Jon antar en utmaning

Jag har råkat ut för en bildutmaning av bloggen Lycka 406.

* Gå in i mappen där du har dina bilder
* Gå till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden i den aktuella mappen
* Lägg upp bilden på din blogg och skriv sedan något om den
* Utmana (sex) andra personer och länka till dem, samt tala om för dem att dem är utmanade.

Jag antar att det är bilderna på aktuell dator som gäller.

Bilden är från vår Sweden Tour 2008 i somras när vi helt ut tog oss fram på andras gästfrihet. Mannen på bilden är Erik Berglund. Den turkosa magen tillhör Frida, min syster och Eriks mamma. Kvinnan med det blå linnet är Petra. Hon har han som kom att bli gossen Olov i magen - Eriks kusin. Vi är på väg till nåt som heter något med gator. Det enda jag kommer på är Trolle gator som ligger i Linköpingstrakten men som bara är en lite rövskåra i förhållande till denna gata som jag inte kommer på vad den heter. Vi åt korv och blåbär innan vi nådde själva utflyktsstället. Inte med på bilden: Johan - Eriks pappa. Och jag som tog bilden.

Jag utmanar den som känner sig manad att hitta bilden enligt ovan nämnd beskrivning.

En genväg (2)

Genvägen i finväder. Med ledkryss och allt. Bilden blir bättre på en datorskärm än i mobilen. Så det kan vara så att det går att se Frösö sjukhus på bilden. Ett nedlagt mentalsjukhus. Det var där mina föräldrar fann varandra. Gökboetromantik.

Om mobilbloggande var mer människoanpassat skulle jag lägga ut fler bilder från isen.

En genväg

En suddig bild från skymningen. Jag är tillbaka på jobbet efter att ha varit pappaledig i tre och en halv vecka - inte dåligt att klämma ur så mycket ur 10 pappadagar. På eftermiddagen hade vi utbildning inne i stan och sen cyklade jag ut till Frösön. I kylan och skymningen halade jag entusiastiskt upp telefonen för att ta ett kort på genvägen över isen. Tyvärr är bildskärmen lite liten för att man ska se hur skarp bilden är.

Jag bor på ett ställe där man kan gena över isen till jobbet. Det är en rösad led över isen. Röda kryss som på fjället. Hade jag alltid bott här hade jag kanske inte tänkt så mycket på det. Nu har jag snart bott här i fyra år och tänker på det ofta.

Jag blev kaskadspydd i ansiktet i morse. På 3 dm avstånd.

Jo jag är på jobbet. Men jag har faktiskt rast. Då får man blogga.

Jag jobbar fortfarande på att hitta den ultimata vintercyklarklädseln. Jag behöver en mössa som täcker öronen alternativt öronmuffar. Ena örsnibben värker lite.

Ytterligare en ekonomiprofessor

Jag får namn och ord och uttryck på hjärnan ibland - på samma sätt som man kan få låtar på hjärnan (just nu är Björnen sover, Gåsa gåsa klinga och O ajajajaj buff vanliga). När jag sist läste Harry Potter upprepade jag bland annat Draco Malfoy och Slytherins till exempel. Och ...he said with a mirking smir on his face. Nu senast har jag läst, men mest lyssnat på, Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen. I den figurerar en obehaglig typ under namnet Noburo Wataya. Just hans namn har jag upprepat om och om igen sådär som jag gjort när jag försökt lära mig vissa ord och uttryck på främmande språk.
Noburo Wataya
Noburo Wataya
Noburo Wataya.
Eftersom jag mestadels lyssnat på boken har jag hört det sägas många gånger då det är en lång bok och Noburo Wataya är en av de viktigare personerna i boken. Jag gillar klangen i namnet. Det är något som skaver i det men bara sådär lagom. Sådär som att klia på ett myggbett. Noburo Wataya är den som huvudpersonen hatar mest här i världen. Det är hans frus man (måg eller svåger, måg eller svåger?) och han är framgångsrik i det japanska samhället som vältalig i olika TV-program och med artiklar i tidningar. Han blir också högt uppsatt politiker. Det han säger låter bra och övertygande, men när vår huvudperson funderar på vad han sagt så är det - ingenting. Ingenting med mening och riktning. Han visar sig vara mer eller mindre en symbol för ondskan själv. Och det är knappast en slump att han är - just det - professor i ekonomi.

För övrigt uttalar inläsaren av boken chat med ett t framför. Tchat.

Bäbis-REM

Ibland är det tydligt att Olov drömmer. En kompis som är läkare har visserligen sagt att spädbarn inte drömmer, men en gång sa man att de inte kände smärta, så det tror jag vad jag vill om. Men ibland när Olov sover rör sig ögonen bakom ögonlocken och han grimaserar. Jag misstänker drömmar. Men om vad?

Äta?

Bajsa?

Bajs på tvären?

Rapa?

Rap på tvären?

Hicka?

Sova (drömma om att sova?)?

Livet i magen?

Födseln?

Byta blöja?

Mycket mer är det inte han upplevt.