Dagens hobbyindian

Dagens hobbyindian är jag och de flesta av resten av familjen. Efter en dag på playan så har jag återigen överskattat min egen solbränna trots årliga larm om malignt melanom. Jag vet om faran, som så många andra, och jag har känt till den länge. Något år solstrejkade jag lite. I tonåren. Men man ska liksom bli lite brunare för varje dag när det är sommar. Det ska synas att man varit ledig. Och nu har räddningen kommit. Jag skyller på D-vitaminbrist och att jag inte vill få vuxen-ADHD.

För övrigt är Härjeåsjön en grym badsjö. Långa, vida sandstränder, fin utsikt, mjuk sandbotten och varmt vatten. Röd fin sand och inga som säljer krimskrams.

The new norskarna

Återigen är vi i Sveg oh jag vet inte vilket stopp i ordningen det är på den här resan. Från Öland och hit har vi åkt nattetid i brist på kylande egenskaper hos bilen. Första natten var det tydligt att jag faktiskt hunnit bli ganska utvilad eftersom jag tyckte att jag kunde köra ganska länge utan att känna mig särskilt trött. Bara för sakens skull tältade vi i en skogsdunge en halvmil från riksvägen. Har man ändå med sig tält måste man ju någon gång på en 2-3 veckors resa vara sådär fri och spontan och bara slå upp tältet på bondvischan.

Igår var jag tröttare men det gick ändå bra. Bara vi väl kommer iväg går det ganska bra. Jag slår på min inre truckdrivingwannabesträngar och sen kan jag köra långt.

Ett tecken på ålderdom måste vara att man återigen börjar gilla roliga historier. Som ett tecken i tiden är det inte längre norrmännen som gör bort sig utan amerikanarna.

Petras kompis träffade en amerikan på en konferens i Sverige. Han undrade försynt: ”Do you have the same problems with the Vikings as we have with the Indians?”.

Kadisch. Applause.

Igår åt vi middag hos Björn och Erika i Falun. Björn berättade om sin tyske kompis som varit i USA och fått frågan: ”Do you live in East Germany, West Germany, or Nazi Germany”.

Kadisch. Applause.

Nä. Ni hade inte hört dem förut.

Lättsam och behändig

Jag låtsas avspänd framför kameran. Sara fotade.

Och det är sommar och det är semester och vi lever livets lata dagar utan bidra mer än absolut nödvändigt till landets BNP. I en vecka har vi vegeterat hos Sara och Fredrik i deras stuga på Öland. Och för nästan första gången har vi varit så nära inpå några andra så länge utan att hitta något att störa oss på. Det brukar alltid vara någonting. Och jag brukar alltid bli lite grinig och tvär, sådär tonårsaktigt på ett ocharmigt vis. Vet inte om det beror på vår mognad eller att de är så lättsamma och behändiga. Enligt salig mormor är Petra lättsam och behändig och det är en av de bästa egenskaper en människa kan ha, tror jag hon tyckte. Med tiden har jag kommit att hålla med mer och mer. Åtminstone vad gäller människor jag har i min närhet. Presidenten får gärna vara ett svin privat om han bara regerar klokt. Men ni andra ska gärna vara lättsamma och behändiga. Jag skulle kunna utveckla det här, men jag vet inte om det ger så mycket. Det är bara trevligt att omge sig med behagliga människor helt enkelt. Det betyder inte att jag inte tycker att man ska säga vad man tycker eller så. Det betyder inte att man ska vara mesig. Jag har så svårt för meserier. Särskilt när det är jag som mesar.

Just nu funderar vi på hur vi ska ta oss hemöver. Ska vi bränna på allt vad vi kan och klämma typ 80 mil på en natt eller ska vi ta det lite pö om pö? Det ser ut att bli varmt och vi har bara A i bilen (inte AC). Vi övervägde att hinna med en folkmusikfestival i Småland på hemvägen men värmen och att vi börjar vara ganska nöjda ändå gör att den just nu är avskriven. Men än finns tid att ändra sig. För övrigt är det deckare som gäller. Det är så skönt att flyta bort i en välskriven deckare. Synd bara att bokhandeln i Borgholm bara har böcker mitt i olika deckarserier. Det är så sällan jag lyckas börja med bok nummer ett.

Nu säger Petra att jag måste klippa tånaglarna själv. Aldrig får man känna sig helt ledig.

Back on the E4:an again

En natt, en familj, ett liv och en egen liten kultur och sen borsta tänderna, packa och ut på vägen igen. Vi är på roadmoviesemester utan filmkamera och tillräckligt med sömn. Men vännerna är snälla och helt olika varandra. Vi har dessutom hunnit med ett bröllop i flower poweranda med trevliga nya och gamla bekantskaper. Allra trevligast för en tröging som mig var ändå brunchen. Då har jag haft god tid på mig att tina upp och det är en skön laid back stämning utan andra måsten att äta lite då och då. Det är det jag trivs bäst med. Äta lite, snacka lite, utmana Torgny i att spela och sjunga det vi inte hört förut. Gyllene skor i Bo Kasperstappning gjorde min dag. Vi brunchade från tio till halvfyra innan det var dags för E4:an igen. Idag: vakna utanför Gävle, E4:an i lite väl hög hastighet och sen via tunnelbana, båt och spårvagn ut till Rosendal och tillbaka till Bromma och dåliga svengelskaskämt eftersom Paul är engelsman.

Pär med barnen i en stuga i Ljusdal.

De lyckliga tu.

Paul, Petra och K. Blom på Djurgården i popbandspose.

Rullatorn Rebel

Rullatorn för den alternative pensionären.

It´s a Skogis!

Är det en skoter? Är det en bandvagn? Är det en dumper? Nej det är ju en Skogis! Mamma har bytt Skogis. I like. I förrgår Skogis i Vänsjö. Igår resa till Ljusdal och ett kombinat av stugor. Idag bröllop i Söderhamn. Imorgon Gävle och kanske Bromma. Vi är på semester och kompisturné. Blir bara barnet matat så åker vi vidare.

Pussel

Jag lägger pussel i trädgården. Vi kom på att det inte skulle vara vanliga betongplattor på uteplatsen och inte trädäck för då måste vi olja. Så när vi kom över ett parti skiffer mot en vinbox slog vi till. Vi sparar pengar men absolut inte tid. Först pusllade vi ihop en ruta på gräset. efter att gjort markarbetet har jag nu förflyttat hela pusslet till själva uteplatsen där det såklart inte gisk ihop sig på mitten och jag fisk riva upp en del och göra om. Skifferpussel är värsta zenpowergörat. Det går fantastiskt sakta och en del pusselbiter kan jag knappt rucka på själv. Och bitarna är inte släta under utan vågiga, knöliga och eller gropiga. Jag har ont i händer, ben och rygg och håret är alldeles strävt av damm från sanden. Nästa gång blir det asfalt.

För övrigt går ceremoniracet vidare. Efter Emils examination i Göteborg, Fridas bröllop i Eksjö, Agnes dop i Oviken (kusinbarn) var det i lördags begravning på Petras kusins man i Skärvången. Han körde ihjäl sig på midsommarafton, på fyrhjuling in i en bom. Det känns både sorgligt och onödigt. Det var en fin borgerlig begravning där man ansträngt sig för att begravningen skulle gå i Jonas anda. Picknick istället för kyrkkaffe och smörgåstårta funkar för mig. Så på lördag blir det flowerpowerbröllop i Söderhamn och sen är vi kanske i mål för ett tag. Eftersom jag i snitt jobbar var tredje helg tycker jag att jag inte gjort något annat senaste 5-6 veckorna än att vara med i livsriter.

När jag skifferpusslar går delar av hjärnan på tomgång. Ibland är det för komplicerat med pusslandet för att jag ens ska överväga radio eller liknande. De delar av hjärnan som inte används till pussel rasslar fram gamla låtar, gamla TV-serier, sånt jag drömt, boken jag läser för tillfället, saker som hänt både nyss och för länge sen. Det blandas och samtidigt håller jag på så länge med varje sten att de blir som individer. Introvert är bara förnamnet. Svarar knappt på tilltal.

Franskt vin och svenska ostar

Jag har just blivit bjuden på vin av två tvättäkta fransoser hemma hos mig själv. Franskt vin såklart. De är helt hookade på Sverige och gör ännu en mat- och skogresa genom Sverige. de hade köpt en extra kyl till husbilen för att kunna köpa med sig lax, jordgubbar och ost från Sverige. Jajjamen, fransmän som åker till Sverige för att köpa upp sig på ost minsann. Idag hade de varit i Skärvången och huggit in på ostfikat där. Förutom maten verkar upplevelsen av skog var en stor grej - att åka bil genom skogen bara. De har gjort flera resor genom Sverige förut och Arnaud har varit utbytesstudent i Östersund - men blev kompis med Petra innan det då hon var utbytesstudent i Frankrike. Arnaud och Sylvie tycker att det är alldeles för varmt och torrt och mycket folk i deras hemtrakter på landsbygden 50 minuter från Marseille såhär års. Jag blir helt fascinerad. Visst, jag längtar inte efter att bo någon annanstans eller så. Men det är så ickegängse att dra från Sydfrankrike till Norrlands inland när det är semester - och dessutom för att hamstra mat. Det ska ju vara tvärtom sägs det i tidningarna och i reseprogrammen.

De skulle kunna ha persikoträd på sin tomt. Och apelsiner och citroner. De hade redan planterat druvor och valnöt. Visst är det är fint med skidföre på vintern, men jag skulle inte ha något emot den växtligheten. Då skulle björkarna och den sista tallen på tomten åka i backen till förmån för matigare träd. För övrigt är det säkert mer än 10 kart på äppelträdet jag satte i våras.

De har solceller på taket som täcker in både uppvärmning av tappvatten och elbehovet på sommaren. Dessutom blir det över så att de säljer en hel del ström. På vintern står solcellerna halva värmebehovet om jag minns rätt. De har tydligen små fönster i deras landsände för att hålla ute solen och värmen. På senare år har det blivit mycket hårdare regler på husisolering just för att hålla solen ute eftersom värmen är ett större problem hos dem än kylan. Utlandet alltså - det är ändå ganska fascinerande.