Dagens läxa

Det är sista dagen på femdagarsledigheten och jag funderar på hur jag ska få tid med så mycket som möjligt den här dagen. Men först några visdomsord. Vad jag lärde mig utan att gå i skolan sista dagarna:

• Jämställdhetsbonus. Jag har äntligen fattat hur det funkar. Om vi från 1 januari till 31 december är hemma lika många månader med barnen cashar vi in 13 papp på skatteåterbäringen. Om jag är hemma ena året och Petra andra året med samma barn tjänar vi noll. Det är helt kalenderårsbaserat. Vi kommer tjäna noll på Olov och dra in maxpotten på Astrid. Bra tänkt, men inte helt rätt ändå, politikerna och tjänstemännen.
• Kämä lachej = tjena, läget på tigrinji - ett av två eritrianska språk. Men om du hälsar på en med snopp ska det vara kämä lacha.
• Om somaliska seder och bruk. Vi var på kurs om somalierna. Helt fascinerande. Hur får man samhället att funka med noll stat som styr upp saker och ting. Ingen Försäkringskassa och inga sociala myndigheter. Ingen a-kassa. Om kvinnan behandlas dåligt av mannen så kommer hennes klan och hjälper till och säger ifrån eftersom hon fortfarande hör till dem. Änkepensionen är att man som kvinna har rätt att gifta sig med mannens bror ifall mannen dör. Precis som Onan i Bibeln alltså.
• Tigrinji - eller eventuellt tigrinska - har 220 tecken. Besvärligt med bokstavskylskåpsmagneter kan man tänka.
  

Så då var vårvintern här

Så då var vårvintern här. Det är liksom årstiden man kan bäst här. Det är nästan därför folk bor här. Soliga dagar som bara blir längre. Snö, men ändå en känsla av att det är varmt eftersom det tidigare varit så mycket kallare. Skidföre, skridskoföre, skarsnö och de där vinande dagarna när solen är varm, vinden är kall och snön driver igen i spår, bildar drivor på cykelvägar och man vet att man nästan bor på fjället. Och vi lyckades nästan ta oss ut på sjön idag för lite skidåkning. Men det stupade på en alldeles för trött pojke, att det började snöa och mulna på och ytterligare en sak som vi glömt bort och inte iddes åka efter för att åka vidare igen. Stavar är till exempel bra vid skidåkning.

Vi har i alla fall haft årets valladag, med lager på lager på lager av glidvalla och sickla sickla och borttagning av förra årets blandning av vallatejp och klister och ny tejp. Det tar alltså en dag för oss med iordninggörande av provisoriska vallabänkar och tidningar på golvet mot allt valladropp och vallasickel och sen undanstädandet. Vilket år som helst ska vi ha en vallahörna någonstans i huset.

Och med vårvintern kommer funderandet över sommaren. Med vår införskaffade husvagn måste det såklart bli husvagnssemester. Vi lyckades klämma in 19 nätter i husvagnen under hösten så jag tycker att vi redan tjänat in den. 19 nätter för 4 personer är ju ändå 76 personnätter. Tyvärr läckte den vattenburna värmen någon gång i samband med Astrids dop. Mina föräldrar sov två nätter i husvagnen (80 nätter!) och sen började det droppa vatten under den. Jag tycker inte att den ska mögla eftersom vattnet innehåller 40% glykol men det lär ju kunna lukta. Får se om vi lyckas torka ur husvagnen till sommaren.

En del av våra vänner säger att de aldrig skulle kunna tänka sig att skaffa husvagn - det skulle möjligtvis vara vår då eftersom den är så gammal och museal och ja - stilren eller nåt. Jag säger att om någon skulle vilja ge oss en sprojlans ny 2011 med extra allt i inbyte mot vår Polar från -75 så har vi en affär. Ugn, dusch, varmvatten, inbyggd stereo, en kontroll där man styr värme, el, gas med mera istället för rattar lite här och där tycker jag låter helt ok. Och en hel del extra utrymme. Vi har blivit såna som går och suktar efter en nyare husvagn med mer lull, bättre isolering och fler funktioner. Men. Det är schysst att ha allt på plats när man kommer fram. Att slippa bädda. Att pojken känner igen sin sovplats oavsett var vi är någonstans.

Vi funderar alltså på husvagnssemester - kanske på campingplatser, kanske en del våldgästning här och där och ganska lite bilåkning per dag. Vi tänker just nu att det kanske kunde vara något.