I denna ljuva väntetid

Vi är på upploppet nu. Petra har föräldraledigt och jag har föräldraledigt och Olov är väl barnledig då. Det är slutet på en era eller eller två i våra liv. Min era som ensam hemma med Olov och Olovs era som enda barn och världens centrum. Snart ska vi pracka på honom ett syskon och hans första livskris. Och det har varit en kväll som det oftast bara är några få av per år när man bor i ett kallhål som Östersund. Villaidyll extreme med grillning, melon och nakenbad i uppblåsbara lilla poolen för Olov till två timmar efter hans äldre kusiners läggningstid. Det är lugnet just nu och jag vill att det aldrig ska ta slut och jag vill att han ska ha ett syskon. Det är såna här kvällar man skriver en sång eller en film om. När pojken leker lite barnsligt kan vi fnissa åt hans påhitt och mysprata om det som varit och om det som komma skall. Och det är just nu och just här och jag undrar om det egentligen - egentligen - blir bättre än så här.

Ett förpliktande släktträd

Petra letar namninspiration i en gammal bok om Skärvången. Petras farmors farfar var bror till Louise Hoffstens mormors mormor. Dessutom var Petras farfars farmor oäkta barn till Carl XIV Johan - ni vet mannen med svampen och gatan och efternamnet. Och min pappas kusin - Östen Edlund - var svensk mästare i diskus. Som ni förstår har vi anledning att ha höga förväntningar på det kommande barnet.

Eva Rydberg

Om barnet föds imorgon kommer det alltid vara Eva Rydberg på TV:n på barnets födelsedag. Det kanske är roligast i början.

Vi har haft sköna lata dagar och inte gjort mycket för mänskligheten. Idag börjar jag jobba. I natt var det lite svårt att sova. Vi kolhydratladdar och förundras över vintern. Häromdagen var det 20 grader kallt. I Vänsjö var det - 36. Som när jag var barn. Mitt köldrekord är - 42. Då fick vi skjuts till skolan.

Menlösa barns dag

Inte idag. Inte just idag vill jag att barnet ska födas. Visserligen har Menlösa barns dag bytt namn till Värnlösa barns dag och visserligen finns det en drös med framstående människor och än fler helt vanliga människor som är födda denna dag. Men barnet behöver helst inte födas idag och helst inte på någon annan dag i år. Det vore bra om det inte blev yngst i klassen och det är bra att det inte föddes på julaftonen. Och det här tänkte vi inte alls på när vi gjorde allvar av planerna att skaffa barn. Som Hummel sa hade det räckt med att se i kalendern när Marie bebådelsedag inträffar för att veta när man är i farozonen för att få barn kring juletid. Om barnet föds före eller efter nyår får vi se nu. närmsta dagarna. Sen kommer det ha betydelse för barnet åtminstone de närmsta 20 åren. Yngst eller äldst i klassen betyder en del.

Och fortfarande kan jag inte fatta hur det ska bli att bli förälder. Åtminstone säger alla det - att man inte kan ana hur det är att bli småbarnsförälder. Vi går och väntar på en stor förändring som vi inte vet så mycket om. Men vi har i alla fall köpt kombi. Frida - syster - och Johan berättade igår att när första barnet kom ägnades all uppmärksamhet och hur de försökte tyda minsta tecken som Erik gav ifrån sig. Nu med andra barnet så får hon bara hänga med eftersom det första barnet fortfarande tar så mycket uppmärksamhet. Det går tydligen bra det med. Vi kanske ska låtsas att vi får andra barnet på en gång.

För övrigt är barn på gång något att prata om. Det drar igång de flesta som någon gång varit föräldrar så man blir ibland - och särskilt Petra - överröst med babysnack. Vi kanske blir likadana själva men just nu är det där med barn fortfarande diffust, obegripligt och avlägset. Och vi har gått i en pytteliten föräldragrupp som för oss har varit bra eftersom vi inte har funderat så mycket på hur saker ska vara - födsel, bli förälder, amning och sånt. Nu ställde andra frågor och barnmorskan berättade om sånt vi inte tänkt på att man kunde tänka på. Bara det inte blir idag. Det kan gott få vänta några dagara till. Jag förväntar mig några sköna lata dagar nu och vill helst inte bli störd i det. Någon dag kan jag gott vänta med att bli förälder. Sen ska jag vara det resten av livet. Om allt går bra. Ständigt denna besvärjelse. Om allt går bra. Törs inte ta ut något i förskott. Jag gör mig beredd på att bli vän med oron. Om allt går bra.

Istället för att blogga (2)

Istället för att blogga har jag:

• Bakat tunnbröd en dag i Skärvången i bakstugan som Petra var med och timrade.
• Cyklat och lyssnat på ljudbok till och från jobbet.
• Städat hela huset.
• Varit på dop i Sveg - systerdotter Maja.
• Varit i Sveg och hälsat på när Frida ändå var där med barnen - två svegsresor alltså.
• Häpnat över hur lite nya bilen dra på landsvägskörning -ca 0,5 l/mil med dubbdäck på.
• Jobbat.
• Adventspyntat och allmänt julfetischerat i förtid.
• Till exempel druckit tre liter julmust, ätit pepparkakor med ädelost, risgrynsgröt och skinkmackor med hädiska färdigskivade julskinkskivor.
• Pillrat med adventsljusstakar, mest på jobbet där vi har en hel drös. Varför är lamporna inte parallellkopplade i ljusstakar? Visst, mer sladd istaken (det lät det), men så mycket lättare att använda. Då skulle alla lampor utom en lysa när en lampa pajat. Så mycket enklare att byta lampa. Särkilt när man ska serva en 10-12 stakar.
• Börjat i föräldragrupp.
  
• Var får barnmorskorna sina läromedel ifrån? Stickad livmoder med navelsträng av garn. Vem stickar livmoder? Barnmorskorna själva eller finns det ett företag som gör dem? (Vad heter livmoder i plural? Livmödrar? Livmodrar?)
• Lärt mig att Östersunds kommun tycker att det räcker om mammorna går i föräldragrupp. Mammor får betald ledighet för två tillfällen. Pappor ingen alls.
• Skottat snö. Ordentligt och kraftfullt.
  

Det heter inte man. Det heter jag. II

Sånt händer.

• Man åker till Skärvången på årsmöte för en förening man inte är med i och får se lite av en återförening mellan gamla syskon.
  
• Man träffar på en arbetsbekant på vid kassan på ICA och försöker förklara de komplicerade ägar- och arvs- och driftsförhållandena för huset i Skärvången fast det inte är någon kö vid kassan. Hur tänker man då? Det vore gott om någon tänkte på vad som är lämpligt att börja dra upp när.
• Man får två släp med ved av mågen. Dvs. det var byggrester som blev ved.
  
• Man ser att det mesta som kan eldas skulle kunna vara ved och räds att bli som han i sketchen (Lorry? Yrrol? Killinggänget?) som eldade upp böcker, möbler, inredning och till slut parketten.
• Man njuter av elden.
• Man travar ved. Det är så lättravat med bräder.
• Man lånar en bil över natten och provkör lite.
  
• Man piratladdar ned ett missat avsnitt av en TV-serie från SVT.
  
• Man misstänker att Tell me you love me är 00-talets motsvarighet till Scener ur ett äktenskap + sex fast man inte sett den sistnämnda serien.
  
• Man råkar gå till Försäkringskassans föräldrainformation i blåbyxorna med lera och sågspån på knäna då man inte hunnit byta om och tänker alla ska tro att man är byggjobbare.
• Man tar på sig en tur och returresa under en dag till Umeå av principskäl.
• Man förbannar sekretessen och tystnadsplikten för att man helst av allt vill vara lika glappkäftad som vanligt.
• Man gör löjliga tester på Facebook och finner att en ängel är tatueringen som passar en.
• Man konstaterar att byggjobbare bra mycket oftare har tribaltatueringar än ängeltatueringar. Så mycket för den illusionen.
• Man ser 14-årskillar välja den dubbelt så dyra, men rättvisemärkta, Ubuntocolan och hör dem säga att det är klart värt det samtidigt som man själv köper en vanlig Pepsi.
  
• Man går hem och tänker på 14-åringarna och jämför deras veckopeng med sin månadslön och köper Ubuntocola för man vill ju inte vara sämre än 14-åringarna. Inte så mycket i alla fall.
• Man hör och ser sin sambo skratta ihjäl sig åt att det på en ny Volvo står hankuk längst ner i vänstra hörnet på vindrutan där informationen om själva rutan är skriven.