Så hjälper jag Island ur krisen

I den här krisen som man ser mycket mer av i media än i verkligheten - är det en krisbubbla? - så drar jag mitt stå till Islands stack genom att helt snöa in på Arnaldur Indriðasons deckare och läsa dem så fort tid ges eller tas. I vanlig ordning började jag nånstans mitt i eftersom det bara var fjärde boken på svenska som fanns att köpa i Borgholms bokhandel i somras. Som en följd har jag ögnat igenom hela Islands historia i Nordisk familjebok samt om en del om islänningarna och som bonus lite om Japan också. Jag Nordisk familjeboksurfar. I Japan har de små fula men starka hästar och mest glädjande med den japanska materiella kulturen är hur snabbt den lär sig den västliga. I slutet på 1800-talet fanns bara knappt 60000 islänningar - som Östersunds kommun nu. Ca år 1200 tror jag det var - innan Island börja falla samman fanns 100 000 islänningar. Ja nu vet ni det. Så nog ska de klara av den här krisen, islänningarna. De är sega. Då, i början på 1900 var det mest danskar, norrmän, kanadensare m. fl. som levde av Islands fiske och så hade det varit under en lång tid då först Norge och sen Danmark tog över Islands fiskeflotta. Istället levde islänningen på får, kål och potatis och byggde hus av torv. Klart som fan att de försöker sko sig på andras ekonomiska system - fattas bara annat när andra varit så djävliga med dem.

Lättsam och behändig

Jag låtsas avspänd framför kameran. Sara fotade.

Och det är sommar och det är semester och vi lever livets lata dagar utan bidra mer än absolut nödvändigt till landets BNP. I en vecka har vi vegeterat hos Sara och Fredrik i deras stuga på Öland. Och för nästan första gången har vi varit så nära inpå några andra så länge utan att hitta något att störa oss på. Det brukar alltid vara någonting. Och jag brukar alltid bli lite grinig och tvär, sådär tonårsaktigt på ett ocharmigt vis. Vet inte om det beror på vår mognad eller att de är så lättsamma och behändiga. Enligt salig mormor är Petra lättsam och behändig och det är en av de bästa egenskaper en människa kan ha, tror jag hon tyckte. Med tiden har jag kommit att hålla med mer och mer. Åtminstone vad gäller människor jag har i min närhet. Presidenten får gärna vara ett svin privat om han bara regerar klokt. Men ni andra ska gärna vara lättsamma och behändiga. Jag skulle kunna utveckla det här, men jag vet inte om det ger så mycket. Det är bara trevligt att omge sig med behagliga människor helt enkelt. Det betyder inte att jag inte tycker att man ska säga vad man tycker eller så. Det betyder inte att man ska vara mesig. Jag har så svårt för meserier. Särskilt när det är jag som mesar.

Just nu funderar vi på hur vi ska ta oss hemöver. Ska vi bränna på allt vad vi kan och klämma typ 80 mil på en natt eller ska vi ta det lite pö om pö? Det ser ut att bli varmt och vi har bara A i bilen (inte AC). Vi övervägde att hinna med en folkmusikfestival i Småland på hemvägen men värmen och att vi börjar vara ganska nöjda ändå gör att den just nu är avskriven. Men än finns tid att ändra sig. För övrigt är det deckare som gäller. Det är så skönt att flyta bort i en välskriven deckare. Synd bara att bokhandeln i Borgholm bara har böcker mitt i olika deckarserier. Det är så sällan jag lyckas börja med bok nummer ett.

Nu säger Petra att jag måste klippa tånaglarna själv. Aldrig får man känna sig helt ledig.

Dill och gräslök, en Trocadero och en deckare

Oää. Jag är så trött. Vill inte göra något. Läsa ut boken jag läser och äta dill- och gräslökschips och dricka Trocadero. Jag var hungrig sist jag handlade och då blir det sådär. Sen äter jag inte upp och kvar finns en öppnad chipspåse och en öppnad Trocadero och jag går och tänker på dem så fort jag är hemma. Dill och gräslökschips och Trocadero. Det är så mycket scouthajk för mig. Då klarade jag mig i 48 timmar på 200 g chips och en och en halv liter läsk och det blev ändå kvar. En 33 cl läsk var mer än jag orkade med till maten. Ja, jag har varit scout. Dubbelt halvslag om egen part? Inga problem.

Ok. Boken jag läser då. Midvinterblod av Mons Kallentoft. En deckare som utspelar sig i Linköpingstrakten. Själva storyn är OK men språket är lite pretto och alla är 40-talsformella när de pratar med varandra och minsta kavajslag och dörrhandtag måste beskrivas. Min största behållning är att boken utspelar sig just i Linköping med omnejd eftersom jag bott där så länge. Jag har varit i Ramshäll, Vreta Kloster och Lambohov hur många gånger som helst. Jag får lite perspektiv på min Linköpingsvistelse eftersom boken utspelar sig några år efter jag flyttade från Linköping. Saker har förändrats sen jag bodde där.

Så ska jag undvika att bli mördad i bastun

Jag bastade själv ikväll. Nästan ingen har samma bastutakt som mig. Jag vill gå in, bli varm - ordentligt varm, gå ut svalka mig utan att ha duschat innan svalkningen, sen svalka mig ganska länge sen duschning och sen upprepa allt en gång till. Jag har det efter att bastat många gånger med pappa. Det är helt OK att basta själv alltså. Men. Jag kom att tänka på ett mord i en bastu jag läste i en deckare. Det kan ha varit en Sjöwall-Wahlöö eller en Staffan Westerberg, men jag tror det var Gösta Uneståhl som skrivit den. Mordoffret bastade i godan ro när någon omärkligt reglade dörren på utsidan så det inte gick att få upp den. Och. Tror jag. Drog upp värmen på max. Och offret dog en kvalfylld död och hittades med fingrarna utslitna, brända efter att ha på alla möljiga sätt komma ut och sen försökt hålla givaren till termostaten så högt som möjligt för att på så vis sänka temperaturen på bastuaggregatet men tappat det, då det var för hett, på golvet vilket fick till följd att det blev än varmare.

Det första jag gör när jag upptäcker att jag är inlåst är att lägga givaren på själva aggregatet. Då hoppas jag att det blir någon slags värmerundgång och aggregatet blir kallt. Det andra är att ligga lågt i bastun - inte stå upp i onödan. Dessutom ska jag ha extra vatten i hinken så det finns att dricka. För övrigt funderar jag på om jag ska förvara kofoten i bastun med något slags isolerande handtag till så att jag kan bryta mig ut utan att bränna hänerna på en het kofot. Eller är det överdrivet?

Uppdaterat: Pappa rättar: Gösta Unefäldt - inte Uneståhl. Uneståhl är avslappningshypnotisör och heter något annat i förnamn men det skriver jag inte för då blir kanske det också fel.