För det är bäverns år i år
Förra året manade Maud Olofsson på om att vi skulle vara som flitiga bävrar och vips hade vi ett uttryck i stil med kungens stekta sparvar som flyger in i munnen på oss. Jag känner inte att jag blivit flitigare sen dess. Det verkar däremot bävrarna ha blivit. De dyker upp överallt och jag vill hävda att vi gått in i bäverns år.
Bävern i Ås har tydligen blivit riksbekant efter att ha bitit ett barn. Den gamla mediasanningen om vem som biter vem har åter kommit till heder. Hund biter man är inte en nyhet. Man biter hund är en nyhet. I tillägg kan man säga att konstigt djur biter människa är en nyhet samt förstås att vad som helst som biter en kändis är en nyhet. Bävern regerar.
I gårdagens Tidningen Härjedalen var det en fyrabilders sekvens på en bäver som spatserade genom Sveg på trottoaren (de gör så i Sveg, bävrarna). Det är många artiklar om björnar, lodjur och rådjur inne i Sveg, men jag har aldrig läst om bäver förut. Bävern är på frammarsch.
När jag var ute och gick på onsdag kväll efter jobbet borta vid Lillsjön såg jag ett djur springa i zick-zack ifrån mig. Det var skumt och svårt att se vid halvelva-elvatiden. Det var inte en räv och inte en hare och det var ungefär i storlek som en björnunge men det kunde det väl ändå inte vara. Det såg ut som en kapubayra fast mindre. Samtidigt pratade jag med Mirja på jobbet om detaljer jag hade glömt att berätta. Hon låg sen vaken på natten och kunde inte sova när hon tänkte på detta djur. TH:s artikel övertygade mig om att jag hade sett en bäver. Som tokkutade. I zick-zack. Bävern.
Igår ringde Hummel. På Urkult för något år sedan blev han intresserad av en tjej som skojade friskt om jästa kålrötter, krympta gethuvuden och bäverskinn såpass att jag och Petra började kalla henne Bäver-Monika. Vi tyckte verkligen att de skulle passa bra ihop. Det var inte läge då. Men nu har de alltså både blivit ihop och väntar barn. Det är ingen tvekan om att vi lever i bäverns år.
När jag läser om bävern på wikipedias engelska sidor lär jag mig att bävern dessutom är helt rätt i tiden med sina dammar eftersom föroreningar, gödningsämnen med mera faller ur vattendragen i dammarna och binds till marken istället för att göda större hav och sjöar och bidra till problem. När bäverdammen torkar ut så är marken gödd och det är en annan typ av växtlighet där. Bävrarna bidrar alltså också till artrikedomen i naturen nförutom att hejda övergödningen. Sa jag att det är bäverns år?
Bävern i Ås har tydligen blivit riksbekant efter att ha bitit ett barn. Den gamla mediasanningen om vem som biter vem har åter kommit till heder. Hund biter man är inte en nyhet. Man biter hund är en nyhet. I tillägg kan man säga att konstigt djur biter människa är en nyhet samt förstås att vad som helst som biter en kändis är en nyhet. Bävern regerar.
I gårdagens Tidningen Härjedalen var det en fyrabilders sekvens på en bäver som spatserade genom Sveg på trottoaren (de gör så i Sveg, bävrarna). Det är många artiklar om björnar, lodjur och rådjur inne i Sveg, men jag har aldrig läst om bäver förut. Bävern är på frammarsch.
När jag var ute och gick på onsdag kväll efter jobbet borta vid Lillsjön såg jag ett djur springa i zick-zack ifrån mig. Det var skumt och svårt att se vid halvelva-elvatiden. Det var inte en räv och inte en hare och det var ungefär i storlek som en björnunge men det kunde det väl ändå inte vara. Det såg ut som en kapubayra fast mindre. Samtidigt pratade jag med Mirja på jobbet om detaljer jag hade glömt att berätta. Hon låg sen vaken på natten och kunde inte sova när hon tänkte på detta djur. TH:s artikel övertygade mig om att jag hade sett en bäver. Som tokkutade. I zick-zack. Bävern.
Igår ringde Hummel. På Urkult för något år sedan blev han intresserad av en tjej som skojade friskt om jästa kålrötter, krympta gethuvuden och bäverskinn såpass att jag och Petra började kalla henne Bäver-Monika. Vi tyckte verkligen att de skulle passa bra ihop. Det var inte läge då. Men nu har de alltså både blivit ihop och väntar barn. Det är ingen tvekan om att vi lever i bäverns år.
När jag läser om bävern på wikipedias engelska sidor lär jag mig att bävern dessutom är helt rätt i tiden med sina dammar eftersom föroreningar, gödningsämnen med mera faller ur vattendragen i dammarna och binds till marken istället för att göda större hav och sjöar och bidra till problem. När bäverdammen torkar ut så är marken gödd och det är en annan typ av växtlighet där. Bävrarna bidrar alltså också till artrikedomen i naturen nförutom att hejda övergödningen. Sa jag att det är bäverns år?
posted by Jon Söder at 10:44
6 Comments:
[Jane climbs a ladder]
Frank: Nice beaver!
Jane: [producing a stuffed beaver] Thank you. I just had it stuffed.
---> Veckans filmfråga; från vilken film är denna klassiska dialog?
Snart ska jag på vårfest hos Maria och Olof som du var socialt kompetent med en gång här i Umeå. På förra vårfesten hos dem bjöds det på bävergryta. Så redan 2007 var det på gång. Förresten - pappas finaste ägodel är den bäverstubbeklocka som vi barn gjorde till honom till hans 50-årsdag redan 1990. Så bävern har varit het länge.
Frank Dreblin var förståss det första jag tänkte på också. Men så var ju också Bjurträsk skola den första skola jag gick i. Redan 1982.
Men myskoxe är ändå mitt kraftdjur, med eller utan dragläpp/dräglapp/vedenuhette.
Go Enar!!!
Som belöning för ett i allt väsentligt rätt svar kommer här mer riktigt lååg humor:
Jane: I've heard police work is dangerous.
Lt Frank Drebin: It is. That's why I carry a big gun.
Jane: Aren't you afraid it might go off accidentally?
Frank: I used to have that problem.
Jane: What did you do about it?
Frank: I just think about baseball.
Tack för frågesporten Tomas!
Carina: Bävern har länge varit en bubblare trots att alla svenska bävrar härstammar från Norge. Men det är först i år det riktigt har lossnat för bävern. Det är bara att ta av sig hatten och gratulera.
Myskoxen i Sverige peakade väl någon gång på 60-talet, särskilt i Härjedalen då där restaruangen döptes till både Myskoxen och Mysoxen och det trycktes kepsar, tröjor och dekaler med det stolta djuret. Just nu har Myskoxen ganska långt kvar till att få ett eget år om det inte är en ren sympatiåtgärd. För övrigt väntar vi på tröjorna med trycket 2008 - Bäverns år.
Hej!
Jag vet inte om det är samma Lillsjö, men idag såg jag en bäver i den Lillsjön som ligger i Bromma, strax utanför Stockholm. Jag länkade till din blogg i mitt inlägg om händelsen:
http://www.spanskawilma.se/kategorilost/en-baverspotting
Skicka en kommentar
<< Home