Dan före kungens födelsedag

Förra veckan, när jag stått och kört motorsåg en dag tänkte jag bara hur olika träd skulle kapas upp och hur mycket ved det fanns i dem. När jag slog med lie på Jamtli spanade jag längs cykelvägarna och grämde mig över allt som inte var slaget fast det var tjockt fint gräs. Det tar inte lång tid för mig att bli miljöskadad. Och minns första posten jag skrev sen det var bestämt att vi skulle köpa hus när jag drev med själva villaägandet. Ha! Nu är jag där utan skämmas. Jag har till och med kollat upp vad borgarnas nya villaskatt innebär för oss (ingen höjning utan en minimal sänkning).

Under några veckor har hälften av killarna på vårt boende blivit ersatta av nya killar som söker asyl i Sverige. Sist jag jobbade var det ganska lugnt. Det tar ett tag innan de nya blir varma i kläderna och ifrågasätta sakernas tillstånd. Samtidigt blir vi som jobbar allt bättre. Nu jobbar vi med att hitta olika sätt för killarna att komma ut i samhället och beblanda sig med vanliga svennar. I skolan träffar de mest bara andra som lär sig svenska och när de är lediga är det lätt att hamna hemma och tycka att livet är lite tråkigt och att det inte finns något att göra. Nu ska vi försöka att både hitta praktik och föreningsverksamhet.

Och nu? Jag ska jobba ganska mycket resten av veckan till måndag samtidigt som Petra åker till Skärvången på arbetsvecka. De har haft dessa arbetsveckor sen 70-någongång och fortsätter att ha dem. Det kapas ved inför året och sånt som ska fixas på husen fixas gemensamt och man fattar beslut kring hur de resurser som skogen och grusgropen ger ska fördelas under året på reparationer och upprustning.

Stora humlor och kopulerande skator

Enligt den hädangångne Edvin Karlsson i Vänsjö betyder stora humlor i april att det inte blir någon bra sommar. Jag hörde det kanske våren -88 när vi såg - just det - stora humlor i april och det blev den sämsta sommaren i mitt liv med regn, regn och åter regn. Som den omutlige sanningssägare jag är kan jag inte annat än beklaga och meddela vad jag just sett. Stora feta humlor som sög nektar från våra krokusar. Sorry. Förvänta er inte för mycket av sommaren och ni kan möjligen bli glatt överraskade.

Dåligt omen

När vi tog ner tallen trodde jag att vi skulle bli fri skatorna i samma ögonblick som 2 kubikmetersskatboet stöp i backen. Ha ha ha, skrattade skatorna och började på en gång bygga ett nytt i tallen bredvid, längre in på tomten, förutom det reservbo de har inne i grannarnas gran. Nu är de mycket ivriga båda två och grannen Inna har sett dem göra det skator gör för att bli fler. De åker fram och tillbaka mellan våra björkar, grannens gran och botallen. De både bryter, vrider och knipsar av grenar.

Bra och dåligt med skator:

• Ljudet. De skränar. (Dåligt.)
• Bajset. (Dåligt. Jag vill inte ha bajs på mig eller mina saker.)
• Att de stjäl silvriga saker (En faktoid?) (Bra för då stjäl jag av skatorna sen.)
• Utseendet (Bra på avstånd men inte så bra på nära håll och hur praktiskt är det med så stor stjärt?)
• Bobyggandet (Bra - det är imponerande och blir sen bo åt andra fåglar.)
• Hur de gömmer saker (Bra - jag har någon gång ägnat en halvtimme åt att titta på en skata som gömmer mat samtidigt som andra fåglar är i närheten. Å ena sidan vill den gömma så snabbt som möjligt å andra sidan måste den hela tiden göra avledande manövrar för att inte visa att den håller på med något intressant.)
• Steppande på vår ventilationshuv (Klart dåligt - det finns inget bra med skator som går på ens ventilationshuv så det skallrar i hela huset på morgonen en timme innan man vill vakna.)
• Att ha dem inpå knuten (Nja. Gärna på andra sidan gatan men i trädet där vi hänger hängmattan? Nej tack.)

Ja jag vet att det blir jobbigt med mycket text. Vi tar lite lättsamma bilder från Östersunds svar på Edens lustgård istället.

Scilla och krokus. Lite nationalistisk vårblomning.

Hyacint. Vår. Inte jul.

Vårhobby. Klyva, trava, kasta, kratta.

Klyvning för morske män (jag då alltså).

Den somaliska livlinan

Jag skröt förra veckan om min huslighet och ett köttsoppekokande som skJag förstår håller på att spricka av spänning men ni har väntat länge nog nu. Rotfrukterna var helt upptorkade och rynkiga och gick inte att skala av all rynkighet. Från arbetskamrat Lena har jag lärt mig att gamla grönsaker och frukter kan svälla i vatten för att återfå sin forna charm. Det lär man tydligen ut på kockutbildningar. Tjena. Innan de där rotfrukterna hade svällt klart - de svällde sakta - hade de hunnit börja jäsa och köket luktade jäst kålrot. Men soppa blev det ändå av egen potatis i alla fall och gamla kylskåpslik samt några kompletterande vegetabilier. När det börjat närma sig klart så smakade allt lite sådär där så då ryckte jag i den somaliska livlinan som jag allt oftare gör när jag ska laga mat. En halv näve spiskummin, en burk tomater, svartpeppar och kanske lite buljong räddar de flesta snedsteg i köket. Det blev ingen vitlök den här gången men det blev gott ändå. Spiskummin tillsammans med gamla rödbetor och rotselleri är riktigt gott kan jag meddela. På samma sätt marinerade jag kyckling inför vårens första grillning. Förutom en vanlig marinadbas med olja, salt och vinäger hade jag i vitlök, spiskummin, svartpeppar och ketchup (krossade tomater i marinad är väl sådär kan jag tänka) och det blev förstås bra. De kanske inte är helt duktiga på att bli sams men de vet hur man styr upp en maträtt. Sen kanske gör en massa annan mat också, men deyt kan jag inte om. Kryddningen kommer från början från en pastasås som de gärna gör. Tydligen är man i Somalia inspirerad av italiensk matlagning eftersom Italien var kolonialmakt under en tid.

somalia, stora humlor, skator

Timmer! - säger någon det?

Vi har fällt ett träd på tomten. Det orsakade fågelbajs och tjärfläckar på bilen bland annat. Jag har ont i armar, händer och rygg efter att under hela gårdagen kapat upp trädet till ved. Själva fällandet kändes lite marigt så vi anlitade två specialister, Bengt och Bengt. Den ena Bengt är vikarie på mitt jobb men har också en träd- och trädgårdsfirma i Marieby utanför stan. Som den actionfotograf jag börjar bli så drog jag ut med kameran i högsta hugg.

Bengt säkrar trädet med en vajer så det faller åt rätt håll.

Bengt spänner vajern.

Bengt sågar ut den riktning som trädet ska falla åt.

Bengt har sågat klart. Bengt med vajern drar hårdare och hårdare.

Och hårdare och hårdare.

Och sen får tyngdlagen göra jobbet. Notera Vajerbengts förflyttning samtidigt som trädet faller.

Det var ett rejält skatbo i trädet. Men inga ungar eller ägg - jag lovar.

Och kottar förstås. Alltid dessa kottar.

Fram till den här bilden förstår jag Bengts rörelser. Men här är det lite otydligt vad han har kommit på.

Bengt och Bengt gläder sig åt ett väl förättat värv och att det blivit lunchpaus.

In-a-gadda-da-vida Östersund

Jag fick en kamera när jag fyllde år också och nu knäpps det på stort och smått, mest smått kanske. En sak jag lärt mig de senaste dagarna är att en del växter drar igång och grönskar innan snön försvunnit. I min iver att göra sommaren somrig kastar jag ut snön som ligger i högar på barfläckarna för att allt ska tina så fort som möjligt. Det ligger i ryggraden och jag kan inte låta bli. När jag i fredags körde spaden i en hög så klarade jag mig nätt och jämt ifrån att spada av små grönskade skott.


Och igår - i lördags - hade de växt en halv tvärhand på mindre än 24 timmar. Jag tror det är påskliljor.


Under förmiddagens tandborstning idag pilade en ekorre in under ena tujan. Där härjade den runt och Petra ville se den så hon gick ut i morgonrock och stod öga mot öga med ekorren ett tag. Då kom jag ihåg kameran och med tandborsten i munnen som ett tuff cigarr och vridandes på kameraringarna kastade jag mig ut genom altandörren för att föreviga.

Ekorrn satt i tujan - skulle leka koala

Är det en skog? Är det en djungel? Nej det är en 70-talstuja.

Nej, det är inte ett avscannat fotografi från 70-talet. Ljuset blev bara såhär och jag har ingen aning om varför.

Så, för er mina läsare, det var bara ett litet urval av allt gulligt som händer i Östersunds egen Edens lustgård här i Odensala. Håll till godo till nästa gång.

Våren - igen.

Per definition är jag en kille på 32 vårar. 32 och jag tröttnar inte. Att återvända till snön efter att inte haft den för självklar i 7-8 år har gjort att jag är turist där jag bor. Fast jag bodde härikring i ca 20 år och nu bor i Östersund för tredje året så blir jag lika fascinerad igen. Först av snöns ankomst och nu av dess försvinnande. I morse var jag bara tvungen att gå ett varv runt huset i lågskor på skaren utan att sjunka ner det minsta. Och igår var jag bara tvungen att när jag cyklade till jobbet gena över sjön. Jag cyklade över isen. På snön. Den 16:e april. Det är benhård skare på mornarna och förmodligen måste jag bara ut på en sjö eller en myr imorgon och åka skidor eftersom allt annat vore brottsligt och förkastligt enligt min uppfostran. Det är inte ens skare varje år så det gäller att passa på. Skare och solsken - då bör man som god människa tacka och ta emot.

Men i stället för ett skatepass på Storsjön som friskvård så var det spinning i en källare längst ner och längst in på Jocks med jobbet på förmiddagen. Nersläckt ljus med bara några halogenspottar, eurodisco och en ledare som tjoar och tjimmar och tycker att vi som cyklar på fläck är rent fantastiska och det blev nästan Lars Vegas-känsla med Ni är den bästa publik vi nånsin spelat för och det är inget som vi säger varje gång. Och det var pulsklockor också och jag höll å dö av tristess men hur mycket mer i-landsproblem kan det egentligen bli? Bättre med betald trist friskvård än ingen alls och kommer jag alltid vara en obstinat tonåring i de här lägena som tittar ner i backen och muttrar för mig själv? I Irak kan ett sommarjobb vara att langa sten upp till murare på byggnadsställningar i solen (den irakiska solen) i tio timmar per dag och är det fel stenar så kastar de ned dem på en så varför kan jag inte bara gilla läget? I alla fall, lite spökboll skulle friska upp. Eller brännboll. Varför kan inte Korpen eller Friskis och Svettis ha lite skolgympasporter? Spökboll, brännboll, skeppsbrott eller mattrugby? Kramkull? Jag är med på en gång. Men de måste byta sport ofta och hitta på nya lite då och då så inga lag blir för bra. Tokallvarliga grabbgäng som ska visa de andra jävlarna vilka som regerar. Jag blir så matt på sånt. Som skulle tycka att kramkull var rena finalslutspelet i Stanley Cup.

För övrigt börjar husmoren i mig vakna till liv igen. En stor klump med älgkött kokar sakta på spisen. Det ska bli en rejäl laddning köttsoppa med husets egna rotfrukter. Hur många vuxenpoäng får jag för det?

Jon har inte en trädgårdsdag

Ute skiner solen och på fönstret är det 30 grader i solen men på backen ligger 2-3 dm snö. Och det är fint med snön och om jag bara kom mig för så skulle jag ge mig ut och åka skidor på skaren någon morgon, men när schemat som igår var till 24.00 så blir det liksom inte av innan dagen blir för varm. Så nu får det faktiskt gärna ge sig. Det är OK om det blir vår och sommar nu till och med för en som gillar vintern. Nu när det är soligt ute vill jag låtsas vara duktig på tomten. Gå lite fram och tillbaka. Flytta en nedrasad pinne hit, bära en hink dit. Kratta lite här och köra lite skottkärra där, kasta på lite täckbark här och muttra lite över mossan där samtidigt som fåglarna kvittrar, grannhundarna i hundgården skäller och det passerar någon utanför tomten lite då och då. Sen ska jag stå och hänga på krattan/spaden/kvasten och småprata med någon granne om det vi gör eller om andra grannars beteende. Och jag ska fundera på om och var vi ska flytta bärbuskarna för att få en uteplats på morgonsolsidan och om det kanske börjar bli dags att måla om och vad jag ska sätta i landet i år och hur vi ska göra med häcken som vätter mot grannarna eftersom förra ägaren började på att byta ut dubbla rader ölandstok mot syrén. Nu står fyra höga buskar i mitten på häckraden. Det vill jag göra en dag som denna. Istället sitter jag inne och väntar på att snön ska smälta och skriver om det.

Trädgården 15 april 2008. Potatisen får vänta inne och jag med den.

Trädgården 18 juli 2007. Det prunkar och har sig.

Nya saker

Jag har fått några nya saker. Förra veckan fyllde jag år och under hela året får jag skämmas om jag inte kommer på riktigt bra grejer för i år har jag fått riktigt fina presenter. Det är som om jag fyller 40 eller har gift mig.

Petra har virkat sen före jul under ensamma stunder så nu kan jag se ut som de så eftersträvansvärda kidsen i en virkad luva med kryptiskt motiv.

Jag och väskan med arga hunden. Min första axelremsväska. Min första datorväska. Imorgon börjar skolan. Notera luvsymbolen.

Här är originaltecknet som Petra stiliserat på mössan. En blandning mellan Heavy Metal och Fuck You som står för tretakt. Ett tecken för folkmusikfans som vill tuffa sig. Vad jag vet var Hoven Droven först med att använda det.

Igår var det sjukt mycket folk på stan. Jag går i och för sig nästan aldrig på stan, men det var som värsta julruschen. Den första jag mötte var David Batra som såg ut som en liten farbror. Men det var ingenting mot den kändisorgie som lillebror Emil vältrat sig i. Tequila med Knut i After Shave och Galenskaparna. Jag säger då det.

En av anledningarna till att gå på stan var att köpa nytt lysrör. Jag hittade inte det rör jag skulle ha och frågade den äldre herren på Elkedjan. När han såg modellbeteckningen mysfnissade han att det där hade de slutat tillverka för 30 år sedan. Då började man göra smalare lysrör för att spara pengar på transporterna. När det nya lysröret hade kommit hade han blivit bjuden på festmiddag av Philips för att fira det. Han verkade sakna den tiden då leverantörerna bjöd återförsäljarna på middag vid festligare tillfällen. Men själva kontakten på de rör som kom då fungerar på äldre armatur. Sen visade han det senaste lysröret som är än smalare och kräver en annan armatur. Tänk om fler försäljare kunde visa lite sann entusiasm inför det de säljer och gärna upplyser en om historien bakom bara för sakens skull.

Överst: Ett musealt lysrör. Under: Ett lysrör med samma kontakt och som passar i samma armatur men sparar in på transporterna.

Jag? Introvert?

Vi har varit på teambuilding med jobbet i tre dagar. Det hela presenterades som värsta boot campen av vår chef som är f.d. militär och åker på FN-uppdrag ibland och jag var väl inte helt förtjust i att det såg ut att bli snålt med maten. Jag är förmodligen på gränsen till att ha diabetes då jag blir som en skrikig unge på ICA om jag inte får mat på en gång som mat- och sovklockan ringer. När jag som tonåring reste med andra hade jag alltid med mig en påse med havregryn för att ha åtminstone nånting att stoppa i munnen som mättade om det skulle gå för långt mellan mattillfällena. Dessutom var det en förkylning som spökade. Det blev i alla fall ganska soft. Det var gott om både mat och tillfällen att bara hänga. Min egen höjdpunkt var ändå när vi var med om ett låtsasgisslandrama. Vi fick säckar över huvudet och blev småbryskt fösta åt olika håll. Vi satt, stod på knä om vart annat ganska länge. Sit still! I will kill you! Shut the fuck up! Skrek kidnapparna. Vapenskrammel, glaskross och hot om sälja tjejerna samt en 1,5 sekunders melodislinga som upprepades om och om igen nästan hela tiden under de två timmarna som dramat varade. Och det var så skönt för att jag för första gången på typ 28 timmar fick vara helt själv i min lilla säck över huvudet och fundera och vara helt asocial. Jag kopplade av och fick massor av energi jag inte haft innan. Efter kände jag mycket piggare och mer utåtriktad. Jag behöver vara för mig själv för att orka med folk. Dessutom var jag glad över att man kostade på vår lilla personalgrupp en sån här grej. Fyra aktörer plus en neutral kontrollant som fanns där om någon av oss skulle krisa. Det kändes superlyxigt. Och det är en annan grej att stå på knä i en ouppvärmd lokal med folk som petar på en så fort man rör sig jämfört med att se ett gisslandrama på TV. Hade vårt drama varat en hel dag hade energin jag fick av att vara för mig själv helt försvunnit.

Efter att ha jobbat två somrar som aktör på Jamtli var det helt rätt att själv vara med om ett rollspelsdrama där jag inte hade kontroll.

Men som sagt, att vara själv. När jag var barn blev mamma orolig för mig. Det kom barn och ville leka men jag ville hellre sitta på mitt rum för mig själv så de fick vända i dörren. Och det var barn jag tyckte om att vara med. Och när jag rest som tonåring på klassresor, curling- och dansresor har det hela tiden varit en räddning att kunna stänga in sig i huvudet med musik och få vara själv ett tag. Och nu när jag är ledig en vardag så sitter jag ganska mycket hemma för mig själv. Inte för att jag inte tycker om folk utan kanske för att hämta kraft till att umgås med andra. Vi på jobbet har i alla fall fått en ny metaforer för att vilja vara för sig själv: Har du tagit på dig säcken? Jag har på mig säcken idag osv. Perfekt.

Läs, lyssna, njut

För alla er som tröttnat på att läsa med ögonen finns nu möjlighet att lyssna på bloggen. Klicka på ikonen Audiofeed i marginalen och lyssna på bloggen. Spara blogginlägg i mp3-format till joggingturen, tågresan eller lata dagar i hängmattan i sommar. Eller klipp ihop en egen "när du hör det ljudet *rassel- eller plingljud*, när du hör det ljudet då är det dags att vända blad"-bok och låt dina barn avnjuta bloggen i kuddhörnan.

Dining with Rolf Lassgård

En drömkille vid middagen

Och som en händelse dök Rolf Lassgård upp i en dröm. Han kom på middag hos mig och familjen. Vi var lite spända. Ville att han skulle tycka att vi var bra. Tyvärr gjorde Rufus, hunden, bort oss. Han for och bar något i munnen som han inte skulle ha och när jag eller pappa (minns inte vem) försökte få honom att släppa det blev han aggressiv och morrade och skällde. Det hjälpte inte att brotta ner honom och hålla fast honom. Han fortsatte morra och vara otäck. Så vi (jag eller pappa) släppte honom och vågade inte riktigt göra något. Klart pinsamt.

Jag gör så att blommorna blommar, för jag har just tagit bort snön

Såja, nu har björkriset som jag hämtade hem till påsk äntligen börjat grönska.

Det är skitfina vårdagar men jag jobbar. Tulpanerna på sydsidan av huset är på väg upp och jag har hunnit med att hacka lite is på gångarna och garageuppfarten. Att hacka is borde vara en mänsklig rättighet. Just nu skulle jag helst vilja att det var grusvägar och grusgångar och grusgarageuppfart så att jag skulle få dika ut alla små vattenpölar. Det var en härlig vårsysselsättning hos mormor och morfar och jag gillar det än. På våren brukade morfar lasta upp snö från gården på Skogisen (som skoter men kan lasta mycket mer) för att köra ut och tippa på myren nedanför huset. Pappa kastade ut snö på gatan. Här har jag inte riktigt sett någon kasta ut snö på gatan, så jag törs inte riktigt. Jag nöjer mig med att kasta snö från uteplatsen ut på garageuppfarten. Det ska bara tina fortare. På samma sätt som det ska vara snö på vintern så ska man hjälpa våren på vägen när den kommer. Och jag bara gillar det. När jag tar bort snön kommer blommorna fram fortare och det bara att hoppas att de inte fryser.

Saker som kan hända när man tar det miljövänliga alternativet eller vi skyller på SJ

Jag åkte tåg till och från Uppsala. Det visade sig igen att det inte bara är fördelar med att åka tåg. Men, jag gillar att åka tåg och myser av det nästan varje gång. Saker som tydligen kan hända:

• Nya biljettrutiner. När man reser biljettlöst ska man visa upp sitt SJ Priokort. Kanske ska man visa upp sin mobil.
  
• Man bör boka plats, igen. När jag började åka tåg skulle man göra det. Sen bokades platsen automatiskt och nu kan det vara klokt att göra det igen. Lokaltidningarna skriver om fullbokade tåg som dessutom har 200 människor utan sittplats.
• Nya rutter. X2000 mellan Stockholm och Östersund går inte längre via Sundsvall. Det var en tant helt säker på att X2000 gör och höll hårt i sitt säte när det kom en ung kille och ville ha det. Han blev tvungen att hämta konduktören för att få hjälp. Damen blev upplyst om att hon skulle bytt tåg i Gävle.
• Tågpersonalen kollar inte ens biljetter överhuvudtaget. Inte en gång. På hela resan. Jag brukar sitta och vänta på att biljetterna ska bli kollade så att jag sen kan sätta igång och läs, fika, lyssna på musik eller nåt utan att bli störd. Tjena. Hur ska jag göra nu? Har de slutat koll abiljetter och om inte, hur länge ska man vänta? Mina cirklar är rubbade.
• Få en liten försening att bli stor. Nu verkar försenade tåg nedprioriteras vid tågmöten. I Uppsala, när jag klev på, var tåget ca 15 minuter försenat. Väl framme i Östersund var tåget 45 minuter försenat trots att inget hänt. Det berodde på att inget tåg väntade på oss.
  
• Rykten om förseningsorsaker. När personalen via högtalarna berättade att vi olyckligtvis var försenade sa han inte varför men lät ganska förgrymmad. En passagerare berättade att när tåget skulle gå dök det upp städpersonal som krävde att få städa tåget. Alla passagerare blev avslängda, det gjordes en städning och sen fick tåget åka.
  

Jag hade ändå en bra tågresa och läste en schysst bok, så för mig spelade inte förseningen så stor roll. Det är ändå intressant att se hur lättstörd jag och andra är över små förändringar. Vi kräver att världen ska vara totalt förutsägbar. Annars skyller vi på SJ.