Ett förpliktande släktträd

Petra letar namninspiration i en gammal bok om Skärvången. Petras farmors farfar var bror till Louise Hoffstens mormors mormor. Dessutom var Petras farfars farmor oäkta barn till Carl XIV Johan - ni vet mannen med svampen och gatan och efternamnet. Och min pappas kusin - Östen Edlund - var svensk mästare i diskus. Som ni förstår har vi anledning att ha höga förväntningar på det kommande barnet.

Istället för att blogga (2)

Istället för att blogga har jag:

• Bakat tunnbröd en dag i Skärvången i bakstugan som Petra var med och timrade.
• Cyklat och lyssnat på ljudbok till och från jobbet.
• Städat hela huset.
• Varit på dop i Sveg - systerdotter Maja.
• Varit i Sveg och hälsat på när Frida ändå var där med barnen - två svegsresor alltså.
• Häpnat över hur lite nya bilen dra på landsvägskörning -ca 0,5 l/mil med dubbdäck på.
• Jobbat.
• Adventspyntat och allmänt julfetischerat i förtid.
• Till exempel druckit tre liter julmust, ätit pepparkakor med ädelost, risgrynsgröt och skinkmackor med hädiska färdigskivade julskinkskivor.
• Pillrat med adventsljusstakar, mest på jobbet där vi har en hel drös. Varför är lamporna inte parallellkopplade i ljusstakar? Visst, mer sladd istaken (det lät det), men så mycket lättare att använda. Då skulle alla lampor utom en lysa när en lampa pajat. Så mycket enklare att byta lampa. Särkilt när man ska serva en 10-12 stakar.
• Börjat i föräldragrupp.
  
• Var får barnmorskorna sina läromedel ifrån? Stickad livmoder med navelsträng av garn. Vem stickar livmoder? Barnmorskorna själva eller finns det ett företag som gör dem? (Vad heter livmoder i plural? Livmödrar? Livmodrar?)
• Lärt mig att Östersunds kommun tycker att det räcker om mammorna går i föräldragrupp. Mammor får betald ledighet för två tillfällen. Pappor ingen alls.
• Skottat snö. Ordentligt och kraftfullt.
  

Det heter inte man. Det heter jag. II

Sånt händer.

• Man åker till Skärvången på årsmöte för en förening man inte är med i och får se lite av en återförening mellan gamla syskon.
  
• Man träffar på en arbetsbekant på vid kassan på ICA och försöker förklara de komplicerade ägar- och arvs- och driftsförhållandena för huset i Skärvången fast det inte är någon kö vid kassan. Hur tänker man då? Det vore gott om någon tänkte på vad som är lämpligt att börja dra upp när.
• Man får två släp med ved av mågen. Dvs. det var byggrester som blev ved.
  
• Man ser att det mesta som kan eldas skulle kunna vara ved och räds att bli som han i sketchen (Lorry? Yrrol? Killinggänget?) som eldade upp böcker, möbler, inredning och till slut parketten.
• Man njuter av elden.
• Man travar ved. Det är så lättravat med bräder.
• Man lånar en bil över natten och provkör lite.
  
• Man piratladdar ned ett missat avsnitt av en TV-serie från SVT.
  
• Man misstänker att Tell me you love me är 00-talets motsvarighet till Scener ur ett äktenskap + sex fast man inte sett den sistnämnda serien.
  
• Man råkar gå till Försäkringskassans föräldrainformation i blåbyxorna med lera och sågspån på knäna då man inte hunnit byta om och tänker alla ska tro att man är byggjobbare.
• Man tar på sig en tur och returresa under en dag till Umeå av principskäl.
• Man förbannar sekretessen och tystnadsplikten för att man helst av allt vill vara lika glappkäftad som vanligt.
• Man gör löjliga tester på Facebook och finner att en ängel är tatueringen som passar en.
• Man konstaterar att byggjobbare bra mycket oftare har tribaltatueringar än ängeltatueringar. Så mycket för den illusionen.
• Man ser 14-årskillar välja den dubbelt så dyra, men rättvisemärkta, Ubuntocolan och hör dem säga att det är klart värt det samtidigt som man själv köper en vanlig Pepsi.
  
• Man går hem och tänker på 14-åringarna och jämför deras veckopeng med sin månadslön och köper Ubuntocola för man vill ju inte vara sämre än 14-åringarna. Inte så mycket i alla fall.
• Man hör och ser sin sambo skratta ihjäl sig åt att det på en ny Volvo står hankuk längst ner i vänstra hörnet på vindrutan där informationen om själva rutan är skriven.
  

Pussel

Jag lägger pussel i trädgården. Vi kom på att det inte skulle vara vanliga betongplattor på uteplatsen och inte trädäck för då måste vi olja. Så när vi kom över ett parti skiffer mot en vinbox slog vi till. Vi sparar pengar men absolut inte tid. Först pusllade vi ihop en ruta på gräset. efter att gjort markarbetet har jag nu förflyttat hela pusslet till själva uteplatsen där det såklart inte gisk ihop sig på mitten och jag fisk riva upp en del och göra om. Skifferpussel är värsta zenpowergörat. Det går fantastiskt sakta och en del pusselbiter kan jag knappt rucka på själv. Och bitarna är inte släta under utan vågiga, knöliga och eller gropiga. Jag har ont i händer, ben och rygg och håret är alldeles strävt av damm från sanden. Nästa gång blir det asfalt.

För övrigt går ceremoniracet vidare. Efter Emils examination i Göteborg, Fridas bröllop i Eksjö, Agnes dop i Oviken (kusinbarn) var det i lördags begravning på Petras kusins man i Skärvången. Han körde ihjäl sig på midsommarafton, på fyrhjuling in i en bom. Det känns både sorgligt och onödigt. Det var en fin borgerlig begravning där man ansträngt sig för att begravningen skulle gå i Jonas anda. Picknick istället för kyrkkaffe och smörgåstårta funkar för mig. Så på lördag blir det flowerpowerbröllop i Söderhamn och sen är vi kanske i mål för ett tag. Eftersom jag i snitt jobbar var tredje helg tycker jag att jag inte gjort något annat senaste 5-6 veckorna än att vara med i livsriter.

När jag skifferpusslar går delar av hjärnan på tomgång. Ibland är det för komplicerat med pusslandet för att jag ens ska överväga radio eller liknande. De delar av hjärnan som inte används till pussel rasslar fram gamla låtar, gamla TV-serier, sånt jag drömt, boken jag läser för tillfället, saker som hänt både nyss och för länge sen. Det blandas och samtidigt håller jag på så länge med varje sten att de blir som individer. Introvert är bara förnamnet. Svarar knappt på tilltal.

Dan före kungens födelsedag

Förra veckan, när jag stått och kört motorsåg en dag tänkte jag bara hur olika träd skulle kapas upp och hur mycket ved det fanns i dem. När jag slog med lie på Jamtli spanade jag längs cykelvägarna och grämde mig över allt som inte var slaget fast det var tjockt fint gräs. Det tar inte lång tid för mig att bli miljöskadad. Och minns första posten jag skrev sen det var bestämt att vi skulle köpa hus när jag drev med själva villaägandet. Ha! Nu är jag där utan skämmas. Jag har till och med kollat upp vad borgarnas nya villaskatt innebär för oss (ingen höjning utan en minimal sänkning).

Under några veckor har hälften av killarna på vårt boende blivit ersatta av nya killar som söker asyl i Sverige. Sist jag jobbade var det ganska lugnt. Det tar ett tag innan de nya blir varma i kläderna och ifrågasätta sakernas tillstånd. Samtidigt blir vi som jobbar allt bättre. Nu jobbar vi med att hitta olika sätt för killarna att komma ut i samhället och beblanda sig med vanliga svennar. I skolan träffar de mest bara andra som lär sig svenska och när de är lediga är det lätt att hamna hemma och tycka att livet är lite tråkigt och att det inte finns något att göra. Nu ska vi försöka att både hitta praktik och föreningsverksamhet.

Och nu? Jag ska jobba ganska mycket resten av veckan till måndag samtidigt som Petra åker till Skärvången på arbetsvecka. De har haft dessa arbetsveckor sen 70-någongång och fortsätter att ha dem. Det kapas ved inför året och sånt som ska fixas på husen fixas gemensamt och man fattar beslut kring hur de resurser som skogen och grusgropen ger ska fördelas under året på reparationer och upprustning.

Pensionat Skärvången

Sitter vid granen i gillestugan på Näset i Skärvången. 7 personer och en labrador i en enslig, men ack så stor stuga på över 400 kvadrat några kilometer från själva byn och utan någon granne inom synhåll. Dagar med sen frukost, grötlunch och sen middag. På grund av den konstiga snön och isflaken som flyter förbi har vi varken åkt skidor eller åkt skridskor. Istället promenerar vi en dryg timma mitt på dagen. På kvällarna ser vi film som projiceras på en vägg. Om alla pratade brittisk engelska kunde man kallt räkna med att någon skulle bli mördad en kulen natt och alla skulle gå omkring och misstänka alla och detektiven i kavaj och med trassligt familjeliv skulle komma och nysta upp de flesta lösa trådarna bestående av gamla arv, kärleksaffärer, trampade tår, uppväxttrauman och annat som vi skulle försöka hålla dolt men inte riktigt lyckas. Men nu är vi i norra Jämtland och vi gör inte sånt och det finns ingen plommonmarmeladsförpackningsindustri eller anrik pumpapajsfabrik eller ens ett litet slott att ärva. På sin höjd en niondel i huset, som i sig är taxerat till vad en toalett i Skarpnäck kostar utan golvvärme. Så jag sover gott om natten med en sprakande eld i en gammal emaljerad Husqvarnaspis.