På tåg

Jag lever i framtiden. Det finns många tecken som tyder på det. Ett är att jag har en bärbar dator. Ett annat är att alla har mobiltelefon. Ett tredje är att man kan surfa från tåget. På tåget säger alla att de sitter på tåget när de svarar i telefon. Nu kan jag skriva det också. Jag gapar och häpnar. Det är alltså det som all teknik är till för. Att tala om var vi är och vad vi gör. Och, förstås att roa sig.

Jag tittar på "My name is Earl" på datorn och tycker jättemycket om serien. Handlar om en smågangster som varit lite tuffing hela sitt liv. Han vinner 100000 dollar på lotto och blir påkörd av en bil och tappar lotten. När han ligger på sjukhus skriver han på ett papper som visar sig vara skilsmässopapper när han är hög på morfin. Sen ser han en talkshow på TV och lär sig att man måste göra bra saker för att bra saker ska hända en. Han gör en lista med allt dumt han gjort och försöker rätta till allt. Skurktagen sitter delvis i samtidigt som han försöker göra rätt. Det är som en saga fast den utspelar sig i nutid i amerikanska södern. Av någon anledning gillar jag alltid när något utspelar sig i södern. Det är som ett andra hem även om jag inte kände mig hemma där då.

Earl är han med mustasch på bilden. Jag har aldrig haft mustasch. Däremot t-shirt och flanellskjorta - gärna helt uppknäppt. Det hade jag väldigt ofta ganska länge.

Om man åker första klass är det gratis att surfa. Den här gången var det billigare att åka första klass. Jag förstår inte riktigt hur SJ fungerar. Apelsin och kaffe ingår också. Jag har druckit kaffe. Apelsinen ligger i ryggsäcken. Martin i SAM är med och bjuder på bulle. SAM är en arrangörsförening i Östersund. Småskalig Akustisk Musik. Vi ska på årsmöte, arrangörsmöte och 25-årsjubileum för RFOD samt 5-årsjubileum för Stallet i Stockholm.

Solen skiner. Uppland är platt.