Köpa hus

Jag och Petra har köpt hus. I Odensala (stadsdel i Östersund). I utkanten av ett villahav. Vårt gröna vågpratande om får och billigt leverne kan därmed ses som avslutat för en lång tid framåt.

Det är ett segmenthus från Bräcke, byggt av Norrlandshus, kallat WP-villan. Just nu läser vi på om banklån och försöker få bankerna att tävla om att ge oss bästa räntan. Vi funderar på uppvärmning och energisparande och har köpt en bok om trädgårdsodling. Och flytt och möbler och vad det ska vara i vardagsrummet och ska vi bygga altan och var ska alla trista pärmar vara och hur många skrivbord ska vi ha (av någon anledning äger jag 3 och inget av dem är i Östersund). Ingår stege i husköp och måste vi bygga förråd och hur många fönster blir det att putsa och vi måste köpa ved för det är kakelugn.

Vi sätter oss i skuld och kommer sitta klistrade framför världens tråkigaste program, A-Ekonomi, för att följa ränteutvecklingen. Vi kommer ringa Riksbanken om de inte är snälla. Vi kommer bli sura och blänga på slarviga grannars gräsmattor och buskar om de inte har green-kort gräs och gå med i Villaägarnas riksförbund och köpa elektrisk häcksax och förbanna småfåglar som äter bär från buskarna. Vi kommer skrika åt småungar som är ute och spejar eller busplingar på, vi kommer funder på Carport när eller kanske dubbelgarage och ska vi ha inglasad altan och vi kommer fundera på fukt, alltid denna fukt. På fester kommer vi att tjata om fastighetsskatten och sophämtningsavgifter. Vi kommer bli odrägliga som fan, men det skiter vi i när vi sitter och jäser framför kakelugnen i 30 kvadratsgillestugan helt inredd i trä i feta skinnfåtöljer varma i våra mysdressar efter att just ha bastat. Och just det, tre badrum är det också. Jorå såatte.

Nä, det går inte fortare för att man skyndar sig så ta det lugnt och sitt still i båten så kanske vi kommer fram någon gång, men fråga inte var vi ska

En allmän villfarelse verkar vara att allt i samhället går fortare och fortare när det i själva verket är precis tvärtom. En del i en större process går kanske snabbare, men det kompenserar vi med att göra något mer. Tvättmaskinen sparade till en början oändligt med tid. Det kompenserades raskt med att köpa oändligt med kläder och använda varje plagg mycket kortare tid varför summan av kardemumman är konstant. Vi använder lika mycket tid till tvättning nu som då.

Jag kom att tänka på detta när Matilda som kommenterade det förra inlägget beklagade sig över en renoverad hiss som gick långsammare än före renoveringen. Hon vet inte varför. Jag kan tänka mig följande anledningar:

• Något säkerhetstekniskt
• Ny och långsammare teknik som är digital istället för mekanisk och bara råkar vara långsammare utan att någon som konstruerar hissar tänkt på det (de bor troligen i stora enplansvillor).
• En stilla uppmaning att ta trappen för att spara elenergi och göra av med kroppsenergi

Förutom ovan nämnda tecken på att det inte går fortare är:

• OCR-nummersknappande och Internetbanker med säkerhetsdosor
• Telefonbokning och supportcentrar med minst 45 minuters väntetid
• Tåg som stannar på färre platser så att alla som inte bor i större orter först måste åka buss till närmsta större stad
• Incheckning till flyget och allt säkerhetsdravel
• TV-reklam som gör att filmer och TV-program tar längre tid.
• Mer avancerade hemsidor och mer multimedia som göra att vi väntar lika länga på att saker vid datorn ska hända som med gamla datorn och gamla internetuppkopplingen. Vi väntar bara på andra saker.
• Fler TV-program att zappa igenom innan man kan stänga av TV:n och vara säker på att man inte missar något.
• Carvingskidor gör visserligen att man kommer ned snabbare men det blir mer tid i liften och mindre skidåkning och det var väl inte det man ville.

Nä, jag är inte emot framtiden eller modernitet. Jag försöker ta det onda med det goda. Och vad jag hittills märkt är till exempel vallatejpen enbart av godo. Man klistrar dit vallan och sen sitter den där hela vintern och har temperaturspannet plus fem (vilket är lite optimistiskt) till minus tjugo grader ungefär.Det tar lite längre tid att valla, men sen så.

Svarte Petter

Vi har gemensam lunch på jobbet. I vanliga fall äter vi matlåda eller frysmikromat men ibland är det gemensam mat. (Går)dagen till ära äter vi idag våfflor och ärar matlagningen och surrar. Vi har blivit bra på att surra här med fikaraster som är riktigt långa. Denna dag skiljer sig inte från andra. Vi surrar på och äter våfflor. Och in kommer så en av de som surrar utan substans och lyhördhet och vi börjar himla med ögonen åt varandra. Hon ska hit på möte kl 13. Det är många som rör sig här och de som passerar brukar få en kopp kaffe när de ändå finns. Även hon bjuds in och helt plötsligt börjar alla skruva på sig. Alla känner ett behov att diska sin tallrik och komma ifrån henne. Jag hamnar längst bak i diskkön och lämnar disken på bänken för att gå tillbaka och diska senare. Och ingen orkar säga åt henne att vara trevlig. Fan, jag känner henne inte. Ingen vill bli kvar och behöva stå ut med surrkvinnan fram till 13 för ingen vill bli sittandes med Svarte Petter och vara nödtrevlig. Det är en hård och kall värld för den som uppfattas som jobbig och jag orkar inte göra den bättre.

Solskenstur och renrace

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen så nu sitter jag här med svidande ögon och starr i vardande samt rött ansikte och en hudcancer i antågande. Vi tog turen från Ramundberget till Tänndalen och många timmars solsken i blick. Det verkade inte så mycket längre än att åka från Kariknallarna dit vesslan inte gick. Men det var nästan dubbelt så långt om man noga studerade kartan (det gjorde vi först på fjället) och vi hade tunna längdskidor med hårt spann på ett omväxlande isigt/mjukt före där klistret växlade mellan att inte fästa alls och att hugga i utförsbackarna. För min del blev det en fin tur och Petra svär på att vid fortsatt turåkning ska hon ha turskidor.

I lördags såg vi lite renrace som var en märklig upplevelse. Väldigt lång tid mellan varje heat. Målgången låg bakom presenningar så den såg man inte. Renarna gick ut hårt men slutade nästan springa ibland varför en ren som fortsatte springa kunde hämta in ett försprång på 20 meter. Kommentator var Ingemar Lind, han som hade sin storhetstid under 80-talet med stillsamma naturfilmer om strömstarar, gökar och ugglor. Mycket porlande bäckar, fågelsång och vindsus i de filmerna. Hans senaste alster heter Samtal med en lavskrika och jag tycker att han kunde nöja sig med att tala med fåglar och inte försöka hålla låda själv. Det blev lite mycket vindsus och ljud från smältande snö under hans kommenterande och lite lite action.

Vad betyder det här då Freud? (2)

I dag vaknade jag med två låtar på hjärnan. Sahara Hotnights popdänga Cheek To Cheek och Lars Vegas Trio variant av Oh Tannenbaum med texten Björn Waldegård, Björn Waldegård, du har så fina kläder.

Jag säger va? Vad är summan av kardemumman? Vad betyder det och finns det några synergieffekter att utvinna ur detta? Har mitt undermedvetna sett en klar och tydlig linje mellan dessa låtar och försöker visa mitt medvetna jag något? Eller är det tvärtom? Mitt undermedvetna försöker bearbeta något med hjälp av dessa låtar som kommer att komma ut färdigkokat om två dagar, jag ser bara lite restprodukter i arbetsprocessen? Eller har det helt enkelt ingen särskild mening och det är bara att ge fan och låta det vara.

The final test

Redogör med egna ord vad som händer i livet efter detta. För enkelhetens skull förutsätter vi att det finns ett liv efter detta. Ta hänsyn till följande frågor:

Vad är själen? Hur förhåller sig själens utveckling och varande till personlighetsförändringar skapade av droger, hjärnskador och sjukdomar? Vad av detta tar själen med sig?

Hur förhåller sig själens utveckling och varande till erfarenheter? Vad av detta tar själen med sig?

Hur påverkar själen kroppen? Är själen något annat än kroppen, dvs. ickefysisk? Om så, hur kan något ickefysiskt (själen) påverka något fysiskt (kroppen)? Om själen är något fysiskt, kan man argumentera för att vi är något mer än arv, miljö och slumpen? Alltså, är vi något mer än resultatet av våra gener, våra erfarenheter och slumpmässiga händelser? I så fall vad? Var finns då detta och vad är det?

Du har hela livet på dig att svara. Alla medel är tillåtna. Efter döden har du 5 minuter på dig att redovisa dina svar så se till att vara väl förberedd. Lycka till!

Klang och jubel eller nåt

Jons Tapet fyller ett år som nyuppstånden blogg. Dess förra liv var som hemsida på en studentserver på IDA, Institutionen för datavetenskap på Linköpings universitet med en ganska krånglig adress (till exempel med tecknet ~ som heter tilde). Ordet blogg var möjligen uppfunnet, men det var inget man sa i Sverige och jag fuskknackade HTML på enklast möjliga vis.

Nu skulle jag kunna skriva något om själva grejen med att blogga, men det tror jag att jag har gjort förut och det gör väl ungefär varenda en som bloggar så jag avstår. För övrigt har jag ibland vant mig med orden blogg, blogga och bloggare. Men för det mesta tycker jag att de är lite osmakliga som ord. Lite löjliga. Adjektivet torde vara bloggigt.

Allt flyter

Mormor håller på att lämna in, så jag och Petra åkte till Sveg torsdag kväll. Mormor sov i några dagar utan att äta men slog upp ögonen på söndag morgon och drack näringsdryck, soppa mm. Hon har blivit mager, så mager och det ser inte bra ut. Men hon verkade glad att se oss och vi konstaterade att det snöade mycket ute och jag pratade lite om vad som händer i livet och hon var som vanligt intresserad. Det blir mycket sorg och glädje. Sorg över att livet förändras och ibland tar slut, men glädje över att morfar berättar om sånt som han aldrig berättat som handlar om deras liv tillsammans och inte bara de gamla vanliga historierna om jakt, skidtävlingar och beredskapstiden.

Hem tog vi Inlandsbanan och såg i Brunflo att Mikado brann, något de berättade om på sena Rapport. Vi fick alltså se en riksangelägenhet, vilket inte är varje dag. Jag har bara ätit där en gång, efter att för Svegsdansarnas räkning varit med och tagit mot ett kulturpris och för första gången dansat solo. Jag hade glömt skärpet till byxorna, vilket var lite jobbigt, men annars gick det bra och maten efteråt var förstås god.

En lista i farten

Det blir en lista i all hast igen:

• Vädret. I Stockholm var det maj i måndags. I fjällen var det full vinter med 23 m/s och snö när vi skulle åka den s.k. solskensturen från Kariknallarna via Andersborg (nej inte finansministern) till Funäsdalen i lördags. I Strömsund var det april igår och här i Östersund känns det som påskväder.
• Jag tycker det kan få vara vinter en månad till. Åtminstone snö och vårvinter. Det har gått så fort. Antingen har det varit för kallt för att vara ute eller så har jag varit sjuk. Jag har inte riktigt hunnit med. Har fortfarande inte åkt skridskor.
• Har köpt extern hårddisk då bärbara datorn ska in på lagning och kanske kommer tillbaka med tom hårddisk. Jag skrev förut att den har problem med lilla a. Men om man skriver stora a först brukar lilla funka. Samma problem med 1 som fungerar om det föregås av !. Även tab strejkar.
• Kändisspotting i Stockholm senaste tiden: Nyamko Sabuni, Liza Marklund, Matti Norlin (Bluesgitarrist och nyckelharpist), åsså nåntill som jag inte kommer på. Hejade lite förvånat på Anders Eriksson som hunnit utse mig till kändis med idolbild och allt på sin blogg.
• Trots att vädret inte var det bästa var det en fin helg i Funäsdalen. Det är så bra med entusiastiska kompisar när man ska hitta på saker. Carina blev fjällbiten - något hon hela tiden vetat att hon varit men inte riktigt levt upp till - och Tomas knäppte kort på allt från skotrar till liftar med mobilkameran. Jag måste ha varit odräglig när jag var utbytesstudent i Texas och inte blev imponerad av nånting.
• Och melodifestivalen. Vi köpte en antennsladd till TV:n, lyckades hitta SVT1 vid halvnio ungefär. Jag somnade under omröstningen och vaknade till när Ola Salo sjöng samma låt en gång till. Så jag vet inte riktigt om rätt låt vann.
• Mer då? Jo, det är mer på gång, men det kommer så småningom.

Jon offroad

Jag är med i en promotionfilm för farbror Carl-Görans Zorbcenter i Döviken där man bland annat kan köra så kallade valpar offroad (i terrängen). Det är jag och mina kusiner som kör. Jag kör den helgröna bilen. Det är första gången jag kör valp och jag tänkte innan att det inte var någor för mig. Jag hade kört go-cart några år tidigare i Linköping och det var inte alls roligt. Men det här var något helt annat. Det är roligare när det sladdar och skumpar helt enkelt. Se filmen som filmades hösten 2005 av pappa.

3 gånger trans

Har det inte varit mycket om trans- på slutet?

Transfetter som är farligt farligt, schlagertransvestiter med After Dark och sen transsexuella (heter det inte det så när man byter kön?) Carina i Linköping som fick högre bilförsäkring när hon bytte kön. OBS - inte samma Carina som kommenterar här ibland och som ska med till Funäsdalen i helgen. Hon har kvar sitt gamla kön och bor sen några år i Umeå. Däremot den Carina som brukade handla på samma Hemköp som oss när vi bodde där.

Banker, blanketter och World Rythm Fest

• Kan inte börssvängningar vara mitt i månaden så man får betala sina räkningar ifred? Swedbank (uttalas hur? soiidbänk? svidbänk? svedbank? soedbank? sveddbank?)
• Äntligen ska vi till Funäsdalen. Jag har kvar lägenheten för att kunna glida dit på weekendsemester lite då och då. Tjena. I helgen blir första gången sen i början på januari. Men nästa helg kommer Carina från Umeå och Tomas från Bromma och leker sportlov med oss.
• Jag vet inte om jag är dumm eller, men jag förstår mig inte på SV:s reseräkning för flerdygnsförrättning. Jag kan ju få traktamente och lönetillägg för att jag sover borta ibland. Jag får konspiratoriska föraningar när blanketter är svårare än de behöver vara. De vill såklart inte behöva betala ut pengarna.
• Och ikväll ska jag dansa Lindy Hop. Jag och Petra går kurs.
• World Rythm Fest var bra mycket bättre i år än förra året. Främst kanske på grund av att Folkets Hus är en bättre lokal för en minifestival än Storsjöteatern.
• Bröderna Lindqvist lever! De uppträdde på WRF med Kjell-Erik från Hoven Droven, Peter från Blue Mountain Boys och Lasse Sörlin (som tillhör släkten) och bland annat turnerat med Nordman.
• Vidare var Boot där med medlem från Hedningarna. Mao uppträdde delar av svenska folkmusikeliten in disguise på dansscenen.
• Boot är så bra och en av Sveriges mest anonyma grupper som uppträder på de största festivalerna och stämmerna. Och de spelar bara ungefär var fjärde månad.
• Skojigast på festivalen var kanske slutrepliken. Kjell-Erik och Peter har fiolat jämtlåtar i en dryg timme och tackar för sig när en stor lufs i skäggrufs och skinnväst rultar fram till scenen och höjer rösten. Kjell-Erik visar fram honom till mikrofonen och han proklamerar att det här är det bästa vi har i Jämtland och att Kjell-Erik är den bästa fiolspelaren. Och Peter. Peter kommer inte långt efter.