Hemma från Linköpings folkmusikfestival

Jag har kommit hem från Linköping och folkmusikfestivalen. Före dess åkte jag tur och retur till Umeå under en dag med jobbet för att träffa Migrationsverket. Dagen före det hann jag med tangokurs, en desinformativ information om föräldraförsäkring på Försäkringskassan, vedtravning samt ett bilköp där det bara fattas att vi gör en slutkoll på bilen efter verkstadsbesök.

Linköpingsbesöket avslutades i vanlig ordning med ett besök hos Sara och Fredrik där jag och Petra turas om att vara mer eller mindre i koma. Jag har ungefär tusen intryck jag skulle vilja berätta om men det får räcka med några.

Festivalen alltså. Jag bara fortsätter att förundras över fenomenet. Över att jag och Petra en kväll pratade om att det skulle vara kul med en demofestival och att sen den ena tillfälligheten efter den andra i kombination med bra idéer och bra folk ledde till en festival där alla möjliga människor i olika åldrar, nationaliteter och med ganska olika fokus samlas i Folkets park i Linköping för att dansa, spela och lyssna på musik eller bara träffa folk. Hur jag snart inte längre vet vad som hände när festivalen kom till eftersom jag berättat om det så många gånger att jag snart minns mer av berättelsen äån händelserna och blir förvånad över när någon berättar om sånt jag glömt. För ett tag var festivalen och det vi gjorde i folkmusikföreningen det som mest definierade mig som person. Att berätta om eller fundera på ett småhavererat exjobb eller timvik på hemtjänsten var inte alls lika kul som engagemanget kring festivalen och föreningen. Och fortfarande märker jag att jag kan gå igång lite väl mycket när jag pratar om hur det gick till när allt började. Att folk börjar stå och trampa och flacka med blicken men jag måste bara berätta klart.

Folk som bara dyker upp:

• Jamtliarbetare - aktörer från när jag jobbade, kommunungdomar och en timmerman jag träffade på en fest i somras.
• En som gått en skrivkurs för mig i Östersund och nu flyttat till Arvika och som berättade att han filmat mig när jag vände kolbullar och skrävlade på Jamtli.
• Artister som jag är bekant med sen förut som puffar mig på armen och säger hej och hur är läget. Jag är löjligt svag för sånt. Jag vet ju att de inte är mer värda än andra människor. Men ändå.
  
• En bloggläsare. En som jag träffat några gånger förut som gått samma danskurs i Malung som Petra som berättat att hon snubblat över bloggen och sen läst den. Det har jag gått och glatt mig åt hela helgen. Att bli läst.
• Halva Folkmusiksverige med ansikten jag bara känner igen, folk jag någon gång tältat bredvid, kompisars kompisar, RFoD-folk, återkommande festivalbesökare - alla möjliga.
• Ett helt gäng med folk som jag faktiskt varit med och lärt dem dansa som i vissa fall är betydligt mer aktiv än vad jag är nu.
• Ett 5 dagar gammalt barn i en vedkorg. Hummel och Monika förärade festivalen ett kortare besök.
• Alla de jag någon gång samarbetat med i folkmusiksammanhang.

Det är lite som en klassåterträff. En massa människor från förr dyker upp. Skillnaden är att dessa valde jag själv i många fall att umgås med och vi har gemensamma intressen. Dessutom är det mycket musik och dans.