Jag kom att tänka på Konsum i Hedemora

Jag kom att tänka på Konsum i Hedemora. Bara sådär, när jag klädde på Olov overallen. Det kan ha varit Konsum i Sala eller möjligen Konsum i Leksand, fast där var det nog gatuköket. Asfaltplanen. Ungarna utanför som åkte inlines. Jag har slutat säga Rollerblades, som det en gång hette. Det var sådär varmt som det kan vara en sen eftermiddag på en asfaltplan när det är som allra varmast i Dalarna eller om det nu var Västmanland (väl? Sala?). Det kan vara så att jag blandar ihop konsumbesöken eftersom det var så varmt. Det var en årets varmaste dagar en riktigt varm sommar och vi åkte bil från Mariefred till Sveg, jag och Petra. Det kan ha varit 2002. Det var en vit, rostig Saab 9000 med en sprucken högtalare och ingen AC what so ever. Vi doppade bomullstyg i vatten och baddade oss med. Badade i Sala. Jag tror det var den gången vi badade i Sala. Brygga i U-formation vid en tjärn. Lite dyigt av alla badande men riktigt skönt vatten. De blandas ihop alla resorna genom Dalarna på olika ledder.

På radion pratade de om varghat i Dalarna. Det märks inte när man åker igenom men det ska visst finnas där mer än någon annanstans. Och det har varit en TV-dokumentär om varghatare som jag inte sett men skulle ha velat se. Tydligen skulle varghatare vara som folk är mest. Nu har jag befunnit mig i sammanhang där det är helt självklart att vargar ska han en plats bredvid andra djur i skogen och i sammanhang där det är lika självklart att eftersom vargar dels äter det man jagar och dels äter den livskamrat man jagar med så vill man ha bort vargen. Och i ingen av grupperna har det funnits någon öppning att se det på något annat sätt.

Vi åkte genom Dalarna även för snart två år sen när vi gjorde vår turné genom Sverige innan det var dags för småbarnsliv. Även då var vi på genomresa och även då var det en av sommarens varmaste dagar som vi valde att förlägga till en bil utan kyla. Vi slog upp tältet vid en sjö strax söder om Ludvika och badade även då innan vi fastnade hos Björn och Erika i Falun för en sen middag innan vi tuffade vidare mot Sveg. För övrigt är det en riktigt snygg bild på en konsumparkering inne i omslaget till Sators Stereo.

Enskilt läge i Dalarna.

Istället för att blogga (2)

Istället för att blogga har jag:

• Bakat tunnbröd en dag i Skärvången i bakstugan som Petra var med och timrade.
• Cyklat och lyssnat på ljudbok till och från jobbet.
• Städat hela huset.
• Varit på dop i Sveg - systerdotter Maja.
• Varit i Sveg och hälsat på när Frida ändå var där med barnen - två svegsresor alltså.
• Häpnat över hur lite nya bilen dra på landsvägskörning -ca 0,5 l/mil med dubbdäck på.
• Jobbat.
• Adventspyntat och allmänt julfetischerat i förtid.
• Till exempel druckit tre liter julmust, ätit pepparkakor med ädelost, risgrynsgröt och skinkmackor med hädiska färdigskivade julskinkskivor.
• Pillrat med adventsljusstakar, mest på jobbet där vi har en hel drös. Varför är lamporna inte parallellkopplade i ljusstakar? Visst, mer sladd istaken (det lät det), men så mycket lättare att använda. Då skulle alla lampor utom en lysa när en lampa pajat. Så mycket enklare att byta lampa. Särkilt när man ska serva en 10-12 stakar.
• Börjat i föräldragrupp.
  
• Var får barnmorskorna sina läromedel ifrån? Stickad livmoder med navelsträng av garn. Vem stickar livmoder? Barnmorskorna själva eller finns det ett företag som gör dem? (Vad heter livmoder i plural? Livmödrar? Livmodrar?)
• Lärt mig att Östersunds kommun tycker att det räcker om mammorna går i föräldragrupp. Mammor får betald ledighet för två tillfällen. Pappor ingen alls.
• Skottat snö. Ordentligt och kraftfullt.
  

Blandade kvällsaktiviteter

Vad gör Jon på kvällarna när han inte jobbar, kanske ni undrar. Här är en lista på utvalda aktiviteter sista veckorna.

• Går på konsert: Detektivbyrån (om ni är trogna läsare vet ni det).
• Går på konsert: Jämtkväll med Christina Kjellsson, Björn Gidlund och Mikael Eklöv.
• Går på teater: Klungan, det är vi som är hemgiften.
• Blir dubbad - jag och 100 andra skriver på ett kontrakt om att cykla 60% av jobbresorna under vintern. I utbyte får vi vinterdäck till cykeln och en cykelhjälm samt ska rapportera vårt cyklande. Kontrakt. Det är vad jag behöver för att verkligen få mig upp på cykeln när det är kallt.
• Går tangokurs i vals och milonga. Alltså, det är en förening för argentinsk tango som har kurs i hur de (förut) dansar/dansade vals i där man också dansar tango. Man dansar tango till valsmusik, om ni frågar mig.
  
• Går på konsert: Ale Möller, Aly Bain och Bruce Molsky.
• Går på föräldragrupp (Ok - eftermidagsaktivitet.)
• Se på Star Trek.
• Fastna framför datorn.
• Köra bil. Åkte hem från Sveg igår. Bilen snittade under halvlitern tor Östersund-Sveg. Såatte.
  

För övrigt har jag varit förkyld och för en gångs skull sjukskrivit mig och förkylning gick över på ett kick men jag förstår fortfarande inte hur det fungerar med karensdagar när man jobbar 8-17. Har pratat med en från löneavdelningen och en från personalavdelningen och de vet inte heller - i Östersunds kommun. Det jobbar 5000 pers åt Östersunds kommun. Hur kan de inte veta detta?

Det heter inte man. Det heter jag. II

Sånt händer.

• Man åker till Skärvången på årsmöte för en förening man inte är med i och får se lite av en återförening mellan gamla syskon.
  
• Man träffar på en arbetsbekant på vid kassan på ICA och försöker förklara de komplicerade ägar- och arvs- och driftsförhållandena för huset i Skärvången fast det inte är någon kö vid kassan. Hur tänker man då? Det vore gott om någon tänkte på vad som är lämpligt att börja dra upp när.
• Man får två släp med ved av mågen. Dvs. det var byggrester som blev ved.
  
• Man ser att det mesta som kan eldas skulle kunna vara ved och räds att bli som han i sketchen (Lorry? Yrrol? Killinggänget?) som eldade upp böcker, möbler, inredning och till slut parketten.
• Man njuter av elden.
• Man travar ved. Det är så lättravat med bräder.
• Man lånar en bil över natten och provkör lite.
  
• Man piratladdar ned ett missat avsnitt av en TV-serie från SVT.
  
• Man misstänker att Tell me you love me är 00-talets motsvarighet till Scener ur ett äktenskap + sex fast man inte sett den sistnämnda serien.
  
• Man råkar gå till Försäkringskassans föräldrainformation i blåbyxorna med lera och sågspån på knäna då man inte hunnit byta om och tänker alla ska tro att man är byggjobbare.
• Man tar på sig en tur och returresa under en dag till Umeå av principskäl.
• Man förbannar sekretessen och tystnadsplikten för att man helst av allt vill vara lika glappkäftad som vanligt.
• Man gör löjliga tester på Facebook och finner att en ängel är tatueringen som passar en.
• Man konstaterar att byggjobbare bra mycket oftare har tribaltatueringar än ängeltatueringar. Så mycket för den illusionen.
• Man ser 14-årskillar välja den dubbelt så dyra, men rättvisemärkta, Ubuntocolan och hör dem säga att det är klart värt det samtidigt som man själv köper en vanlig Pepsi.
  
• Man går hem och tänker på 14-åringarna och jämför deras veckopeng med sin månadslön och köper Ubuntocola för man vill ju inte vara sämre än 14-åringarna. Inte så mycket i alla fall.
• Man hör och ser sin sambo skratta ihjäl sig åt att det på en ny Volvo står hankuk längst ner i vänstra hörnet på vindrutan där informationen om själva rutan är skriven.
  

Bilar, asfalt och ett smultron

Vi är dumma i huvudet. Vi försöker vara rationella samtidigt som vi köper bil. Det gör att vi hamnat i en loop av argument, Blocket.se och variabler hit och dit som vi inte lyckas ta oss ur. Det är lättare att köpa hus än bil - åtminstone för oss. De bilar vi har har liksom bara kommit till oss. Petra köpte sin av hennes lillebror när han inte ville ha den längre för att den var för tjejig. Jag ärvde min av morfar. Men nu när vi försöker göra ett aktivt val så ändrar och ångrar vi oss hela tiden. Jag anar att bilindustrin är en enda stor kartell som gått ihop för att göra halvbra bilar för att alla ska behöva reparera dem mycket, för att de ska gå på bensin eller etanol - som enligt en skrift jag läste på en verkstad förstör bilarna mer än bensin- för att man ska bli missnöjd och hela tiden hoppas att gräset blir grönare och vägarna vackrare och vilja köpa ny bil. Tyvärr gör inte aningarna att jag undviker fällan utan att jag ändå går rätt i den. Lömska bilskojare.

Ett år efter att man grävde upp vår gata för fjärrvärme så lägger man nu på asfalt. Här står det inte still.

En grävare! Skrek alltid mina kusiner när de såg vadsomhelst med en skopa när vi var yngre. Jag smygfotar genom tvättstugefönstret.

Det ser ut som vi bor på en gata i skogen. Jag fortsätter att smygfota gömd bakom husknuten.

Men, kusiner och andra. Den här grävarn gräver inte. Den lägger asfalt med skopan. It's amazing vad de hittar på nuförtiden.Livet är inte bara stora maskiner. Här en solros som inte slagit ut. Ska den hinna? Ingen annan av mina solrosar har slagit ut.

Smultron är the shit. Och ärter och rödvinbär. Det tar inte slut förrän frosten kommer.

Volvos värde bla bla

Mirja har rätt, det finns fler alternativ. Och efter att ha pratat en del med Johan på jobbet är förvirringen lika total som innan. Nu på sistone har det varit tal om Audi A6 - lite lyx och guldkant på tillvaron - men hur är det med bensinförbrukningen (jo bättre än 945), framvagnen och reparationskostnaderna? Det har varit tal om Ford Mondeo som lastar stort och mycket och är rätt billiga - men varför är de det? Och det funderas en del på Toyota Avensis, men är de tillräckligt stora och är de onödigt tråkiga? Som en liten bubblare på sistone har Nissan Primera dykt upp. Förvirringen fortsätter.

Ballast vore förstås en El Camino lika som Earl, men den är liksom inte med på kartan.

Volvos värde varar

Nu pratar vi mest om bilar. Och jag har läst Begbilsboken för 2008 fram och tillbaka så jag vrider nacken ur led oavsett vilken bil jag ser på gatan. Vi har ganska många kriterier för vad som ska vara en lyckad bil.Fler än vad som går att uppfylla.

• Plats för en barnvagn på längden bakifrån.
• Centrallås
• Helst AC.
• Miljövänlig och då inte etanol utan biogas.
• Vi vill gärna slippa låna.
• Bilen ska finnas i närheten. Vi tänker inte åka till Landskrona för att konstatera att drömbilen på Blocket var lite väl rostig.
• Det ska inte vara en krångelbil som bara pajar stup i ett.

Petras pappa har en Renault Kangoo som motorn rasat på och som i övrigt pajar stup i ett. Franska bilar verkar vara likte som franska nerver - nervösa. Vi vill inte ha en nervös bil. Vi känner några som har Ford. Lena och Eriks blir förkyld om det är fuktigt ute. Mina föräldrars Ford på 80-talet var slut när den var en sex-sju år och hade gått 15000 mil. Andra amerikanska märken verkar paja väl mycket.

En ny Passat har tillräckligt stort bagage - men tjena tror någon att vi har 250 papp i madrassen efter senaste årets alla utlägg? Nä, så rik blir inte ens jag av att jobba på ett boende i socialförvaltningens regi. Äldre Volkswagar har ofta säten för folk med kortare lårben än mig. Man ska vara högst 1,75 m för att köra dem längre än till Hackås utan men.

Biogasbilar finns mest kring Göteborg-Stockholm-Linköping och är som regel apdyra samtidigt som de inte finns i så många modeller. Opel har bara 15 liter i bensintank och det räcker inte om vi ska utanför Östersund. Och Opel känns lika pålitligt som Renault. En V70 är inte bara dyr, bagaget är för kort för att vi ska kunna rulla in barnvagnen.

En japanare då? Visa mig en med rätt bagage i Jämtlands län så. De är för få.

Just nu lutar det mer och mer åt en Volvo 945:a bara vi hittar rätt exemplar. För övrigt konstaterade pappa att deras V70 tappat i värde med typ 100 000 sen de köpte den. 245:an däremot skulle de få samma pris för nu som för 6 år sen.

Vardagslunken, min vän

Äntligen! Fantastiskt! Den grå vardagslunken har till sist infunnit sig. Som jag har eftersökt lite gammal dammtrist dag-ut-och-dag-in-känsla. Under några år var det bara lite för mycket nyheter för en tröging som mig. Och nu när det har infunnit sig så känns det lite sådär. Det är ungefär så roligt som det låter med vardagslunk kan jag meddela alla som inte provat än. Vad ska man göra? Köpa nya kläder? Jag byter bara ut något eller några enstaka plagg per år så jag har fortfarande en del kläder som jag hade i gymnasiet. Men jag tycker oftast att kläder är för trista eller för fula för att ens orka prova dem. Det slutar för det mesta med att jag köper en pocketbok. Sen livar en ny tröja upp bara de första fyra-fem gångerna – om jag inte är väldigt nöjd med den.

Köpa ny bil kanske? Allvarligt så är det inget jag skulle överväga om vi inte väntade barn. Nu är det så att Petra inte gärna kör 740:n då den dels har choke och dels sladdar väl lätt på vintern. Miljömuppar som vi är känns biogas helt ålrajt men det finns inte i jättestort utbud. Och de flesta bilarna är ganska nya. Dyrt men PK alltså. Eller så slår vi till på någon lagom gammal japanare som har många mil kvar och bara går och går. Igår köpte jag Begbilsboken på Bilprovning men blev inte så mycket klokare av den. Bokens författare verkar mest ha fokus på motorprestanda.

Annars då? Funderar på att skaffa klippkort på badet. Gå dit och simma några längder och sen lyssna på gubbarna i bastun. Det gjorde jag ungefär en gång i veckan i Gävle eftersom jag hade 4 våningar till närmsta dusch där jag bodde. Jag lögade mig på Fjärran Höjder istället. Tyvärr har det blivit rätt dyrt sen de byggde om Storsjöbadet. Jag önskar att de hade ett särskilt pris för oss tråkbadare som bara vill simma fram och tillbaka och sen basta. Good ol’fashioned badhus rätt och slätt.

The new norskarna

Återigen är vi i Sveg oh jag vet inte vilket stopp i ordningen det är på den här resan. Från Öland och hit har vi åkt nattetid i brist på kylande egenskaper hos bilen. Första natten var det tydligt att jag faktiskt hunnit bli ganska utvilad eftersom jag tyckte att jag kunde köra ganska länge utan att känna mig särskilt trött. Bara för sakens skull tältade vi i en skogsdunge en halvmil från riksvägen. Har man ändå med sig tält måste man ju någon gång på en 2-3 veckors resa vara sådär fri och spontan och bara slå upp tältet på bondvischan.

Igår var jag tröttare men det gick ändå bra. Bara vi väl kommer iväg går det ganska bra. Jag slår på min inre truckdrivingwannabesträngar och sen kan jag köra långt.

Ett tecken på ålderdom måste vara att man återigen börjar gilla roliga historier. Som ett tecken i tiden är det inte längre norrmännen som gör bort sig utan amerikanarna.

Petras kompis träffade en amerikan på en konferens i Sverige. Han undrade försynt: ”Do you have the same problems with the Vikings as we have with the Indians?”.

Kadisch. Applause.

Igår åt vi middag hos Björn och Erika i Falun. Björn berättade om sin tyske kompis som varit i USA och fått frågan: ”Do you live in East Germany, West Germany, or Nazi Germany”.

Kadisch. Applause.

Nä. Ni hade inte hört dem förut.

Lättsam och behändig

Jag låtsas avspänd framför kameran. Sara fotade.

Och det är sommar och det är semester och vi lever livets lata dagar utan bidra mer än absolut nödvändigt till landets BNP. I en vecka har vi vegeterat hos Sara och Fredrik i deras stuga på Öland. Och för nästan första gången har vi varit så nära inpå några andra så länge utan att hitta något att störa oss på. Det brukar alltid vara någonting. Och jag brukar alltid bli lite grinig och tvär, sådär tonårsaktigt på ett ocharmigt vis. Vet inte om det beror på vår mognad eller att de är så lättsamma och behändiga. Enligt salig mormor är Petra lättsam och behändig och det är en av de bästa egenskaper en människa kan ha, tror jag hon tyckte. Med tiden har jag kommit att hålla med mer och mer. Åtminstone vad gäller människor jag har i min närhet. Presidenten får gärna vara ett svin privat om han bara regerar klokt. Men ni andra ska gärna vara lättsamma och behändiga. Jag skulle kunna utveckla det här, men jag vet inte om det ger så mycket. Det är bara trevligt att omge sig med behagliga människor helt enkelt. Det betyder inte att jag inte tycker att man ska säga vad man tycker eller så. Det betyder inte att man ska vara mesig. Jag har så svårt för meserier. Särskilt när det är jag som mesar.

Just nu funderar vi på hur vi ska ta oss hemöver. Ska vi bränna på allt vad vi kan och klämma typ 80 mil på en natt eller ska vi ta det lite pö om pö? Det ser ut att bli varmt och vi har bara A i bilen (inte AC). Vi övervägde att hinna med en folkmusikfestival i Småland på hemvägen men värmen och att vi börjar vara ganska nöjda ändå gör att den just nu är avskriven. Men än finns tid att ändra sig. För övrigt är det deckare som gäller. Det är så skönt att flyta bort i en välskriven deckare. Synd bara att bokhandeln i Borgholm bara har böcker mitt i olika deckarserier. Det är så sällan jag lyckas börja med bok nummer ett.

Nu säger Petra att jag måste klippa tånaglarna själv. Aldrig får man känna sig helt ledig.

Back on the E4:an again

En natt, en familj, ett liv och en egen liten kultur och sen borsta tänderna, packa och ut på vägen igen. Vi är på roadmoviesemester utan filmkamera och tillräckligt med sömn. Men vännerna är snälla och helt olika varandra. Vi har dessutom hunnit med ett bröllop i flower poweranda med trevliga nya och gamla bekantskaper. Allra trevligast för en tröging som mig var ändå brunchen. Då har jag haft god tid på mig att tina upp och det är en skön laid back stämning utan andra måsten att äta lite då och då. Det är det jag trivs bäst med. Äta lite, snacka lite, utmana Torgny i att spela och sjunga det vi inte hört förut. Gyllene skor i Bo Kasperstappning gjorde min dag. Vi brunchade från tio till halvfyra innan det var dags för E4:an igen. Idag: vakna utanför Gävle, E4:an i lite väl hög hastighet och sen via tunnelbana, båt och spårvagn ut till Rosendal och tillbaka till Bromma och dåliga svengelskaskämt eftersom Paul är engelsman.

Pär med barnen i en stuga i Ljusdal.

De lyckliga tu.

Paul, Petra och K. Blom på Djurgården i popbandspose.

Som på film

Jag har börjat lyssna på P2 när jag ska åka på jobbet. Av någon anledning så ska jag alltid hålla på att dra på att åka iväg till jobbet. Någonstans långt in i reptilhjärnan finns en klar ovilja mot att komma fem minuter för tidigt till jobbet, och alla andra ställen, och så har det alltid varit. Därför sitter jag alltid lite halvstressad i bilen när jag ska till jobbet. Och ja, det blir nästan alltid bil nu. Den höga cyklingsmoralen har kommit av sig och bussarna är för få och för oförutsägbara vid elvatiden på kvällen när jag oftast slutar. Så då sitter jag där, lite oppi orra (som blivit ett modeuttryck på mitt jobb) eftersom jag inte heller vill komma försent. Nån gång har jag då rattat in P2 och helt plötsligt befinner jag mig i en finkulturfilm från kanske Frankrike eller Tjeckien. Jag ser stan utifrån och då är det inte längre grå vardag utan sådär exotiskt som det kan vara på film. Bilarna som väntar vid rondellen. Folk som avvaktar vid övergångsställen för att se att bilarna saktar innan de törs gå över. Dagisbarn i gula reflexvästar som går lydigt på led med en fröken först och en fröken sist. Ena dagen speglar sig solen i fönstren på Frösön så att det syns över Storsjön till stan och andra dagen är det dimma som gör att man bara ser delar av stan men genom en öppning kan se ända till Annersia. Och tredje dagen är det stora tjocka flingor som sakta singlar ned och gör det extra lätt att få bredställ genom rondellerna samtidigt som någon P2-orkester spelar The End med The Doors. Och jag vet att såhär ser det ut överallt när folk åker till jobbet men ingenstans är det precis såhär.

Novembersnö

Det har snöat igen. Lite förut i veckan och mer igår. Och nu är det en annan snö och en annan vinterkänsla än den som var för en månad sen. På väg hem från jobbet igår gladdes jag åt alla sladdspår efter bilar längs vägarna. Jag minns när det kommit ordentligt med snö i Gävle och en liten lastbil från gatukontoret kom sladdandes genom kurvorna och farbröderna som satt i såg helt nöjda ut. Det var ett fint tecken på att man var i Norrland (om än knappt). Kunde inte låta bli att dra på några sladdar själv heller med 740:n igårkväll. Bakhjulsdrivna bilar är så mycket roligare när det är vinter. Idag tänkte jag sladda iväg med cykeln till jobbet.

Jag tände upp i kakelugnen nu på morgonen. Funderar på att börja äta frukost i skenet av den när jag har tid att elda.

Sann glädje?

Jag kan bli helt nervös på en bil som kör för sakta som jag ligger bakom. Å andra sidan, om en bil som ligger bakom mig i stadstrafik kör jättenära som för att puffa på mig för att köra fortare blir jag tjurig och håller hastighetsbegränsningen exakt eller saktar ner till typ 40 om det är 50. Jag vet att det är löjligt och att man ska krama varandra i trafiken. Jag kan bara inte låta bli att skadeglädjas över att den som irriterar mig blir mer irriterad.

Fortfarande trött och korten på busskurer som jag inte tog

Jag sov ordentligt inatt. Det enda som störde var Petras väckarklocka sex imorse. Den saknade henne och ringde fast hon var borta. Ändå är jag trött så jag kan somna när som helst. Igår märkte jag flera gånger när jag körde bil att jag inte hade riktigt alla bananer i kartongen. Jag glömde bort högerregeln och tittade för mycket i backspegeln för att se vad som hände med olika trafiksituationer istället för att titta framåt. Dessutom ägnade jag mig väl mycket åt att fippla med olika reglage i bilarna och byta radiokanaler. Om jag ska skylla lite på tekniken så har vi två olika bilar på jobbet och två bilar hemma. Jag har inte vant mig med alla och blir hela tiden tvungen att leta, särskilt på jobbilarna.

På väg hem från jobbet idag satt en mamma och en son i en busskur tätt tätt ihopkrupna. Mamman lutade sig över sonen som mer låg än satt. Om det varit ett svartvitt fotografi från ett exotiskt land hade det varit med i en fotoutställning i Stockholm och DN:s kultursidor hade haft med bilden. Men nu var det bara utanför Statoil vid campingen i Östersund och ingen tog kortet. Vid nästa busshållplats var kuren flyttad med betongfundament och allt. Det grävdes och kuren var placerad på gräsmattan intill. I kuren satt två vuxna människor och väntade, självklart ganska långt ifrån varandra på bänken. Det såg ut som om de följt med när kuren flyttats. Även det hade blivit ett bra kort. Men jag hade ingen kamera med mig och vår digitala är jättetrög så jag hade ändå inte hunnit. Nu är den dessutom med Petra i Stockholm och luckan till minneskortet har pajat så man måste hålla in luckan för att kameran inte ska stänga av sig.

Mina nätter med melodifestivalstjärnan

• Petra vill påpeka att Ulrika Bodén är melodifestivalstjärna. Hon är med i Kapell Sheida som deltog i årets festival.
  
• Jag kunde inte värma henne under nätterna.
• Elelementen i den sektionen av huset fungerade inte.
• Men det var mest karl'n hennes som frös.
• Idag har vi fått en hög med jordgubbsplantor av min och Petras tidigare kollega på SV i Östersund.
• Det är byte i asylboendet på Frösön och det har inte fyllts på i samma takt som det har tömts. Just nu är fyra platser tomma vilket gör jobbet mycket lugnare. Vi får mer tid för var och en av de som bor där.
• Morfars bil kan komma att bli förödande för min form. Jag har inte suttit på cykeln sen bilen kom hit. Och det är jävligt bekvämt. Idag tog jag den 300 m typ för att köpa pizza. Men jag blir lite orolig i kroppen av att inte röra på mig.
• Andra natten bodde även Ranarims-Sofia här.
• De som flyttat från asylboendet gör det för att de fått permantent uppehållstillstånd - PUT (uttalas putt på mitt jobb). Det är alltid kul att jobba när någon har fått PUT, när de kommer ut från samtalet med Migrationsverket. De kan dansa, skrika hoppa, kramas eller bara se jävligt nöjd ut. Ingen har hittills fått besked om utvisning. Dessutom är det kul att se att killarna kan lägga eventuella konflikter åt sidan och gratulera varandra även om de själva inte fått PUT.
  

Små små iaktagelser som man kanske inte skriver om i brevet hem från Amerika, men det här är en blogg

• Åt lunch på stans turkiska restaurang igår, Pera. Gott men lite lite för en karl som arbetade två timmar den dagen.
• Expo Norr och jag hade visst glömt varför jag inte gärna går på mässor och tillställningar. Roligast var att prata med torvsnubben på HMAB i Sveg om torvpellets och bioenergikombinatet som ser ut att bli av. Det skall visst tas beslut i Kina idag angånde finansiering av en testanlägging. Kul var också mannen från kriminalvården som pratade om deras framtida jobbmöjligheter.
• Igårmorse var det ett sånt blött blött fjällregn som drisslar ner mer än regnar. Från den här sidan såg Frösön ut som hämtat från Sagan om ringen och Vallsundsbron bara försvann bort i suddet. Jag tror det är såna dagar man kan se Storsjöodjuret.
• Jag vann en grillbok på Expo Norr med jättekrångliga recept från Hyresgästföreningen. Och vi som sagt upp medlemsskapet dagen innan.
• Såg en man med stora mustasch som gick ned till axlarna. Svårt att inte peka.
• I Trondheim finns en mustaschförening. Mustasch heter bart men uttalas inte som han i Simpssons. Trönderbart är ett känt begrepp i Norge. Det är lite mer populärt i Tröndelag med läpphår än i övriga Norge.
• Idag jobbar jag till elva. Det är lite gruvsamt för jag har inte jobat sen söndag förmiddag och det har visst hänt mycket. Sen jobbar jag bara onsdag nästa vecka. Resten är personalmöten. som vi har tisdag, onsdag, torsdag, två timmar per gång och vi har fullt upp att prata om hela tiden.
• Jag tar bilen idag. Det är grått och jag är lite trött men egentligen är det lathet. 7 km enkel väg. De borde bygga fler broar till Frösön. Det skulle främja folkhälsan. I alla fall min. Nu cyklar jag i ett stort U, bort till bron och sen två km tillbaka. Jag går och väntar på isläggningen så att jag kan gena.

Home at last

Hemma igen. Efter bilresa till och från Uppland, den där delen av Uppland som man ser utanför E4:an med vindlande små vägar, alléer och smådjävlar i kyrkorna - inte bara en massiv slätt utan slut och ett kyrktorn som reser en skugga över allt annat. För det var bröllop och det var idyll och barn som sprang runt och bankade med stenar och det var kompisar från förr, förr eller senare alltid dessa kompisar från förr. Och jag och Petra skrev tal i bilen ner och vi flyttade om ordningen och hann inte renskriva så jag läste i helt fel ordning men det kanske ingen märkte för en del rimmade i alla fall.

Och maten var god men bäst var kanske att jag fick några bruna stödbananer nån timme före middagen så jag kunde överleva. Som vanligt åkte vi sist från söndagens brunch, vi åker alltid sist, och stannade till i Söderhamn hos Fredrik och Anna-Maria som också varit med och Torgny var där men vi kunde inte skynda oss, för det var inte en sån dag så för säkerhets skull tog vi den fina och längre vägen hem och för säkerhets skull tog vi vägen över Hara, Orrviken och Digernäs för att se sjön och fjällen i motljuset som var fast det var mitt i natten och solen gått ner bakom fjällen men den lyste ändå. För nånstans är det ändå nu som är nu, tiden som man skriver sånger om och tiden som man drömmer om resten av året och vi lyckades faktiskt sätta ner foten några minuter eller timmar och den karamellen ska jag spara tills gråa november och plocka fram och suga på även om det är helt djävligt att köra i motljus när det är hela himlen som skiner.

Östersund, en torsdag eftermiddag i april

Jag och Martin hämtar PA (högtalaranläggning) på Hamm och Nilsson för att lämna av på Potatisbaren inför kvällens konsert. Det är på gågatan och jag smyger fram. När jag ska åka från Potatisbaren efter avslutat uppdrag står en bärgningsbil för utfarten. Den lämnar av en bucklad koreansk bil som rullas in på Domus. Jag är rädd att jag ska buckla bilen jag kör åt alla håll. Det är klaustrofobiskt trångt att köra bil ner till Potatisbaren, vända och köra upp igen. Och hela tiden snöar det.

Vädret alldeles nyss, 200 meter härifrån.

Vägrenen - automobilzoologi

Nej - inga renar under gårdagskvällens hemresa från Funäsdalen. Men väl:

• Älgko med kalv
• En räv och tio mil senare en räv till
• En grävling (levande!)
• Ett rådjur

Läser om grävling på wikipedia: Att kalla någon för grävling i Frankrike är en förolämpning, där betyder grävling en man som är lite dum, lyssnar på alltför hög musik och försöker ragga upp kvinnor.