Ett sommartecken

Man vet att det är sommar i Östersund när majoriteten av de som handlar på Ica talar tröndersk. På norska sidan på våra breddgrader bor det många fler än vad det gör på svensksidan. När barnfamiljer så ska åka på semester så beger man sig förstås till första bästa närmsta utland: söte bror Sverige. Där köper man ost, snus, alkohol och billigt snop till barnen. Eftersom Östersund är relativt litet gentemot Trondheim så blir det en stor andel norrmän under sommaren. Än fler blir det nästa vecka då Storsjöcupen startar, en ungdomsfotbollsturnering med ca 250 lag och 2/3 av dem är från Norge.Hur vet man då att det är tröndersk man hör? Lyssna först och främst efter de pallatala n:en - lite som n på spanska. Det låter ungefär som n och j samtidigt och det är ofta ganska sött.

Annars då? Jag har tydligen varit trött den här veckan. Flera på jobbet har kommit till mig och frågat hur det står till egentligen. Kanske försöker jag göra för mycket ute och för mycket socialt att jag inte klarar av att slappna av ordentligt. Kanske är det något annat. Men det är otroligt skönt att ha ett jobb där arbetskamrater uppmärksammar hur jag mår nästan innan jag gör det. Som en skuldra att luta sig mot.

Före och efter - baksidan

Istället för att blogga sattes det in en dörr i köket så vi inte ska behöva gå runt vårt mansion till hus för att få lite morgon- och lunchsol. För ett år sedan drygt skrev jag att det ingick i långtidsplanen för saker som vi ville göra. Jag trodde nog inte att vi skulle vara så snabba och det är knappast min förtjänst. Jag har mest agerat förvirrad hantlangare. Notera också på bilderna nedan att måbärshäcken är borttagen. Den står nu i Öd, kraftigt nedklippt för att inte törsta ihjäl av att ha fått rötterna avgrävda. Vi har också flyttat tre av bärbuskarna. De syns i nedklippta varianter av sig själva till höger i den nedre bilden.

Före - 10 juni 2007

Efter - 22 juni 2008

Kvar att göra: Stenläggningen. Vi har kommit övre ett parti osorterad skiffer som vi ska pussla ihop. Som de latmaskar vi är så skrapar vi bara bort lite gräsmatta (som vi lägger där häcken stått), lägger i lite duk mot ogräs och fyller på med lite sand. Om man ska vara riktigt duktigt ska man gräva bort jord, lägga duk, sen grus och sen sand. Vi hoppas att vårt slöare alternativ ska funka och gör eventuellt om någon gång i en avlägsen framtid.

Igår var det 15 grader i skuggan på förmiddagen men 35 i solen på uteplatsen. Köket var i vanlig sommarsolsordning obrukbart på grund av värmen. Nu har vi precis skaffat vår fjärde dörr till huset. Materiellt överflöd har blivit vår grej.

Budget i balans

Jag fick nytt bankkonto och kort när vi köpte hus förra året eftersom jag bytte bank. Det gick bra att komma ihåg den nya bankkoden som jag inte fick bestämma själv. I april i år fick jag - efter typ tre månader - koden till ICA-kortet (no more vuxenpoäng där inte, har redan Medmerakort och har haft Hemköpskort). Efter att ha använt ICA-kortet en gång kunde jag inte komma på koden till nya bankkortet. Den nya koden störde ut den gamla.Sen har jag hankat mig fram på pengar som jag för länge sen fick kontant i något sammanhang jag inte minns. Jag har köpt något på nätet ihop med någon annan och fått pengar i cash osv. Och det har funkat fram tills den här veckan när jag skulle köpa byggvaror. Jag ringde banken och då visade det sig att den bortglömda koden fanns på Internetbanken. Jag har alltså i princip varit utan bankkort i 2 månader och därför köpt väldigt lite och har ganska bra med pengar på lönekontot. Det är fördelen med att inte alltid komma sig för med allt på studs. Och nu känner jag mig helt plötsligt väldigt fri och rik. Jag kan bara flasha med kortet var som helst och köpa det jag vill ha (men jag är så modest så det blir inte så mycket köpt). Bankkortet känns nytt och fräscht och jag har blivit lite bredare över axlarna över att veta att jag inte behöver fundera på om jag har tillräckligt med pengar i plånboken.

Dill och gräslök, en Trocadero och en deckare

Oää. Jag är så trött. Vill inte göra något. Läsa ut boken jag läser och äta dill- och gräslökschips och dricka Trocadero. Jag var hungrig sist jag handlade och då blir det sådär. Sen äter jag inte upp och kvar finns en öppnad chipspåse och en öppnad Trocadero och jag går och tänker på dem så fort jag är hemma. Dill och gräslökschips och Trocadero. Det är så mycket scouthajk för mig. Då klarade jag mig i 48 timmar på 200 g chips och en och en halv liter läsk och det blev ändå kvar. En 33 cl läsk var mer än jag orkade med till maten. Ja, jag har varit scout. Dubbelt halvslag om egen part? Inga problem.

Ok. Boken jag läser då. Midvinterblod av Mons Kallentoft. En deckare som utspelar sig i Linköpingstrakten. Själva storyn är OK men språket är lite pretto och alla är 40-talsformella när de pratar med varandra och minsta kavajslag och dörrhandtag måste beskrivas. Min största behållning är att boken utspelar sig just i Linköping med omnejd eftersom jag bott där så länge. Jag har varit i Ramshäll, Vreta Kloster och Lambohov hur många gånger som helst. Jag får lite perspektiv på min Linköpingsvistelse eftersom boken utspelar sig några år efter jag flyttade från Linköping. Saker har förändrats sen jag bodde där.

Istället för att blogga

Jo. Jo. Det händer jättemycket. Och det gäller ju att smida medan järnet är varmt. Min lillasyster har gift sig och min bror har tagit examen och jag har varit på både bröllop och examensföreställning. Först show i Göteborg och sen bröllop i Eksjö två veckor senare. Och jag har träffat en som heter Sponge på riktigt och vi har satt in en helglasad altandörr och det har blivit sommarlov och det har först varit tokvarmt länge och sen inte så långt från minus och regn mest varje dag och jag har satt i landet. Så jag har haft att skriva om till typ tio blogginlägg senaste veckorna. Minst. Men jag har bara inte hunnit. Eller, jag kunde ju ha sovit lite mindre. Och vi bodde hos Karin och Mikael i Göteborg och jag kunde ha skrivit om Majorna och att det är allt som Söder verkar vilja vara och om den flottiga älgen i Slottskogen och Azaleadalen som blommade så fint. Och att jag mer och mer blivit en trädgårdsspotter som vrider nacken ur led så fort jag ser en planterad blomma.

Istället har jag poat på både hemma och på jobbet och fått en del saker gjorda och sett lite mindre fotboll än vad jag är bekväm med ety jag är fotbollsintresserad in disguise men det ingår inte i min välplanerade image så jag låtsas som ingenting. Idag har vi hämtat två obromsade släpvagnar med skiffer i Ås och återigen konstaterat att det är hur bra som helst att vi inte byggt vårt eget hus oavsett hur fin utsikt vi skulle ha haft. Vi är inte rätt personer att göra det. Vi är rätt personer att läsa några böcker i solskenet på en schysst altan. Vi ska bara först.

Vi tar en sång istället

I brist på text, lite gangsta-toast-älgsex-amazon-iranskjämtsk snöpop. Barab barab med Abjeez: