En korsning

Vad får man om man korsar en piasavakvast med en handjagare med en röjsåg?



En bensindriven grusborste. Siktad idag på parkeringen utanför balkongen. Livet är ett äventyr.

Igår kom jag upp i 50,2 km/h utför backen ned mot Lillsjön. I'm bad.

Blogg

Titta på mig, titta på mig. Ser ni mig nu?

Jag har varit i tidningen och skymtat förbi På TV och pratat i radio några gånger. Då får man aldrig reda på hur många som sett en. Nu vet jag det, timme för timme. Det är sjukt.

Jag har läst att det viktiga för barn inte är att få beröm utan att bli sedda. Får de beröm tror de bara att de är värda något när de gör något bra. Om de bara blir sedda vet de att de duger som de är. Att grönländarna/eskimåerna/inuiterna (grr politisk korrekthet) bara tittar på barnen oavsett vad de gör, aldrig berömmer.

Om jag klistrar in den här länken ska jag visst hamna på bloggkartan (vad gör man inte).

Pampfasoner

Snart Valborg. Den här brasan är från förra året, utanför Söderhamn.

Jag är pamp nu. Jag har blivit invald i RFOD:s styrelse. Den skiljer sig mot andra styrelser så tillvida att jag styrelsemedlemmarna får betalt för att gå på möten och att vi har anställda. Jag blir alltså arbetsgivare. Just nu vet jag inte helt perfekt vad de anställda håller på med. Jag har också förstått att i föreningar med anställda finns det en stor risk att anställda kommer i kläm om styrelsen inte har koll på verksamheten. RFOD jobbar för att öka folk- och världsmusik samt folk- och eeh världsdans i samhället. Fler ska ha möjlighet att se, höra och uppleva detta. Fler ska kunna leva på det. Fler ska kunna utöva.

Under några år i Linköping har jag arrangerat konserter, kurser anstillställningar och Linköpings folkmusikfestival. Min stora drivkraft i detta har varit samma som när jag spelade in blandband till kompisar. Jag har musik som jag tycker är djävligt bra, nu vill jag att andra ska höra det och tycka samma sak. Dessutom är det förstås hur tufft som helst att vara med och boka sina idoler och sen se folk dansa till dem och vara glada.

Under jubiléet var det en hel del bra musik. Nu vill jag att andra ska kunna se det som gick att se där.

Du cyklar. Cykelbanan går in i en rondell, parallellt med biltrafiken. Räknas man då som en som cyklar i rondellen eller som nåt annat? Förväntas jag stanna för bilar som vill köra ut ur rondellen när jag själv cyklar i den? De är ju innanför mig. Förväntas jag stanna för bilar som vill köra in i rondellen när jag själv cyklar i den? Det funderar jag på varje gång när jag passerar rondellen Stuguvägen-Rådhusgatan. Tacksam för svar.

För övrigt känner jag mig alltid lika osäker när jag åker på en cykelbana som korsar en bilväg utan att någon annan bilväg gör det. Gäller samma regler som i en vanlig korsning, dvs högerregeln? Har alla bilar företräde? Har alla cyklar företräde? För det mesta stannar bilarna oavsett vilket håll de kommer från, men inte alltid. Den enda regeln för mig är att alltid sakta in för att se om bilen stannar. Vad är rätt (man vill ju i alla fall ha rätt när man blir ihjälkörd).

Nu är jag uppe i 43,9 km/h som toppnotering på cykeln.

Hamnade på Poetry Slam igår. Jag var på Permans på ett möte som inte han sluta innan slammet började. Det var final med dueller mellan deltagarna två och två. Jag förstod inte hur duellerna togs ut efter grundomgången. Men det blev genast mer spännande eftersom det blev vinna eller försvinna. Lite kul att se hur taktiska en del var som tog sin rövdåliga dikt först för att sedan ge järnet i duellen. Efter duellerna så blev jag trött och åkte hem. Såg i ÖP att Jimmy vunnit. Undrar om slam kommer att överleva? Jag fattar att folk vill visa upp sig och att tävling är spännande. Men om det är 8 eller 10 deltagare blir det lite segt om inte alla är toppenbra. Är det som proggen och punken att de bästa proffessionaliseras och de som inte kommer fram drar sig tillbaka? Kommer publiken vilja se amatörer? På ett sätt skulle jag vilja vara med, stå där och glänsa (ja just det). Samtidigt tror jag att jag skulle bli väldigt besviken om det inte gick bra. Det var härligt att se Jimmy när han fick reda på att han vunnit sen duell. Hade varit kul att se honom efter vinsten.

I Stockholm

Det här såg jag och eller tänkte på i Stockholm förutom musik och sånt:

• En tjej som ser ut som Ragnar i FIL.
• En man som fotade en lite Peaguot cab på trottoaren.
• Att det är så korta rulltrappor ned till tunnelbanan.
• Att tunnelbanan ser så trist ut.

De två sista tankarna kom för att sist jag åkte tunnelbana så var jag i Moskva. Där borde alla få åka tunnelbana eller åtminstone vara på stationerna. Det är tunnelbanornas drottning och kung och president. Bara vagnarna är trista, men de är många och snabba.

• Rickard Wolf.
• En som demonstrerade kycklinggrillning i Kungsträdgården så det dånade.
• 5 mopeder som åkte på led med stora reklamskyltar.
• En drös ryttare på hästar i skojiga uniformer och kaskar som blänkte i solen.

Jag åker tåg nu med. 2:a klass. Jag har fått ett bokningsnummer av Martin som lyxar sig i klass 1. Man loggar in med bokningsnumret. Jag är så smart.

På tåg

Jag lever i framtiden. Det finns många tecken som tyder på det. Ett är att jag har en bärbar dator. Ett annat är att alla har mobiltelefon. Ett tredje är att man kan surfa från tåget. På tåget säger alla att de sitter på tåget när de svarar i telefon. Nu kan jag skriva det också. Jag gapar och häpnar. Det är alltså det som all teknik är till för. Att tala om var vi är och vad vi gör. Och, förstås att roa sig.

Jag tittar på "My name is Earl" på datorn och tycker jättemycket om serien. Handlar om en smågangster som varit lite tuffing hela sitt liv. Han vinner 100000 dollar på lotto och blir påkörd av en bil och tappar lotten. När han ligger på sjukhus skriver han på ett papper som visar sig vara skilsmässopapper när han är hög på morfin. Sen ser han en talkshow på TV och lär sig att man måste göra bra saker för att bra saker ska hända en. Han gör en lista med allt dumt han gjort och försöker rätta till allt. Skurktagen sitter delvis i samtidigt som han försöker göra rätt. Det är som en saga fast den utspelar sig i nutid i amerikanska södern. Av någon anledning gillar jag alltid när något utspelar sig i södern. Det är som ett andra hem även om jag inte kände mig hemma där då.

Earl är han med mustasch på bilden. Jag har aldrig haft mustasch. Däremot t-shirt och flanellskjorta - gärna helt uppknäppt. Det hade jag väldigt ofta ganska länge.

Om man åker första klass är det gratis att surfa. Den här gången var det billigare att åka första klass. Jag förstår inte riktigt hur SJ fungerar. Apelsin och kaffe ingår också. Jag har druckit kaffe. Apelsinen ligger i ryggsäcken. Martin i SAM är med och bjuder på bulle. SAM är en arrangörsförening i Östersund. Småskalig Akustisk Musik. Vi ska på årsmöte, arrangörsmöte och 25-årsjubileum för RFOD samt 5-årsjubileum för Stallet i Stockholm.

Solen skiner. Uppland är platt.

Inte en lista

1. Jag har ett sommarjobb. Jag ska jobba på Jamtli. Förmodligen som kommunist.
2. Idag rullade jag upp i 35 km/h i backen ned mot Lillsjön. Det är ca 7 km härifrån till SV på Litsvägen. Jag har cyklat nästan 1,5 mil idag.
3. Jag och Petra fyllde i en enkät om hur vi trivs med Östersundsbostäder och vår lägenhet. Vi vill ha närmare till cykelförrådet, någon som putsar rutorna på balkongen (Inglasad - jajjamen), mindre asfalt och mer grönt, bättre möjligheter att torka kläder samt färre kanaler i TV-utbudet. Det var jag. Jag har problem med TV. För mycket är för bra.
4. Vi har kokat lingonsylt. Detta är lingonen innan de blev kokade. Det är några blåbär med också.


5. Trådlösa nätverk är praktiska när de fungerar. När man blir avkastad lite då och då är de inte lika bra.
6. Det här är inte en lista. Det ser bara ut så.

3 saker

1. Kan man lära sig att skriva på en bärbar dator utan att vispa runt på pekskivan (Touchpad - låter jag som en datorinstruktionsbok från 85 om jag skriver pekskiva? Finns ordet redan?) så att markören hoppar iväg till någon annanstans mitt i texten?

2. Hummel kommer på besök vid Valborg

3. Den nya datorn har större skärm än TV:n.

Bortskämd

Nu har jag cyklat bara för att cykla. Det var länge sen. Jag skulle kolla hastighetsmätaren som jag just monterat. 30 km/h kom jag upp i utan att cykla allt för snabbt. I ny cykelhjälm. På ny cykel. Jag har fyllt 30 och blivit bortskämd. Jag fick ny dator också. Bärbar. Jag går och tittar på datorn och känner mig som värsta lyxliraren. Har inte gjort mig förtjänt av den. Det är inte allt. Jag har fått andra saker också. När jag tittar på datorn pirrar det nästan i magen. Jag har en ny dator. Det har jag inte haft på sex år och aldrig en bärbar. Jag kan bara sitta vid den och läsa på aftonbladets hemsida fastän det bara är hockey och bantning. Det känns liksom nytt och fräscht.

Cykeln verkar grym. Den är svart och en sån som folk brukar få när de fyller 50 eller 60 sa försäljaren när jag hämtade den. De stjäls inte i Östersund för här stjäls bara mountainbikes av 16-åringar sa han. Så den ser oattraktiv ut och heter Comfort. Som en blöja. Sadeln är mjuk och gelig och däcken stora. När jag gick i gymnasiet läste jag om en privatspanare som brukade hjälpa advokaten som var böckernas huvudperson. Han hade två Volvo 142:or. Men bara en registrerad. Den andra såg likadan ut som den registrerade med samma registreringsnummer men den var ombyggd och gick jättefort och hade jättebra väghållning. Den använde han på uppdrag. Lite som min cykel. Den ser trist ut men är tuffare än somliga tror. Jag gillar tanken på det som ser anspråkslöst ut men är bra och tufft. Motsatsen känns tristare men är vanligare. Eller?

Varit i Umeå bla bla

Ibland kan jag under lång tid längta efter att skriva utan att skriva. På samma sätt kan jag längta efter att åka skidor, gå ut i skogen, åka inlines eller vad som helst utan att komma mig för.

Jag åkte upp till Umeå förra helgen, på kursen i Skapande Svenska. Eftersom jag klantat mig med tiderna i almanackan kunde jag inte åka buss utan fick ta bilen. Klockan 21 på kvällen. Kom fram vid halvtvå på natten. Det gick mycket bättre än jag väntat mig, dels för att jag lyssnade på ljudbok (Fans av Fredrik Strage) och blev uppringd av Hummel som jag pratade med från Bispgården till en bit efter Sollefteå. Kul. Hummel är festivalgeneral på årets upplaga av Linköpings Folkmusikfestival så det blev en del festivalsnack. Dessutom hade han varit i Norge och åkt telemark och kommit på att även han borde skaffa sig plastpjäxor. Precis vad jag har upptäckt att jag vill ha. Och carvingskidor. När jag började med slalom hade jag ingen koll på skidor eller pjäxor. Jag åkte på det som jag fick från Hem och Skolas bytesdagar eller från utfärsäljning av hyrskidor. När jag började med telemark köpte jag första bästa par pjäxor och skidor. Nu känns det som jag börjat igen efter att ha gått på kurs med Östersunds Telemarksklubb med lånade skidor och pjäxor. Där verkar alla veta väldigt mycket och det är mycket att tänka på och väldigt dyrt om man vill ha bra saker. Men det har blivit väldigt roligt att åka. Om vi är duktiga och kommer oss för ska vi åka till Raskens i Duved i veckan.

Alla klagar på att Inlandsbussen - bussen mellan Umeå och Östersund - är så tråkig. Den tar sex timmar och går över metropoler som Hammerdal, Strömsund, Hoting, Dorotea, Åsele och Bjurholm. Jag tycker resan är helt underbar. Jag hade bara åkt vägen en gång innan jag började i Umeå. Jag gillar inlandet. På något vis känns det mer ödsligt än Härjedalen. Hemma vet jag ju vad som bakom en del av grusvägarna som går åt olika håll. Jag känner folk från orterna. Här blir det mer ödsligt. Sen i september har jag åkt en gång i månaden. Jag får följa vad som händer månad för månad. Nu är det tomt i vattenmagasinet utanför Fredrika. Då syns fundamentet som renhornskonstverkat står på ute i det som jag trodde var en vanlig sjö. På flygrakan (kallade Ralf/André den) var det fullt med renar. Det har det varit hela vintern. Jag såg ett rådjur i Dorotea på vägen hem. När det var älgjakt var det bilar parkerade lite överallt. Släpvagnar stod och väntade på att bli lastade.

Det har varit väldigt kul med kursen i Skapande Svenska. Känns som att folk tar kursen på allvar. Folk läser varandras texter och ger bra respons för det mesta utan att mesa. Det har varit roligt varje gång även om det var lite spänt första gången. I maj är det sista gången. Det är synd.

Känns som att jag babblar. Jaja. Det är väl det blogg betyder. Babbel.

Ute i verkligheten

Prix stänger klockan 8. Klockan 8 stod han med ändan i vädrat, med lätt böjda knän och vägde en förpackning i varje hand som för att känna vilken som var tyngst, vilken som var mest gedigen. Avfallspåsar. Änglamark i den ena handen, Blåvitt i den andra.

I kassan pratade han oavbrutet med kassören som bara svarade. Vad skulle han göra när han ändå streckade av varorna (Vad heter det att de gör egentligen?)

- Jag läser inte skvallerpress jag.
- Nej.
- Jag blir illamående.
- Ja.
- Jag tål inte kvällstidningarna. De är så snaskiga.
- Folk är ju olika
- Jag tål dem inte.
- Nä.
- Jag köper ÖP nu. LT Prenumererar jag på.
- Ja.
- Det är riktiga tidningar.
- Ja.
- Jag klarar inte av kvällspressen.
- Nä.
- Det går bättre nu när jag är drogfri. Annars påverkas jag så mycket av dem.
- Ja.
- Men jag tål den inte. Varför ska de hålla på sådär och skriva om folk. Jag tar åt mig så mycket. Jag blir ledsen.
- Ja, ska du ha påse?
- Vad är det för mening? Det är ju inget att läsa om. Det är ju inte nyheter.
- Nä
- Bara skvaller. De skriver bara skvaller.

Känsla för svenska

Jag läser "Hjälp jag heter Zbigniew" av Zbigniew Kuklarz, en uppväxt/kulturskildring av att växa upp som pollack i Sverige och helst av allt vilja vara som andra svenskar. Den påminner ganska mycket om Populärmusik från Vittula just i känslan av att inte riktigt höra till och i det burleska berättandet samtidigt som det finns en allvarlig grundton. Men jag tycker att Vittulaboken är bättre berättad.
Jag tycker det är kul att en del repliker är skrivna med polsk brytning både vad gäller uttal, ordval, och ordföljd. Jag riktigt hör hur det låter. I "Ett öga rött" störde jag mig på den fejkade invandrarsvenskan. Det lät inte helt trovärdigt. Här sitter den dock helt rätt. Samtidigt stannar jag upp och undrar ibland om ordföljden är riktig eller inte. När jag jobbade på hemtjänsten i Linköping var det det många invandrare och min egen ordföljd färgades en del av deras. Sen dess är jag aldrig helt säker. På samma sätt tog min känsla för stavning en del stryk efter året i Norge.

Nu är jag i Sveg (Sweet home Alabama). Igår fick jag, mamma och pappa med oss mormor och morfar ut på sjön. Mot alla odds fick vi upp mormor på skotersläden och kunde dra ut henne. Hon är både dement och har svårt för att gå samt är väldigt ängslig. På släden satt hon bara och undrade var jag bor nuförtiden och vad jag håller på med. Hon verkade inte alls fundera över att hon satt bakom en skoter.

Ikväll ska jag åka Inlandsbanan för första gången på 12 år. De har börjat köra helgtrafik mellan Sveg och Östersund i vår. Det är nästan lite spännande. Förut åkte jag den vägen många gånger.