Om muskotnöt och förgiftningar

En blänkare i tidningen idag står det att fyra personer blivit förgiftade av muskotnötter då tidningen Matmagasinet angett att en äppelkaka skulle kryddas med 20 muskotnötter istället för ett kryddmått muskot. När jag var utbytesstudent skickade jag hem regelverket från min skola till min engelskalärare. Det var så bisarrt med ett helt häfte med regler för skolan om stort och smått. Det rörde sig om vilka datum man inte fick ha shorts, shortsens längd, tillåtna frisyrer och vad man fick och inte fick ta med sig till skolan. Läraren (vi kan kalla honom Affe-Nisse) tog in reglerna som en del i engelskaundervisningen. Det var bland annat förbjudet att ta med sig muskot på skolan i Texas, läste man. Affe-Nisse förklarade att det sannolikt berodde på att det kan bli hög på muskot. Kort därefter tog muskoten slut på affärerna i Sveg och man kunde bara köpa muskot över disk, berättade han för mig när jag kom hem. Nu verkar det som att det finns bättre droger än muskot då det tydligen både smakar illa i stora mängder samt att de flesta spyr innan de blir berusade och att man blir rejält illamående efteråt.

Så frågan är om Matmagasinet bara råkat skriva fel (kan det vara möjligt?) eller om någon illvillig korrekturläsare fnissande bytt ett kryddmått muskot mot 20 st muskotnötter och sen sett framför sig hur Sveriges äppelkäcka bakande husmödrar med familjer hallucinerande ragla omkring, höga på sina äppelkakor.

Svamptur på ägorna

Det är ingen konst att skita när ändan är full säger morfar. Det är ingen konst att plocka svamp när det växer på gården. Det här plockade jag i måndags när jag trodde att jag skulle klippa gräset. Svampen till höger måste vara ängschampinjoner. Skivorna/lamellerna under hatten är rosa istället för bruna som butikschampinjonerna. Smaken skiljer sig åt ganska mycket. Våra champinjoner är - eeh - blommiga i smaken lite som jag tänker mig att mandelblom luktar. Jag har nog bara känt syntetisk mandelblomslukt. Svamparna till höger - jaa - Karl-Johan eller nån annan stensopp eller eventuellt strävsopp. Av sopparna var det i alla falla bara djävulssopp och gallsopp som man inte skulle kunna äta enligt svampböckerna och det var det inte. Också lite blommig smak i alla fall och, kanske inte oväntat, skum och svampig konsistens. Sopp är svampar som ser ut som en tvättsvamp under.

Soppen växte precis där jag hade haft på extra mycket aska - i måbärshäcken ut mot gatan. Jag undrar om det spelar in att den poppade upp där.

Glidet och rullet

Det var med nån slags snöplighet över att det fria livet var över som skolorna började varje år. I nya stela kläder – skolkläder – mötte man de andra och en mer inrutad vardag med nytt schema och ibland nya lärare. Och vad jag inte saknar den tiden men ändå känner av känslan av vädret och hösten där det blåa bland molnen är klarkornblått och blad som försiktigt börjar röna och svampar som likt svampar ploppar upp ur gräsmattan. Vi har nog en 5-6 sorter varav åtminstone en är både god och ätbar. Ängschampinjon. Idag börjar alltså skolorna i Östersund och jag är glad åt att vara hemma och prokrastinera i byggarbyxor som om jag verkligen var upptagen vilket jag borde vara men inte riktigt kommit mig för än – story of my life.

Som en annan 40-årskrisare drog jag mig ut på en joggingtur igårkväll. Jag tycker ju om att åka skidor på längden och fick bättre kondition i vintras – märkte jag när jag började cykla igen. Och flera gånger i veckan cyklar jag till jobbet – nästan 1,5 mil tur och retur. Alltså borde det väl inte vara så omöjligt att jogga även om det är fyra-fem år sen jag sist försökte. Avsikten är väl inte att bli joggare utan att se hur det går. Av otålighet kan jag inte lägga upp ett långsamt tempo utan är som kalv och måste springa på i början. Det gick bra mycket bättre än sist jag försökte vilket förstås gjorde att det var lite roligt. Men jag saknar moral och ambition och så fort jag känner mig det minsta trött vill jag så gärna börja gå istället – för att upptäcka hur andfådd jag är. Glidet och rullet – det är det som gör skillnaden. Får jag bara glida lite eller rulla lite för återhämtning går det så mycket lättare – och fortare. Vad är grejen med att inte kunna öka farten när det går utför? Utan vidare ambitioner väntar jag spänt på att se om jag dristar mig till att ge mig ut fler gånger. Det var ju så skönt att basta efteråt.

Vardagslunken, min vän

Äntligen! Fantastiskt! Den grå vardagslunken har till sist infunnit sig. Som jag har eftersökt lite gammal dammtrist dag-ut-och-dag-in-känsla. Under några år var det bara lite för mycket nyheter för en tröging som mig. Och nu när det har infunnit sig så känns det lite sådär. Det är ungefär så roligt som det låter med vardagslunk kan jag meddela alla som inte provat än. Vad ska man göra? Köpa nya kläder? Jag byter bara ut något eller några enstaka plagg per år så jag har fortfarande en del kläder som jag hade i gymnasiet. Men jag tycker oftast att kläder är för trista eller för fula för att ens orka prova dem. Det slutar för det mesta med att jag köper en pocketbok. Sen livar en ny tröja upp bara de första fyra-fem gångerna – om jag inte är väldigt nöjd med den.

Köpa ny bil kanske? Allvarligt så är det inget jag skulle överväga om vi inte väntade barn. Nu är det så att Petra inte gärna kör 740:n då den dels har choke och dels sladdar väl lätt på vintern. Miljömuppar som vi är känns biogas helt ålrajt men det finns inte i jättestort utbud. Och de flesta bilarna är ganska nya. Dyrt men PK alltså. Eller så slår vi till på någon lagom gammal japanare som har många mil kvar och bara går och går. Igår köpte jag Begbilsboken på Bilprovning men blev inte så mycket klokare av den. Bokens författare verkar mest ha fokus på motorprestanda.

Annars då? Funderar på att skaffa klippkort på badet. Gå dit och simma några längder och sen lyssna på gubbarna i bastun. Det gjorde jag ungefär en gång i veckan i Gävle eftersom jag hade 4 våningar till närmsta dusch där jag bodde. Jag lögade mig på Fjärran Höjder istället. Tyvärr har det blivit rätt dyrt sen de byggde om Storsjöbadet. Jag önskar att de hade ett särskilt pris för oss tråkbadare som bara vill simma fram och tillbaka och sen basta. Good ol’fashioned badhus rätt och slätt.

Därför invaderade Ryssland Georgien.

Vad är det första som händer när Georgien invaderar Ryssland - i Sverige? Man börjar fundera på om ryssen kanske ändå kommer och funderar på om man ändå inte ska skjuta till lite i försvarsbudgeten. Petra är rätt så säker på att det är Bofors som peppat Ryssland till att invadera Georgien. Kanske tillsammans med andra företag i samma bransch.

Vad gäller Maud Bernhagen så har Carina tipsat om att ha lite mindre koll på folk och att hon inte vet vem Maud är. Dels har jag sett henne på TV. Dels är hon gammal kollega till Petra som även hon har ett förflutet inom sportjournalistiken. Maud jobbade på ÖP och Petra på LT. De fick åka på de där reportagen som ingen annan ville åka på. Enligt Petra hade Maud långa flätor och koftor med motiv av typen rött hus med vita knutar. Dessutom är jag begåvad med samma typ av blick eller radar som de flesta svegare är utrustad med. Det innebär av att man omedvetet hela tiden sonderar av typ alla människor som befinner sig runtomkring en själv. Det beror på att man i en ort där det inte händer så mycket alltid ska kunna redogöra för vilka som var på Konsum eller ICA eller som man såg på vägen till och från Konsum eller ICA. Man ska också ha koll på alla små och stora förändringar i omgivning eftersom de kan bli presumtiva samtalsämnen. Åtminstone för min del innebär det att jag blir trött i större folksamlingar eftersom det är så många att scanna av samt att jag ofta ser folk jag känner/känner igen även på ställen där jag inte borde göra det. Därför träffar svegare som åker till Stockholm ofta på andra svegare. Jag har till och med hört talas om svegare som åkt till New York och sprungit in i andra från Sveg. Och när man gör det har man något att berätta om när man kommer hem. För vad är väl märkvärdigast? Empire State building i New York eller en annan svegare i New York?

Jon försöker att inte stalka Maud Bernhagen

En helg till. Vi har varit jätteduktiga idag. Jag har slätat ut och fyllt igen nedanför uteplatsen och däromkring. Använt jord som blev över när uteplatsen grävdes. Ikväll har vi kokat två omgångar med blåbärssylt på blåbär som vi plockade igår på Östberget på Frösön. Och det gick riktigt långsamt att plocka. Före dess jobbade jag. Just nu är det ungefär det jag gör. Jobbar eller donar på hemma.

I och för sig var vi till Jamtli i fredags. Petra kollade in kyrktimringen och jag surrade med jamtlikollegor från förr. De odlar hampa i år, något man tydligen tidigare gjort i Sverige för att göra kläder av. Då var det inte industrihampa som nu - utan röka-på-hampa. Men det var ingen som visste det då. För övrigt hade Bert-Ola läst ur en prästbok från 1809 att en skötsam och redig karl drack sådär en 20 supar på en dag. I och för sig var spriten svagare då - typ 20-30% - men hur kul hade det varit om inte nykterhetsrörelsen funnits?

I och för sig var vi på middag hos vänner på fredag kväll. Men ändå.

Jag har i alla falla kommit in lite i jobbet igen. Första dagarna var det bara astrist, men i torsdags och fredags började det svänga lite när det blev mer att göra och jag gaskade upp mig en del.

Petra ville absolut se utställningen från en dagismiljö anno 1971 på Jamtli där det visade sig att vi inte riktigt lämnat 70-talet. Det var inte så stor skillnad mot nu och det skojigaste var att TV4-sportens Maud Bernhagen var där samtidigt. Det hjälps inte, det är skojigt med kändisar och speaking of witch så har jag blivit kollega med curlingmaestron Peja Lindholm som jobbar på nya asylboendet på Frösön. Kanske läge för ett korplag till vintern? Och jag lyckas aldrig riktigt vänja mig med att känna mig naturlig i såna där kändissituationer. Ska man låtsas som ingenting och att kändisen inte är en kändis eller ska man visa att man vet att det är en kändis och vad är då det naturliga sättet att vara på? På Jamtli kände jag mig som värsta Maudstalkern då jag hela tiden hamnade i samma rum som henne. Hade hon varit helt okänd hade jag inte tänkt på det men nu kände jag mig som en förföljare.

Det är ju en dag imorgon också

Några skyltar.
RNB, AYO, UGN, UNG såg jag hem från jobbet idag. Imorse såg jag UHT och PHD. sara m kontrade i kommentarerna med KNL, som hon tyckte var snuskigt. Det enda jag kan kontra med är metaregistreringsskylten REG som jag också såg på hemvägen. Och Tomas Tejles WTF förstås.

För övrigt hade morfar sommarens bästa svar på en floskel. När vi var i Vänsjö fick vi oväntat besök av en byinnevånare som morfar på förekommen anledning frågade om han var ute och tiggde sprit. Han ville ha kaffe och satt sen och surrade. När han skulle gå sa han att nä jag säger som jag brukar säga jag Erik, (morfar), jag säger som jag brukar säga jag. Det är ju en dag i morgon också. Som sagt. Det är ju en dag imorgon också. Varpå morfar svarade: Jag vet inte jag. Se på Erik Jonsson. Han klev ur bilen och sen dog han.

I vilken ände?

I vilken ände ska man börja när man inte skrivit på länge? Man kan ju låtsas som ingenting och bara dra några schyssta bilskyltar jag såg på väg till jobbet: MMA, MOA, RTF och sen var det förstås några fler som jag bara inte kan komma ihåg.

Eller så kan man gå på och tjata om vädret och vad man gjort på sistone. Det är så mycket höst här nu även om det är lite varmare idag. Vädret känns jättemycket som när man hade de där första utelektionerna på gympan. Orientering – jag minns bara att vi hade orientering på hösten och bad i utebassäng. Någon morgon var det fortfarande frost i gräset och det rök av bassängen. Vi simmade lite fram och tillbaka och någon gång på tid annars var det mest planlöst badande med hopp från femman och andra höjder. Vädret kan vara som musik på det viset. Att en viss låt plockar fram en stämning eller händelse från förr. Någon enstaka gång när jag bodde i Linköping och det var senare på hösten än nu längtade jag älgjakt. Frost, gröna blad som blivit röda och lite dimma som sakta lättar. Morfar frågar alltid när jag ska börja jaga. Han tycker väl att jag börjar bli gott vuxen nu och borde sätta igång. Och jag tänker kanske. Kanske ska jag det. Men det måste bli lite mer ekonomiskt. Och jag skulle vilja ha lite mer semester så att inte den äts upp av jakt.

Eller så kan man älta lite om nuläget. Just nu känns det väldigt långt till nästa semester. På jobbet händer det inte så mycket nu innan skolan börjar så jag går på tomgång.

Eller så kan man droppa en nyhet som Emil i och för sig yppade i början på sommaren. I början på januari ska vi bli föräldrar om allt går väl. Vi var på ultraljud förra veckan. Huvudet var drygt 40 mm brett och lårbenet bra precis en tum långt. Det första vi såg var ett litet spöke som kliade sig i huvudet. Så under en tid har vi bara spanat in småbarn, magar och hela prylberget som man bara måste ha om har barn nuförtiden. Hur det känns? Abstrakt. Roligt. Och förväntansfyllt. Jag bidar min tid.

Sodomi och gonorré – bibelsexet ingen berättade om

Ibland undrar man – jag – hur gick snacket, egentligen? När nya bibelöversättningen (Bibel 2000 – undrar om nästa kommer heta Bibel 3.0) kom så började jag att läsa den efter att ha fått den i julklapp. Ganska snabbt visade det sig att kyrkans barntimmar, Kerstin Busk vid bibelläsningen på lågstadiet och andra gjort ett censurerande urval av vad som skulle läsas och inte. Jag kände igen många av småberättelserna, men en hel del var borttaget.

Jag har en tydlig minnesbild av hur jag tänkte mig att det såg ut när Lots hustru förvandlades till en saltstod när hon vände sig om och tittade på förstörelsen av Sodom och Gomorra. Det jag inte hört talas om var händelsen i nästa kapitel. Då lever Lot ensam med sina två döttrar i en grotta i bergen. De har ingen att skaffa barn med på vanligt vis. Då ger de sin pappa vin och har sen sex med honom när han somnat. Den äldsta dottern den ena kvällen och den yngra dottern den andra kvällen. Därefter blev båda gravida och födde en varsin son. Jag undrar lite hur snacket gick. De lär ju inte bara ha bestämt sig sådär abrupt. Och sov verkligen Lot sig igenom två samlag? Och hur reagerade Lot när de var gravida? De båda sönerna gav sen upphov till två olika släkter. Det tyder på att Lot och hans båda döttrar sen träffade fler människor. Hur förklarade de för dem hur deras söner kom till? Var det OK med incest om det inte fanns någon annan att skaffa barn med? Och hur kan den enda rättfärdiga familjen i Sodom och Gomorra komma undan med familjesex från Guds vrede? Istället får de en plats i Bibeln. Förklarade Lots döttrar för sina barn att deras pappa också var deras morfar? Jag tycker det finns utrymme för både en och två Norénpjäser här. Kan ingen skriva dem? Kan ingen göra en film om dem? Jag vill veta hur snacket gick.