Rörkillen

Vi har fortfarande en hantverkare som smyger runt i huset och fixar med den vattenburna värmen. Han säger inget i onödan och är helt fokuserad på uppgiften. Och jättevig, sitter som en sexåring på fruktstunden när han kryper ihop på golvet intill rörkopplingar och element.

Petra tyckte att han satt i mörker häromdagen och drog upp persienner och tände lampor och han muttrade lite försynt att han jobbade ju bara så det var lugnt. Den mannen är som gjord för att vara fluga på väggen i vilken sociokulturell studie som helst.

Istället för tändvätska

Vill härmed slå ett slag för kamrat Arvids nystartade företag. Han har gjort reklam för det i kommentarerna apropå vår nya Looftlighter. Eftersom alla inte lusläser kommentarerna lyfter jag här upp det på redaktionell plats och önskar Arvid lycka till.

Arvid said...

Jag har ett billigare och "miljösmart" alternativ på min ny sajt glowrus.se Säg till när ni har grillfest så kommer jag förbi med en skopa glödande kol. Självkostnadspris + lite potatissallad och en öl typ. Allt kan dras av som hushållsnäratjänst.

Jon Söder said...

Arvid: Jag ser att ni på glowrus.se har en "miljösmart" server som inte drar någon el heller. Finns ni i Östersund och hur transporterar ni kolen och hur ser ni till att kolen inte emissionerar CO2 i onödan under förvaring och transport. vad kostar det och i vilken ruta drar man av öl och potatissallad som hushållsnära tjänst?

Arvid said...

Hela processen är koldioxidneutral! Ingen server för hemsidan. För transporter används en bil som går på E85, vilket i princip inte har någon som helst miljöpåverkan. Kolen tänds med kärnkraftsel, som ju enbart utsöndrar positiva partiklar och företagsamhet. Under transport förvaras elden i famnen på en amsare, och efter leverans komposteras det hela tillsammans men en granplanta som inom sådär 70 år har återverkat all koldioxid som går åt. Tjänsten drar du av under rubriken "potatisallad och övrigt", ligger precis under rutan "avdrag för barnflickor och poolrensning".

On the tåg again

Med en jacka över huvudet, öronproppar och två nätter med lite sömn är det ingen sak att kraschsomna på X2000 på väg mot Sveriges (nåja) storstäder. Jag har just lämnat Stockholms central och är på väg mot Göteborg för att se Emils examenskonsert. Och jag sov mellan Ånge och Gävle och sen var det frukost och sen kaffe och sen var jag framme i vår ekonomiska motor, navet i det avlånga landet; huvudstaden. På centralen var det reklam för att man skulle flytta till Tranås, Nynäshamn, Särna, Idre, Älvdalen, Hedemora, Sala och jag vet inte vad. Stockholm var tydligen inte the place to be. I love Tranås.

Som vanligt har jag helt fullt upp med att ta in intryck på såna där folkhubbar. Tusen gångstilar, språk och uttryck. En anemisk tjejfotograf, stora tjocka människor, och en kändis? Babben Larsson och Daniel Dellamorte (barentvåa anno dazumal) ståtade med varsin kändislookalike. När jag skulle på tåget så var de där, Carl-Axel och Monica Dominique och äntligen var den kvoten fylld. De åker helt säkert på samma tåg som mig. På bänken bredvid mig satt en tjej som blev upphittad av en kille. De var så förväntansfulla och hon pratade umedialekt och han bar en konstig keps. Jag trodde de var på en blåsorkesterresa men det var militärbal och han var kompis till hennes kille och hon skulle bo något flådigt hotell med sin kille. Hennes mormor och morfar hjälpte till att betala och mormor hade skjutsat henne till stationen och hon var alltid precis i tid, mormorn. Och morfarn var än värre, han var född 15 minuter försent sa han. Det kan han ju inte ha som argument hela livet, tyckte tjejen som hade blekt håret, såg killen det? Jo det gjorde han. Och båda bar på resegarderober. Men hon satt och hade den liggande över väskan. Och han hade missat att boka samma hotell som hon och skulle bo på nåt som han trodde hette Zinkensdamm. Jag kände mig gammal och världsvan och undrade hur gammal de trodde att jag var. Förmodligen tänkte de inte på det för jag tänkte ju inte på hur gammal någon var så jag tittade runt på folk och försökte gissa. Fyra 60-åriga tanter i ring med bobbigt hår, två s.k. nysvenskar i 30-årsåldern och en tjej med huvudduk och jättetajt klänning som kanske var 25. Och massor med människor som var helt obestämbara. Och varför ska jag bry mig om hur gammal två 20-åringar tror att jag är? Nej det gör jag inte. En 45-åring med nästanpage som stod och tryckte bakom en stolpe för att ta kort på folk i smyg. Hade jag var lite mer framåt och frimodig hade jag också tagit bilder. Bara smattrat på och sen tittat på bilderna hemma för att ta in vimlet i lagom stora doser. Lagt ut de bästa på bloggen. Jag tar bilder hemma på går’n, jag. Det är tryggt.

Igår kväll tittade jag lite på schlagersemifestivalfinalen för att jag inte visste i vilken ände jag skulle börja göra saker. Jag har inte sett Perrelliskan på TV på länge och tänkte att hon såg ganska mycket ut som en animéfigur fast på riktigt. Det var det största intrycket och att de serbiska programledarna var fjantigt surriga.

Behöver jag säga att jag blir helt fånigt uppfylld av grönskan här nere? Nä. Den har kommit lite längre här i södern. Å andra sidan så finns inte ljuset här. Petra, hade helt missat hur ljust det har hunnit bli hemma och var helt förvånade när hon ringde en kväll från Göteborg vid elva på kvällen och jag sa att det lätt skulle gå att läsa en tidingstext i ljuset ute. Hon är redan i Göteborg. Just nu är hon inne i resehjulet och är än här än där och jag hinner inte riktigt med. Och imorse var det fyra grader när jag cyklade till tåget.

Grovsopa

På Enars initiativ i kommentarerna till förra inlägget kommer här lite gamla grovsopor. För mig är det mycket mer otroligt att ha en massa nya grejer än andras gamla sopor. Både jag och Petra har långa tentakler in i gamla Fattigsverige och har alldeles för bra fantasi för att lyckas göra någon vidare urstädning ur förråd och annat. I några år hade vi förråd fulla med gräsklippare, vattankannor, krattor och spadar inför den dag vi hade tänkt oss att köpa hus. Till och med en våningssäng hade vi i förrådet när vi bodde i tvåan i Torvalla. Det var i och för sig arvssaker som ingen annan var så intresserad av så det räknas inte som skräp. Men om vi kommer in i ett soprum så är sannolikheten ganska hög att vi har mer grejer när vi går ut än när vi går in. Och soptippar. På ett sätt är det helt sjukt att det inte längre finns gamla hederliga soptippar, brandgropar, där man kan gå och fynda bland andras skräp. Det är ju inte riktigt så att man uppmanas att hoppa ner i containrarna på återvinningsstationerna för att fynda.

Så, för Enars skull, några gamla sopfynd (och ja, det är väl lite stökigt då):

Brevsortering eller vad det heter, framrotat ur en container framför ett dataföretag i Linköping. Där hittade vi mängder med papper med företagets logga, kilovismed overheadplast för skrivare (jo vi bar hem kilovis), typ 20 förpackningar med självhäftande etiketter att skriva ut på, gardiner, kablar mm.


Handledsstöd och platta för både tangentbord och mus. Har jag använt i två trånga lägenheter för att slippa ta uppskrivbordsplats. Istället har jag skrivit med plattan i knäet. Från samma container som ovan.

Lite rysk erotik från kvarterssoprummet i Torvalla. Där hittade vi också dukar som vi gav till bättre behövande. Handduken nedan är en av flera som vi hittade och tog hem.

Sängbord. Inte en sopa i strikt mening då en som hyrde min lägenhet i andra hand på T1 i Linköping lämnade kvar den utan att säga något om det.

Lampa från en container som stod utanför sjukhuset i Sveg. Pappa fyndade också och tog även med sig lysrörsarmatur hem. En liknande lampa med något längre skärm kan man köpa för knappa 4000 SEK på Mio här i stan.

Titta! Det är ju lampan från inlägget Titta! Lampa! Ett soprumsfynd från mitt soprum på T1 som Pär Nyström först la vantarna på. Sen fick vi den av honom när han flyttade ut ur ett kollektiv som jag och Petra ensamma tog över. Han hittad även en cykel och en hurts som vi fick sen. Cykeln hade han låst och tappat nyckeln till och vi orkade aldrig låsa upp den. Hurtsen står under vår trappa.


Och en Klippansoffa. Petra fick den av en kusin som inte ville ha den längre. Fast kanske fick hon betala en hundring eller två för den. Jag är lite osäker. Såhär ser soffan ut när Petra är borta. Vi har bytt överdrag och jag knölar till och Petra slätar ut. Det tar aldrig slut. Fast jag slätar ut ibland. Bordet och soffan passar perfekt ihop för att äta vid TV:n rent höjd och breddmässigt. Man får plats med benen under bordet och man kan dra in bordet ända till magen så att det blir rent omöjligt att söla på något annat än sig själv och bordet. Istället för haklapp: bord. Numer verkar alla soffbord främst vara tänkta att användas som fotpallar. Skärpning, möbeltillverkarna!

För övrigt kan bland annat nämnas en stor fruktkorg och ett par längdskidor med tillhörande bindningar och stavar. Om vi sen ska gå in på arvegods och sånt vi bara fått ändå av andra begagnat så blir det lite pryltjatigt.

Grovshoppa

Jorå, lite rekorderlig shoppingblogg utan krusiduller och krimskrams. Vi gör vårt för att hålla både BNP och konjunktur under armarna.

Mycket snack och lite verkstad, kan tyckas. Men nu är det verkstad och rörmokaren är här (ja, just nu är han på rast sen en dryg timme, men ändå). 18 element och rör och t-kopplingar och källarvåningens väggar står inte rakt under markplanets väggar så det är mycket att fundera på vad gäller rördragning. Aldrig att jag tidigare har tänkt på rördragning i andra hus, men nu lär jag inte kunna låta bli. Rörteknik fixar och det har vi väntat länge på. Elementet på väggen har varit trasigt sen delar av Ranarim bodde här och höll på frysa ihjäl. Så vi har haft ett extra element hela vintern.

Japp, släp minsann. Obromsat, för då blir det inget krångel med bromsarna säger svärfar. Vinterdäck ingår och svärfar är delägare. Köpt hos Kjell Jonsson i Ope. VI har dessutom köpt två sommardäck till Volvon och två till Colten. Vi tar det lite pö om pö med bilarna och går och drömmer om en biogasbil. Helst ska den gå på etanol också. Och vara elhybrid. Och vad är det där med svartlut egentligen och var tankar man det?


Nu ska det bli fruktlund. Ett finskt härdigt äppelträd. Vuokko eller Vuokka, edt står olika på lapparna. Och hur väljer man bland alla spett som står där hos Växtvaruhuset? Vi tog det som beskrivning verkade ha godast frukt, sådär 5 minuter före stängningsdags.

En grill- och braständare. Det behövs ingen tändvätska och det går på ett kick. Looftlightern sprutar hetluft på det man ska tända. När det är tänkt kan man ganska snabbt få upp temperaturen genom att fortsätta blåsa. På ETC-shoppen marknadsförs det som en miljösmart sak. Man behöver i och för sig ingen tändvätska, men framförallt är det praktiskt. Det går mycket fortare att få grillen grillfärdig eller att få fart i kakelugnen. Att snabbt få en hög förbränningstemperatur är tydligen miljösmart.

Är det ingen mer spännande grovshopping på gång, undrar säkert ni. Jodå, det är klart att det är. Men vi tar en sak i taget.

Jon suckar

Jag lyssnar på nyheterna och suckar. Att folk inte ens kan vara dubbelmoraliska med lite finess gör mig trött. EU:s nya kostråd ska bland annat ha med lobbyister från Heinz, Coca-Cola och Procter & Gamble som genom sitt institut uttalat sig frågande till rekommendationen att man ska äta lite socker och att intag av socker och fetma har ett samband. Jag vet inte.

Och Sverige. Självaste Sverige. "Vi" vill tydligen att alla klusterbomber ska förbjudas utom den som JAS har. Jag vet inte jag. Kan de inte ens låtsas att "vi" har en bättre invändning?

Sen har vi ju det här med mänskliga rättigheter och flyktingpolitik men det tar vi en annan gång.

Vb: Vad vet vi om varandra

Ja då smäller vi till med ett sånt där mina-vännerbokstest som kommer med mejl igen. Så att ni verkligen ska förstå mig och lära känna mig. Här kommer det mejl jag fick från syster yster Frida men med mina svar.


Teorin är att vi vänner ska lära känna varandra lite bättre. Vidarebefodra och byt ut mina svar mot dina och skicka till dina vänner inkl mig

1. När gick du upp idag?
07.30

2. Diamanter eller pärlor?
Det är pärlor för svin i mitt fall.

3. Senaste filmen du såg på bio?
Varg

4. Favorit-TV- program?
Kobra kanske.

5. Vad åt du till frukost?
Fil, lingonsylt, müsli.

6. Vad är ditt andranamn
Erik

7. Din favoritmat?
Nåt indiskt eller något medelhavigt eller bra svensk husmanskost eller julmat. Det är viktigare att det är vällagat än vad det är. Och att jag mår gott på det även om jag trycker i mig.

8. Vilken mat gillar du inte?
Dåligt lagad mat. Komage är väl sådär (har aldrig smakat vällagad komage).

9. Vilken är din favorit-CD för tillfället
För tillfälligt är det Kersti Ståbis Ute blåser sommarvind, Alice Tegnérs visor i folkmusiktolkning. Jag förstår inte riktigt vilka som tillhör målgruppen men jag gillar skivan. Dessutom är jag och Kersti på bild tillsammans i senaste Folkmusik och Dans, så atte.

10. Vilken bil kör du?
Du menar vilka? För tillfället en blå Volvo 740 från 86, en blågrön Mitsubishi Colt GLXi från -95, en Volkswagen Caddy samt en folkabuss. De två senaste är från förra hösten och går på biogas och är jobbilar.

11. Vilken är din Favoritmacka?
Hårdbröd med ost och färsk saltgurka - något jag lärde mig på hemtjänsten i Linköping.

12. Vilka mänskliga drag kan du bara inte med?
Girighet, det tar verkligen fram det sämsta ur folk. Sen har jag svårt med ren dumhet också.

13. Vilka är dina favoritkläder?
Just idag är det en fiberpälströja efter Sigvard, Petras pappa som han fick som arbetsplagg när han jobbade åt vår gamla fina statliga myndighet Televerket.

14. Om du fick åka vart du ville vart skulle du åka då?
Syden (Nä det brukar inte vara mitt svar å förresten är det ett så jävla bra norskt begrepp för alla platser som ligger nånstans söder om Norge och där det är sol och bad och man har någon konstig valuta som man aldrig lär sig vad den heter men man kallar den för galningar oavsett land och valuta.)

15. Favoritklädmärke?
Ullfrotte?

16. Var vill du dra dig tillbaka
Vadå? Efter min långa och framgångsrika karriär? Efter dagens slut? På ett sätt har jag redan dragit mig tillbaka då jag flyttade norrut. Nä, jag förstår inte frågan. Min aska kan ni sprida på Lillöa i Västersjön i Vänsjö.

17. Favorittid på dagen?
Var sak har sin tid. Och vissa dagar är ingen tid bra. Och det finns nog inte en tid på dygnet som inte har varit den bästa.

18. Var är du född?
Östersund BB

19. Vilken är din favoritsport att se på?
Curling, längdskidor, MMA, fotboll när det är VM eller nåt sånt, kappleik i dans

20. Vem tror du inte sänder detta tillbaks?
Eftersom jag inte skickar det till någon så är frågan fel ställd. Men av de som jag tror läser detta så tror jag inte att Johan Nordin eller pappa kommer att svara.

21. Vem tror du skickar tillbaks först?
Fredrik B kanske. Han brukar vara på hugget.

22. Coca Cola eller Pepsi
Julmust

23. Fotboll eller ishockey?
Men orka.

24. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
Egentligen morgonmänniska. Men det är inte Petra på en fläck så jag blir och mer kvällsslarver.

25. Pedikyr eller manikyr?
Både och tack. Det är ganska eftersatt.

26. Några spännande nyheter att berätta för oss?
Jag har tystnadsplikt, men jobbet innehåller en del spännande saker då och då som har nyhetsvärde.

27. Vad ville du bli när du var liten?
Det visste jag inte då heller. Ett tag ville jag jobba i skogen som morfar och såga ner träd och köra fram med skoter (Jag trodde nog att det var hans jobb). Jag ville helt klart bli som pappa och ha glasögon. Men jag ville aldrig bli något särskilt och den ambitionsnivån har jag svårt att släppa.

28. Bästa barndomsminnet?
Nybakta bullar och hallonsaft bakom väggen hos mormor och morfar. Morfar tar loss fisk från näten och pappa rensar den. Alternativt är det paus i vedkapningen. Mormor har kjol och stövlar och en kofta och jag och Frida har just letat fram baden-badenstolen och lyckas inte helt få till det med lutningen. Alternativt när vi veckan efter påsk kommer fin i stugan i Tänndalen och jag återigen drar in lukten av fotogen och hälsar på det stirrande isbjörnshuvudet.

29. Varit i Afrika?
Egypten är väl inte djupaste Afrika, men det är med på ett hörn.

30. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Nej

31. Varit med om en bilolycka?
En timme efter att OS i Seoul invigdes. Älgjaktsmorgon i Vänsjö. Jag har fortfarande ett är i pannan.

32. Favoritdag i veckan?
Torsdag. Det var då det var dansträning och det såg jag nästan alltid fram mot. Sen var det bara fredag och sen var det helg och den känslan sitter kvar.

33. Favoritblommor?
Nej. Beror på årstid.

34 Favorit-snabbmatsrestaurant
Taco bell.

35 Äger du en cykel?
En Kärnan efter Petras morfar. En Skeppshult som jag fick i 30-årspresent.

36. Vem fick du senaste mailet från?
Pär Moberg som bytt mailadress för att hans gamla hade kidnappats av spammare så han fick hela tiden trista spamsvar.

37. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Kredit är ett otyg.

38. Läggdags?
Ja jag vet.

39. Vems svar är du mest nyfiken på av dom du skickar brevet till?
Jag skickar inte till någon, men det är kul att se vem eller om någon spontanhakar på.

40. Senaste personen du delade en middag med?
Lena, Jenny och Maria på jobbet samt ett antal killar jag inte kan namnge. Det kallas pedagogisk måltid.

41. Vad sysslar du med just nu?
Svarar på frågorna eftersom det ändå inte funkar att bara gå och lägga sig bums direkt efter jobbet.

42. Favoritfärg
Rätt nyanser av gult och orange ligger väl bra till, men det skiftar och beror på vad färgen är på. Ju!

43. Hur många tatueringar ?
27. Närå.

44. Hur många sänder du det här mailet till?
Ingen. Det här en så kallad blogg. Inte ett mail

Snö?

Majsnö är som fåragö sa di gamle. Men fårskit är också skit. Snö i september? Jajjemen. Snö nu i maj? Nja. Men minns våren -95 när det kom en halvmeter snö 15 maj. Och minns 1860 nångång när Per Örn i Örns i Vänsjö gick över Ljusnans is på midsommarafton när han skulle till Östersund och göra rekryten.

Nja

Ur skogen i kabben

Förmiddag på vedbacken. Det skiftar mellan lite sol och lite hagel och hunden som jag vaktar gnäller lite ibland och tycker att vädret och hela grejen är sådär. Och det där med att klyva ved som tydligen en gång i tiden var värsta straffet känns idag helt ok. Om det är för lätt blir det tråkigt. Men om det är kvist eller om kabben som ska klyvas är nog stor då är det bra. Jag tar i för allt jag är värd och jag måste fundera på hur vedfibrerna går för att överhuvudtaget få till några sprickor. Och grövsta kabben jag hittills klyvt ville verkligen inte dela på sig. Jag högg och högg och det blev bara små märken tills jag kom på att knepet var att försöka att nästan skala av yttersta lagret ved. Att klyva längs med årsringarna istället för på tvärs med dem. När jag väl kom på det så gav hela kabben med sig ganska snabbt. Men innan dess hade jag hunnit hugga ur mig ganska mycket.

Förmodligen har jag helt lillgammalt åtskilliga gånger spytt ur mig över hur tråkigt det är med gym. Man lyfter upp en sak, sätter ned den, lyfter upp den, sätter ned den om och om igen. Och när man är klar så är allt som förut. jag kan bara inte med det. Hugga ved däremot. Jag tar i allt vad jag kan och när jag går in har kabbhögen minskat och vedtraven växt. När kommer man ta betalt för att folk ska få lyxen att utföra fysiskt arbete? Det är ändå mer tillfredsställande att se ett konkret resultat än att arbeta på tomgång.

Promenad med hunden i lilla skogudden ut i Odensalas villahav och ofärdiga kojor, ölburkar, stigar på kors och tvärs och träd med gröna algstrumpor av allt hundpinkande och ett vindskydd med allehanda klotter och tags, störst av alla var BMB - Blue Mountain Boys? - och på fotbollsfältet en ung man som cyklar fram och tillbaka. Stannar cykeln. Plockar upp en frisbee och kastar iväg den. Cyklar efter. Stannar och kastar. Jag har väldigt lätt att sympatisera med sånt även om jag skulle ha svårt att göra det själv. Och för första gången tänker jag att just såhär kanske det såg ut där vår tomt är. Såhär var skogen där vi bor. Jag har funderat många gånger på hur det kan ha sett ut, men aldrig sträckt ut tanken några hundra meter till skogen intill.

För det är bäverns år i år

Förra året manade Maud Olofsson på om att vi skulle vara som flitiga bävrar och vips hade vi ett uttryck i stil med kungens stekta sparvar som flyger in i munnen på oss. Jag känner inte att jag blivit flitigare sen dess. Det verkar däremot bävrarna ha blivit. De dyker upp överallt och jag vill hävda att vi gått in i bäverns år.

Bävern i Ås har tydligen blivit riksbekant efter att ha bitit ett barn. Den gamla mediasanningen om vem som biter vem har åter kommit till heder. Hund biter man är inte en nyhet. Man biter hund är en nyhet. I tillägg kan man säga att konstigt djur biter människa är en nyhet samt förstås att vad som helst som biter en kändis är en nyhet. Bävern regerar.

I gårdagens Tidningen Härjedalen var det en fyrabilders sekvens på en bäver som spatserade genom Sveg på trottoaren (de gör så i Sveg, bävrarna). Det är många artiklar om björnar, lodjur och rådjur inne i Sveg, men jag har aldrig läst om bäver förut. Bävern är på frammarsch.

När jag var ute och gick på onsdag kväll efter jobbet borta vid Lillsjön såg jag ett djur springa i zick-zack ifrån mig. Det var skumt och svårt att se vid halvelva-elvatiden. Det var inte en räv och inte en hare och det var ungefär i storlek som en björnunge men det kunde det väl ändå inte vara. Det såg ut som en kapubayra fast mindre. Samtidigt pratade jag med Mirja på jobbet om detaljer jag hade glömt att berätta. Hon låg sen vaken på natten och kunde inte sova när hon tänkte på detta djur. TH:s artikel övertygade mig om att jag hade sett en bäver. Som tokkutade. I zick-zack. Bävern.

Igår ringde Hummel. På Urkult för något år sedan blev han intresserad av en tjej som skojade friskt om jästa kålrötter, krympta gethuvuden och bäverskinn såpass att jag och Petra började kalla henne Bäver-Monika. Vi tyckte verkligen att de skulle passa bra ihop. Det var inte läge då. Men nu har de alltså både blivit ihop och väntar barn. Det är ingen tvekan om att vi lever i bäverns år.

När jag läser om bävern på wikipedias engelska sidor lär jag mig att bävern dessutom är helt rätt i tiden med sina dammar eftersom föroreningar, gödningsämnen med mera faller ur vattendragen i dammarna och binds till marken istället för att göda större hav och sjöar och bidra till problem. När bäverdammen torkar ut så är marken gödd och det är en annan typ av växtlighet där. Bävrarna bidrar alltså också till artrikedomen i naturen nförutom att hejda övergödningen. Sa jag att det är bäverns år?

Isprofetior (och Lisp inom parantes)

...på andra sidan en jobbhelg. 40 timmars jobb på 72 timmar. Och på fredagkväll var jag bara tvungen att dokumentera att isen var kvar på Storsjön och att det var snö vid masten. Men det blev lite sent och det duggade lite och det var halvmörkt och det slutade med att jag brände av uppåt en hundra bilder eller nåt på stenar, dagvattensavlopp i sjön, rinnande vatten med lång slutartid som var lite sådär hej-jag-har-en-ny-kamera-aktiga. Men det har jag ju också.

Och det har väl gått sådär med grannen Lasses isprofetia. Det ligger fortfarande lite snö kvar nedanför Brattåsmasten på fälten men isen vid vår del av Storsjön är borta. Och den försvann inte på ett kick utan lite då och då, mer och mer och inte vet jag åt vilket håll den tog vägen. Anders i kommentarerna tycker att den sjunker (Hur det nu går till och vad det nu betyder för sommarvädret.(Blir ni orolig att jag ska villa bort mig bland paranteserna? Ingen fara, jag har fem poäng programmering i det något okommersiella programspråket Lisp där koden kan se ut såhär:

(defun kompilera-uttryck (uttryck)
 ;; uttryck -> Lisp-kod
 (cond
  ((konstant? uttryck) (skapa-konstant uttryck))
  ((variabel? uttryck) (skapa-slå-upp-sanningsvärde uttryck))
  ((icke-uttryck? uttryck) (skapa-icke
        (kompilera-uttryck (arg uttryck))))
  ((eller-uttryck? uttryck) (skapa-eller
         (kompilera-uttryck (arg1 uttryck))
         (kompilera-uttryck (arg2 uttryck))))
  ((och-uttryck? uttryck) (skapa-och
       (kompilera-uttryck (arg1 uttryck))
       (kompilera-uttryck (arg2 uttryck))))
  (t (error "logikvärde - fel uttryck: ~s" uttryck))))

Det är alltså ett myller av paranteser (kod hämtad från Anders Haraldssons hemsida (han som skrev min Lisplärobok)))). Idag blåser det i alla fall in is under frösöbron från Årehållet så just nu blåser det åt rätt håll för en fin sommar. Får se vem som vinner av den feta humlan och storsjöisen. Så slutligen några fulväders bilder från i fredags för att kompensera det fina vädret ute.

Järnvägsbom och lite tågswoosh. I fjärran, Annersia.

Bild av profetian.

Dagvatten med låång exponeringstid eftersom det var så mörkt.

Hej jag har en ny kamera.Söndervittrad betonggrej på en pir som brukar vara under vatten. Och Knytta i fjärran. DIt gick isväg på vintern före man byggde Vallsundsbron.

Både betonggrunka och rinnande vatten med lång exponeringstid.Är det kaka på kaka? Jag kompenserar med en sned horisont.

Politik?

Vad skulle hända om regeringen en dag tyckte att oppositionen hade jättebra idéer och gjorde som de tyckte? Meh, er skuggbudget är ju jättebra, vi tar den istället, typ. Och så fortsatte de och gjorde som oppositionen tyckte. Vad skulle oppositionen säga då? Skulle de tycka att regeringen borde föra en egen politik och inte göra som oppositionen tycker hela tiden? Och hur skulle regeringen göra då? Det är förmodligen inte lätt att göra oppositionen till lags. En liten tanke bara, när jag läste om en vänsterpartist som skickar uppmaningar till regeringen.

Isens riktning och vedtravens pussel

Jag vet, alla gillar tecken som hjälper oss att tyda framtiden. Här kommer ett till om än lokalt. Lasse på gatan som är hemma och sjukpensionär och allt som oftast är ute och fnular med än det ena och än det andra kom och slog av en prat i måndags om stort och smått. I dessa dagar går folk och gissar vilket datum Storsjön ska gå upp. Det är ett årligt återkommande samtalsämne, särskilt i lokaltidningar och radio. Lasse gissade 10 maj och kunde berätta att dagen då snön på fälten närmast TV-masten i Brattåsen försvinner förebådar att Storsjön går upp på natten. Om isen sen flyter iväg åt Brunflohållet blir det en solig sommar men om isen blåser iväg åt Frösöhållet blir det en regnig sommar.

Och vedtraven med ved från vintern flyttade jag förra helgen så att den färska veden från tallen ska komma under tak och torka och eldas efter att den gamla veden blivit uppeldad. Igår rasade den. Så går det när man försöker vara snabb och effektiv. Vedtravar måste tydligen byggas som pussel där varje vedträ ska hitta en perfekt plats för att inte rasa iväg. Gör om gör rätt. Do it right, do it light sa ledarna på min amerikanska fotbollsträning i Texas när någon gjort fel och alla kommenderades till push-up position (nä, jag fattar inte heller hur det kom sig att jag tränade med ett amerikanskt fotbollslag i Texas, det verkar vara en konstig dröm jag haft).