Dagens läxa

Det är sista dagen på femdagarsledigheten och jag funderar på hur jag ska få tid med så mycket som möjligt den här dagen. Men först några visdomsord. Vad jag lärde mig utan att gå i skolan sista dagarna:

• Jämställdhetsbonus. Jag har äntligen fattat hur det funkar. Om vi från 1 januari till 31 december är hemma lika många månader med barnen cashar vi in 13 papp på skatteåterbäringen. Om jag är hemma ena året och Petra andra året med samma barn tjänar vi noll. Det är helt kalenderårsbaserat. Vi kommer tjäna noll på Olov och dra in maxpotten på Astrid. Bra tänkt, men inte helt rätt ändå, politikerna och tjänstemännen.
• Kämä lachej = tjena, läget på tigrinji - ett av två eritrianska språk. Men om du hälsar på en med snopp ska det vara kämä lacha.
• Om somaliska seder och bruk. Vi var på kurs om somalierna. Helt fascinerande. Hur får man samhället att funka med noll stat som styr upp saker och ting. Ingen Försäkringskassa och inga sociala myndigheter. Ingen a-kassa. Om kvinnan behandlas dåligt av mannen så kommer hennes klan och hjälper till och säger ifrån eftersom hon fortfarande hör till dem. Änkepensionen är att man som kvinna har rätt att gifta sig med mannens bror ifall mannen dör. Precis som Onan i Bibeln alltså.
• Tigrinji - eller eventuellt tigrinska - har 220 tecken. Besvärligt med bokstavskylskåpsmagneter kan man tänka.
  

Vardagslyx just nu

Ok. Jag inser att detta är på väg att bli en pappablogg och att jag tidigare tyckt att nästan alla föräldrabloggar är tråkiga. Men just nu händer inte så mycket annat än att jag är pappa. Jag har statlig ersättning för't. Det växer på en, föräldraskapet och helt plötsligt kan jag njuta av gammal skåpmat, av det som en gång var trista rutinsysslor, vardagens Sisyfosgöra.

• Att plocka ur diskmaskinen själv, utan hjälp av små händer som sträcker sig efter porslin och knivar.
• Att tvätta själv. Eller att plocka i tvättstugan när pojken bara flyter med och hittar sina egna projekt.
• Att vattna blommor. Själv eller ej. Principen survival of the fittiest tillämpas nu än hårdare på blomfronten.
• Igår åkte jag till återvinningen med ett tvåmånaders upplag va plast, papp och annat. Själv. Innan hade jag köpt två uppladdningsbara batterier på en elaffär. Pappamys liksom.
• Att prata med en handläggare på Försäkringskassan som dels kan greppa frågan och som dels kan ge ett besked som mer berör deras principer än första bästa paragraf. Månadens bästa samtal.
• Jag gick på skaren till komposten idag! Skaren finns och jag har använt mig av den en gång i alla falla. Det har varit en riktigt vår. Personligt rekord på skaren när jag som 14-åring körde moppe på myrarna och i skogen kring Vänsjö.
  
• Att skriva på ett tangentbord med alla tangenter på plats. Inga bortryckta.
• Att trycka framför datorn när de andra två lagt sig och att sen dessutom lägga sig i tid (har inte lyckats än).
• Att ha gjort något som för oss framåt. Inte plocka i och ur diskmaskinen. I helgen filmade vi badrumsrutan. Vi har ett stort badrumsfönster som ger härligt mycket ljus. När grannen försynt påpekade, efter några månader här att det, trots mönstret på ytan, ger full insyn förstod vi varför det var persienner inmonterade i det. Nu har vi, efter snart 3 år filmat rutan och ska förhoppningsvis vara fri från insyn.

Det är förstås en fantastisk lyx att kunna vara hemma med barn under en tid och få betalt för det. Att se utvecklingen från dag till, dag hur han sakta blir pappigare. Och. Vissa dagar - medan ni andra sliter vid bandet, hinna ta en tur på skidor eller skridskor med pojken i släptåg. Fast det är inte lyx längre. Det är vardag.

Du och jag, föräldraledigheten. Du och jag.

Jag läser gamla blogginlägg och funderar på hur det ska kunna bli nåt mer skrivet här. Jag har ju fullt upp med äta-sova-tupplura-äta-fika-mellanmål-öppnis-bytis-rytmis och allt allt annatis som bara finns där utan att ta en paus. Nu sover Olov och jag hoppas att babyradion funkar som den ska för jag sitter i mammas och pappas källare i Sveg och jag tror inte att jag skulle höra honom.

Jag har blivit en som har åsikter om öppna förskolan. Testade en tredje "öppna" igår. Vi är på besök i Sveg, Olov och jag. Vi testade öppnis i Sveg. Det var några år sedan då jag kom på att jag inte riktigt vet vad det innebär att vara vuxen i Sveg. Så länge man går i skolan och är inblandad i föreningsliv är ju allt serverat. Man har ju tonårstråkigt ändå men det händer mycket och åtminstone mitt sociala liv var ganska uppbokat av inbokade aktiviteter. Försökte intervjua mammorna igår. Vi går även på babyrytmik - fortsättningen. Har inte hunnit bada mer än en gång fast jag la hela förra årets friskvårdspeng på badkort. Man ska ju äta-laga mat-plocka-tvätta-diska-ringa Försäkringskassan-ringa Länsförsäkringar-handla-skotta snö också. Jag är alltså föräldraledig. Fosterlandets belöning till oss som drar vårt strå till stacken för att få fram skattebetalare till framtida pensionsutbetalningar. Det är hur fint som helst att det finns - men ett tydligare och mer begripligt användargränssnitt (och då pratar vi hela FK, inte bara hemsidan) hade inte skadat. Jo. Jag har visst blivit en som har åsikter om Försäkringskassan också. Och utformning av barnvagnar. Och barnmat. Och barn-TV. Och barnleksaker som låter. Fast med barn-TV barnleksaker som låter har jag blivit betydligt mer liberal än jag hade tänkt mig vara. Allt som roar Olov en stund, som gör att maten kan bli klar, tvätten vikt, inköpslappen skriven kan eller att han går ner i varv inte vara så dåligt. Och det finns schyssta barnprogram för småbarn också.