Loe, Viktor Johansson och en Peugeot 406

Jo så att...

• Det ska väl inte stå på innan jag har en egen stadsbuss i Linköping. Se kommentarerna i förra inlägget.
• Grannarna ska flytta. Våra söta snälla grannar. Förra veckan knäppte en mystisk man i kostym kort på deras hus. Nu ligger det ute på Hemnet och vi vet inte vad som hänt. Så, kamrater - köp det - vi behöver nya söta snälla grannar.
• Jag blir sugen på att läsa Erlend Loes nya Kurtbok. För övrigt har jag legat av mig på Loefronten. Förut läste jag böckerna innan de kom på svenska, men senaste boken om tjejen som vill ta självmord har jag inte hunnt med. Volvo lastvagnar var lite av en besvikelse som jag inte hämtat mig från.
  
• Viktor Johansson som gick skrivarlinjen samtidigt med mig ska komma med en roman i veckan. Han som bara skrev för mig helt obegriplig poesi och sen kom ut med en poesisamling, fick Borås tidnings debutantpris, startade ett poesifanzine på nätet och nu recenserar i både Aftonbladet och HD (jag antar att det är Helsingborgs Dagblad). Jag vill också vara lite driftig och självgående. Han föreslår att jag ska skriva en kvart om dagen.
  
• Bilen alltså - en Peugeot 406. Jag kände inte alls till den innan vi började vår quest for the ultimate second hand familjenorrlandsbil. Jag vet fortfarande inte om vi gjort rätt. Bil verkar överhuvudtaget vara en ganska dålig affär och nu har vi tre. Nån som vill köpa en 740 från -86? Kommer jag någonsin att lära mig att stava till peschå eller pugurt? Franska alltså.
  

Hemma från Linköpings folkmusikfestival

Jag har kommit hem från Linköping och folkmusikfestivalen. Före dess åkte jag tur och retur till Umeå under en dag med jobbet för att träffa Migrationsverket. Dagen före det hann jag med tangokurs, en desinformativ information om föräldraförsäkring på Försäkringskassan, vedtravning samt ett bilköp där det bara fattas att vi gör en slutkoll på bilen efter verkstadsbesök.

Linköpingsbesöket avslutades i vanlig ordning med ett besök hos Sara och Fredrik där jag och Petra turas om att vara mer eller mindre i koma. Jag har ungefär tusen intryck jag skulle vilja berätta om men det får räcka med några.

Festivalen alltså. Jag bara fortsätter att förundras över fenomenet. Över att jag och Petra en kväll pratade om att det skulle vara kul med en demofestival och att sen den ena tillfälligheten efter den andra i kombination med bra idéer och bra folk ledde till en festival där alla möjliga människor i olika åldrar, nationaliteter och med ganska olika fokus samlas i Folkets park i Linköping för att dansa, spela och lyssna på musik eller bara träffa folk. Hur jag snart inte längre vet vad som hände när festivalen kom till eftersom jag berättat om det så många gånger att jag snart minns mer av berättelsen äån händelserna och blir förvånad över när någon berättar om sånt jag glömt. För ett tag var festivalen och det vi gjorde i folkmusikföreningen det som mest definierade mig som person. Att berätta om eller fundera på ett småhavererat exjobb eller timvik på hemtjänsten var inte alls lika kul som engagemanget kring festivalen och föreningen. Och fortfarande märker jag att jag kan gå igång lite väl mycket när jag pratar om hur det gick till när allt började. Att folk börjar stå och trampa och flacka med blicken men jag måste bara berätta klart.

Folk som bara dyker upp:

• Jamtliarbetare - aktörer från när jag jobbade, kommunungdomar och en timmerman jag träffade på en fest i somras.
• En som gått en skrivkurs för mig i Östersund och nu flyttat till Arvika och som berättade att han filmat mig när jag vände kolbullar och skrävlade på Jamtli.
• Artister som jag är bekant med sen förut som puffar mig på armen och säger hej och hur är läget. Jag är löjligt svag för sånt. Jag vet ju att de inte är mer värda än andra människor. Men ändå.
  
• En bloggläsare. En som jag träffat några gånger förut som gått samma danskurs i Malung som Petra som berättat att hon snubblat över bloggen och sen läst den. Det har jag gått och glatt mig åt hela helgen. Att bli läst.
• Halva Folkmusiksverige med ansikten jag bara känner igen, folk jag någon gång tältat bredvid, kompisars kompisar, RFoD-folk, återkommande festivalbesökare - alla möjliga.
• Ett helt gäng med folk som jag faktiskt varit med och lärt dem dansa som i vissa fall är betydligt mer aktiv än vad jag är nu.
• Ett 5 dagar gammalt barn i en vedkorg. Hummel och Monika förärade festivalen ett kortare besök.
• Alla de jag någon gång samarbetat med i folkmusiksammanhang.

Det är lite som en klassåterträff. En massa människor från förr dyker upp. Skillnaden är att dessa valde jag själv i många fall att umgås med och vi har gemensamma intressen. Dessutom är det mycket musik och dans.

Dill och gräslök, en Trocadero och en deckare

Oää. Jag är så trött. Vill inte göra något. Läsa ut boken jag läser och äta dill- och gräslökschips och dricka Trocadero. Jag var hungrig sist jag handlade och då blir det sådär. Sen äter jag inte upp och kvar finns en öppnad chipspåse och en öppnad Trocadero och jag går och tänker på dem så fort jag är hemma. Dill och gräslökschips och Trocadero. Det är så mycket scouthajk för mig. Då klarade jag mig i 48 timmar på 200 g chips och en och en halv liter läsk och det blev ändå kvar. En 33 cl läsk var mer än jag orkade med till maten. Ja, jag har varit scout. Dubbelt halvslag om egen part? Inga problem.

Ok. Boken jag läser då. Midvinterblod av Mons Kallentoft. En deckare som utspelar sig i Linköpingstrakten. Själva storyn är OK men språket är lite pretto och alla är 40-talsformella när de pratar med varandra och minsta kavajslag och dörrhandtag måste beskrivas. Min största behållning är att boken utspelar sig just i Linköping med omnejd eftersom jag bott där så länge. Jag har varit i Ramshäll, Vreta Kloster och Lambohov hur många gånger som helst. Jag får lite perspektiv på min Linköpingsvistelse eftersom boken utspelar sig några år efter jag flyttade från Linköping. Saker har förändrats sen jag bodde där.

Hemma från festivalen

Trött, trött, trött. Igår genomled jag ett fyratimmars halvårsmöte efter att ha sovit två timmar natten innan och kanske fyra timmar natten före det. Natten innan åkte jag nattåg efter att ha jobbat 28 timmar i rad. Natten som var åkte jag återigen nattåg. Snart ska jag på jobbet.

• Festivalen bara fortsätter att öka. 400 fler dagsbesök i år än förra året. Det var fler besökare på fredagen än hela första festivalen. 15 lag deltog i Studentspelmanslags-VM mot fyra första året.
• Om ni spelar tramporgel, sitt inte med ändan mot publiken som Sofia Karlasson. Hela kroppen och mest stjärten jobbade på och vikade fram och tillbaka på ett lite utvecklingsstört och krampaktigt sätt.
• Hoven Droven + Bo Lyckligs Gammeldansorkester (HD spelar gammeldans) spelade nästan 5 timmar under festivalen. Jens Comén hade bokstavligt talat blodiga fingrar efteråt.
• Men tidningarna skriver mindre och mindre. Årets reportage i Corren påminner om när lokaltidningarna här bevakar en loppmarknad i Överberg. Snabbt in och snabbt ut. Några bilder och prat med några besökare.
• Det betyder inte att jag slutat att glatt dyka upp i olika medier. Blev intevjuad av Kanal Lokal på fredagen, tillsammans med Petra intervjuad av Folke i P2 samt uppringd av Corren som frågade om VM-resultaten.
• Festivalen har blivit en stor social grej. Dels dyker det upp folk som bor i Linköpingstrakten som håller på mer eller mindre med dans och musik. Dels dyker det upp folk från studietiden som gillar att det är festival, dels dyker det upp en hel del som bodde i Linköping när vi gjorde det och som åker tillbaka till festivalen och dels är det alla andra som man är bekant med inom genren av olika anledningar.
• Nu kostar det 20 kronor extra att betala bussbiljetten på bussen i Linköping, sammanlagt 40 kronor. Det är delvis mitt fel. Jag jobbade som tidsstudieman och satt på två busslinjer hela dagarna i en par tre veckor och klockade när bussen stannade, när folk klivit på och när folk klivit av och hur lång tid det tog att köpa biljetter, samt räknade hur många som klev av bussen. Jag fick aldrig se några resultat. Men det verkar som att en slutsats var att det tog för lång tid när folk betalade biljetten på bussen.
• Folkets Park. Stället är rakt igenom sunkigt och verkar senast ha varit renoverat på 70-talet. Personalen är överlag befriade från onödiga leenden och ursäkter. Max två brödskivor till maten osv. Förra året var osalt kålpudding en av rätterna på menyn. Hela stället har någon slags öststatscharm som både förhöjer och drar ned festivalen.
• Som alltid avslutade vi helgen med ett besök hos Sara och Fredrik. Det är så skönt att få allt på lite avstånd och avdomnad av intryck och trötthet hänga med dem några timmar innan tåget går. Behagligt och helt OK att somna ifrån några minuter. Sen förra året hade de skaffat charmigt radhus, charmig hund och Sara hade skaffat körkort och körde på ett charmigt ursäkta-jag-har-nyss-tagit-körkortsätt sådär som man gör i början. Å jo, dottern Eva var också charmig och väldigt blyg.
• Igår och idag är det ett år sen vi förlovade oss. Igår var det ett år sedan för det var söndagen efter festivalen. Idag är det ett år sen för det var den 15 oktober. Idag åker Petra till Stockholm med nya jobbet. Vi firar när vi hinner.

3 gånger trans

Har det inte varit mycket om trans- på slutet?

Transfetter som är farligt farligt, schlagertransvestiter med After Dark och sen transsexuella (heter det inte det så när man byter kön?) Carina i Linköping som fick högre bilförsäkring när hon bytte kön. OBS - inte samma Carina som kommenterar här ibland och som ska med till Funäsdalen i helgen. Hon har kvar sitt gamla kön och bor sen några år i Umeå. Däremot den Carina som brukade handla på samma Hemköp som oss när vi bodde där.