Dan före kungens födelsedag

Förra veckan, när jag stått och kört motorsåg en dag tänkte jag bara hur olika träd skulle kapas upp och hur mycket ved det fanns i dem. När jag slog med lie på Jamtli spanade jag längs cykelvägarna och grämde mig över allt som inte var slaget fast det var tjockt fint gräs. Det tar inte lång tid för mig att bli miljöskadad. Och minns första posten jag skrev sen det var bestämt att vi skulle köpa hus när jag drev med själva villaägandet. Ha! Nu är jag där utan skämmas. Jag har till och med kollat upp vad borgarnas nya villaskatt innebär för oss (ingen höjning utan en minimal sänkning).

Under några veckor har hälften av killarna på vårt boende blivit ersatta av nya killar som söker asyl i Sverige. Sist jag jobbade var det ganska lugnt. Det tar ett tag innan de nya blir varma i kläderna och ifrågasätta sakernas tillstånd. Samtidigt blir vi som jobbar allt bättre. Nu jobbar vi med att hitta olika sätt för killarna att komma ut i samhället och beblanda sig med vanliga svennar. I skolan träffar de mest bara andra som lär sig svenska och när de är lediga är det lätt att hamna hemma och tycka att livet är lite tråkigt och att det inte finns något att göra. Nu ska vi försöka att både hitta praktik och föreningsverksamhet.

Och nu? Jag ska jobba ganska mycket resten av veckan till måndag samtidigt som Petra åker till Skärvången på arbetsvecka. De har haft dessa arbetsveckor sen 70-någongång och fortsätter att ha dem. Det kapas ved inför året och sånt som ska fixas på husen fixas gemensamt och man fattar beslut kring hur de resurser som skogen och grusgropen ger ska fördelas under året på reparationer och upprustning.