidan gatan men i trädet där vi hänger hängmattan? Nej tack.)

Ja jag vet att det blir jobbigt med mycket text. Vi tar lite lättsamma bilder från Östersunds svar på Edens lustgård istället.

Scilla och krokus. Lite nationalistisk vårblomning.

Hyacint. Vår. Inte jul.

Vårhobby. Klyva, trava, kasta, kratta.

Klyvning för morske män (jag då alltså).

Timmer! - säger någon det?

Vi har fällt ett träd på tomten. Det orsakade fågelbajs och tjärfläckar på bilen bland annat. Jag har ont i armar, händer och rygg efter att under hela gårdagen kapat upp trädet till ved. Själva fällandet kändes lite marigt så vi anlitade två specialister, Bengt och Bengt. Den ena Bengt är vikarie på mitt jobb men har också en träd- och trädgårdsfirma i Marieby utanför stan. Som den actionfotograf jag börjar bli så drog jag ut med kameran i högsta hugg.

Bengt säkrar trädet med en vajer så det faller åt rätt håll.

Bengt spänner vajern.

Bengt sågar ut den riktning som trädet ska falla åt.

Bengt har sågat klart. Bengt med vajern drar hårdare och hårdare.

Och hårdare och hårdare.

Och sen får tyngdlagen göra jobbet. Notera Vajerbengts förflyttning samtidigt som trädet faller.

Det var ett rejält skatbo i trädet. Men inga ungar eller ägg - jag lovar.

Och kottar förstås. Alltid dessa kottar.

Fram till den här bilden förstår jag Bengts rörelser. Men här är det lite otydligt vad han har kommit på.

Bengt och Bengt gläder sig åt ett väl förättat värv och att det blivit lunchpaus.

In-a-gadda-da-vida Östersund

Jag fick en kamera när jag fyllde år också och nu knäpps det på stort och smått, mest smått kanske. En sak jag lärt mig de senaste dagarna är att en del växter drar igång och grönskar innan snön försvunnit. I min iver att göra sommaren somrig kastar jag ut snön som ligger i högar på barfläckarna för att allt ska tina så fort som möjligt. Det ligger i ryggraden och jag kan inte låta bli. När jag i fredags körde spaden i en hög så klarade jag mig nätt och jämt ifrån att spada av små grönskade skott.


Och igår - i lördags - hade de växt en halv tvärhand på mindre än 24 timmar. Jag tror det är påskliljor.


Under förmiddagens tandborstning idag pilade en ekorre in under ena tujan. Där härjade den runt och Petra ville se den så hon gick ut i morgonrock och stod öga mot öga med ekorren ett tag. Då kom jag ihåg kameran och med tandborsten i munnen som ett tuff cigarr och vridandes på kameraringarna kastade jag mig ut genom altandörren för att föreviga.

Ekorrn satt i tujan - skulle leka koala

Är det en skog? Är det en djungel? Nej det är en 70-talstuja.

Nej, det är inte ett avscannat fotografi från 70-talet. Ljuset blev bara såhär och jag har ingen aning om varför.

Så, för er mina läsare, det var bara ett litet urval av allt gulligt som händer i Östersunds egen Edens lustgård här i Odensala. Håll till godo till nästa gång.

Jon har inte en trädgårdsdag

Ute skiner solen och på fönstret är det 30 grader i solen men på backen ligger 2-3 dm snö. Och det är fint med snön och om jag bara kom mig för så skulle jag ge mig ut och åka skidor på skaren någon morgon, men när schemat som igår var till 24.00 så blir det liksom inte av innan dagen blir för varm. Så nu får det faktiskt gärna ge sig. Det är OK om det blir vår och sommar nu till och med för en som gillar vintern. Nu när det är soligt ute vill jag låtsas vara duktig på tomten. Gå lite fram och tillbaka. Flytta en nedrasad pinne hit, bära en hink dit. Kratta lite här och köra lite skottkärra där, kasta på lite täckbark här och muttra lite över mossan där samtidigt som fåglarna kvittrar, grannhundarna i hundgården skäller och det passerar någon utanför tomten lite då och då. Sen ska jag stå och hänga på krattan/spaden/kvasten och småprata med någon granne om det vi gör eller om andra grannars beteende. Och jag ska fundera på om och var vi ska flytta bärbuskarna för att få en uteplats på morgonsolsidan och om det kanske börjar bli dags att måla om och vad jag ska sätta i landet i år och hur vi ska göra med häcken som vätter mot grannarna eftersom förra ägaren började på att byta ut dubbla rader ölandstok mot syrén. Nu står fyra höga buskar i mitten på häckraden. Det vill jag göra en dag som denna. Istället sitter jag inne och väntar på att snön ska smälta och skriver om det.

Trädgården 15 april 2008. Potatisen får vänta inne och jag med den.

Trädgården 18 juli 2007. Det prunkar och har sig.

Vad är det med komposter?

Detta med kompost fascinerar mig. I Östersunds kommun, åtminstone i stan, har man kompostkärl och möjlighet att sortera ut komposterbart. Rent miljömässigt är det lite otydligt hur stor vinsten är med det jämfört med att bara elda upp skiten. Men. Rent känslomässigt så tycker jag att det känns så mycket bättre att mina mandarinskal till jord åter ska varda. Om jag förstått kedjan rätt så rötas komposten först så att man klämmer ur den metangas man kan - och på den kör man bilar. Sen blandas komposten upp med gräs- och häckklipp (mitt häckklipp) och får ligga till sig en par tre år. Sen blir det jord till gräsmattor och vägbankar. Jorden är än så länge inte tillräckligt bra för att blir trädgårdslandsjord. Men ändå. Mandarinskalen slipper åka lastbil till Sundsvall. Istället blir de drivmedel och jord i en grässmatta som nån kan gå på och känna gräs under barfotafötterna en solig sommardag.

Jag matar inte kompostkärlet ute så medvetet. Däremot ska helst varenda litet strå och löv placeras i trädgårdskomposten eller ner i landet. Under sommaren har vi torkat ogräs för att kunna kompostera det utan att jorden ska innehålla ogräs. Imorgon ska jag låna en av kommunens två kompostkvarnar och mala ner ärtriset och kålrotsblasten. Potatisriset har nästan multnat ändå. Sen lär jag prova att köra lite häckklipp och annat bara för att. Allt ska grävas ned och runt i landet. Skulle gärna ha en matkompost också så att våra egna matrester blir vår egen matjord. Jag tänkre att den jorden skulle bli så fet och fin.

En lång kväll och en blåsig dag

Det blev en lång kväll och jag kan inte skriva mer om det för jag har tystnadsplikt och vet inte var gränsen går. Men jag blev inkallad till jobbet vid elvasnåret igårkväll och kom ham vid halvtiotiden på förmiddagen.

Petra gör sin första dag på nya jobbet idag. Hon är anställd som specialist i pedagogik och ska utbilda de på Skatteverket som utbildar Skatteverkets anställda i lagar och regler och vad det nu kan vara. Hon ska utbilda i att utbilda.

Vi flyttar perenner, använder kompostjord och komposterar annat och det börjar bli dags för mig att ta tag i dagen och åka med häckklipp och annat på tippen och peta ner jordgubbarna i jorden som är vänd, påfylld med kompostjord och aska och ogräsrensad. Jag är bara lite trött och desorienterad.

Ute står stor vargen och säger I'll huff and I'll puff and I'll blow your house away och det är bara några grader. Löven lossnar fler och fler så garageuppfarten är gul av löv, men det är ingen mening att kratta eftersom hängbjörkarna har det mesta kvar att tappa.

Och Petra tror att vi har gnagare i golvet/källartaket för hon tycker att det tassar och rasslar i golvet.

Mina nätter med melodifestivalstjärnan

• Petra vill påpeka att Ulrika Bodén är melodifestivalstjärna. Hon är med i Kapell Sheida som deltog i årets festival.
  
• Jag kunde inte värma henne under nätterna.
• Elelementen i den sektionen av huset fungerade inte.
• Men det var mest karl'n hennes som frös.
• Idag har vi fått en hög med jordgubbsplantor av min och Petras tidigare kollega på SV i Östersund.
• Det är byte i asylboendet på Frösön och det har inte fyllts på i samma takt som det har tömts. Just nu är fyra platser tomma vilket gör jobbet mycket lugnare. Vi får mer tid för var och en av de som bor där.
• Morfars bil kan komma att bli förödande för min form. Jag har inte suttit på cykeln sen bilen kom hit. Och det är jävligt bekvämt. Idag tog jag den 300 m typ för att köpa pizza. Men jag blir lite orolig i kroppen av att inte röra på mig.
• Andra natten bodde även Ranarims-Sofia här.
• De som flyttat från asylboendet gör det för att de fått permantent uppehållstillstånd - PUT (uttalas putt på mitt jobb). Det är alltid kul att jobba när någon har fått PUT, när de kommer ut från samtalet med Migrationsverket. De kan dansa, skrika hoppa, kramas eller bara se jävligt nöjd ut. Ingen har hittills fått besked om utvisning. Dessutom är det kul att se att killarna kan lägga eventuella konflikter åt sidan och gratulera varandra även om de själva inte fått PUT.
  

Söndagshäng

Vi har ätit söndagspizza från Pizzeria Oden. Jämfört med enda pizzerian La Bomba så vinner Pizzeria Oden på alla plan utom pizzeriakitsch även om även de har fått sin släng av sleven. Men Oden har godare pizza. Just nu kan jag sakna söndagshänget. Vi lyckas inte få till det. Petra sitter med Martin i SAM-styrelsen och skriver en ansökan om pengar från RFoD som fördelar pengar från Kulturrådet. Förra helgen jobbade jag, helgen innan var jag till Eskilstuna. Kommande helg ska jag hjälpa morfar att flytta in på servicehus och ännu nästa helg jobbar jag. Jag saknar det där att bara ta en promenad, fika och spela biljard och sen ta en pizza. Nu är det buskar som ska flyttas om det ska bli någon uteplats till nästa år. Anda buskar ska tunnas ur och klippas ned. Jag sätter upp hyllor i gillestugan och monterar dörrar. I fredags var kusin Pär här och hjälpte till och det blev mer gjort än på flera månader i gillestugan. Pär och jag har gjort helt olika karriärer. Han la inte manken till så mycket på mediagymnasiet och sen har han provat på allehanda industrier, som lärare och bara i år har han varit spadsnok (hjälpt till vid grävningar), lagt tak och nu kör han asfaltläggare över hela Mellannorrland. Allt låter helt supermacho som han ger sig på och ändå är han hur skön som helst och gick igång på en broderibok som Petra visade. Det är fantastiskt roligt att ha flyttat tillbaka och återbekantat sig med en del av kusinerna som en gång var småkusinerna som man alltid träffade på föräldrarnas villkor. Fast det är inte helt synd om mig. Igår var jag hemma mest hela dagen och läste deckare så att jag blev trött i huvudet. Fladdermusmannen av Jo Nesbö. Det är den första boken i serien om Harry Hole, en bokserie som jag läst i total oordning, men som ändå är riktigt bra. Just nu är Nesbö och Åsa Larsson mina deckarfavoriter. De lyckas skapa spänning utan avbrott, riktiga karaktärer, oväntad intrig och de har ett språk som ibland närmar sig det poetiska samtidigt som det är effektivt. Ordningen som jag läst Nesbös böcker: 4, 5, 3, 1 och nu håller jag på med nr 6. Ska köpa tvåan. Jag har köpt alla böckerna utom 3:an vilket stör ordningen i bokhyllan lite. Samtidigt kan jag knappast köpa en bok som jag läst och som jag knappast kommer läsa om. Ordningen jag läst Åsa Larsons böcker på är mer konventionell: 1, 2, 3. Jag känner mig oäventyrlig. Jag vill inte så mycket. Jag var på konsert igår med Tallest man on earth som var bra, men blev grinig för att folk var för surriga och ljudet inte nådde ut. När folk är surriga ska det vara bredbent rock - ja ni hör, sådär går jag på. Jag vill mest var hemma och fnula. Men jag gläder mig oerhört till att det snart är dags för Linköpings Folkmusikfestival. Hittills har det alltid varit ett rus utan rusmedel. Var där eller var en fyrkant.

För övrigt är det just nu svårt att överskatta hösten. Den är fin både när man är inne och ute.

Här satte Jon sin sista potatis

Våra grannar var ute och satte potatis i våras samtidigt som jag satte ärtor, morötter och annat. De fick potatis över och undrade om jag ville ha. Va, fan tänkte jag, och tryckte ner dem. Det blev en enda lite potatis över så den satte jag på gammalt morfarmanér i komposten. Den potatisen har haft mer plats, ljus och förmodligen även värme och näring för pärriset (potatisblasten) blev en buske stor som två ölandstokar.

Nyfiken på hur det hade gått skördade jag i komposten i helgen. Under sommaren har jag lagt på upprivet ogräs mm på potatisen. Jag satte den inte heller i multnad jord utan bland gräsklipp och annat. Där gömde sig inte mindre än 15 potatisar som mer än väl fyllde den 2-literskastrull som jag hämtade dem i. De 4-5 största potatisarna skulle pappa klassa som grispärer, eller som det numera heter, bakpotatis.

Postsemestrig stress

Ett Urkult, en avslutad semester, några kilo svartvinbär och en ny jobbvecka senare... Troligen blir detta ett sånt där aslångt inlägg som borde vara indelat i flera delar för att vara sökbart och för att folk inte ska trötta. Men eftersom jag är uppfödd med andra upplagan av Nordisk Familjebok så tänker jag inte förenkla det hela för någon.

I dagens LT har lillebror Emil trätt fram som ännu en av alla bygdens lovande söner. Att han löptränar med en lanslagsskidåkerska gör knappast saken sämre. För övrigt kommer denna musikalstjärna in spe förära yours truly med ett besök i helgen. Då ryker långvolvon som vi haft på långlån och jag får lov att cykla att cykla i jobbet även om det känns lite raspigt i halsen eller molnen ser tunga och hotande ut.

Jag lyssnar just nu på NOFX skiva Punk in Drublic som motvikt till allt Urkultande. Låten just nu är Don´t call me white. Känns aktuellt nu när jag är tillbaka på jobbet. Men mångkultur är inte alltid så lockande som det låter i teorin och att tota ihop unga killar som är mer eller mindre uppväxta i krigshärdar innebär inte bara en tillvaro med harmoni och samförstånd. Men nyheterna känns så mycket mer aktuella när jag jobbar med människor som bott och har släkt kvar i just de städer som nyheterna nämner varje dag när de pratar om självmordsbombningar, kidnappningar och övergrepp. Jag har inte varit där men jag lever med det varje dag på jobbet. Världsläget är min vardag och just nu vill jag inte jobba med något annat.

Bäst på Urkult var förutom festivalstämningen farbröderna i JP Nyströms och bönorna i Big Ass Barbeque. JP Nyströms spelar klämmig gammeldansmusik och folkmusik från Norrbotten. Bara. Men med ett suveränt mellansnack som tar lika mycket plats som musiken och pendlar mellan hjärtlig humor, vemod och en fullständig självklarhet om vilka roller man har på scenen så lyckas de vinna publiken och bygga upp en stämning som man sällan upplver och då ser jag ändå väldigt väldigt många konserter. Big Ass Barbecue var tre tjejer som gjorde det man alltid ser män göra, att ta ut svängarna i både ord och handling på det där tokroliga sättet som till exempel Lars Vegas Trio och Sirqus Alfon är. Med texassvada, piskor, country och gangstarap, lasso, en korv och en naken stjärt var det svårt att inte ryckas med och bara tokskratta.

För övrigt har vår självhushållning fortsatt med att göra sylt, saft och marmelad av svartvinbär och ändå är nästan hälften kvar. Morötterna är goda och lagom stora, jag mumsar lite ärter mest varje dag och kålrötterna är klara. Gurkorna och squashen var kommit av sig lite efter upprepade snigelangrepp. Men inte av mördarsniglar utan av vanliga små grå trädgårdssniglar. Och potatisen. Förutom de i landet satte jag en överbliven i komposten och den har blivit stor som your average ölandstok. Och jag har lärt mig att själva kålrabbiknölen bildas ovan jord och inte under till skillnad från t.ex. kålrötter. Så Maria (som kommenterade i förra inlägget). Satsa på ätbart istället för blommor och buskar utan bär.

Mina barn

Mina barn äter jag upp och då tåras nästan ögonen av stolthet för att de är så goda.