Allt flyter (3)

I Sveg. Morfar ska flytta i helgen. Han har väntat länge på att jag ska komma och hjälpa till. Han ska flytta in på Servicehuset Senioren och idag har jag och mamma mätt gardiner och jag har mätt sovrum och vardagsrum eftersom det finns många möbler som skulle kunna passa in i lägenheten. Det är overkligt men ändå dags. Det har gått gradvis om ändå ganska snabbt de senaste åren. Det är han och en kvinna till kvar i Vänsjö som är från deras generation. Det är hans andra flytt. Första flytten var från Stugun till Borgnäset. Fem mil till fots över skogen med kor, grisar getter och det kanske var får också. Det tog två dagar och han var tolv år. Andra flytten var från Borgnäset till Vänsjö på 40-talet då han flyttade ihop med mormor. De flyttade in på ovanvåningen på mormors barndomshem. 1 rum och kök och två skrubbar och en liten alkov. Jag fattade aldrig hur litet det var när jag var barn. För däruppe bodde till på 80-talet när hela huset blev ledigt. Nu ska han alltså in till Sveg. Lägenheten tackade han ja till före sommaren. Men han ville ha en sommar till i Vänsjö. Dona med potatis. Den har han alltså betalt hyra för till nu bara för att hålla den.

För övrigt börjar bli mer och mer som mormor när jag pratar om Sveg. Jag minns att mormor refererade till Tempo när jag var barn. Nu ligger blomaffären där det var skoaffär och innan det en bank som jag inte kom ihåg vad den heter. Nya konditoriet har insett sin ålder, bytt namn til Konditoriet och flyttat in hos Lagerköp och är tydligen the shit i Sveg för allmogen. Jag och mamma förärade det ett besök och mumsade på kanapé till gamla amerikanska radiohittar.

En sak som inte förändras är pappas förhållande till adtorer. Han bokstavligen sliter ut dem och de nyare lastar han ner med tusen program som gör att datorerna går än långsammare än de gamla. Datorn jag sitter vid nu är betydligt nyare än min gamla dator och den går betydligt långsammare. Min gamla dator är från 2000 och har även den en hel del gamla program som ligger och lastar ned. Men den här. Det är ironi. Varje gång man trycker på en tangent går en fläkt igång som låter som en mindre hårtork. Den måste varva upp ett tag och sen kan det kanske hände något. Jag hinner skriva två meningar innan det syns något på skärmen.

Finspång

Hummel jobbar i Finspång. Klicka här då! (Det kunde handla om Sveg)

Söndagshäng

Vi har ätit söndagspizza från Pizzeria Oden. Jämfört med enda pizzerian La Bomba så vinner Pizzeria Oden på alla plan utom pizzeriakitsch även om även de har fått sin släng av sleven. Men Oden har godare pizza. Just nu kan jag sakna söndagshänget. Vi lyckas inte få till det. Petra sitter med Martin i SAM-styrelsen och skriver en ansökan om pengar från RFoD som fördelar pengar från Kulturrådet. Förra helgen jobbade jag, helgen innan var jag till Eskilstuna. Kommande helg ska jag hjälpa morfar att flytta in på servicehus och ännu nästa helg jobbar jag. Jag saknar det där att bara ta en promenad, fika och spela biljard och sen ta en pizza. Nu är det buskar som ska flyttas om det ska bli någon uteplats till nästa år. Anda buskar ska tunnas ur och klippas ned. Jag sätter upp hyllor i gillestugan och monterar dörrar. I fredags var kusin Pär här och hjälpte till och det blev mer gjort än på flera månader i gillestugan. Pär och jag har gjort helt olika karriärer. Han la inte manken till så mycket på mediagymnasiet och sen har han provat på allehanda industrier, som lärare och bara i år har han varit spadsnok (hjälpt till vid grävningar), lagt tak och nu kör han asfaltläggare över hela Mellannorrland. Allt låter helt supermacho som han ger sig på och ändå är han hur skön som helst och gick igång på en broderibok som Petra visade. Det är fantastiskt roligt att ha flyttat tillbaka och återbekantat sig med en del av kusinerna som en gång var småkusinerna som man alltid träffade på föräldrarnas villkor. Fast det är inte helt synd om mig. Igår var jag hemma mest hela dagen och läste deckare så att jag blev trött i huvudet. Fladdermusmannen av Jo Nesbö. Det är den första boken i serien om Harry Hole, en bokserie som jag läst i total oordning, men som ändå är riktigt bra. Just nu är Nesbö och Åsa Larsson mina deckarfavoriter. De lyckas skapa spänning utan avbrott, riktiga karaktärer, oväntad intrig och de har ett språk som ibland närmar sig det poetiska samtidigt som det är effektivt. Ordningen som jag läst Nesbös böcker: 4, 5, 3, 1 och nu håller jag på med nr 6. Ska köpa tvåan. Jag har köpt alla böckerna utom 3:an vilket stör ordningen i bokhyllan lite. Samtidigt kan jag knappast köpa en bok som jag läst och som jag knappast kommer läsa om. Ordningen jag läst Åsa Larsons böcker på är mer konventionell: 1, 2, 3. Jag känner mig oäventyrlig. Jag vill inte så mycket. Jag var på konsert igår med Tallest man on earth som var bra, men blev grinig för att folk var för surriga och ljudet inte nådde ut. När folk är surriga ska det vara bredbent rock - ja ni hör, sådär går jag på. Jag vill mest var hemma och fnula. Men jag gläder mig oerhört till att det snart är dags för Linköpings Folkmusikfestival. Hittills har det alltid varit ett rus utan rusmedel. Var där eller var en fyrkant.

För övrigt är det just nu svårt att överskatta hösten. Den är fin både när man är inne och ute.

100% gillestuga (fyra nyanser av trä)

Jajjemen. Den som inredde vår gillestuga snålade inte på tränyanserna.

Två av väggarna har denna chica tränyans. Det är någon slags plattor som man förmodligen spikat på den ursprungliga vävtapeten. Om man trycker på dem så är det inte alldeles stumt utan de flexar lite in mot väggen.

De andra två väggarna har riktigt trä som mörknat en del.

Taket har nästan den mörkaste tränyansen. Även här har man kostat på med riktigt trä och något som ser ut som handsmidda spikar men som vi tror är fuskhandsmide. Snyggt men inte pråligt.

Laminatgolv. Bra glid för rätt sorts strumpor. Snyggt lagt dessutom enligt Petras kunniga farbröder.

Slutligen har vi själva valt att toppa hela anrättningen med ytterligare en nyans. Åtta Billybokhyllor i björkfanér.

Nu överväger vi starkt att måla på några av nyanserna lite. De där träaktiga skivorna som nämndes först funderar vi på att måla mossgröna (det är ändå en gillestuga). Träväggarna vitlaseras. Frågan är om vi då även borde stryka lite ljust på taket. Eller kan man ha ett tak som är mörkarna än väggarna? Får man det? Det är bara det att vi sätter upp hyllor just nu. Det förnuftiga vore att måla först, sen sätta upp hyllor och placera böcker i hylorna. Vi funderar på att först sätta upp hyllor, sen sätta böcker i dem, sen ta ur böckerna, sen flytta hyllorna och sen måla. Vi vill börja använda rummet. Det finns en inte oäven risk att hela målningsprojektet går om intet om vi skjuter på det.

För övrigt lyckas pappa verkligen se bekymrad ut i gårdagens LT.

Avkryssat från att-göra-listan

• Ta rätt på bärnät och fiberduk
• Ta upp potatis
• Trycka in trädgårdsmöblerna i pyttelilla garaget och ändå ha plats för bilen
• Ta in ved
• Klyva tändved
• Tvätta och vika tvätt
• Göra köksfint (nåja)
• Sätta ihop hylla (en idag, 7 kvar)
• Torka och flytta två hyllor från garaget till förrådet i källaren
• Städa hall och kök

För övrigt ska världens längsta man inte sova hos oss då det hittats hotellplats.

Jämtgubben

Hoven Droven + Thore Skogman = Finkultur.

Allt för byn

För första gången på länge sitter jag och Petra klistrade framför ett program på TV3. Vi har till och med pratat om att vi måste se i det i veckor. Ja, faktiskt någon månad. TV3 har skickat ett team till Hammar'n för att spela in sin nya feelgooddokusåpautanutröstningsstorsatsning. Med är bland annat Per Bergvall som kommenterat traktorracen och som brukar dyka upp både här och där, ofta som parhäst till min farbror Carl-Göran (som skymtar förbi som hastigast, kliandes i skägget). Upplägget verkar vara lite av en korsning mellan The Full Monty där arbetslösa män sätter upp en stripshow och manskören i Heftig & Begeistret (en av de skönaste dokumentärerna jag sett). Mer eller mindre macho män vågar sig upp på en scen och sätter upp en show. Lillebror Emil blev uppringd om att komma till audition. Jag tror till och med att jag belv tillfrågad. Eller, det blev nog alla. Och nu, efter första avsnittet kanske jag ändå skulle ha gått dit och dammat av en gammal halling bara för att. Men, har man just köpt hus och just skaffat nytt fast jobb så är det inte så man kastar sig in i nöjesbranchen. Det ska bli kul att följa programmet och jag hoppas det går bra. Det är två repriser kvar av det första avsnittet.

Vad är då min koppling till Hammarstrand? Pappa och morfar är från Ragunda kommun och fyra av mina kusiner är uppväxta där. Nån som heter blogghanna har en pappa med. I förbifarten flimrar bilder från traktorracet förbi.

Snö!

Jajjamensan. Då kom första snön. Inte för att stanna men för att visa vem som bestämmer. Och såklart. Även i år känslan av eufori. Det blir en vinter med skidor, skridskor och snöskottning. Jag kommer skotta min egen gård i vinter och än så länge är det något jag ser fram emot. Jag förstår om man inte gillar snö i södra Sverige. I Linköping var det roligt första gångerna det snöade. Men sen smälte det bort eller så smälte det bara lite och frös till. Det blev besvärligt att cykla. Snön blev till saltmodd och var mer gråbrun än vit och skimrade. Men jag minns fortfarande glädjen av att cykla till min första eller andra tenta. Det var minus 25 (i Linköping!) och det hade snöat ganska rejält. Jag bylsade på mig och åkte iväg och gladdes åt luften som rev i halsen och nöp i kinderna och ändå var jag klädd så att jag var helt varm. Men annars var det mest besvärligt. Här är första snön ett löfte om snökojor, snöänglar och ett vinterlandskap som man aldrig blir mätt på. Jag vill ställa fram adventsljusstakar och hänga upp stjärnan, sladda med bilen och slira med cykeln. Tända ljus, koka te, gå i kofta (som om jag inte gör det året runt) och börja tjata om julmust. Men först måste jag ta upp allt ur landet. Trots att gillestugan fortfarande har allt kvar att göra så har jag tänt upp i kakelugnen. Lite värme kanske sprider sig till resten av huset och sparar in på elräkningen.

En musicerande bekant berättade att han alltid blir så inspirerad av första snön att han skriver en låt och går ut och vill fånga snöflingor på tungan. Jag nöjer mig med att knäppa kort. Som om jag aldrig har sett snö förut. Mys. Mys. Mys.

KUK

• Är det här på riktigt?
• Om det är på riktigt, är det ett skämt?
• Om det är på riktigt men inte ett skämt så tycker jag det är ofantligt roligt. För övrigt har Thomas i RFoD:s styrelse WTF (vedertagen förkortning för what the fuck) i registreringsskylten.
  

Hurra en lista! (2)

• Husmodern Jon slår till igen. Denna gången har jag sköljt, förvällt, sköljt i kallvatten, låtit rinna av, fryst in separat på en bricka, förpackat i aluminiumform. Sockerärter alltså. Det enda som drar ner helhetsintrycket är att det är någon vecka sen jag plockade dem. Någon ärtskida möglade, men de andra var fortfarande krispiga och goda. Extra plus är att det här är något som mina föräldrar aldrig gjorde vad jag kan minnas. Annars har de alltid varit över hövan självhushållningska.
• Facebook. Vad handlar allt tjat om Facebook om? På vilket sätt skiljer det sig mot Lunarstorm, helgon.net och slikt? Jag har fått min första inbjudan, men än så länge avvaktar jag. Vill inte bli fast i något sånt där som jag ändå inte riktigt gillar men inte kan låta bli.
• Imorgon ska vi grannar som drar in fjärrvärme träffas och diskutera olika förlag på vattenburen värme. Hur många vuxenpoäng ger ni mig för det?
• Petra går på After work med sitt blivande jobb. Jag förväller och fryser in ärter. Men jag ska inte vara orättvis. Under helgen har hon staplat och kluvit ved och kokat sylt.
  

Hurra en lista!

• Om ni undrar varför jag har lite ont i armen så är det för att jag fått en spruta mot Hepatit B. Kan vara bra och ha när men jobbar med folk från stora världen. Jag fick en spruta för en månad sen, en idag och jag har redan blivit inbokad för en spruta om sex månader. Hepatit A har jag redan fått för i samband med utlandsresor och de andra hepatiterna kan man inte vaccinera sig mot.
• Tillbaka från Eskilstuna sent söndag kväll efter heldagsmöten lördag och söndag. Sen dess har jag jobbat 22 timmar i streck. På fredagkväll var jag på mingelkväll hos mångkulturkonsulenten i Södermanland tillsammans med E-tunas kulturmänniskor och folk från olika minoriteter. Men jag var folkskygg och pratade mest med Thomas i styrelsen om hus. En italiensk borgmästare var också där. Därefter var det utgång på festival. Men jag var trött och kröp till kojs istället hemma hos mångkulturkonsulenten Alar. Jag tycker Alar är ett namn för en fantasyfilm typ Den oändliga historien.
  
• Den som är sugen på bilder från helgen kollar på Evas blogg.
• Alltså. Jag däckade inte hos Alar. Det var bestämt på förhand att jag och några till skulle sova där. Tro inget annat.
  
• Jag och Petra hade lunchdate idag på Potatisbaren. De kommer att lägga ner sin verksamhet ganska snart. De säger att det blir bra sen också, men jag är som alltid skeptisk till förändring. Ät där innan det är för sent. Det är enda stället i Östersund där de känner igen var och en och vet ungefär vem man är bara sådär ändå. Jag vet inte riktigt hur det har gått till.
• Listan över måsten och borden känns konstant oavsett hur mycket jag gör. Det är därför jag ligger lite lågt och sitter vid datorn istället för att sätta igång.

Eskilstuna, fredag e.m.

Jag förstår att ni alla är nyfikna på Eskilstuna. Själv har jag bara varit här en dryg halvtimma. På biblioteket är de snälla och man får låna dator utan att ha lånekort om man frågar snällt. Om man däremot skriker åt barn blir man utkörd, fick jag se.

Det lilla jag sett av staden ser lite finskt ut på något vis. Platt och fyrkantiga byggnader. Men det kanske bara är mina fördomar. I alla fall två ställen heter något med Munktell som får mig att tänka på kusin Lars Bolinder-Munktell traktor. Bolinder-Munktell blev sedermera BM i Volvo BM och ytterligare ett litet samband i en stor värld knyts ihop. Gallerian här heter Smedjan och speedwaylaget heter Smederna. En villa i Hagnesta Hill verkar vara ca en halv miljon billigare än i Odensala där vi bor. 10000 av kommunens 93000 är sverigefinnar. Av dessa är 20% finlandssvenskar. Då borde de alltså vara sverigefinlandssvenskar. Utanför biblioteket kan man läsa "Cykelparkering endast för bibliotekets personal".

Jag brukar fortfarande tycka att X2000 är lite lyxigt. Men den här gången blev jag lite illamående och sen såpass att jag blev svettig. Först vid Arlanda kom jag på att jag har kvar mina armband mot illamående i ryggsäcken. Känner jag det minsta på vägen hem åker de på. Apropå svettig så luktade inte hon som satt bredvid mig så gott. Jag misstänker att hon var scout för det var flera scouter på tåget. Verkar vara något slags ting som de ska på. Hon var i alla fall den förste jag sett som suttit och klurat med ett hemgjort sudoko.

Folk lyckas se både uppmuntrande och avvaktande ut när de tackar nej till Situation Stockholm på perrongen.

Och för första gången i Sverige har jag åkt dubbeldäckartåg.

Resångest - not

Får någon vecka sedan ojjade mig för att jag har så lång restid till kommande styrelsemöte för RFoD. Just nu känns det ganska skönt. Många många timmar då ingen förväntar sig något alls av mig. Jag kan inte göra något hemma och jag kan inte göra något med jobbet och jag behöver inte känna själv att jag är onyttig. Jag ska förkovra mig i någon skön bok, kanske sitta och skriva, lyssna på musik. Men inte helt otroligt kan det ta några timmars resa innan jag kommer mig för med något alls. Jag kommer och sitta och bara se ut och låta min gamla skogsägarbarnskada få blomma ut när jag sitter och tittar på hur olika skogar växer, men också på sjöar, tjärnar och myrar (impediment).

Myrar alltså. Så mycket som jag var less på myrar som barn ibland. Man fick vatten i stövlarna, det var gungfly när man fiskade och hjortonplockningen. Man plockade lite bär så var botten fylld. Man plockade mer så var hinken halvfylld. Man plockade än mer så var hinken visserligen tyngre men likväl fortfarande halvfylld och blev aldrig mer. Och halvfrusna myrar på älgjakten. Myren är nästan frusen. Den bär så pass att den håller tills man lagt 75% av kroppstyngden på foten, sen brakar man igenom till klafset. Och myrvatten och lukten av myrvatten - varmt och jålmigt när man går ner sig på sommaren men annars alltid kallt. Och lukten - järn och ruttet. Ändå är myr nåt som verkligen känns barndom och hemma. Utanför mormor och morfars hus ligger en myr. Inte långt från vårt hus i Sveg är det också myrar. När jag ser en myr med korta, taniga tallar så är det hemma om den ser rätt ut. Det är som saltlakrits och Kalles kaviar när man varit utomlands en längre tid.

Fredrik B frågar om en fortsättning på gårdagens kurs i konsekvenspedagogik. Just nu är jag för trött för att ge en så det lär knappast bli av senare heller kanske. Men lugn, det kommer fler kurser i framtiden så då kommer det säkert mer. Det jag kommer ihåg just nu om dagens kurs handlar mest om hur medarbetarmöten ska fungera. Väldigt intressant, samtidigt som det ställer stora krav på den som leder mötena och förstås även medarbetarna.

Imorgon åker jag alltså till Torshälla utanför Eskilstuna. Mellan 15 och 18 imorgon kommer jag hänga i Eskilstuna. Någon som har tips på skojiga saker man bara måste göra där och då? Jag vet inget om Eskilstuna som har med sevärdheter att göra. Vad jag vet om Eskilstuna:

• Många Sverigefinnar.
• Volvo BM
• Nåt med Otekompo eller nåt är ett stort företag där.
• Ett zoo där en kurskamrats exsambo varit Fantomen
• Kent och Hagnesta Hill
• Kom Yvonne därifrån också?
• Numera pendlingsort till Stockholm.
• Inget mer förutom bekanta som kommer därifrån

Tänk, imorgon kväll kommer jag helt säkert veta mer om Eskilstuna än jag vet nu. Vad ska jag göra med all kunskap?

Uppdatering: Bodil Malmsten verkar inte heller alltid vara helt förtjust i resor.

Att ta konsekvensen - Jon går på kurs

Jag går på kurs med jobbet. Det är kurs i konsekvenspedagogik, som ska vara personalens gemensamma utgångspunkt när vi jobbar. En tredagarskurs har blivit komprimerad till en och en halvdag av en anledning som jag inte vet. Föreläsaren trycker i oss klokheter allt vad han kan. Och jag känner att mycket av det som är sägs är oerhört klokt och bra och användbart, men jag hiner inte reflerktera över det han säger och jag skulle vilja prata med mina arbetskamrater om det han säger så jag får smälta det och bearbeta det och förstå det utifrån vad vi gör. Men det känns bra och nödvändigt. Vi ska inte bara släcka bränder längre vi ska förbereda oss på vad vi ska göra om det börja brinna, vi ska vara så bra så det inte börjar brinna - och det är mina egna metaforer.

Jag hoppas att jag kan ta med mig så mycket som möjligt av det som sägs.

Konsekvenspedagogiken bygger på existensialismen. Vi är dömda till frihet och till att välja. I varje situation finns det val som måste göras. Att inte välja är också ett val. Vi är summan av våra val - nåt sånt. Denna livssyn ska vi försöka förmedla. Att man alltid kan välja på mer än ett sätt. Det vi väljer att göra får konsekvenser. Samma handling kan ge olika konsekvenser i olika sitationer. Vår uppgift blir att försöka visa på olika handlingsalternativ och vad de får eller kan få för konsekvenser. Vi kan inte bestämma vad de som bor hos oss ska göra, men vi kan försöka informera om vad som händer beroende på vad de väljer att göra. För att detta ska vara meningsfullt ska konsekvenserna vara logiska utifrån handlingen - typ att om man kommer försent till bussen missar man den. Inte - om man kommer försent till bussen måste man betala böter. Här ser jag en utmaning - att själv se logiska konsekvenser som är möjliga. För att en konsekvens ska vara en konsekvens och inte straff måste den som handlar vara medveten om konsekvensen, annars blir det ett straff. Jag gillar att man se så på handlingar - att det inte finns ett rätt och fel utan mer en fråga som handlar om man är villig att ta konsekvensen av det man gör. Det svåra för oss som jobbar är att veta vilka möjliga handlingar och konskvenser som man kan behöva gå igenom och när man helt enkelt kan använda s.k. sunt förnuft och mena att det där borde du förstå att du inte kan göra och sen handla utifrån det.

Som ni kanske märker är jag ganska fullproppad och jag vet inte än vad jag tycker och tänker om allt som gått igenom idag. Imorgon följer en halv dag till.

Vuxenpoäng

Jag antar att man får vuxenpoäng när man gör saker som man som barn inte gillade men nu tycker är helt toppen. Som barn tyckte jag att det var trist att tvätta sig och jag undvek det gärna. Nu är det OK, men fortfarande rätt så trist. Tror dock inte att jag inhåvar några poäng för personlig hygien. Däremot satt jag ute och rensade lingon igår i ullfrottélångkalsonger och fulbyxor och tyckte att det var helt OK. Jag lyssnade på ett långt p1-inslag om Umeås stadsplanering och myste fast fingrarna var kalla när de pilade fulbär enom bärrännan och kastade bort löv, barr och mossa. Borta var tankar om sånt som är jobbigt på jobbet och saker som borde och måste göras det var bara lingonen och jag och några besserwisrar långt bort i Umeå.

Om rondellhundar och andra konstverk

Jag är lite P1-nörd och hörde för nån vecka sedan talas om Muhammed som rondellhundgrejen. När Jyllandsposten först publicerade Muhammedkarikatyrerna tyckte jag att det var fel, utan att tänka så mycket på det.

När Lars Vilks rondellhundsbilder kom på tal kunde jag inte låta bli att tykca att det var lite kul - just med tanke på att det var den folkliga och omkramade rondellhunden som fick vara syndabock.

Igår fick jag en timme över och gled in på biblioteket och tittade på nyinkomna böcker. En var handlade om konstens roll idag. Från att konst skulle vara det finaste man kan tänka sig, och kanske även det mest svåruppnåeliga rent hantverksmässigt så ska konst idag gå på tvärs med allt, vara fult och väcka känslor. Det är kul att väcka känslor och få reaktioner. På skrivarkursen i Umeå skulle vi skriva det fulaste och äckligaste vi kunde och jag tillhörde de som hade minst hämningar i den genren. Andra deltagare berättade att det blivit fysiskt illamående av att läsa det jag skrivit. Det var en kick. Att jag med skrivna ord kunde påverka folk så mycket. Jag antar att Vilks har skitkul just nu. På mitt jobb har vi ibland nuddat vid detta med islam och vad man får säga och inte. Vi har yttrandefrihet och man får säga ganska mycket vad man vill så länge som man inte ljuger - och om det är media får man kasta skit på vem man vill så länge som man kallar det satir. Samtidigt är lite som när man var liten och sa kuken eller dumdjävel till någon vuxen bara för att se vad de skulle säga. Är det det som vi ska ha konst till - att se vad som händer om man gör något? Det känns lite löjligt. Å andra sidan kan jag se att Vilks har en poäng när han tycker menar att muslimer kanske inte tar så illa upp i längden om de blir utsatta för detta många gånger. Vad jag förstår kan man inte förolämpa någon i Sverige lika grovt som bilderna på Muhammed förolämpar många muslimer. Folk kan liksom inte trampa på min värdighet på det viset eftersom min värdighet och heder inte sitter så mycket i vad folk säger om mig utan mer i vad jag tycker om mig. Tror jag. Å tredje sidan: ska vi i västvärlden utbilda folk i hur man ska se på heder och värdighet i andra kulturer? Å fjärde sidan: måste man ta hänsyn till vad varje land, folk och person tycker innan man ritar en bild?

Hmm, det blev visst bara det vanliga svamlet kring frågan det här. Men Jonas Sjöströms bild av Muhammed som träbjörn i Sveg är lite skojig.

Uppdatering:
Den som vill läsa mer kan titta på Lars Vilks blog - han länkar till det mesta i frågan och kommenterar det som händer rätt ofta. Om man vill förstå vad han vill och tänker i frågan så finns det mycket att läsa. Dessutom kan man se flera av de bilder som är aktuella - och motbilder, tex Jesus som elefant och en bild på när Maria ger Jesus smisk. Där finns också gamla bilder av Muhammed från 1800-talet samt bland annat en bild av Muhammed som tittar på bandymatch (Kalix/Nyborg mot Vänersborg. Muhammed håller på Kalix/Nyborg).

Right here, right now (min dagbok, helgen v 35))

Köpa present från mamma och pappa och köpa present från mig, hemligt agentmöte, Lingonplockning, argentinsk tango (med Laseranna), sova, sjunga för Petra, argentinsk tango, sova middag, Hösthäppening med musik, sång, poesi och dans och hårt undercoverarbete, SMS från Olov om tvillingfödsel, sova (sent), rensa och frysa vinbär, göra kaka, göra tårta, tvätta, laga mat, fira Petra med hennes familj, åka på jobbet vid 23-tiden.