Än så länge går det fint. Jag planerar och förbereder och hinner med någon extra sak här och där, även om jag ibland känner ett visst tryck mot huvudet när jag gör lite många saker samtidigt och har en tid att passa.
Den äldre håller eventuellt på att sluta med blöjor. Vi har försökt ett tag. Han är inte helt entusiastisk utan snarare lätt motvillig. Det går sådär. Kunde gå sämre, kunde gå bättre. Men efter två dagar på dagis har det inte varit några egentliga missöden. För min del är det ändå billigare än pappersblöjor och mindre jobb än tygblöjor. Det verkar vara så när man har småsyskon, att man inte vill skynda på med nya saker utan gärna erhålla samma service och hjälp som det yngre syskonet. Varför lära sig att hålla sig när man skulle kunna gå runt i blöja och slippa kontrollera sina behov och sen bli bytt på?
Vi, som aldrig skulle låna till konsumtion, har genat lite i kurvorna. Vi har sparat föräldradagar - Försäkringskassans föräldradagar med ersättning. Man kan göra det före barnet fyller ett utan att ens sjukersättning från Försäkringskassan påverkas om man skulle bli sjuk. Med sparade dagar kan man vara ledig mer efter att barnet fyllt ett och innan det fyllt åtta. Under sommaren har vi toksparat dagar och nu har vi knappt pengar till räkningarna. Och helt plötsligt känns det befogat med eget potatisland, eget köksträdgård och fisk och kött i frysen. Under några veckor har det vid nästan varje måltid varit åtminstone någonting från egen matproduktion. Jag är stolt som en tupp varje gång det är så. Samtidigt är det den här tiden på året som det tar mest tid. Vi höstar in när det blir tid över. Om vi hinner ska vi försöka göra vin på rödvinbär och kanske något mer i år. Vi har hittills aldrig lyckats plocka eller använda upp det plockade från rödvinbärsbuskarna sen vi flyttade hit.
Vi blev intervjuade av ÖP i våras på grund av vår alternativa livsstil. För att vi inte renoverar huset. Det var det artikeln handlade om - hur vi såg på vårt boende och att vi var lite speciella som inte renoverade. Reportern var trevlig och allt verkade bra - men vis av dåliga erfarenheter bad jag att få läsa artikeln innan vi godkände att den publicerades. Det vi hade sagt hade i flera fall fått en viss betydelseförskjutning. Det var inte direkt fel men inte riktigt det vi hade sagt. Jag tyckte vi framstod som några som tyckte att folk som inte gör som vi är dumma i huvudet. Jag kunde inte heller se att jag skulle nå framgång i att förklara detta för journalisten så det blev ingen artikel med oss. Jag har tidigare gått med på att göra knäppa saker för media. Men då har det varit för en sak, något jag vill få fram. Att vi är lite semigrönavågare (skrivisär/ihop - hur gör man, Enar?) behöver jag inte pracka på andra - ja mer än de närmast sörjande som läser här.
Jag lyssnar på Karl-Ove Knausgårds Min kamp och tycker den är fantastisk. Ibland är det lite långa beskrivningar av ett eller annat men ofta är det fantastiskt. Att det handlar om hans liv på riktigt och inte bara är hittepå är inte det avgörande. Det är hur det är skildrat. Boken är hittills mycket roligare än jag hade förväntat mig. När jag började lyssna hade jag bara sett författaren på Skavlan och som jag minns det verkade allt så allvarligt. Alltså. Det är ju allvarligt - men det händer roliga saker. Det är roliga iakttagelser. När han beskriver spelningen med hans band utanför ett köpcenter skrattar jag högt.
Eftersom jag är inne i boken lyssnade jag på hans sommarprat som också var bra. Det och Olof Wretlings har varit sommarens bästa för min del. Det gör stor skillnad om det är någon som är van att skapa historier som sommarpratar.
