The new norskarna

Återigen är vi i Sveg oh jag vet inte vilket stopp i ordningen det är på den här resan. Från Öland och hit har vi åkt nattetid i brist på kylande egenskaper hos bilen. Första natten var det tydligt att jag faktiskt hunnit bli ganska utvilad eftersom jag tyckte att jag kunde köra ganska länge utan att känna mig särskilt trött. Bara för sakens skull tältade vi i en skogsdunge en halvmil från riksvägen. Har man ändå med sig tält måste man ju någon gång på en 2-3 veckors resa vara sådär fri och spontan och bara slå upp tältet på bondvischan.

Igår var jag tröttare men det gick ändå bra. Bara vi väl kommer iväg går det ganska bra. Jag slår på min inre truckdrivingwannabesträngar och sen kan jag köra långt.

Ett tecken på ålderdom måste vara att man återigen börjar gilla roliga historier. Som ett tecken i tiden är det inte längre norrmännen som gör bort sig utan amerikanarna.

Petras kompis träffade en amerikan på en konferens i Sverige. Han undrade försynt: ”Do you have the same problems with the Vikings as we have with the Indians?”.

Kadisch. Applause.

Igår åt vi middag hos Björn och Erika i Falun. Björn berättade om sin tyske kompis som varit i USA och fått frågan: ”Do you live in East Germany, West Germany, or Nazi Germany”.

Kadisch. Applause.

Nä. Ni hade inte hört dem förut.