Raskar över isen

När snösvängen kanske inte sviker, men väl inte hinner med för det snöar mer eller mindre nästan varje dag, då får man - bokstavligt - hitta andra vägar för att inte bryta kontraktet med kommunen. Jag har ju skrivit på ett kontrakt om att minst 60% av mina jobbresor ska gå på cykel. Men när det är flera cm snö på cykelbanan mest varje dag så är det lite tungt att cykla de nästan 1,5 milen tur och retur varje arbetsdag. Jag tar bilen ibland och har även hittat tillbaka till bussen som känns lyxigast. För att orka cykla och inte bara tänka på att det går tungt och att jag är trött så lyssnar jag på ljudböcker när jag cyklar. Ljudböcker har tidigare varit i princip omöjliga för mig. Att bara sitta och lyssna på dem går nästan inte. Jag har försökt ibland när jag målat väggar eller möbler och det har gått någorlunda, men nu är jag i ljudboksheaven och lyssnar inte bara när jag cyklar utan på bussen - funkar utmärkt, vid snöskottning, städning (går inte när Petra vill vara social samtidigt), och när jag går med barnvagnen. På sistone har jag avverkat två Anne Holt-böcker från 90-talet och många ovidkommande detaljer blir det och det tar lång tid innan böckerna hittar sin nerv - för den finns där långt in. Nu lyssnar jag på en annan norsk författare - Jo Nesbö och hans Hodejegerne - på norska alltså. Och den är helt fantastisk berättarglädje för, ehrm, pengarna. Jag är helt till mig och det gör lite ont att ta ur lurarna när jag kommer till jobbet. Men det ger verkligen en bra start på dagen. Just det jag. Jag har börjat ta skridskobanan till jobbet. Förutom slänten genom kolonilotterna och nedanför järnvägen som absolut inte är någon cykelväg och knappt en gångstig på vintern så har vägen bjudit på fina vyer. Av någon anledning har världen en annan lyster i samband med solens upp- och nedgång. Ja ljuset ja. Lika välkommet i år igen.

Det ligger en tunna hinna snö på banan - inga andra spår än mitt och skuggan är låång.

Dimma och sol över sjön och jag är nyss omåkt av en frostig skridskoåkare.

Vallsundsbron och här har några åkt innan och det är både Sagan om ringen och Transsylvanien.

Man behöver inte vara Wassberg eller polarfarare för att vara frostig. Det är -10 och fuktig dimma och julklappsbuffen skyddar öronsnibbarna som jag förfusit en gång i vinter. Och ögonbrynen skvallrar mer än vanligt om att jag håller på bli en mogen man.

Samma bro drygt ca 9 timmar senare.

Solen går ned och når nästan Oviksfjällen samtidigt som jag gör helg.

Isprofetior (och Lisp inom parantes)

...på andra sidan en jobbhelg. 40 timmars jobb på 72 timmar. Och på fredagkväll var jag bara tvungen att dokumentera att isen var kvar på Storsjön och att det var snö vid masten. Men det blev lite sent och det duggade lite och det var halvmörkt och det slutade med att jag brände av uppåt en hundra bilder eller nåt på stenar, dagvattensavlopp i sjön, rinnande vatten med lång slutartid som var lite sådär hej-jag-har-en-ny-kamera-aktiga. Men det har jag ju också.

Och det har väl gått sådär med grannen Lasses isprofetia. Det ligger fortfarande lite snö kvar nedanför Brattåsmasten på fälten men isen vid vår del av Storsjön är borta. Och den försvann inte på ett kick utan lite då och då, mer och mer och inte vet jag åt vilket håll den tog vägen. Anders i kommentarerna tycker att den sjunker (Hur det nu går till och vad det nu betyder för sommarvädret.(Blir ni orolig att jag ska villa bort mig bland paranteserna? Ingen fara, jag har fem poäng programmering i det något okommersiella programspråket Lisp där koden kan se ut såhär:

(defun kompilera-uttryck (uttryck)
 ;; uttryck -> Lisp-kod
 (cond
  ((konstant? uttryck) (skapa-konstant uttryck))
  ((variabel? uttryck) (skapa-slå-upp-sanningsvärde uttryck))
  ((icke-uttryck? uttryck) (skapa-icke
        (kompilera-uttryck (arg uttryck))))
  ((eller-uttryck? uttryck) (skapa-eller
         (kompilera-uttryck (arg1 uttryck))
         (kompilera-uttryck (arg2 uttryck))))
  ((och-uttryck? uttryck) (skapa-och
       (kompilera-uttryck (arg1 uttryck))
       (kompilera-uttryck (arg2 uttryck))))
  (t (error "logikvärde - fel uttryck: ~s" uttryck))))

Det är alltså ett myller av paranteser (kod hämtad från Anders Haraldssons hemsida (han som skrev min Lisplärobok)))). Idag blåser det i alla fall in is under frösöbron från Årehållet så just nu blåser det åt rätt håll för en fin sommar. Får se vem som vinner av den feta humlan och storsjöisen. Så slutligen några fulväders bilder från i fredags för att kompensera det fina vädret ute.

Järnvägsbom och lite tågswoosh. I fjärran, Annersia.

Bild av profetian.

Dagvatten med låång exponeringstid eftersom det var så mörkt.

Hej jag har en ny kamera.Söndervittrad betonggrej på en pir som brukar vara under vatten. Och Knytta i fjärran. DIt gick isväg på vintern före man byggde Vallsundsbron.

Både betonggrunka och rinnande vatten med lång exponeringstid.Är det kaka på kaka? Jag kompenserar med en sned horisont.

Timmer! - säger någon det?

Vi har fällt ett träd på tomten. Det orsakade fågelbajs och tjärfläckar på bilen bland annat. Jag har ont i armar, händer och rygg efter att under hela gårdagen kapat upp trädet till ved. Själva fällandet kändes lite marigt så vi anlitade två specialister, Bengt och Bengt. Den ena Bengt är vikarie på mitt jobb men har också en träd- och trädgårdsfirma i Marieby utanför stan. Som den actionfotograf jag börjar bli så drog jag ut med kameran i högsta hugg.

Bengt säkrar trädet med en vajer så det faller åt rätt håll.

Bengt spänner vajern.

Bengt sågar ut den riktning som trädet ska falla åt.

Bengt har sågat klart. Bengt med vajern drar hårdare och hårdare.

Och hårdare och hårdare.

Och sen får tyngdlagen göra jobbet. Notera Vajerbengts förflyttning samtidigt som trädet faller.

Det var ett rejält skatbo i trädet. Men inga ungar eller ägg - jag lovar.

Och kottar förstås. Alltid dessa kottar.

Fram till den här bilden förstår jag Bengts rörelser. Men här är det lite otydligt vad han har kommit på.

Bengt och Bengt gläder sig åt ett väl förättat värv och att det blivit lunchpaus.

In-a-gadda-da-vida Östersund

Jag fick en kamera när jag fyllde år också och nu knäpps det på stort och smått, mest smått kanske. En sak jag lärt mig de senaste dagarna är att en del växter drar igång och grönskar innan snön försvunnit. I min iver att göra sommaren somrig kastar jag ut snön som ligger i högar på barfläckarna för att allt ska tina så fort som möjligt. Det ligger i ryggraden och jag kan inte låta bli. När jag i fredags körde spaden i en hög så klarade jag mig nätt och jämt ifrån att spada av små grönskade skott.


Och igår - i lördags - hade de växt en halv tvärhand på mindre än 24 timmar. Jag tror det är påskliljor.


Under förmiddagens tandborstning idag pilade en ekorre in under ena tujan. Där härjade den runt och Petra ville se den så hon gick ut i morgonrock och stod öga mot öga med ekorren ett tag. Då kom jag ihåg kameran och med tandborsten i munnen som ett tuff cigarr och vridandes på kameraringarna kastade jag mig ut genom altandörren för att föreviga.

Ekorrn satt i tujan - skulle leka koala

Är det en skog? Är det en djungel? Nej det är en 70-talstuja.

Nej, det är inte ett avscannat fotografi från 70-talet. Ljuset blev bara såhär och jag har ingen aning om varför.

Så, för er mina läsare, det var bara ett litet urval av allt gulligt som händer i Östersunds egen Edens lustgård här i Odensala. Håll till godo till nästa gång.

Supa, knulla och travet

Att ta en promenad på vintern behöver inte vara detsamma som att göra det på sommaren. Långkalsongerna i ett par byxor som i vanliga fall passar precis och ett underlag av snö som är mer eller mindre packat och mer eller mindre ojämnt gör att kaloriförbrukningen, arbetsinsatsen och andhämtningen ökar. Vi har alltså kommit till den punkten att vi känner oss lite duktiga när vi varit ute och gått. Att vi skottat lite snö gör inte saken sämre.

Ok. Det finns ett Storsjön. Självklart finns då också Lillsjön. Bryggorna ligger ute men annars är badförutsättningarna lite sådär.

Skogsstig för rullstolsburna, rullatorgångare och småbarnsföräldrar. Inte prio 1 när snösvängen är ute.

Vi längtar snö och nästan avgudar kyla. Vi grämer oss när det är plusgrader och förbannar vägsalt. När det blir stora högar av snö i korsningarna så man inte ser om det kommer någon förrän bilnosen är långt ute i gatan så gläder vi oss åt att det ser ut som när vi var barn. Men. När stan ser ut som ett julkort så är det fullt upp både hemma och på jobbet och det blir liksom inte av att man kommer ut på de där turerna som man drömmer om då när första snön kommer och man önskar att det var socialt acceptabelt för 30-nåntingare att fånga snöflingor på tungan eller göra snöänglar.

Kraftledning. Skidspår som inte dras upp med maskiner. Detta är 100 m från ett industriområde och spåret går till campingen och travet. Här åker en hel del av Sveriges blivande skidstjärnor eftersom det på vintern är studentboende på campingen.

Och här får studenterna reda på att de måste lämna skotern om de ska åka vidare.

I alla fall. Nån promenad blev det i alla fall även om det i vårt fall är lite av ett projekt innan vi kommer iväg. Och idag var stan som ett julkort och ljuset var sådär grönorange och det hade varit en perfekt dag att spela in julkalendrar eller för den del engelska filmer där delar av den utspelar sig i Chicago (jo, det är sant, det var ett filmteam här i stan och gjorde just det före jul). Och jag hade en Allan Edwalllåt (hur sätter man ihop ett sånt ord, Enar?) på hjärnan och gick och sjöng ”supa, knulla och travet och sprit har jag haft som tidsfördriv och ont i skall´n fick jag av ’et” om och om igen tills jag helt plötsligt nynnade på Inner Circles Copssignaturmelodi. Cops och Americas Funniest Home Videos är två program som visas nästan varje dag på mitt jobb. Man behöver inte fatta språket för att uppskatta dem.

Petra posar framför en del av Östersunds snötipp, kanske ett blivande turistmål för Vinterstaden? Här smälter snö hela sommaren. Vattnet rinner sedan sakta sakta ut i Storsjön och ska tillsammans med lakvatten renas i sedimentdammar, bäckar mm innan det släpps iväg med Lillsjön som första anhalt. Rening genom långsamhet - ett schysst koncept som sköter sig själv.

Spikbodarna söndag vecka 3

Å bara sådär så blev det vinter. Idag har det varit helt perfekt. Jag har inga övriga önskningar mer än att det kan få hålla i sig. Och just nu pratar alla i Östersund väder, mer än någonsin (Ok, jag har inte pratat med så många, men de jag har pratat med har inte kunna låtat bli att nämna vädret).

Vi åkte skidor i Spikbodarna, den här gången lite var för sig. Och allt möjligt folk var ute, från farmor med 4-årigt barnbarn barnbarn till medelålders sakta-och-försiktigt-glidare till par med turskidor till flåsmotionärer i tajta dräkter från 80-talet till vad som verkade vara elitåkare. Jag såg unga vältränade med skiddräkter från Östersund, Åsarna och Domnarvet. Petra tyckte att hon såg självaste Charlotte Kalla. Och många var ute. Men spåren var inte uppkörda av maskiner sen de senaste snöfallen och träden dignade av nyfallen snö. Jag lyssnade på radio i en salig blandning: Mammas nya kille, lite radio Riks, P4 Extra, Lunchekot, och nåt slags Lantbruksnytt. Fan vad jag kan vara akademikertyp. Lyssna på radio om försurade skogar och lapptäckesmässor i Tokyo och åka längd.

Spikbodarna. Det är där jag har min skidåkningsvagga. En av mina tidigaste skidminnen är därifrån. Jag åker utför en lång, stor och brant backe som jag brukar ramla i. Luften viner i öronen, ögonen tåras och jag kan knappt se för hastigheten, fartvinden och alla synintryck som susar förbi och den här gången ska jag inte ramla och det går ju bra, jag står, jag kan åka skidor och hupp. Sen ramlade jag igen. Nu är det en backe jag stakar utför i. Typ.

Vi slog till på ytterligare en TV igår, denna gång en platt 32-tummare till gillestugan. Vi vältrar oss i materiell välfärd. Vi gick in på affären en kvart före stängning och lät oss övertalas till ett märke vi inte tänkt på igår. När vi kom hem kollade vi på nätet och hittade den för 1500 billigare. De pengarna har vi idag fått avdrag för.

Expressens löpsedlar med nya regnstormar som hotar. Ja. Jo. Mm. Jag säger då det. Vädret är en nyhet. Det är inte bara jag som tycker det.

Nycklar i dörren men ingen bilägare. Jon hugger till med kameran omdelbart. Ett sånt bildscoop kan man inte missa.Övriga detaljer att lägga märke till: Snö, så ser det ut, sydliga vänner. Snöhög, jojo, det finns i överflöd. På bilden är det även en korsning där skidspåret korsar cykelväg och bussgata, med andra ord en orgie i miljövänliga transportmedelsinfrastruktur och politisk korrekthet. Förutom det där miljömonstret 740:n som verkar slumpas ut till den som vill ha (det är inte vår, den är blå och repig). Ok. Kreosotstolpen ska också bort. Om du vill uppleva platsen själv, ta buss 4 eller 6 mot Torvalla och kliv av vid Tjädervägen.

Och bara sådär. En hel snögubbsarmé vid skidspåret.

Fler snögubbar. Och en rest långst bort i bilden från den tiden då månen gick sin tysta ban och snön lyste vit på taken och tall och gran. Nu är ju hur många som helst vaken på natten. Och snön, ja ni vet ju hur det är med den.

Och där. Tomten. I fjompig skiddräkt. Obs. Det är inte fuskspröjs i fönstret.

Titta! Lampa!

Det har liksom växt på mig. Om jag går på Clas Ohlson eller planerar IKEA-köp med Petra är det en sak som fascinerar mig allra mest. Lampor. Och då snackar vi inte plafonder, spottar, uplights och slikt utan själva ljuskällorna. Att spara el genom att byta ljuskälla har blivit en mani nästan. Och då har jag ändå noll koll på elmätaren. Vi har inte ens tittat förrän vid jul då Petras bror, som på sistone även han fått energimani, öppnade elskåpet och konstaterade att vi ligger på två tredjedelar av den beräknade elförbrukningen (en beräkning som bygger på förra ägarens förbrukning). Dessutom vet jag ju att det vi sparar in på lampornas energi måste vi ta ut från elementen som fortfarande är elelement. Än så länge är det i stort ett nollsummespel förutom för utelamporna. Men ändå kan jag inte låta bli. De senaste tre-fyra gångerna jag varit på Clas Ohlson har jag fastnat vid lamphyllorna bara för att titta och fundera. Just nu kan jag inte låta bli att tänk på diodlampor. De finns till halogenspotsarmatur och jag har sett i ETC att de även finns till vanlig lamparmatur, men där är de väl dyra. Och för någon månad sen sa de på radion att man om bara några år kommer kunna tillverka diodlampor i många olika styrkor och nyanser så att alla andra lampor kommer vara överflödiga och att man säkert förbjuder vanliga glödlampor. Jag vet, jag sväljer mygg och silar kameler. Jag sparar watt men gödslar med bensinlitrar men den gamla 740:n som startas med choke. Ändå, en sparad watt är en sparad watt.

IKEAs billigaste plafond i somras. Vi har tre stycken och i varje sitter en 11 w energilampa som ger ett OK halljus. I somras var jag nästan lite kär i ljuset för att det var så mycket energisnålare. Nu är smekmånaden över, men det känns fortfarande bra.

En studie i spottar. Till vänster 50 w halogenspot. Till höger 1 w diodspot. I mitten en trasig spot. För övrigt tycker jag spottarna är övervärderade och mest jobbiga när de lyser en rakt i ansiktet på de mest oväntade platser. Lampskärmen som uppfinning finns av en anledning.

En klassiker. 60 w glödlampa. Lampan är från ett soprum i Linköping.

Ett problem med vanliga energilampor är att ljuset sällan är tokmysigt. Men med den här lampan blir det helt ok. Vi har upptäckt att fönsterlampa är the shit när man bor i villa. Det ska liksom inte vara helt mörkt och släckt. Det ska lysa för lysandets skull och inte för att belysa. Särskilt inte när man inte är hemma. Diodgardinen är ny för den här julen. Mycket mys för watten om du frågar mig (som är lite rädd för att verka tasteless, diodslingor i ny och nä har ju fått den stämpeln även om det är rätt schysst).

Skamfläcken. I uplighten sitter ett rör som drar 300w. Lika mycket som två motorvärmare.

Is is bäbis

Vi övergav skidåkning på Storhogna och skyndade oss hemåt för att komma ut på isen då vi fått rapporter om att folk börjat åka skridskor på Storsjön.

Jag svävar. När isen är nyfrusen är det så mycket tydligare att man går på vattnet.

Såhär ser det ut när jag åker sakta. Då kan ni tänka vad det svoschar när jag åker fort.

Möte i Minnesgärde. Matilda och Lasse turas om att åka och att se till barnvagnen som de inte törs ta ut på isen. Notera att Petra (och jag) i sann LLK (Linköpings Långfärdsskridskoklubb)- anda tar detta med säkerhet på allvar. Isdubbar, grenrem, säkerhetslina, komplett ombyte + handduk i förslutna påsar i ryggsäcken.

Isen är bitvis full av dem. Iskristalltussarna.

Sjöbotten i Öd. Vi styrde kosan mot Jens och Gloria som byggt hus i Öd på Annersia och just flyttat in. Jens är Petras bror.

Och tog jag kort på huset? Tog jag kort på dem? Tog jag söta bilder på hunden eller katten eller på någon inredningsdetalj? Nä. Jag tog en suddig bild på tvättmaskinen bara för att den har en särskild inställning för cowboykläder.

Vi skulle bara säga hej för att hinna hem innan skymningen. Men det blev glögg och fika och tittar på ditt och datt i nya huset. Så det blev gott och väl skymning innan vi kom ut på isen igen.

Vi susade hem över en svart is i mörkret mot ljusen i Östersund. Det var vindstilla och från långt bort var det ljud från bilar, skotrar och två flygplan landade på flygplatsen och vi bara klapprade fram över isen samtidigt som kajorna samlades i allt större flockar för att hitta en fin plats till nattvilan och det var kanske min finaste skridskotur någonsin. Klicka på bilden för större bild.