Bortskämd

Nu har jag cyklat bara för att cykla. Det var länge sen. Jag skulle kolla hastighetsmätaren som jag just monterat. 30 km/h kom jag upp i utan att cykla allt för snabbt. I ny cykelhjälm. På ny cykel. Jag har fyllt 30 och blivit bortskämd. Jag fick ny dator också. Bärbar. Jag går och tittar på datorn och känner mig som värsta lyxliraren. Har inte gjort mig förtjänt av den. Det är inte allt. Jag har fått andra saker också. När jag tittar på datorn pirrar det nästan i magen. Jag har en ny dator. Det har jag inte haft på sex år och aldrig en bärbar. Jag kan bara sitta vid den och läsa på aftonbladets hemsida fastän det bara är hockey och bantning. Det känns liksom nytt och fräscht.

Cykeln verkar grym. Den är svart och en sån som folk brukar få när de fyller 50 eller 60 sa försäljaren när jag hämtade den. De stjäls inte i Östersund för här stjäls bara mountainbikes av 16-åringar sa han. Så den ser oattraktiv ut och heter Comfort. Som en blöja. Sadeln är mjuk och gelig och däcken stora. När jag gick i gymnasiet läste jag om en privatspanare som brukade hjälpa advokaten som var böckernas huvudperson. Han hade två Volvo 142:or. Men bara en registrerad. Den andra såg likadan ut som den registrerade med samma registreringsnummer men den var ombyggd och gick jättefort och hade jättebra väghållning. Den använde han på uppdrag. Lite som min cykel. Den ser trist ut men är tuffare än somliga tror. Jag gillar tanken på det som ser anspråkslöst ut men är bra och tufft. Motsatsen känns tristare men är vanligare. Eller?