Hundbiten

Vi har varit hundvakt den här veckan. Familje- och villahunden Rufus är i stan. Han tror att han äger hela gården fast han är i en lägenhet. Det trevliga med att vara i en stad är att det är tätt med hundar och de lämnar många meddelanden efter sig. Det jobbiga är att alla inte är snälla. Igår blev han biten över nosen av en liten terrier.




Det blödde ganska mycket i början. Jag tyckte nosen verkade lös, men det verkar ha gått bra.

Helt plötsligt blev det rejäl vinter igen. Det har snöat mån-halva torsdagen. Vi hade nästan ingen snö alls innan. Igår blåste det och drev så att det blev hängdrivor och andra drivor lite varstans. Kring en del hus blåste snön bort och vinden skapade som en halv ring med snö. Så nu är allt vitt och vackert. Jag gillar det. Men det stör att det inte hände tidigare i vinter.

Jag pratade med en iranier igår. Då tänkte jag på när jag såg "Smak av körsbär" - en iransk film - och tänkte att jag vet ju inget om iransk vardag. Det var som när Sandra på Kogvet under nolle-p spontanbrast ut i: "Tänk, det bor jättemånga i Norrland och det är aldrig nån som tänker på dem." Då upptäckte jag att jag aldrig tänker på Iran. När jag sen träffat iranier (inte så många) och särskilt kvinnor har jag upptäckt för mig själv att eeh ja de är ju som oss andra. Eftersom TV oftast visat dem (jag tror att jag talar om muslimska kvinnor i allmänhet nu) i slöja och utan att de kommer till tals så har jag sett dem som en anan sorts varelser nästan. Männen brukar ha mustasch eller skägg och skrika upprört. De verkar ju galna de där, har jag nog tänkt. Inte som vanliga människor. Jag vill se fler dokumentärer om folk och företeelser som är vardag i länder vi bara får se en vinkling av. Råkade förresten hamna på nyårsfirande (iranskt det med) när jag var i Umeå sist. Vi såg Golbang. De är grymma. Alla band borde ha tre trummisar. Jag fick gåshud flera gånger. Rostam, sångaren, sjunger helt otroligt. Ganska ljus röst och mycket drill. När han någon gång ibland sjunger en svensk visa drillar han till den bara lite mer än svensk tradition. Det blir helt grymt. Wailandet är passé. Jag väntar på att drillen ska slå. Sen är Lagens-Änglar-och-andra-80-talsserier-saxofon inte det sämsta.