Det heter inte man. Det heter jag. II
Sånt händer.
- Man åker till Skärvången på årsmöte för en förening man inte är med i och får se lite av en återförening mellan gamla syskon.
- Man träffar på en arbetsbekant på vid kassan på ICA och försöker förklara de komplicerade ägar- och arvs- och driftsförhållandena för huset i Skärvången fast det inte är någon kö vid kassan. Hur tänker man då? Det vore gott om någon tänkte på vad som är lämpligt att börja dra upp när.
- Man får två släp med ved av mågen. Dvs. det var byggrester som blev ved.
- Man ser att det mesta som kan eldas skulle kunna vara ved och räds att bli som han i sketchen (Lorry? Yrrol? Killinggänget?) som eldade upp böcker, möbler, inredning och till slut parketten.
- Man njuter av elden.
- Man travar ved. Det är så lättravat med bräder.
- Man lånar en bil över natten och provkör lite.
- Man piratladdar ned ett missat avsnitt av en TV-serie från SVT.
- Man misstänker att Tell me you love me är 00-talets motsvarighet till Scener ur ett äktenskap + sex fast man inte sett den sistnämnda serien.
- Man råkar gå till Försäkringskassans föräldrainformation i blåbyxorna med lera och sågspån på knäna då man inte hunnit byta om och tänker alla ska tro att man är byggjobbare.
- Man tar på sig en tur och returresa under en dag till Umeå av principskäl.
- Man förbannar sekretessen och tystnadsplikten för att man helst av allt vill vara lika glappkäftad som vanligt.
- Man gör löjliga tester på Facebook och finner att en ängel är tatueringen som passar en.
- Man konstaterar att byggjobbare bra mycket oftare har tribaltatueringar än ängeltatueringar. Så mycket för den illusionen.
- Man ser 14-årskillar välja den dubbelt så dyra, men rättvisemärkta, Ubuntocolan och hör dem säga att det är klart värt det samtidigt som man själv köper en vanlig Pepsi.
- Man går hem och tänker på 14-åringarna och jämför deras veckopeng med sin månadslön och köper Ubuntocola för man vill ju inte vara sämre än 14-åringarna. Inte så mycket i alla fall.
- Man hör och ser sin sambo skratta ihjäl sig åt att det på en ny Volvo står hankuk längst ner i vänstra hörnet på vindrutan där informationen om själva rutan är skriven.
Etiketter: Facebook, lista, Skärvången, Ubuntocola, ved, vänta barn, åka bil
7 Comments:
Killinggänget.
Det är bra att det finns de som håller på sekretessen.
Ska ni ha en _ny_ volvo?
I dag när jag var på en skola med en kollega råkade han pusha för långt. Vi intervjuade fyra pers i trean. En hade 90 spänn i månadspeng. En hade hundra. En till hade hundra. En hade tio.
Min kollega ba:
- Hundratio alltså.
Eleven ba:
- Tio.
Usch.
Pitt. Jag glömde halva samtalet. Fortsättningen var så här:
Kollegan ba:
- Tio i veckan alltså.
Tioåringen ba:
- Tio i månaden.
Nu: Usch.
Man har jobbat en hel dag nu och fått sig ett gott skratt åt att man har kollergor som skulle passa fin fint i änglatatueringar. Undrar just hur det skulle vara om man gick till tatueraren och kollade in lite änglar åt den här kollegan.
/mirja
Fredrik B: Nää. Det var när vi väntade på försäljaren. När man går runt och tittar lite här och där. Förresten var det nog på en Renault som hon läste det. En _ny_. Tänk om den eleven då köper en Ubuntocola. Det vore svårslaget.
Mirja: Kan man se att det vore gott att först ställa frågan till kollegan ifråga om en tatuering vore det bästa för kollegan innan man såg ut en tatuering med en ängel? Kan man se det?
Man kan ju i alla fall undersöka möjligheterna till samarbetsvilja för den här kollegan. En dialog bör föras om hur man vill uppfattas av omgivningen, hur man tänker i detta avseende. Vill man bära en ängel eller en döskalle? Hur ser trovärdigheten ut..
/Mirja
Mirja: Fnurp
jag gillar det här med långa listor med kort-inlägg.
jag ska nog blogga lite nån dag.
Skicka en kommentar
<< Home