Jag går sönder, Östersunder*

Inte. Det är rätt bra. Idag är det ett år sedan jag flyttade hit. Första dagen ringde telefonen halvåtta på morgonen och en förskola ville att jag skulle jobba där (det var Petras mamma). Sen har jag jobbat där från och till. Senast var i höstas någon gång. Idag ska jag jobba där igen.

Det var NATO-möte de dagarna och Sverige fick se typ 2000 poliser som inte hade så mycket att göra. Jag och Petra åkte ned på stan och gapade. Piket efter piket cirklade runt. Ridande poliser och flickor som ville klappa hästarna. Det togs visst ovanligt många knarkare i Östersund under NATO-mötet.

Tack vare lokaltidningarna känns Östersund ungefär som världens centrum när man bor här. Vapnet och Hello Saferide kommer härifrån. Bröderna Fredriksson (de truliga skidåkarna) bor här och eeh, Berit Andnor. Och Lars Vegas Trio. Jämtland gör si och Jämtland gör så och alla vill på Yran. I alla fall. Det är rätt bra. Jag är nöjd med att vara här.

* Det är inte så mycket ett nödrim i staden där uggla och ögla uttalas likadant. När man hör någon säga "det är en uggla på repet" kan det alltså betyda två saker.