Det heter inte man. Det heter jag. II

Sånt händer.

• Man åker till Skärvången på årsmöte för en förening man inte är med i och får se lite av en återförening mellan gamla syskon.
  
• Man träffar på en arbetsbekant på vid kassan på ICA och försöker förklara de komplicerade ägar- och arvs- och driftsförhållandena för huset i Skärvången fast det inte är någon kö vid kassan. Hur tänker man då? Det vore gott om någon tänkte på vad som är lämpligt att börja dra upp när.
• Man får två släp med ved av mågen. Dvs. det var byggrester som blev ved.
  
• Man ser att det mesta som kan eldas skulle kunna vara ved och räds att bli som han i sketchen (Lorry? Yrrol? Killinggänget?) som eldade upp böcker, möbler, inredning och till slut parketten.
• Man njuter av elden.
• Man travar ved. Det är så lättravat med bräder.
• Man lånar en bil över natten och provkör lite.
  
• Man piratladdar ned ett missat avsnitt av en TV-serie från SVT.
  
• Man misstänker att Tell me you love me är 00-talets motsvarighet till Scener ur ett äktenskap + sex fast man inte sett den sistnämnda serien.
  
• Man råkar gå till Försäkringskassans föräldrainformation i blåbyxorna med lera och sågspån på knäna då man inte hunnit byta om och tänker alla ska tro att man är byggjobbare.
• Man tar på sig en tur och returresa under en dag till Umeå av principskäl.
• Man förbannar sekretessen och tystnadsplikten för att man helst av allt vill vara lika glappkäftad som vanligt.
• Man gör löjliga tester på Facebook och finner att en ängel är tatueringen som passar en.
• Man konstaterar att byggjobbare bra mycket oftare har tribaltatueringar än ängeltatueringar. Så mycket för den illusionen.
• Man ser 14-årskillar välja den dubbelt så dyra, men rättvisemärkta, Ubuntocolan och hör dem säga att det är klart värt det samtidigt som man själv köper en vanlig Pepsi.
  
• Man går hem och tänker på 14-åringarna och jämför deras veckopeng med sin månadslön och köper Ubuntocola för man vill ju inte vara sämre än 14-åringarna. Inte så mycket i alla fall.
• Man hör och ser sin sambo skratta ihjäl sig åt att det på en ny Volvo står hankuk längst ner i vänstra hörnet på vindrutan där informationen om själva rutan är skriven.
  

Ur skogen i kabben

Förmiddag på vedbacken. Det skiftar mellan lite sol och lite hagel och hunden som jag vaktar gnäller lite ibland och tycker att vädret och hela grejen är sådär. Och det där med att klyva ved som tydligen en gång i tiden var värsta straffet känns idag helt ok. Om det är för lätt blir det tråkigt. Men om det är kvist eller om kabben som ska klyvas är nog stor då är det bra. Jag tar i för allt jag är värd och jag måste fundera på hur vedfibrerna går för att överhuvudtaget få till några sprickor. Och grövsta kabben jag hittills klyvt ville verkligen inte dela på sig. Jag högg och högg och det blev bara små märken tills jag kom på att knepet var att försöka att nästan skala av yttersta lagret ved. Att klyva längs med årsringarna istället för på tvärs med dem. När jag väl kom på det så gav hela kabben med sig ganska snabbt. Men innan dess hade jag hunnit hugga ur mig ganska mycket.

Förmodligen har jag helt lillgammalt åtskilliga gånger spytt ur mig över hur tråkigt det är med gym. Man lyfter upp en sak, sätter ned den, lyfter upp den, sätter ned den om och om igen. Och när man är klar så är allt som förut. jag kan bara inte med det. Hugga ved däremot. Jag tar i allt vad jag kan och när jag går in har kabbhögen minskat och vedtraven växt. När kommer man ta betalt för att folk ska få lyxen att utföra fysiskt arbete? Det är ändå mer tillfredsställande att se ett konkret resultat än att arbeta på tomgång.

Promenad med hunden i lilla skogudden ut i Odensalas villahav och ofärdiga kojor, ölburkar, stigar på kors och tvärs och träd med gröna algstrumpor av allt hundpinkande och ett vindskydd med allehanda klotter och tags, störst av alla var BMB - Blue Mountain Boys? - och på fotbollsfältet en ung man som cyklar fram och tillbaka. Stannar cykeln. Plockar upp en frisbee och kastar iväg den. Cyklar efter. Stannar och kastar. Jag har väldigt lätt att sympatisera med sånt även om jag skulle ha svårt att göra det själv. Och för första gången tänker jag att just såhär kanske det såg ut där vår tomt är. Såhär var skogen där vi bor. Jag har funderat många gånger på hur det kan ha sett ut, men aldrig sträckt ut tanken några hundra meter till skogen intill.

Isens riktning och vedtravens pussel

Jag vet, alla gillar tecken som hjälper oss att tyda framtiden. Här kommer ett till om än lokalt. Lasse på gatan som är hemma och sjukpensionär och allt som oftast är ute och fnular med än det ena och än det andra kom och slog av en prat i måndags om stort och smått. I dessa dagar går folk och gissar vilket datum Storsjön ska gå upp. Det är ett årligt återkommande samtalsämne, särskilt i lokaltidningar och radio. Lasse gissade 10 maj och kunde berätta att dagen då snön på fälten närmast TV-masten i Brattåsen försvinner förebådar att Storsjön går upp på natten. Om isen sen flyter iväg åt Brunflohållet blir det en solig sommar men om isen blåser iväg åt Frösöhållet blir det en regnig sommar.

Och vedtraven med ved från vintern flyttade jag förra helgen så att den färska veden från tallen ska komma under tak och torka och eldas efter att den gamla veden blivit uppeldad. Igår rasade den. Så går det när man försöker vara snabb och effektiv. Vedtravar måste tydligen byggas som pussel där varje vedträ ska hitta en perfekt plats för att inte rasa iväg. Gör om gör rätt. Do it right, do it light sa ledarna på min amerikanska fotbollsträning i Texas när någon gjort fel och alla kommenderades till push-up position (nä, jag fattar inte heller hur det kom sig att jag tränade med ett amerikanskt fotbollslag i Texas, det verkar vara en konstig dröm jag haft).

Dan före kungens födelsedag

Förra veckan, när jag stått och kört motorsåg en dag tänkte jag bara hur olika träd skulle kapas upp och hur mycket ved det fanns i dem. När jag slog med lie på Jamtli spanade jag längs cykelvägarna och grämde mig över allt som inte var slaget fast det var tjockt fint gräs. Det tar inte lång tid för mig att bli miljöskadad. Och minns första posten jag skrev sen det var bestämt att vi skulle köpa hus när jag drev med själva villaägandet. Ha! Nu är jag där utan skämmas. Jag har till och med kollat upp vad borgarnas nya villaskatt innebär för oss (ingen höjning utan en minimal sänkning).

Under några veckor har hälften av killarna på vårt boende blivit ersatta av nya killar som söker asyl i Sverige. Sist jag jobbade var det ganska lugnt. Det tar ett tag innan de nya blir varma i kläderna och ifrågasätta sakernas tillstånd. Samtidigt blir vi som jobbar allt bättre. Nu jobbar vi med att hitta olika sätt för killarna att komma ut i samhället och beblanda sig med vanliga svennar. I skolan träffar de mest bara andra som lär sig svenska och när de är lediga är det lätt att hamna hemma och tycka att livet är lite tråkigt och att det inte finns något att göra. Nu ska vi försöka att både hitta praktik och föreningsverksamhet.

Och nu? Jag ska jobba ganska mycket resten av veckan till måndag samtidigt som Petra åker till Skärvången på arbetsvecka. De har haft dessa arbetsveckor sen 70-någongång och fortsätter att ha dem. Det kapas ved inför året och sånt som ska fixas på husen fixas gemensamt och man fattar beslut kring hur de resurser som skogen och grusgropen ger ska fördelas under året på reparationer och upprustning.

Stora humlor och kopulerande skator

Enligt den hädangångne Edvin Karlsson i Vänsjö betyder stora humlor i april att det inte blir någon bra sommar. Jag hörde det kanske våren -88 när vi såg - just det - stora humlor i april och det blev den sämsta sommaren i mitt liv med regn, regn och åter regn. Som den omutlige sanningssägare jag är kan jag inte annat än beklaga och meddela vad jag just sett. Stora feta humlor som sög nektar från våra krokusar. Sorry. Förvänta er inte för mycket av sommaren och ni kan möjligen bli glatt överraskade.

Dåligt omen

När vi tog ner tallen trodde jag att vi skulle bli fri skatorna i samma ögonblick som 2 kubikmetersskatboet stöp i backen. Ha ha ha, skrattade skatorna och började på en gång bygga ett nytt i tallen bredvid, längre in på tomten, förutom det reservbo de har inne i grannarnas gran. Nu är de mycket ivriga båda två och grannen Inna har sett dem göra det skator gör för att bli fler. De åker fram och tillbaka mellan våra björkar, grannens gran och botallen. De både bryter, vrider och knipsar av grenar.

Bra och dåligt med skator:

• Ljudet. De skränar. (Dåligt.)
• Bajset. (Dåligt. Jag vill inte ha bajs på mig eller mina saker.)
• Att de stjäl silvriga saker (En faktoid?) (Bra för då stjäl jag av skatorna sen.)
• Utseendet (Bra på avstånd men inte så bra på nära håll och hur praktiskt är det med så stor stjärt?)
• Bobyggandet (Bra - det är imponerande och blir sen bo åt andra fåglar.)
• Hur de gömmer saker (Bra - jag har någon gång ägnat en halvtimme åt att titta på en skata som gömmer mat samtidigt som andra fåglar är i närheten. Å ena sidan vill den gömma så snabbt som möjligt å andra sidan måste den hela tiden göra avledande manövrar för att inte visa att den håller på med något intressant.)
• Steppande på vår ventilationshuv (Klart dåligt - det finns inget bra med skator som går på ens ventilationshuv så det skallrar i hela huset på morgonen en timme innan man vill vakna.)
• Att ha dem inpå knuten (Nja. Gärna på andra sidan gatan men i trädet där vi hänger hängmattan? Nej tack.)

Ja jag vet att det blir jobbigt med mycket text. Vi tar lite lättsamma bilder från Östersunds svar på Edens lustgård istället.

Scilla och krokus. Lite nationalistisk vårblomning.

Hyacint. Vår. Inte jul.

Vårhobby. Klyva, trava, kasta, kratta.

Klyvning för morske män (jag då alltså).

Timmer! - säger någon det?

Vi har fällt ett träd på tomten. Det orsakade fågelbajs och tjärfläckar på bilen bland annat. Jag har ont i armar, händer och rygg efter att under hela gårdagen kapat upp trädet till ved. Själva fällandet kändes lite marigt så vi anlitade två specialister, Bengt och Bengt. Den ena Bengt är vikarie på mitt jobb men har också en träd- och trädgårdsfirma i Marieby utanför stan. Som den actionfotograf jag börjar bli så drog jag ut med kameran i högsta hugg.

Bengt säkrar trädet med en vajer så det faller åt rätt håll.

Bengt spänner vajern.

Bengt sågar ut den riktning som trädet ska falla åt.

Bengt har sågat klart. Bengt med vajern drar hårdare och hårdare.

Och hårdare och hårdare.

Och sen får tyngdlagen göra jobbet. Notera Vajerbengts förflyttning samtidigt som trädet faller.

Det var ett rejält skatbo i trädet. Men inga ungar eller ägg - jag lovar.

Och kottar förstås. Alltid dessa kottar.

Fram till den här bilden förstår jag Bengts rörelser. Men här är det lite otydligt vad han har kommit på.

Bengt och Bengt gläder sig åt ett väl förättat värv och att det blivit lunchpaus.

Hurra en lista! (2)

• Husmodern Jon slår till igen. Denna gången har jag sköljt, förvällt, sköljt i kallvatten, låtit rinna av, fryst in separat på en bricka, förpackat i aluminiumform. Sockerärter alltså. Det enda som drar ner helhetsintrycket är att det är någon vecka sen jag plockade dem. Någon ärtskida möglade, men de andra var fortfarande krispiga och goda. Extra plus är att det här är något som mina föräldrar aldrig gjorde vad jag kan minnas. Annars har de alltid varit över hövan självhushållningska.
• Facebook. Vad handlar allt tjat om Facebook om? På vilket sätt skiljer det sig mot Lunarstorm, helgon.net och slikt? Jag har fått min första inbjudan, men än så länge avvaktar jag. Vill inte bli fast i något sånt där som jag ändå inte riktigt gillar men inte kan låta bli.
• Imorgon ska vi grannar som drar in fjärrvärme träffas och diskutera olika förlag på vattenburen värme. Hur många vuxenpoäng ger ni mig för det?
• Petra går på After work med sitt blivande jobb. Jag förväller och fryser in ärter. Men jag ska inte vara orättvis. Under helgen har hon staplat och kluvit ved och kokat sylt.
  

New tidings on the life and doings of Jon Söder

Fortfarande inget bredband. Glocalnet behöver gott om tid för att flytta bredbandet. Har också hört av en som jobbar på Tradimus - Glocalnets supportleverantör - att de enligt avtalet bara ska ge en känsla av support.
Nåja. Jag använder modemet den här gången då.

Flytten har gått bra men allt tar tid och jag vill hellre vara ute och dona än inne och packa upp. Har satt/sått ärter, morötter, kålrötter och potatis. Igår, i lilla drivbänken, petade jag ner en gurkplanta, en squashplanta, basilika och kålrabbi. Jag grävre upp maskrosor och vi travar ved i ett ombyggt vedskjul. Jag klyver storasp. Vi klipper gräs. Detta med villaträdgård verkar sitta i sen barnsben. Och allt är mycket roligare när man är vuxen och det är ens eget och man inte har bott i markplan på 10 år. Vi har två svartvinbärsbuskar, två röda vinbärsbuskar och två krusbärsbuskar. Jag är jävligt sugen på äppelträd, något som känns väldigt exotiskt när man är från Sveg och på höstarna åkte till Färila för att plocka äpplen.

Åsså jobbet. Idag kommer de, de asylsökande barnen. Jag ska jobba som vägledare för asylsökande flyktingbarn (barn är en byråkratisk term som betyder ungdom - 14-18 år). De kommer att bo där i väntan på beslut om asyl. Jag och de andra som jobbar där ger en introduktion till Sverige, med reservation för att man kan bli tillbakaskickad. Under hösten kommer barnen gå i skola och läsa svenska, samhälle mm. Nu i sommar vet vi inte riktigt vad som händer. Vi hoppas kunna ordna något sommarjobbsaktigt.

På asylhemmet kommer vi med tiden jobba efter något som kallas konsekvenspedagogik. Exakt vad det innebär vet jag inte, men vi kommer ha ett gemensamt förhållningssätt och använda mycket tid till att jobba ihop oss. Det känns bra.

Överlag känns det bra, om än pirrigt. Lite väl pirrigt med både hus och jobb samtidigt.

Saker jag lärt mig av morfar

Nedanstående skrev jag i fredags:

Sitter på bussen mellan Östersund och Funäsdalen och passerar just Långå. Hittills har stormen varit lite av en besvikelse. Svårt att komma ur garaget med Colten imorse och fyra bilar bredvid vägen mellan Östersund och Ångsta. Nånstans där var det en flock kor på vägen som tyckte att det är lättare att gå där det är plogat än på ett snöigt fält. I snömängd räknat leder Östersund stort över Vemdalen.

Drack just kaffe ur lilla plåttermosen som jag hittade i grovsoprummet förra året. Igår var det en hel pappkasse med böcker i samma soprum. Sånt förstår jag mig bara inte på. Ge böckerna till Röda Korset eller nåt. Morfar har lärt mig det enklaste sättet at göra kaffe i termos. Slå i kaffekaffet i termosen. Koka vatten och slå i. Det blir bra smak (inte beskt som man kan tro) och kaffet sjunker i termosen. Enda nackdelen är att sista koppen blir lite gojsig. Jag har såhär i efterhand att jag i en viss ålder umgicks väldigt mycket med mormor och morfar. Några andra saker jag lärt mig av morfar:

Komma loss med en skoter som kört fast.
Lasta okapad ved och använda timmersax.
Köra motorsåg (du startar såhär och sågar såhär, när du kvistar står du på motsatt sida, resten lär du dig när du kör).
Rensa fisk.
Göra upp fågel.
Åla potatis.
Avliva skadsjuten fågel (stampa).
2000 älgjaktshistorier.
500 historier från beredskapstiden.
200 fiskehistorier.
Köra försiktigt på grusvägar där det är gropar.
Köra på nytinade grusvägar som är som gröt.
All slags terrängkörning, mest med skoter. Sånt kan jag mer om än jag visste visade det sig när jag förra hösten provade Carl-Görans valpar (terrängbilar) och tidigare fyrhjulingar.
Lägga nät och ta upp.
Ro.
77 på engelska (sevenseven).