Turné

Till helgen ska jag och Petra till Gävle och hålla danskurs. Gävle är för mig början på en tiodagarsturné med olika händelser. Efter Gävle blir det 60-årsfirande av mamma med familjen på färja till Helsingfors. Sen har jag två klämdagar i Stockholm på vandrarhem i Tyresö (orkar inte åka hem och vända). Sen ska jag på styrelsemöte och spelmansstämma i Ransäter i Värmland. Jag tror att jag kommer hem med nattåg måndagen den 12. Känns lite gruvsamt. Jag vill ju helst sitta hemma under korkeken. På tisdagen börjar jag på Jamtli.

Ransäter är ingen dålig spelmansstämma.

Ikväll ska jag på Permans och se Anita från Länsteatern med vänner. Jag har blivit lite hangaround till Länsteatern eftersom Kiki jobbar där till och från. Så jag har sett det mest i vinter. Kul att få se första genomdraget av Dan då Dan dog som sedan vann nånting nånstans som var fint. Det är gratis och börjar klockan sju.

Vad händer med skräpet?

Som duktig och nyttig samhällsmedborgare har jag åter gått iväg med de sorterade soporna. Varje gång undrar jag vad som händer med dem. Brännbart eldas i Sundsvall (Hur kan det vara det bästa alternativet?). Plasten blir vadå var då? Jag har förstått att PET-flaskor kan omvandlas till fleece, men så mycket fleece kan väl ändå inte behövas att alla PET-flaskor går åt till det. Och vad händer med kesoburkar, kiwiaskar och hårkletburkar? De har ju ganska olika kvalitet. Sorteras de mer på plats? Vad gör man med dem? Jag vill se små informativa filmer på TV, sådär som när man var liten och man fick se hur de gjorde hockeypuckar och bandybollar och annat. Vad händer med metallen? Hur sorteras den? Den måste ju sorteras mer. Eller?

Jag vill väldigt gärna se hela kedjan för komposten, som är den käraste delen i sorterandet. Det är nästan så jag vill mata komposten ibland. Den lever ju (ibland väl mycket). Det är alltid lika upprörande med de som använt vanliga plastpåsar i komposten och inte de som kommunen skickar ut som är komposterbara.

Jag vill ha något tillbaka för det jag gör. Små filmer om sopor. Det är väl det vi har public service till.

Hotell Russia

DN skriver att Hotell Russia (så var det skrivet på hotellet) i Moskva ska rivas. En jättemastodont, på andra sidan basilikan på Röda Torget. Jag imponerades och häpnade över den. Jag tycker det är sorgligt att den ska rivas. Visst, den är ful och otymplig och och ocharmig. Men den är en ändå en så typisk symbol över Sovjet. Dessutom kan jag inte låta bli att tycka om det storvulna. Åtminstone såhär efter själva Sovjet. Insprängd mellan den gamla pittoreska Engelska ambassaden och en massa lökupoler åt olika håll är det helt underbart bisarrt.

Alla backpackers verkar söka det exotiska och oförstörda, det som ännu inte blivit tillrättalagt för massturism. Välj Moskva. Inget är tillrättalagt och det är en supermetropol som för mig var ganska jobbig att befinna sig i men som gjort stort avtryck. Jag upptäckte att jag nästan inte vet något om staden och landet och att det likt alla andra storstäder faktiskt är en smältdegel för många kulturer. Sovjet var ju stort som en kontinent eller två. Bara en sån sak som att azerbadjansk och georgisk mat är värsta grejen i Ryssland var för mig helt okänt. Dessutom är inte Moskva bara Betongsovjetiskt utan har alla möjliga byggnadsstilar från olika tider. Jag skulle kunna skriva mycket mer om att vara i Moskva, men det var bara det om hotellet jag ville nämna. Jag vill att det ska vara kvar.

Keps

1. Jag har fått en keps från ZORBCENTER SWEDEN, som min farbror Carl-Göran driver. Jag har den på mig. Jag lovar (Petra tycker jag ser ut som en trucker).

















2. Jag har vunnit en t-shirt av Eva.
3. Jag och Petra har chill-outat i stugan i Östjämtland. Vi läste, sov och jag gjorde små fördämningar och krattade. Vattnet steg flera decimeter i sjön. Nu kommer fjällfloden.













Nä jag står inte ute i vattnet. Jag står bakom en vattenpöl.

Jag går sönder, Östersunder*

Inte. Det är rätt bra. Idag är det ett år sedan jag flyttade hit. Första dagen ringde telefonen halvåtta på morgonen och en förskola ville att jag skulle jobba där (det var Petras mamma). Sen har jag jobbat där från och till. Senast var i höstas någon gång. Idag ska jag jobba där igen.

Det var NATO-möte de dagarna och Sverige fick se typ 2000 poliser som inte hade så mycket att göra. Jag och Petra åkte ned på stan och gapade. Piket efter piket cirklade runt. Ridande poliser och flickor som ville klappa hästarna. Det togs visst ovanligt många knarkare i Östersund under NATO-mötet.

Tack vare lokaltidningarna känns Östersund ungefär som världens centrum när man bor här. Vapnet och Hello Saferide kommer härifrån. Bröderna Fredriksson (de truliga skidåkarna) bor här och eeh, Berit Andnor. Och Lars Vegas Trio. Jämtland gör si och Jämtland gör så och alla vill på Yran. I alla fall. Det är rätt bra. Jag är nöjd med att vara här.

* Det är inte så mycket ett nödrim i staden där uggla och ögla uttalas likadant. När man hör någon säga "det är en uggla på repet" kan det alltså betyda två saker.

Skrivande, kulturnatta, konstväg och lite schlager

En till Umeåresa. Den sista på kursen Skapande Svenska. Vi avslutade med fest hemma hos Viktor och Terese. I vanlig ordning i slutet på kurser undrar alla varför vi inte umgåtts mer och tycker att vi måste hålla kontakten.

Viktor och Terese är så söta. Hon är hårdrockare och han poet. Viktor är med i Debut 2006 och Terese vann studenttidningen Vertex skrivartävling. Själv har jag inte skickat någon text nånstans. Jag läste med dem på Skrivarlinjen i Gävle också.

På lördagen var det enskilda samtal med skrivarfröken. Jag hade mitt kl. 9 och bussen gick 16. Gled runt på stan då Umeå firade kulturnatta (borde den inte heta något annat då?). Evenemanget måste få vilken politiker som helst som är för ett sjudande föreningsliv att pysa över av självgodhet. Jag såg bland annat

• en hopprepsgrupp i godiströjor
• afrikanska trumspelare i afrikamusikerkläder och nya gympadojjor
• några dansgrupper
• Pingstkyrkans kristna (duh) musikgrupp (er?)
• Lotustrion där Pedro Blom var med i kinaskjorta.

Perfekt väder och allt. En av dansgrupperna dansade streetdance. Inte supersynkroniserat eller tajt, men med engagemang, inspiration och glädje så jag blev gråtfärdig. De var så jävla bra bara för hur de visade att de verkligen gillade det de gjorde.

Engagemanget har varit en av de roligaste grejen med kursen i Umeå. Folk har tagit varandras texter på fullt allvar oavsett kvalité och genre. I min grupp har vi varit som de värsta italienarna och pratat i mun på varandra och gjort stora gester och varit allt annat än överens. Skitkul. Och jag är inte den som brukar söka polemik. Men här var det med hjärtat som folk diskuterade.

En sista resa på länge med Sextitrean genom inlandet. Fram till Dorotea dyker det upp mer eller mindre knäppa konstverk längs vägen som ofta är underhållande (det heter Konstvägen Sju Älvar och på hemsidan har jag hämtat bilderna - det finns fler). Jag gillar bland annat:













Hornstatyn ute i vattnet.












En kraftledning i cirkel som gör att strömmen får ta en omväg för omvägens skull.













Repen vid flygrakan. Jag har undrat över dem varje gång jag passerat och tänkt att de antingen är någon slags antenner eller att de ringar in provytor som ska hålla renarna borta från att äta i dessa ytor. Detta för att se vad som kommer upp då. Så brukar det vara i fjällen. Tydligen ska verket få folk att sakta in och köra försiktigt. Dessutom är det inspirerat av samernas tennbroderier. Jag missade hela tanken, men det var kul ändå.

Och Lordi vann schlagern. Vore det inte för attributen och den skrapiga rösten vore det som vilken poplåt som helst. Bara lite svängigare än snittet. Undra vilken låt lillasyster Frida hade som favorit. Hon prickar i princip alltid rätt och jag är alltid ute och seglar de gånger jag tittar (utom när Herreys vann). Fast i år var det inte så svårgissat även om jag mesade och inte gissade eller röstade alls.

Stresstipset

När jag har mycket att göra gör jag gärna något annat än det jag borde. Då känner jag mig lite mindre stressad. För tillfället.

Doktor Malmsten

Bodil Malmsten blir hedersdoktor vid Mittuniversitetet. Universitetet vars lokaler jag utnyttjar på dagarna för arbete.

När jag läste Priset på vattnet i Finistère trodde jag att jag och Bodil var kompisar. Det kändes så. Det var en fin känsla.

Jag lyfter på hatten. För övrigt får hedersdoktorerna sina hattar medan de doktorerade doktorerna får köpa sin för grova pengar. Har jag hört. Men det kanske är olika på olika universitet.

Läs Bodils blogg!

Okynnesvals (2)

Nu har jag hittat bilder. Kjell-Erik spelar med fiolen bakom nacken och Kjell-Erik och Bosse är tufft suddiga. Det är på Linköpings Folkmusikfestival. Nånstans står jag och myser.

Notera tretaktstecknen i publiken.














Foto: Stefan Öberg

Funkar text och bilder ihop? Det är lite bökigt att få till och jag vet inte hur det ser ut i andra datorer med andra webbläsare.

Fredagstankar

Tankar från i fredags som jag inte hann lägga ut:

• Man ser fjällen, backen och Rådhuset från universitetsbiblioteket.
• Varför bygger man platta tak på nya byggnader?
• Blir universiteten aldrig klara? Jag tycker det byggs och borras jämnt på universiteten.
• Snö? Nu?
• Tankar om rapporten jag skriver som jag inte tror att det är OK att säga nu. (Wow vilken teaser, jag förstår att alla eeh tio eller nåt som läser här regelbundet längtar efter att få läsa den.)
• Sluta borra!
• Sluta hamra!
• Oops. Sitter jag och låter en massa nu när jag jobbar och lyssnar på musik i ett tyst bibliotek. Hrm.
• Kaffe.

Okynnesvals

Det händer ibland att Carina ringer från sin mobil, sent. Jag säger hallå hallå men hör bara ett brus. Sen lyssnar jag lite till. Då är Carina på Hoven Drovenkonsert och det är fiolsolo bakom nacken på Okynnesvals. Nu finns den utlagd på nätet. Det är en konsert från Storsjöyran 1998, sista konserten på hela Yran och man ser att det börjar ljusna. Samma konsert var jag med och dansade halling på. Jag hade inte uppträtt på länge och hade dessutom dumt nog varit ute alldeles för sent kvällen innan på Fiskefestivalen (som efter det hetat Fiske- och IT-festivalen, Julisveg och i år heter Björnfesten) i Sveg. Så jag gissar på att jag var sådär lagom bra. Dessutom spelade de hallingen väl sakta.

Men men. Det var jävligt häftigt att vara med. Jag stod i buffékön mellan Jerry Williams – idol sen jag var typ 5 år – och Anouk som numer är bortglömd MTV-one-hit-wonder. Efteråt ville Jens (sax) bjuda på öl. Men jag samåkte med andra till Sveg och skulle köra. Jag höll på att somna mellan Rätan och Överhogdal bakom ratten.

Sa jag att jag är fan? Det är jag – snudd på stalker.

För övrigt ska de spela i pausen på Fotbolls-VM när Sverige spelar mot Paraguay. På Potzdamer Platz. Titta gärna på deras turnélista på hemsidan. Inte så lång för i år – men bisarr som vanligt. Bygdegårdar och världsstäder om vartannat.

Storsjön och lite cykeldata

Isen på Storsjön gick upp. Jag tror det var i söndags. På väg hem från stan ikväll cyklade jag längs stranden. Jag är glad åt att inte bo på en slätt längre och att ha nära till en sjö. Oftast så gör jag inget med sjön. Men bara att möjligheten finns att jag på väg hem kan gå vid den och kasta stenar i den betyder mycket för mig. Det blir inte sämre av att man kan se Oviksfjällen. Visst, Roxen är också fin, men den ligger lite långt från själva stan (Lkpg).

Data från cykeldatorn (som jag minns det):
Topphastighet: 52,6 km/h
Snitthastighet: 16,9 km/h
Totalsträcka: 142 km.

Jag har kört 14 mil på tre veckor. Det är jag nöjd med. Jag vet, det är ingen bragd. Vasaloppet är 9 mil och det åker de på en dag och då åker de skidor. Vättern runt är 30 mil. Men jag är inte ute efter att göra en svensk klassiker. Jag mäter bara det jag gör ändå. Största skillnaden nu är jag cyklar fortare utför backen mot Lillsjön.

Mer om senapskål

Nu har jag kollat upp senapskål på google.

Det växer fortfarande vilt i Sverige i hamnar och ruderatmark (och va fan är det då? Jo: Ruderatmark är mark där människan verkar som är öppen. Där kan ogräs och olika importerade växter förekomma som tex tomatplanter där man lämnat rötslam, fikon och dadlar och flera sorters örter. Läs mer här.)

Arten heter Eruca vesicaria på latin. Vesicaria kommer från latinets vesica, blåsa. Rucola har använts mot urinvägsinfektioner.

På norska heter det salatssennep (det skulle inte förvåna mig om de fortfarande säger det). Samma på danska. På engelska heter den Garden Rocket. Vad menar de med det? På finska heter det samma som på svenska, bara mer finskt: sinappikaali.

Förutom mot urinvägsinfektioner har det använts som afrodisiakum, mot irriterad hud, som antibakteriellt, för magen, till uppiggande och mot skörbjugg.

Läs mer här och här.

Inredningstipset + senapskål

Dagens inredningstips:
Hej jag har en jättestor balkong, 10 kvadrat, och det är ju trevligt. Men det är betong och det är hårt att gå på och fult. Vad ska jag göra?

Svar: Många väljer att gå i ullstrumporna året om. Det är kanske mysigt, men fel. Arkitekter väljer att insupa den rå kraften från den rena betongen, men alla vet ju att det bara är funkisblajblaj. En vanlig lösning är att lägga på astroturf eller liknande material. Det är kanske OK om du ska ha balkongen som gräsmatta och spela kubb på den. Men vill du ha det riktigt mysigt och hemtrevligt ska du såklart lägga på en heltäckningsmatta från 70-talet. Gärna från en omrenoverad gillestuga. Det är vad jag kallar klass.

Äkta heltäckningsmatta

Just det. Jag har lagt på heltäckningsmatta på balkongen. In med utemöbler, hyllor, lådor, blomkrukor och annat. Dammsug och på med mattan. Och så ut med allt igen. En massa skräp följer med in. Jag dammsuger och torkar golvet och tar resten av lägenheten när jag ändå är i farten. Bär ut lite grejer i garaget. Igår satte jag om blommorna, tre-fyra månader efter husmoderspraktikan.

Och vad gör Petra? Hon timrar. Vi har inte riktigt fått ordning på könsrollerna. Än.

(Förra) veckans nya kunskap: Rucola är inget nytt i Sverige. Det är nygammalt. Det kom till Sverige med munkar på 1200-talet. Fram till 50-talet åts och odlades det under namnet senapskål. Sen blev det förmodligen omodernt och alla skulle bara äta kött, sås, potatis och kokta grönsaker. Kanske nån kräm ibland. Hummel berättade och han hade lärt sig av Agneta.

På bibliotek

Idag har jag suttit på biblioteket, på universitetsbiblioteket. Räknat statistik och kommenterat en enaktare. Det är så skönt på bibliotek. Jag hängde på biblioteket hemma redan som typ 8-åring. Läste Lucky Luke, Asterix och Kamratposten. Senare Illustrerad vetenskap och lite vad som helst. Och lyssnade på musik. Lillgammal redan då. Idag var det extra lugnt. Östersundskt sommarväder. Ytterligare en fördel är att jag inte kommer åt Internet där. Då måste man var student. Jag har noll impulskontroll just nu. Ta bort frestelserna.

Såg Kjell-Erik Eriksson och Peter Roos spela till lunchkonsert, p4-toppen anno 1876. Helt grett men jag vill dansa när de spelar och inte sitta i solen i en kyrka på en träbänk. Men det var bra. Tänk och få höra Lasse Sörlin med dem. Det skulle vara Fiolfolkmusikjämtlands svar på de tre tenorerna.

Surgubbe

Det finns tecken på att jag är en surgubbe.

1. Jag stör mig på alla mopeder som går för fort och bullrar. Östersund måste vara den mopedtätaste stad jag bott i. Förra sommaren såg jag en mopedkille bli haffad av polisen. Det gladde mig.

2. Ibland blir jag orimlig. Igår hade någon satt igång och tvättat på vår tvättid. Man låser tvättstugan med en bricka som visar en lägenhetsnummer. Jag gick till lägenhetsägaren och flickan som börjat tvätta erbjöd sig till slut att avbryta sin tvätt. Hon sa att hon sett fel på klockan. Så hon fick ta ut sina blöta tvättmedlade kläder och släpa upp dem till sin lägenhet. Nu tycker jag att jag inte var helt schysst och har lite trappuppgångsångest.

3. Petra tycker jag ska skriva att jag helst vill vara hemma och inte vill åka någonstans. Men då är man väl bara gubbe.

4. Jag knäpper kort på grus på gräsmatta och lägger ut på Internet och tycker att det är vårfult.

Idag har det varit värsta sommardagen för att vara Östersund. Jag kommer på mig själv med att längta efter grönska. Såg på TV:n igår att det är grönt i Nässjö. Då är det säkert grönt i Linköping också. I Linköping störde jag mig på de varma snöfattiga vintrarna. Min kropp slog bakut emot det. På samma sätt har den nu vant sig med att det ska vara grönt såhär års. Isen ligger fortfarande på Storsjön.

Vårfult

Det är vårfult. Jag vill att det ska bli vårfint.

Postnummerförändringen

På en sida om marknadsanalys får man reda på vem man är beroende på vilket postnummer man har.

När jag bodde i Linköping var jag:

Typ B03 Internet och Mingel
Utmärkande drag
Unga
Välutbildade
Singlar eller sambos
Hög- och medelinkomsttagare
Mindre hyresrätt i storstad/närförort
Nöjesintresserade
Förändringsbenägna individualister

Nu är jag:

Typ E14 Dagens dubbel
Utmärkande drag
Mycket unga
Yrkesutbildade
Singlar
Låg- och medelinkomsttagare
Hyressrätt i små- och medelstora städer
Kvällsstidningsläsande
Förändringsbenägna kollektivister

Jag är inte längre välutbildad utan yrkesutbildad och min lön har sänkts. Från att vara nöjesintresserad har jag gått över till att läsa kvällstidningar.

Packa bilen

Igår åkte vi till Åre, jag, Petra och Hummel som är på besök. Han ska till Sundsvall imorrn. När jag höll på att packa bilen såg jag en svartmuskig man sitta på en uteplats tillsammans med en kvinna. Mannen såg nästan ut att sova och kvinnan tittade på mig när jag gick förbi. Mannen såg lite härjad ut. Efter ett tag hade kvinnan försvunnit. Mannen satt kvar. Han tittade inte på mig när jag passerade han tittade kanske ner i backen. Han såg väldigt sorgsen ut bakom sin mustasch och sina svarta ögonbryn. Precis när vi satt oss i bilen kom en polisbil. Poliserna tryckte upp mannen mot bilen. Han såg ut att helst vilja sitta kvar på uteplatsen i solen.

Mitt förstående och frimodiga jag tycker att han kunde få sitta där. Mitt mer ängsliga jag drömde en dröm om svartmuskiga män som tränger sig på. I rädslan har jag en en liten rasist som drar mig i handen.

Dagens födelsedagsbarn: Mamma. När kungen fyller år flaggas det. När mamma fyller år är alla lediga.