Glidet och rullet

Det var med nån slags snöplighet över att det fria livet var över som skolorna började varje år. I nya stela kläder – skolkläder – mötte man de andra och en mer inrutad vardag med nytt schema och ibland nya lärare. Och vad jag inte saknar den tiden men ändå känner av känslan av vädret och hösten där det blåa bland molnen är klarkornblått och blad som försiktigt börjar röna och svampar som likt svampar ploppar upp ur gräsmattan. Vi har nog en 5-6 sorter varav åtminstone en är både god och ätbar. Ängschampinjon. Idag börjar alltså skolorna i Östersund och jag är glad åt att vara hemma och prokrastinera i byggarbyxor som om jag verkligen var upptagen vilket jag borde vara men inte riktigt kommit mig för än – story of my life.

Som en annan 40-årskrisare drog jag mig ut på en joggingtur igårkväll. Jag tycker ju om att åka skidor på längden och fick bättre kondition i vintras – märkte jag när jag började cykla igen. Och flera gånger i veckan cyklar jag till jobbet – nästan 1,5 mil tur och retur. Alltså borde det väl inte vara så omöjligt att jogga även om det är fyra-fem år sen jag sist försökte. Avsikten är väl inte att bli joggare utan att se hur det går. Av otålighet kan jag inte lägga upp ett långsamt tempo utan är som kalv och måste springa på i början. Det gick bra mycket bättre än sist jag försökte vilket förstås gjorde att det var lite roligt. Men jag saknar moral och ambition och så fort jag känner mig det minsta trött vill jag så gärna börja gå istället – för att upptäcka hur andfådd jag är. Glidet och rullet – det är det som gör skillnaden. Får jag bara glida lite eller rulla lite för återhämtning går det så mycket lättare – och fortare. Vad är grejen med att inte kunna öka farten när det går utför? Utan vidare ambitioner väntar jag spänt på att se om jag dristar mig till att ge mig ut fler gånger. Det var ju så skönt att basta efteråt.