I vilken ände?

I vilken ände ska man börja när man inte skrivit på länge? Man kan ju låtsas som ingenting och bara dra några schyssta bilskyltar jag såg på väg till jobbet: MMA, MOA, RTF och sen var det förstås några fler som jag bara inte kan komma ihåg.

Eller så kan man gå på och tjata om vädret och vad man gjort på sistone. Det är så mycket höst här nu även om det är lite varmare idag. Vädret känns jättemycket som när man hade de där första utelektionerna på gympan. Orientering – jag minns bara att vi hade orientering på hösten och bad i utebassäng. Någon morgon var det fortfarande frost i gräset och det rök av bassängen. Vi simmade lite fram och tillbaka och någon gång på tid annars var det mest planlöst badande med hopp från femman och andra höjder. Vädret kan vara som musik på det viset. Att en viss låt plockar fram en stämning eller händelse från förr. Någon enstaka gång när jag bodde i Linköping och det var senare på hösten än nu längtade jag älgjakt. Frost, gröna blad som blivit röda och lite dimma som sakta lättar. Morfar frågar alltid när jag ska börja jaga. Han tycker väl att jag börjar bli gott vuxen nu och borde sätta igång. Och jag tänker kanske. Kanske ska jag det. Men det måste bli lite mer ekonomiskt. Och jag skulle vilja ha lite mer semester så att inte den äts upp av jakt.

Eller så kan man älta lite om nuläget. Just nu känns det väldigt långt till nästa semester. På jobbet händer det inte så mycket nu innan skolan börjar så jag går på tomgång.

Eller så kan man droppa en nyhet som Emil i och för sig yppade i början på sommaren. I början på januari ska vi bli föräldrar om allt går väl. Vi var på ultraljud förra veckan. Huvudet var drygt 40 mm brett och lårbenet bra precis en tum långt. Det första vi såg var ett litet spöke som kliade sig i huvudet. Så under en tid har vi bara spanat in småbarn, magar och hela prylberget som man bara måste ha om har barn nuförtiden. Hur det känns? Abstrakt. Roligt. Och förväntansfyllt. Jag bidar min tid.