Nya tag

Jag börjar ett nytt jobb på onsdag. Vägledare för ensamkommande asylsökande flyktingbarn (13-18 år). Tillsvidareanställning. Jordå. Det innebär att jag slutar en månad tidigare än vad jag skulle med projektjobbet. Och närmaste dagarna flyttar vi in i huset. Sen, med tiden kanske jag också kommer in i någon slags vardagslunk. Senaste två åren har det varit nya saker med jämna mellanrum.

Nu ska jag i alla fall inte långåka till jobb mer. Tog sista stockholmsturen i tisdags. Det var musöron på björkarna, grönande gräsmattor och glass hos Olov och Tove i Skarpnäck i väntan på flyget hem. Och träffade Daga som var i snickartagen med nya verktyg. Fint helt enkelt. Men jag tror inte jag kommer sakna resorna dit.

I helgen blir det härjedalsturné för att hämta upp grejer i Funäsdalen, Sveg och Vänsjö.

Får se hur det blir med bloggandet framöver med tanke på internetanslutning osv.

Är det svårt med Linux?

Alltså, är det svårt med Linux? Jag har inte tänkt att nedlåta mig till att KÖPA ¤%&$€-ing XP eller än mindre Vista till datorn från 2000. Det är inget fel på den i övrigt förutom Microsofts HATATTACK på oss stackare som hederligt lärt oss hur man laddar hem ett program från ett håll på nätet och ett serienummer från ett annat håll. För er som som inte vet om det så har det fina folket på Microsoft lärt sig att känna igen åtminstone en del av de som inte köpt XP. Det kommer upp fyrtioelva rutor om att man möjligtvis är olyckligt drabbat av att inte ha äkta Windows (men vadå äkta, alla datorprogram är ju kopior av originalet). Som tur är kan det avhjälpas med en nätt summa pengar.

Är det mer effektivt med Linux i den mån att det uttnyttjar datorn bättre? Och finns det andra program till Linux än OpenOffice? Och är det någon om läser den här bloggen som överhuvudtaget vet eller bryr sig?

Ett nytt Simlångsdalen

När jag förra milleniet hälsade på Torgny Heimler utanför Halmstad berättade han om Simlångsdalen. Det hade en gång hetat Bergvik (eller jag minns inte men nåt lite trist och alldagligt). Det fanns två andra orter som hette samma sak. Det fanns 2 filmer och en bok med namnet Folket i Simlångsdalen. Eftersom det var lite hippt bytte man namn på byn till Simlångsdalen för att komma med på kartan. Helt plötsligt utspelades berättelsen hos dem.

Jag kommer att tänka på Simlångsdalen när jag läser om en stad i Iowa som bestämt att Kirk från Star Trek är född där. Det kan vara intressant i sig när fiktion utspelar sig på verkliga platser, men när verkligheten förflyttar sig till fiktionen blir det riktigt skojigt. Har för övrigt hört att maffian lärde sig av Gudfadernfilmerna att lägga hästhuvuden i sängen. Ja, det kanske inte är skojigt.

Snigel äter mask - rapport från Eksjö

Jag fick precis ett mms av syster Frida. Frida är den enda jag får mms från. Rubriken var Snigel äter mask:

Sniglar har invaderat cykelbanorna o även maskarna har hittat dit. Resultat? Terror...

Jag har

Jag har precis hämtat nyckeln till huset. Vi flyttar in under kommande helg. Och nu har snön tinat bort från gräsmattan. Det här kanske blir en trädgårdsblogg med dagliga rapporter om utvecklingen på rosbuskarna, syrenerna, tujorna, rabarbern, bärbuskarna, jasminen, den-där-dödligt-giftiga-växten, mossmattan, ölandstokarna, björkarna, tallen och trädgårdslandet. Vad ska vi sätta i trädgårdslandet? Min andra värdfamilj i Texas hade meloner. Det vore trevligt.

Dansa min docka och var inte så trög

Jag är så djävla bra. När något inte fungerar är det någon annans fel eftersom jag är ofelbar. Jag och Petra går Lindy Hopkurs. Hittills har det gått ganska bra. Igår blev det lite för svårt och jag blev sur. Jag blir alltid sur när jag inte kan på en gång. Kände att snart ploppar de gamla mopsa-sig mot-gympalärarentendenserna fram. När det blir för svårt för att vara roligt så beror det såklart på att lärarna sätter ribban för högt och inte att jag är tröglärd.

Nuförtiden dansar man Lindy Hop i färg.

Petra reflekterade också över detta och konstaterade att anledningen till att hon dansade svensk folkdans är just att det är ganska enkelt. Man går och snurrar och svårare än så är det inte. En del snurrar är svåra att lära sig, och när man kan dem så är det bara att fnula på tekniken. Just nu känns det som att man måste kunna de kunna de 2000 vanligaste turerna i Lindy Hop innan det är någon mening att ge sig ut på ett dansgolv. Sen ska man komma på varje tur och sätta ihop dem lite snajsigt. Helt plötsligt kommer jag på varför jag nästan alltid föredrar foxtrot framför bugg i styrdans sammanhang. Foxtrot har liksom ingen tomgång. Det har inte polskor heller. Men om man inte kommer på vad man vill göra i bugg och Lindy Hop så blir man stillastående. Hmm hur är det egentligen med Argentisk tango? Det är kanske det som är grejen. Eller så är vi bara lite tröga.

Östersund, en torsdag eftermiddag i april

Jag och Martin hämtar PA (högtalaranläggning) på Hamm och Nilsson för att lämna av på Potatisbaren inför kvällens konsert. Det är på gågatan och jag smyger fram. När jag ska åka från Potatisbaren efter avslutat uppdrag står en bärgningsbil för utfarten. Den lämnar av en bucklad koreansk bil som rullas in på Domus. Jag är rädd att jag ska buckla bilen jag kör åt alla håll. Det är klaustrofobiskt trångt att köra bil ner till Potatisbaren, vända och köra upp igen. Och hela tiden snöar det.

Vädret alldeles nyss, 200 meter härifrån.

Kalas med nyhetsvärde

Jag var på födelsedagskalas i tisdags. ÖP var där. Jubilaren är en av Petras farbröder (klicka på länken för att se fler av dem).

Likheten mellan Stubb-Jonas och Johan Ulvesson

• Balkongpremiär. Natten till idag sov vi på balkongen. Det är så mycket skönare. Och än har inte Torvallas unga mopedister kommit igång ordentligt.
• Grillpremiär i Sveg i lördags.
• Vi var så där skönt kontinentala igår (som vi tror att man är där). Åt frukost i Sveg med flera ur storfamiljen Söder i en och en halv timme. Lunch mellan 13 och 18 med Petras familj på vår balkong i Östersund. Jag och Petra tog en promenad i finvädret på kvällen och beundrade Torvalla. Från en balkong ropade Pernilla och Steven och frågade om vi inte ville ha mat och vin. Klart vi ville. Vi kom hem halvtio.
• Inga nya försök till hastighetsrekord på cykeln. Jag är äldre och mer mogen nu. Försöker förlika mig med den cykelhjälm jag fick av Emil förra året. Jag har använt den idag. För mig var det en vinst när jag inte behövde använda hjälm (skidhjälm, det fanns inte cykelhjälmar då) på cykeln, typ när jag var sju eller nåt. Sen är jag lite för gammal för att ha haft frigolithjälm så som de som var några år yngre hade, nästan i klassupsättningar verkade det som. Fick i helgen höra att pappa redan har spräckt två cykelhjälmar (med huvudet mot asfalten) och tänkte ja ja.
• Vädret. Inte blir det tråkigt i alla fall.
• Från Sveg, Eksjö, Östersund, Bollnäs, Stockholm, Piteå, Gotland, Närke, Hudiksvall, Ytterhogdal, Göteborg kom de till begravningen i Ängersjö kyrka. Jag har alltid tänkt mormor som lite försynt och anspråkslös. Som att ingen la märke till henne. Det gjorde de och man var beredd att åka långt till hennes begravning.
• Har aldrig varit med om att man sjungit så starkt i kyrkan förut.
• I Ängersjö hade de ett damlag i fotboll 1945 kan man se i Folkets Hus.
• Man kan också se att hela Sveriges Stubb-Jonas spelat i Ängersjö. Fotboll.
• Och att Johan Ulvesson spelat där. Atom-Ragnar.
• Petra såg en tvättäkta pirat på altartavlan i kyrkan, med piratmössa som har dödskalle. Måste åka dit och titta för det har jag aldrig sett.

Igår, idag, imorgon

I förrgår: Tur och retur Döviken på kvällen, tittade på möbler efter farmor och farfar och fikade med Carl-Göran och Anna-Stina.
Igår: Hjälpte till att baxa in blivande porslinsskåp som vi köpt på loppis, baxa in i Petra föräldrahem, så länge.
Idag: Entimmes möte med blivande jobbet.
Imorgon: Mormors begravning i Ängersjö.
I övermorgon: Strålande sol över Sveg. Fika vid Svegssjön?

Och så vädret.

Östersund har just nu väldigt mycket väder. När vi vaknade i morse slog vädergivaren mot fönstret – något den aldrig gjort förut vad jag minns. Biblioteksgatan var avstängd av Polis och kommun och jag förstod inte varför. Var det för halt? Nej, läser jag på lokalnyheterna på nätet. Taket på universitetsbiblioteket håller på att blåsa av. Någon timme senare kan man även läsa om det hos DN. Tre byggnader har tappat taket och fönster har blåst ut. Min och Majs fikarast stördes av att först en vindskiva i plåt och sen en till blåser ner från huset på andra sidan vägen. Vad gör man när man ser att en vindskiva håller på att blåsa ner? Ska man gå ut och stoppa eventuell trafik och människor? Vi ringde Östersundsbostäder och polisen.

Samtidigt fladdrar en skata runt i en björk och försöker få ordning på sitt skatbo som kastas fram och tillbaka för vinden. Just idag verkar vara en dålig dag att lägga ägg om man är skata i Östersund.

Undra om alla glasrutor i balkongen är kvar när vi kommer hem.

Vägrenen - automobilzoologi

Nej - inga renar under gårdagskvällens hemresa från Funäsdalen. Men väl:

• Älgko med kalv
• En räv och tio mil senare en räv till
• En grävling (levande!)
• Ett rådjur

Läser om grävling på wikipedia: Att kalla någon för grävling i Frankrike är en förolämpning, där betyder grävling en man som är lite dum, lyssnar på alltför hög musik och försöker ragga upp kvinnor.

Du och jag, fastighetsskatten

Vad var det jag sa? Nu sänker alliansen fastighetsskatten. Jag läser i tidningar på nätet vad det betyder. Jag och Petra har räknat på det. Vi tror att vi kommer tjäna 500 kr i månaden på det ungefär. JAG BLOGGAR OM FASTIGHETSSKATTEN! Nya huset som vi fortfarande inte har lånat pengar till korrumperar mig. Jag bloggar om fastighetsskatten. Jag funderar på den. Jag räknar på den. Jag funderar på reavinstbeskattning. Inlägget Köpa hus var inget skämt nånstans. Det var en profetia som redan visar sin smutsiga byk. Jag funderar på fastighetsskattens omläggning och hur det påverkar räntorna. Framtiden är här.

Allt flyter (2)

Mormor dog igår. Det är verkligt och overkligt på samma gång. Hon blev sämre under en lång tid och hade varit på avdelningens anhörigrum en gång förut. Det fanns ingen väg tillbaka. Det var väntat, en lättnad för omgivningen, och ändå så definitivt.

I höstas dog både farfar och moster Birgit (pappas moster som var lite av en parallellfarmor). Under senaste dryga året har många i Vänsjö dött – bekanta och vänner till mormor och morfar. De var 60-70 år när jag var barn och tillbringade en stor del av min lediga tid där. Det är en annan by nu än då. Döviken är även det en annan plats nu än då. Säkerligen gäller det för alla platser. Allt förändras och vi försöker leva med det. Jag vill inte vända tiden. Allas far- och morföräldrar dör, jag vet. Jag har haft rätt så bra kontakt med dem, jag vet. Och jag har haft lyxen att ha kvar dem rätt så länge – och rätt så många av dem, jag vet. Ändå. Nu är en morfar utan mormor den enda som är kvar av mina kopplingar till generationen från 10-20-talet och en stor del av de personer som var viktiga vuxna när jag var barn försvinner.

Ändå. Det finns en del av mig som är emot förändring. Som vill att allt ska vara som det varit. Att jag ska ligga på den solgula filten bakom väggen i Kerstas och höra hur bladen i asparna prasslar sakta, plocka åkerbär mellan bäcken och dammen och bada med en gammal folkainnerslang i Vikaränge. Äta mormors bullar och dricka hallonsaft som smakar hallon istället för hallongodis. Ge en bulle till jämthunden i hundgården. När mormor badar ska hon hoppa upp och ned och skrika. När vi badar i Västersjön så dricker vi av vattnet för det får man.

Ändå. Jag vill ha en farfar som varje gång vi träffas ska känna på armmusklerna och beundra hur stark jag blivit. Som varje gång ska säga, Jon Sebastian Bach, mannen som uppfann glansisen och jag ska inte fatta vad han menar men ändå se att han är glad.

Men, jag är glad och tacksam över att inte vara barn. Jag tycker ändå att det är bättre att vara vuxen.

- Det här är en slev

Jonas Westberg berättar hur han hävdar att han använder sin jacka som kavaj och att den därför är en kavajjacka för att slippa betala garderobsavgift. På liknande sätt har jag lagt fram en plastvisp från ett större plastköksverktygsset på IKEA:s rullband. Jag ville köpa en plastvisp men det fanns bara ihop med typ slev, pastaslev och slickepott. Det gick inte att köpa en plastvisp separat. Jag la fram vispen på bandet:
– Det här en slev.
– Nej det är ju en visp.
– Nej det är en plastslev.
Kassörskan letade streckkod utan att hitta någonting. Jag hävdade att det var en slev. Hon slog i datorn. Jag hävdade att det var en slev. Hon ringde och frågade vad en plastvisp kostade men de hittade ingen. Jag hävdade att det var en slev. Till sist slog hon vispen som slev i kassan. Det var en slev.

Meningslös variation

Svensk byggtjänst och Sparfrämjandet anordnade premiering av småhus med mottot "Bo bättre" och även en tidning med samma namn. I Bo bättre 1963 reflekterar man över variation och enhetlighet när det gällde byggande och utformning av småhusområden:

Fruktan för monotoni får emellertid ej medföra meningslösa variationer i material- och färgval. Överdriven omväxling i materialval och färgsättning splittrar det naturliga och önskvärda samspelet mellan husen.

Informationen ovan är hämtad från länken om WP-villan i förra blogginlägget (s 32 i rapporten). Petra gör mig uppmärksam på formuleringen. Behöver den kommenteras eller ironiseras över? Jag tror inte det. Det är från en annan tidsålder. Fredrik B väntar bara på att någon Jan Stenmarkgubbe ska dyka upp på bilderna.