Maybe not your average shoppingblogg (Shoppingveckan bättrar sig, samtidigt som marknaden åker på ännu en åthutning.)

Med konsumentvägledarens ord i bagaget ville bilhandlaren inte bråka. Eller. Mer att: ni har ju varit bra att ha att göra med så jag orkar inte tjafsa, men egentligen säljer vi många bilar med bara en nyckel. Han överlät till mig att kolla upp priset för nyckeln. Vad kostar det att kopiera en husnyckel? Sist jag gjorde det - kanske 7-8 år sen - kostade det 60 kronor. Vad kostar det fixa en ny bilnyckel? 1835 kronor. Jag häpnar och tackar gud och kommunen för konsumentvägledaren. Och att Petra är en rottweiler som övertalar mig att ringa eftersom jag är en toffel som helst står och skrapar med foten i gruset med mössan i hand.

När jag kom för att byta mp3-spelaren med radio läser jag inget om radio på skylten bredvid demomp3-spelaren med radio. Har jag drömt allt? Har jag lurat mig själv? Jag måste böja mig fram för att se längst ned i ena hörnet att skylten skrivits ut samma dag som jag är där. De har alltså bytt skylt. Medan könumren sakta tickar fram förbereder jag attacken på butiken och personalen. När jag till slut för fram problemet så föreslår säljaren en annan spelare och så var det med det.

Jo just det. Vi har pengar, försäkringar och lån hos Länsförsäkringar. I veckor har de annonserat om att deras medlemmar/kunder skulle få återbäring. Och vi har inte hört nånting eller fått brev. Petra tyckte jag skulle ringa och kolla. Då har vi blivit bortglömda eftersom vi flyttade från lägenhet till villa förra året och återbäring bara var för de som varit kund hela förra året. Eftersom vi bytt boform förstod inte försäkringsprogrammet att vi varit kunder hela året (OK man kan här ha en lång diskussion om vad förståelse innebär och om ett datorprogram verkligen förstår någonting. Se förstå som en metafor, så tar vi det någon annan gång.). Men visst, återbäring skulle det bli. 1600 spänn.

Genom några telefonsamtal har vi sparat/tjänat 3485 kronor. På ett sätt är jag glad för det. På ett annat sätt tycker jag att det är åt helvete. Jag vill inte hålla på och bevaka och och ligga på och vara som en lobbygrupp för mig själv. Jag vill att det ska funka ändå. Jag vill inte behöva diskutera priset på tomaterna varje gång jag handlar och behöva veta var de växt, hur de transporterats, vilket väder det var i regionen de kom från under växtperioden för att kunna bjuda ett korrekt pris på tomaterna. Jag vill bara att det ska funka. Rätt pris och inga rövare dragna tack. Jag vill inte ha förhandlingar med tappade ansikten hos de som försöker bluffa och sen försöker låtsas som att det är normalt när de blir påkomna. Ge mig en planekonomi så jag slipper diskutera mina ekonomiska rättigheter. Eller så är det ni som skärper er, marknaden (nej, jag och marknaden är inte du med varandra).

Dålig start på shoppingveckan

Jag har en dålig shoppingvecka. I måndags köpte jag mp3-spelare med radio. I tisdags upptäckte jag att den inte har radio. Jag vill ha radio. Innan detta hände har jag pajat allt jag har som låter och är bärbart - CD-spelare, pod med mp3 och radio samt Kalle Ankaradion som följt med en KA-tidning och lämnats på tåget. Jag letade fram min senaste freestyle (Är inte det en 5:e sorts låneord? Vi hittar på ett engelskt ord som inte finns.) och dunkade i lite Sator och Bad Religion från anno dazumal. Det funkar men freestylen knäpper illa lite då och då så att det känns som en stöt i örat. Dessutom har den ingen radio. Alltså - ny mp3-spelare med radio. Jag bad specifikt om radio. Det stod radio på skylten. Radio nämns i instruktionsboken. Men - ingen radio.

I tisdags köpte jag bilen jag pratat om tidigare. Alla fel skulle vara åtgärdade och allt frid och fröjd. I själva nu-tar-vi-hand-och-blinkar-till-varandra-karlar-emellan-ögonblicket visar det sig att det är bara en bilnyckel. Efter att Petra idag pratat med konsumentvägledaren visar det sig att det är ett grundfel och att man kan kräva nyckeln. Dessutom kan försäkringsbolag vara skeptiska till stölder om en nyckel är på vift och den inte är bortkodad från bilen. Osv. Försökte ringa säljaren idag men han hade inte tid när jag hade det och sen var det tvärtom.

Jag har alltså köpt två saker den här veckan och båda saknar något som ska finnas med. Om någon mer vill lura mig så är det bara att komma med feta erbjudanden. Jag har ärliga blå ögon och en fet plånbok. Varför kan inte folk som säljer saker göra det enkelt för oss som gör sitt bästa för att shoppa hela Sverige ur krisen? Här tar jag mitt ansvar som med borgare i ett kapitalistiskt land och vad får jag tillbaka? Skärpning, marknaden!

Volvos värde varar

Nu pratar vi mest om bilar. Och jag har läst Begbilsboken för 2008 fram och tillbaka så jag vrider nacken ur led oavsett vilken bil jag ser på gatan. Vi har ganska många kriterier för vad som ska vara en lyckad bil.Fler än vad som går att uppfylla.

• Plats för en barnvagn på längden bakifrån.
• Centrallås
• Helst AC.
• Miljövänlig och då inte etanol utan biogas.
• Vi vill gärna slippa låna.
• Bilen ska finnas i närheten. Vi tänker inte åka till Landskrona för att konstatera att drömbilen på Blocket var lite väl rostig.
• Det ska inte vara en krångelbil som bara pajar stup i ett.

Petras pappa har en Renault Kangoo som motorn rasat på och som i övrigt pajar stup i ett. Franska bilar verkar vara likte som franska nerver - nervösa. Vi vill inte ha en nervös bil. Vi känner några som har Ford. Lena och Eriks blir förkyld om det är fuktigt ute. Mina föräldrars Ford på 80-talet var slut när den var en sex-sju år och hade gått 15000 mil. Andra amerikanska märken verkar paja väl mycket.

En ny Passat har tillräckligt stort bagage - men tjena tror någon att vi har 250 papp i madrassen efter senaste årets alla utlägg? Nä, så rik blir inte ens jag av att jobba på ett boende i socialförvaltningens regi. Äldre Volkswagar har ofta säten för folk med kortare lårben än mig. Man ska vara högst 1,75 m för att köra dem längre än till Hackås utan men.

Biogasbilar finns mest kring Göteborg-Stockholm-Linköping och är som regel apdyra samtidigt som de inte finns i så många modeller. Opel har bara 15 liter i bensintank och det räcker inte om vi ska utanför Östersund. Och Opel känns lika pålitligt som Renault. En V70 är inte bara dyr, bagaget är för kort för att vi ska kunna rulla in barnvagnen.

En japanare då? Visa mig en med rätt bagage i Jämtlands län så. De är för få.

Just nu lutar det mer och mer åt en Volvo 945:a bara vi hittar rätt exemplar. För övrigt konstaterade pappa att deras V70 tappat i värde med typ 100 000 sen de köpte den. 245:an däremot skulle de få samma pris för nu som för 6 år sen.

Grovsopa

På Enars initiativ i kommentarerna till förra inlägget kommer här lite gamla grovsopor. För mig är det mycket mer otroligt att ha en massa nya grejer än andras gamla sopor. Både jag och Petra har långa tentakler in i gamla Fattigsverige och har alldeles för bra fantasi för att lyckas göra någon vidare urstädning ur förråd och annat. I några år hade vi förråd fulla med gräsklippare, vattankannor, krattor och spadar inför den dag vi hade tänkt oss att köpa hus. Till och med en våningssäng hade vi i förrådet när vi bodde i tvåan i Torvalla. Det var i och för sig arvssaker som ingen annan var så intresserad av så det räknas inte som skräp. Men om vi kommer in i ett soprum så är sannolikheten ganska hög att vi har mer grejer när vi går ut än när vi går in. Och soptippar. På ett sätt är det helt sjukt att det inte längre finns gamla hederliga soptippar, brandgropar, där man kan gå och fynda bland andras skräp. Det är ju inte riktigt så att man uppmanas att hoppa ner i containrarna på återvinningsstationerna för att fynda.

Så, för Enars skull, några gamla sopfynd (och ja, det är väl lite stökigt då):

Brevsortering eller vad det heter, framrotat ur en container framför ett dataföretag i Linköping. Där hittade vi mängder med papper med företagets logga, kilovismed overheadplast för skrivare (jo vi bar hem kilovis), typ 20 förpackningar med självhäftande etiketter att skriva ut på, gardiner, kablar mm.


Handledsstöd och platta för både tangentbord och mus. Har jag använt i två trånga lägenheter för att slippa ta uppskrivbordsplats. Istället har jag skrivit med plattan i knäet. Från samma container som ovan.

Lite rysk erotik från kvarterssoprummet i Torvalla. Där hittade vi också dukar som vi gav till bättre behövande. Handduken nedan är en av flera som vi hittade och tog hem.

Sängbord. Inte en sopa i strikt mening då en som hyrde min lägenhet i andra hand på T1 i Linköping lämnade kvar den utan att säga något om det.

Lampa från en container som stod utanför sjukhuset i Sveg. Pappa fyndade också och tog även med sig lysrörsarmatur hem. En liknande lampa med något längre skärm kan man köpa för knappa 4000 SEK på Mio här i stan.

Titta! Det är ju lampan från inlägget Titta! Lampa! Ett soprumsfynd från mitt soprum på T1 som Pär Nyström först la vantarna på. Sen fick vi den av honom när han flyttade ut ur ett kollektiv som jag och Petra ensamma tog över. Han hittad även en cykel och en hurts som vi fick sen. Cykeln hade han låst och tappat nyckeln till och vi orkade aldrig låsa upp den. Hurtsen står under vår trappa.


Och en Klippansoffa. Petra fick den av en kusin som inte ville ha den längre. Fast kanske fick hon betala en hundring eller två för den. Jag är lite osäker. Såhär ser soffan ut när Petra är borta. Vi har bytt överdrag och jag knölar till och Petra slätar ut. Det tar aldrig slut. Fast jag slätar ut ibland. Bordet och soffan passar perfekt ihop för att äta vid TV:n rent höjd och breddmässigt. Man får plats med benen under bordet och man kan dra in bordet ända till magen så att det blir rent omöjligt att söla på något annat än sig själv och bordet. Istället för haklapp: bord. Numer verkar alla soffbord främst vara tänkta att användas som fotpallar. Skärpning, möbeltillverkarna!

För övrigt kan bland annat nämnas en stor fruktkorg och ett par längdskidor med tillhörande bindningar och stavar. Om vi sen ska gå in på arvegods och sånt vi bara fått ändå av andra begagnat så blir det lite pryltjatigt.

Grovshoppa

Jorå, lite rekorderlig shoppingblogg utan krusiduller och krimskrams. Vi gör vårt för att hålla både BNP och konjunktur under armarna.

Mycket snack och lite verkstad, kan tyckas. Men nu är det verkstad och rörmokaren är här (ja, just nu är han på rast sen en dryg timme, men ändå). 18 element och rör och t-kopplingar och källarvåningens väggar står inte rakt under markplanets väggar så det är mycket att fundera på vad gäller rördragning. Aldrig att jag tidigare har tänkt på rördragning i andra hus, men nu lär jag inte kunna låta bli. Rörteknik fixar och det har vi väntat länge på. Elementet på väggen har varit trasigt sen delar av Ranarim bodde här och höll på frysa ihjäl. Så vi har haft ett extra element hela vintern.

Japp, släp minsann. Obromsat, för då blir det inget krångel med bromsarna säger svärfar. Vinterdäck ingår och svärfar är delägare. Köpt hos Kjell Jonsson i Ope. VI har dessutom köpt två sommardäck till Volvon och två till Colten. Vi tar det lite pö om pö med bilarna och går och drömmer om en biogasbil. Helst ska den gå på etanol också. Och vara elhybrid. Och vad är det där med svartlut egentligen och var tankar man det?


Nu ska det bli fruktlund. Ett finskt härdigt äppelträd. Vuokko eller Vuokka, edt står olika på lapparna. Och hur väljer man bland alla spett som står där hos Växtvaruhuset? Vi tog det som beskrivning verkade ha godast frukt, sådär 5 minuter före stängningsdags.

En grill- och braständare. Det behövs ingen tändvätska och det går på ett kick. Looftlightern sprutar hetluft på det man ska tända. När det är tänkt kan man ganska snabbt få upp temperaturen genom att fortsätta blåsa. På ETC-shoppen marknadsförs det som en miljösmart sak. Man behöver i och för sig ingen tändvätska, men framförallt är det praktiskt. Det går mycket fortare att få grillen grillfärdig eller att få fart i kakelugnen. Att snabbt få en hög förbränningstemperatur är tydligen miljösmart.

Är det ingen mer spännande grovshopping på gång, undrar säkert ni. Jodå, det är klart att det är. Men vi tar en sak i taget.

Snyggjon

Idag är jag Snyggjon. Förutom att hugga loss på Clas Ohlson elsortiment igår (jag köpte två motorvärmartimrar också) köpte jag två par jeans på Domus och en kofta på Carlings. Idag, på jobbmötet, uppmärksammade flera att jag hade nya kläder. Och jag som nästan aldrig tänker på vad andra har på sig och uppmärksammar det blir nästan lite generad. Och i en liten släng av Tourettes syndrom så bara måste jag understryka hur billigt jag kom undan. Jag kan liksom inte bara säga tack utan måste liksom alltid förklara - eller säga var jag köpt kläderna.

Ibland kan det betyda så mycket att bli sedd. I början, när jag just börjat på mitt jobb hade jag en riktigt pissig morgon och drog fram en gammal Indiskaskjorta mest för att känna mig bekväm. Då berömde en av tjejerna den och hela dan vände. För övrigt, Indiska, hur många är vi som tycker att de inte bara ska göra tjejkläder? Jag köpte det mesta där så länge det gick. Och, i och för sig, det var nästan alltid halva reapriset när jag handlade så det gick väl inte så bra med herrkollektionen.

För att toppa snyggheten så skämtade Chefkenneth om att alla tjejerna skulle vara i form för baddräkten i sommar då han dragit datumen för den gemensamma träningen på Jocks. Nån frågade om inte jag behövde komma i form. Det behövde jag inte. Mig har han sett i duschen efter träningen. Ehrm. Vet inte om han vill antyda nåt mer med det.

För övrigt har Jons tapet sin meste kommenterare Fredrik B startat egen blogg med namnet Titta lampa!

Titta! Lampa! (2)

Senaste nytt på lampfronten är som följer. Idag shoppade jag loss på Clas Ohlson och kompletterade med en till diodlampa till spotarmaturen i hallen.Den är av en annan sort än des som sitter där och har 20 dioder och är på 1,8 watt. Sen köpte jag två 20 W spottar att ersätta 50 w spotten med när den pajar. Jag var elevskyddsombud på högstadiet och fick lära mig att det är bra med blandat ljus. Bara diodlampor blir nog lite trist ljus med dagens utbud. Det finns även lysrörsspottar till halogenarmatur, men varför köpa det när det finns diodspottar? Jag köpte en rörelsevakt till den nyuppsatta utelampan på husgaveln. Elektrikern kopplade den till framsidans utebelysning, så den står och lyser även när det inte behövs. Alltså, oftast vill vi ha ljus på framsidan, men inte på gaveln. Och vi orkar inte försöka få hit elektrikern igen för att dra mer sladd. Jag har också hittat 3 watts lågenergilampor att sätta i fönsterlampor. Hittills har det lägsta varit 4 w, men på slutet har jag bara hittat 5 w. Och jag vet att jag silar mygg, men va fan. Och jag köpte en energimätare så här ska krypas på alla fyra kring uttag och här ska jämföras. Jag har fortfarande inte lämnat OÄ:n.

Sen har Karin, som gick samma skrivarkurs som jag, i Gävle upplyst mig om att Gefle Dagblad testat lågenergilampor. Mycket intressant för alla lampnördar. Jag vet att Råd och Rön även de ska ha testat lågenergilampor. Men det har jag inte hunnit kolla upp. Det kan vara samma test som i GD med tanke på hur mycket som återvinns i media.

För övrigt säljer ETC diodlampor både till halogenarmatur och vanliga E 14- och E 27-socklar på sin hemsida. Jag tycker att de är lite dyra och väntar tills de går att köpa till ett lägre pris på hemmaplan. Men om någon testat dem är jag nyfiken på resultatet. De verkar vara lite starkare än CO:s diodlampor.

Titta! Lampa!

Det har liksom växt på mig. Om jag går på Clas Ohlson eller planerar IKEA-köp med Petra är det en sak som fascinerar mig allra mest. Lampor. Och då snackar vi inte plafonder, spottar, uplights och slikt utan själva ljuskällorna. Att spara el genom att byta ljuskälla har blivit en mani nästan. Och då har jag ändå noll koll på elmätaren. Vi har inte ens tittat förrän vid jul då Petras bror, som på sistone även han fått energimani, öppnade elskåpet och konstaterade att vi ligger på två tredjedelar av den beräknade elförbrukningen (en beräkning som bygger på förra ägarens förbrukning). Dessutom vet jag ju att det vi sparar in på lampornas energi måste vi ta ut från elementen som fortfarande är elelement. Än så länge är det i stort ett nollsummespel förutom för utelamporna. Men ändå kan jag inte låta bli. De senaste tre-fyra gångerna jag varit på Clas Ohlson har jag fastnat vid lamphyllorna bara för att titta och fundera. Just nu kan jag inte låta bli att tänk på diodlampor. De finns till halogenspotsarmatur och jag har sett i ETC att de även finns till vanlig lamparmatur, men där är de väl dyra. Och för någon månad sen sa de på radion att man om bara några år kommer kunna tillverka diodlampor i många olika styrkor och nyanser så att alla andra lampor kommer vara överflödiga och att man säkert förbjuder vanliga glödlampor. Jag vet, jag sväljer mygg och silar kameler. Jag sparar watt men gödslar med bensinlitrar men den gamla 740:n som startas med choke. Ändå, en sparad watt är en sparad watt.

IKEAs billigaste plafond i somras. Vi har tre stycken och i varje sitter en 11 w energilampa som ger ett OK halljus. I somras var jag nästan lite kär i ljuset för att det var så mycket energisnålare. Nu är smekmånaden över, men det känns fortfarande bra.

En studie i spottar. Till vänster 50 w halogenspot. Till höger 1 w diodspot. I mitten en trasig spot. För övrigt tycker jag spottarna är övervärderade och mest jobbiga när de lyser en rakt i ansiktet på de mest oväntade platser. Lampskärmen som uppfinning finns av en anledning.

En klassiker. 60 w glödlampa. Lampan är från ett soprum i Linköping.

Ett problem med vanliga energilampor är att ljuset sällan är tokmysigt. Men med den här lampan blir det helt ok. Vi har upptäckt att fönsterlampa är the shit när man bor i villa. Det ska liksom inte vara helt mörkt och släckt. Det ska lysa för lysandets skull och inte för att belysa. Särskilt inte när man inte är hemma. Diodgardinen är ny för den här julen. Mycket mys för watten om du frågar mig (som är lite rädd för att verka tasteless, diodslingor i ny och nä har ju fått den stämpeln även om det är rätt schysst).

Skamfläcken. I uplighten sitter ett rör som drar 300w. Lika mycket som två motorvärmare.

Över en kopp kaffe

Anna Örn. Läs nedan.

Jag sitter inne och väntar på att jag ska dricka upp kaffet. Då kan jag lika gärna lyssna på musik och se om någon kommenterat det jag skrivit på bloggen. Det har någon. När jag skrev om att levitera och kakelugnsmys var det kvinnor som kommenterade. När jag skrev om sopor och energi var det män som kommenterade. Är sopor manligt och levitation kvinnligt? Då vill jag hellre vara kvinna. Men det statistiska urvalet är litet kan jag trösta mig med.

När jag druckit upp kaffet väntar jag på att skivan ska ta slut och läser lite om DINKS, som Petra brukar prata om att vi är - Double Income No Kids. Det är oss som marknadsförarna vill åt för förväntas ha så mycket pengar. Skivan tar slut men nu är jag mitt uppi Internet så jag sätter på en ny skiva. Sofia Karlsson. Jag går från Ranarim till Sofia Karlsson. Senaste halvåret har jag helt snöat in på svenska folksångerskor. Eva Åström Rune lyssnar jag också mycket på.Vi är lite trista vad gäller pengar. Nu kommer snart allt att gå till fjärrvärme och dragning av vattenburen värme. Det kostar mer än ett hus i mammas hemby. Och en knapp tredjedel av ett 70-talshus i Sveg. Vi är rika på skulder men räntorna är låga. Och vi som trodde att vi skulle kunna köpa hus räntefritt och låna på JAK-banken. Hela den ekonomiska livskurvan är lite felbyggd om ni frågar oss. Nu i skaffa-barn-åldern har man relativt lite lön och man betalar mest i ränta om man köpt hus eller lägenhet. Sen, när man blir äldre och barnen inte behöver lika mycket tid, får man högre lön, mer semester och betalar mindre i ränta och amorteringar eftersom inflationen sänkt dessa kostnader. Hur har han som bestämde hur samhället ska vara tänkt? Tills vidare har vi två bilar och ingen släpvagn och funderar vagt på att köpa en tredje dator och ett vindkraftverk och en soffa och en säng och i källaren ligger saker i kartonger om vi köpt och inte hunnit sätta upp. Vi hinner inte använda det vi köper. Och ibland tänker jag att jag skulle köpa en ny tröja. Jag köpte en i somras i på Yran och före dess vet jag inte. Men jag fick en av festivalen som jag och Petra känner oss som två av mammorna och papporna till. Före dess tror jag att jag sist köpte en tröja i höstas. Förra hösten när jag började tjäna pengar, för två jobb sen. Eftersom en tredjedel av alla bloggar är shoppingbloggar och hälften av alla som läser bloggar läser shoppingbloggar så kan ju jag kokettera lite om min brist på klädshopping. Från topp till tå:

Hårsnodd från HM.
Kofta med dragkedja köpt i Bangkok för 100 kr (En ullkofta från Bangkok! Och vi stannade till där en dag för att shoppa. Livets vägar är konstiga, men åk Sky-Train om ni är där för det var helt Sci-Fi bland palmer, tempel, glasskyskrapor och tropiska medfarna bostadshus).
T-shirt från Kharma i Sveg som la ner för ett par år sen. Den är kanske 4 år.
Henry Pearsonjeans från Domus för 300 kr kanske. 3 år gamla. Det är där jag köper byxor numer. Storlek 34-34 och sen är det klart. Jag blir så nervös av klädprovning.
Point Zerokalsonger som jag fått av Petras lillebror.
Birkenstock - kanske 5 år gamla.

Och när HM här i stan återöppnade efter renoveringen var det kö ut på gatan och folk klämdes och grät när det öppnades. Men dimman har lättat. Fem dagars tung dimma, som gjorde att Östersund såg ut som en akvarell från slutet av 1800-talet av S:t Petersburg från Frösösidan och jag tänkte att jag skulle ha haft kameran med mig och det hade jag men den var i ryggsäcken och jag började gräva men sen var jag på bron och sen tänkte jag va fan och åkte hem. Alltså. Jag åkte bil. Att gräva i ryggsäcken när man cyklar blir bara löjligt. Om man har den på ryggen.

Sen borde det vara en bild. Eftersom jag tog upp Vänsjö förut, mammas hemby så bildgooglade jag på bynamnet. Upp kom bilder på vandrarhemmet, skotrar, fiske, timrade stugor och svartvita bilder, där en av dem föreställde Anna Örn. Jag känner inte till henne men väl Örns, det gula huset vid dammen. Och Per Örn som verkar ha varit Annas pappa som nån sommar på 1860-talet skulle mönstra eller göra militärtjänst i Östersund och gick över Ljusnans is på midsommarafton. Och så säger de att det var bättre förr. I alla fall. Kaffet är slut. Och snart skiva två och jag sitter bara här och gaggar och muttrar för mig själv. Nu ska jag försöka låna den där kompostkvarnen.