Herr Toalett

Fniss. Här bor Herr Toalett. Han är ungkarl och tar gärna emot besök. Hälsa på honom i Krokoms turistbyrå.

Mister trädgårdsmästare

Jag har semester och bloggen med mig, vad det verkar. Kan konstatera att barn, hypersocial semester och blogg inte går ihop. Någon del måste maka på sig. En annan del som fått makat på sig är trädgården.

I våras var jag mister trädgårdsmästare med mig, Petra, delar av familjen och arbetskamraterna. Jag hade fått två trädgårdsböcker av Petra i födelsedagspresent. En tunn om beskärning och en tjock om köksträdgårdar. Jag pratade vitt och brett om planer och projekt. Jag funderade i alla fall på dem. Det är lättare att vara trädgårdsmästare innan snön smält bort. Typ en månad senare än jag tänkt mig började jag sätta frön i krukor inomhus. Typ ett antal veckor för sent satte jag ut de plantor som tagit sig. Det var fem grader varmt och regnade och andra veckan i juni och jag hade inte hunnit härda plantorna innan jag satte ut dem. Tanken är att de för varje dag ska få vara ute längre och längre tid innan de planteras i jord för att gradvis vänja sig med uteklimatet. Sen åkte jag bort en vecka, var hemma en kväll och åkte bort en vecka. Osv. Inte ens ärterna är vad de varit. Jag har bytt till en lägre sort eftersom den jag tidigare haft blivit så himla hög. Trädgårdsmästaren tänkte sig en gammal anrik sort med lila istället för vita blommor. En lågväxande sort. Det är en lågväxande sort. Inte en blomma har synts. Först nu behöver jag överväga något slags stöd.

Dessutom har jag anlagt ett potatisland ihop med Petras pappa. Svärfar. Säger man det om man inte är gift? Om man har barn med dottern till svärfadern? Har dock inte sett det på två veckor så jag vet inte riktigt hur det går.

Men. Det är helt fantastiskt att vara så mycket med Olov. Efter vad jag får höra från andra, som har mer erfarenhet än mig av barn, skriker han lite och skrattar mycket och har ovanligt många ansiktsuttryck. På en del kort vi tagit av honom ser han mycket äldre ut än han är. Jag vet inte riktigt vad han gör med mig – om han gör något. Eller om jag bara blir uppfylld ändå. Om det är något som hör till att bli förälder. Än så länge är det liksom inte svårt att ha tålamod med honom. Än är det inte svårt att vara nöjd eller stolt som en tupp.

Tåtilling in Podgora

Olov gråter och vi är i Kroatien. Han har blivit förkyld och när man är turist verkar Kroatien vara det perfekta landet om man kommer från Sverige. Det är rent och snyggt och civiliserat och god grillmat och man kan bo på hotell från 1924 – prekommunism. Lite mer kurorts- och luftsgästshotell. Samtidigt finns ett stänk från socialisttiden kvar med bunkerhus, dåliga vägar och allvarliga kassörskor på "snabbköpet" i lila och orange förkläden som allvarligt förklarar att det är pant på ölflaskan (men inte på burken) om du har med dig kvittot från inköpet när du pantar.

Och Olovmannen blev säkert förkyld av någon av de femtielva tanterna som petaade på honom på vägen hit. "Kor bli han ä" sa de eftersom vi flög från Trondheim och han log åt alla som pratade med och petade på honom.

Våra grannar är ett ungt par som inte lämnar rummet. De sitter på balkongen och dricker sprit och cola och röker. Jag råkade gå in till dem igår – tog lite lätt på det här med rumsnummer. Jag sa sorry och pep ut och mannen bara tittade på mig. Hade det varit på film hade de väntat på ett samtal som säger att det är dags att skruva fast ljuddämparen på vapnet och slutföra uppdraget. Men nu är det förmodligen bara ett ungt par från Norge som har lite tråkigt eftersom de hamnat på fel charterort – den där lite sömniga, loja utan minsta hålligång men med en strålande natur. Klart hav på ena sida och höga branta berg på den andra.

Jag berättar namnen på tårna för Olov – om och om igen. Då gråter han inte.

Lilltåa, Tåtilla, Tillerosa, Spafrua och Stortuppa upp i väre'.

Han är bara tyst och tittar och jag sjunger lite och det är väl ok. Samtidigt som vågorna hela tiden slår in och lukten av grillat från restaurangen längst ned slår upp då och då. Jag pratar lite med Petra och då protesterar han igen.

Lilltåa, Tåtilla, Tillerosa (alltid lite svårt att komma ihåg), Spafrua (betyder spader dam) och Stortuppa upp i väre'.

Några gånger. Och Olov blir lugnare. I vanliga fall gråter han bara när han är hungrig eller riktigt trött. Nu gör det inte så mycket att han är förkyld just idag. Det regnar till och från och vågorna slår in och det är inte så varmt men inte heller kallt.

Kanske ska vi gå till Makerska någon dag. Apolloguiden sa att det skulle vara fantastisk shopping där. Det enda jag vill köpa är en lite FM-sändare som man kopplar ihop med mobilen, mp3-spelaren och what not med vilken radio som helst. I Sverige får de max sända 5 meter vilket i praktiken betyder att man måste hålla sändaren mot antennen på mottagaren. Här får de visst sända längre. En sån vill jag ha. Annars har vi skrivit av alla utflykter. Dels vill vi bespara Olov fler resor. Dels är de apolloguider vi hittills hört fantastiskt avskräckande. Dåligt mellansnack liksom. Kommer inte till poängen och surrar om fel saker. Vi spar pengarna och bestämmer oss för att svull aupp dem på Podgoras restauranger. Igår gick vi till hotellets restaurang för lite efterrätt. Det slutade med att jag satte i mig 1 kg musslor innan jag kom till fruktsalladen.

Kan en vegan äta musslor? Är en musslas lidande större eller mindre än lidandet hos en morot som skalas?

Lilltåa, Tåtilla, Tillerosa, Spafrua och Stortuppa upp i väre'.

Ramsor och visor från när jag var barn har fått en renässans. Jag blandar Vem kan segla med Dover Calais, Beethovens femma och nån kisslåt som var populär när jag gick i tvåan. Beethoven och hårdrocksriff funkar bäst när Olov kinkar. Och just idag även tåramsan.

Paret bredvis spelar populärmusik på mobilen. Olov har ammat och somnat. Jag ska strosa iväg till internetcaféet och skriva in det här. Det är så skönt att skriva – att sjunka in i det. Har inte hunnit göra det på länge.

Fotourettes

Och ibland kan man bara inte låta bli att ta kort på sig själv. Byter man tåg i Hell så gör man.

Vi ska på charter och enligt väderprognosen ska det regna sju dagar i sträck. Så det blir zipp-offs och ullfrotté - samma som på fjället. Är man surjämte så är man.

Sommar

Det är 7 grader och regnar och jag har precis påbörjat 8 veckors ledighet. Utvecklingspotentialen är enorm.

Fika på stan

Olov smakar kaffet på Café Cultum på Mittuniversitet efter att ha försökt få ett pass men misslyckats. Polisen hade inte fått upp skylten än efter flytten.

Tolka vägskylten

För den som inte har tagit körkort betyder skyltkombinationen raggarrunda förbjuden. Det skulle bara vara en skylt istället för fyra. Nu är det som en rebus. Skylten finns på Storgatan i Östersund.