Varit i Umeå bla bla

Ibland kan jag under lång tid längta efter att skriva utan att skriva. På samma sätt kan jag längta efter att åka skidor, gå ut i skogen, åka inlines eller vad som helst utan att komma mig för.

Jag åkte upp till Umeå förra helgen, på kursen i Skapande Svenska. Eftersom jag klantat mig med tiderna i almanackan kunde jag inte åka buss utan fick ta bilen. Klockan 21 på kvällen. Kom fram vid halvtvå på natten. Det gick mycket bättre än jag väntat mig, dels för att jag lyssnade på ljudbok (Fans av Fredrik Strage) och blev uppringd av Hummel som jag pratade med från Bispgården till en bit efter Sollefteå. Kul. Hummel är festivalgeneral på årets upplaga av Linköpings Folkmusikfestival så det blev en del festivalsnack. Dessutom hade han varit i Norge och åkt telemark och kommit på att även han borde skaffa sig plastpjäxor. Precis vad jag har upptäckt att jag vill ha. Och carvingskidor. När jag började med slalom hade jag ingen koll på skidor eller pjäxor. Jag åkte på det som jag fick från Hem och Skolas bytesdagar eller från utfärsäljning av hyrskidor. När jag började med telemark köpte jag första bästa par pjäxor och skidor. Nu känns det som jag börjat igen efter att ha gått på kurs med Östersunds Telemarksklubb med lånade skidor och pjäxor. Där verkar alla veta väldigt mycket och det är mycket att tänka på och väldigt dyrt om man vill ha bra saker. Men det har blivit väldigt roligt att åka. Om vi är duktiga och kommer oss för ska vi åka till Raskens i Duved i veckan.

Alla klagar på att Inlandsbussen - bussen mellan Umeå och Östersund - är så tråkig. Den tar sex timmar och går över metropoler som Hammerdal, Strömsund, Hoting, Dorotea, Åsele och Bjurholm. Jag tycker resan är helt underbar. Jag hade bara åkt vägen en gång innan jag började i Umeå. Jag gillar inlandet. På något vis känns det mer ödsligt än Härjedalen. Hemma vet jag ju vad som bakom en del av grusvägarna som går åt olika håll. Jag känner folk från orterna. Här blir det mer ödsligt. Sen i september har jag åkt en gång i månaden. Jag får följa vad som händer månad för månad. Nu är det tomt i vattenmagasinet utanför Fredrika. Då syns fundamentet som renhornskonstverkat står på ute i det som jag trodde var en vanlig sjö. På flygrakan (kallade Ralf/André den) var det fullt med renar. Det har det varit hela vintern. Jag såg ett rådjur i Dorotea på vägen hem. När det var älgjakt var det bilar parkerade lite överallt. Släpvagnar stod och väntade på att bli lastade.

Det har varit väldigt kul med kursen i Skapande Svenska. Känns som att folk tar kursen på allvar. Folk läser varandras texter och ger bra respons för det mesta utan att mesa. Det har varit roligt varje gång även om det var lite spänt första gången. I maj är det sista gången. Det är synd.

Känns som att jag babblar. Jaja. Det är väl det blogg betyder. Babbel.