Så då var vårvintern här

Så då var vårvintern här. Det är liksom årstiden man kan bäst här. Det är nästan därför folk bor här. Soliga dagar som bara blir längre. Snö, men ändå en känsla av att det är varmt eftersom det tidigare varit så mycket kallare. Skidföre, skridskoföre, skarsnö och de där vinande dagarna när solen är varm, vinden är kall och snön driver igen i spår, bildar drivor på cykelvägar och man vet att man nästan bor på fjället. Och vi lyckades nästan ta oss ut på sjön idag för lite skidåkning. Men det stupade på en alldeles för trött pojke, att det började snöa och mulna på och ytterligare en sak som vi glömt bort och inte iddes åka efter för att åka vidare igen. Stavar är till exempel bra vid skidåkning.

Vi har i alla fall haft årets valladag, med lager på lager på lager av glidvalla och sickla sickla och borttagning av förra årets blandning av vallatejp och klister och ny tejp. Det tar alltså en dag för oss med iordninggörande av provisoriska vallabänkar och tidningar på golvet mot allt valladropp och vallasickel och sen undanstädandet. Vilket år som helst ska vi ha en vallahörna någonstans i huset.

Och med vårvintern kommer funderandet över sommaren. Med vår införskaffade husvagn måste det såklart bli husvagnssemester. Vi lyckades klämma in 19 nätter i husvagnen under hösten så jag tycker att vi redan tjänat in den. 19 nätter för 4 personer är ju ändå 76 personnätter. Tyvärr läckte den vattenburna värmen någon gång i samband med Astrids dop. Mina föräldrar sov två nätter i husvagnen (80 nätter!) och sen började det droppa vatten under den. Jag tycker inte att den ska mögla eftersom vattnet innehåller 40% glykol men det lär ju kunna lukta. Får se om vi lyckas torka ur husvagnen till sommaren.

En del av våra vänner säger att de aldrig skulle kunna tänka sig att skaffa husvagn - det skulle möjligtvis vara vår då eftersom den är så gammal och museal och ja - stilren eller nåt. Jag säger att om någon skulle vilja ge oss en sprojlans ny 2011 med extra allt i inbyte mot vår Polar från -75 så har vi en affär. Ugn, dusch, varmvatten, inbyggd stereo, en kontroll där man styr värme, el, gas med mera istället för rattar lite här och där tycker jag låter helt ok. Och en hel del extra utrymme. Vi har blivit såna som går och suktar efter en nyare husvagn med mer lull, bättre isolering och fler funktioner. Men. Det är schysst att ha allt på plats när man kommer fram. Att slippa bädda. Att pojken känner igen sin sovplats oavsett var vi är någonstans.

Vi funderar alltså på husvagnssemester - kanske på campingplatser, kanske en del våldgästning här och där och ganska lite bilåkning per dag. Vi tänker just nu att det kanske kunde vara något.

Mister trädgårdsmästare

Jag har semester och bloggen med mig, vad det verkar. Kan konstatera att barn, hypersocial semester och blogg inte går ihop. Någon del måste maka på sig. En annan del som fått makat på sig är trädgården.

I våras var jag mister trädgårdsmästare med mig, Petra, delar av familjen och arbetskamraterna. Jag hade fått två trädgårdsböcker av Petra i födelsedagspresent. En tunn om beskärning och en tjock om köksträdgårdar. Jag pratade vitt och brett om planer och projekt. Jag funderade i alla fall på dem. Det är lättare att vara trädgårdsmästare innan snön smält bort. Typ en månad senare än jag tänkt mig började jag sätta frön i krukor inomhus. Typ ett antal veckor för sent satte jag ut de plantor som tagit sig. Det var fem grader varmt och regnade och andra veckan i juni och jag hade inte hunnit härda plantorna innan jag satte ut dem. Tanken är att de för varje dag ska få vara ute längre och längre tid innan de planteras i jord för att gradvis vänja sig med uteklimatet. Sen åkte jag bort en vecka, var hemma en kväll och åkte bort en vecka. Osv. Inte ens ärterna är vad de varit. Jag har bytt till en lägre sort eftersom den jag tidigare haft blivit så himla hög. Trädgårdsmästaren tänkte sig en gammal anrik sort med lila istället för vita blommor. En lågväxande sort. Det är en lågväxande sort. Inte en blomma har synts. Först nu behöver jag överväga något slags stöd.

Dessutom har jag anlagt ett potatisland ihop med Petras pappa. Svärfar. Säger man det om man inte är gift? Om man har barn med dottern till svärfadern? Har dock inte sett det på två veckor så jag vet inte riktigt hur det går.

Men. Det är helt fantastiskt att vara så mycket med Olov. Efter vad jag får höra från andra, som har mer erfarenhet än mig av barn, skriker han lite och skrattar mycket och har ovanligt många ansiktsuttryck. På en del kort vi tagit av honom ser han mycket äldre ut än han är. Jag vet inte riktigt vad han gör med mig – om han gör något. Eller om jag bara blir uppfylld ändå. Om det är något som hör till att bli förälder. Än så länge är det liksom inte svårt att ha tålamod med honom. Än är det inte svårt att vara nöjd eller stolt som en tupp.

Dagens hobbyindian

Dagens hobbyindian är jag och de flesta av resten av familjen. Efter en dag på playan så har jag återigen överskattat min egen solbränna trots årliga larm om malignt melanom. Jag vet om faran, som så många andra, och jag har känt till den länge. Något år solstrejkade jag lite. I tonåren. Men man ska liksom bli lite brunare för varje dag när det är sommar. Det ska synas att man varit ledig. Och nu har räddningen kommit. Jag skyller på D-vitaminbrist och att jag inte vill få vuxen-ADHD.

För övrigt är Härjeåsjön en grym badsjö. Långa, vida sandstränder, fin utsikt, mjuk sandbotten och varmt vatten. Röd fin sand och inga som säljer krimskrams.

The new norskarna

Återigen är vi i Sveg oh jag vet inte vilket stopp i ordningen det är på den här resan. Från Öland och hit har vi åkt nattetid i brist på kylande egenskaper hos bilen. Första natten var det tydligt att jag faktiskt hunnit bli ganska utvilad eftersom jag tyckte att jag kunde köra ganska länge utan att känna mig särskilt trött. Bara för sakens skull tältade vi i en skogsdunge en halvmil från riksvägen. Har man ändå med sig tält måste man ju någon gång på en 2-3 veckors resa vara sådär fri och spontan och bara slå upp tältet på bondvischan.

Igår var jag tröttare men det gick ändå bra. Bara vi väl kommer iväg går det ganska bra. Jag slår på min inre truckdrivingwannabesträngar och sen kan jag köra långt.

Ett tecken på ålderdom måste vara att man återigen börjar gilla roliga historier. Som ett tecken i tiden är det inte längre norrmännen som gör bort sig utan amerikanarna.

Petras kompis träffade en amerikan på en konferens i Sverige. Han undrade försynt: ”Do you have the same problems with the Vikings as we have with the Indians?”.

Kadisch. Applause.

Igår åt vi middag hos Björn och Erika i Falun. Björn berättade om sin tyske kompis som varit i USA och fått frågan: ”Do you live in East Germany, West Germany, or Nazi Germany”.

Kadisch. Applause.

Nä. Ni hade inte hört dem förut.

Lättsam och behändig

Jag låtsas avspänd framför kameran. Sara fotade.

Och det är sommar och det är semester och vi lever livets lata dagar utan bidra mer än absolut nödvändigt till landets BNP. I en vecka har vi vegeterat hos Sara och Fredrik i deras stuga på Öland. Och för nästan första gången har vi varit så nära inpå några andra så länge utan att hitta något att störa oss på. Det brukar alltid vara någonting. Och jag brukar alltid bli lite grinig och tvär, sådär tonårsaktigt på ett ocharmigt vis. Vet inte om det beror på vår mognad eller att de är så lättsamma och behändiga. Enligt salig mormor är Petra lättsam och behändig och det är en av de bästa egenskaper en människa kan ha, tror jag hon tyckte. Med tiden har jag kommit att hålla med mer och mer. Åtminstone vad gäller människor jag har i min närhet. Presidenten får gärna vara ett svin privat om han bara regerar klokt. Men ni andra ska gärna vara lättsamma och behändiga. Jag skulle kunna utveckla det här, men jag vet inte om det ger så mycket. Det är bara trevligt att omge sig med behagliga människor helt enkelt. Det betyder inte att jag inte tycker att man ska säga vad man tycker eller så. Det betyder inte att man ska vara mesig. Jag har så svårt för meserier. Särskilt när det är jag som mesar.

Just nu funderar vi på hur vi ska ta oss hemöver. Ska vi bränna på allt vad vi kan och klämma typ 80 mil på en natt eller ska vi ta det lite pö om pö? Det ser ut att bli varmt och vi har bara A i bilen (inte AC). Vi övervägde att hinna med en folkmusikfestival i Småland på hemvägen men värmen och att vi börjar vara ganska nöjda ändå gör att den just nu är avskriven. Men än finns tid att ändra sig. För övrigt är det deckare som gäller. Det är så skönt att flyta bort i en välskriven deckare. Synd bara att bokhandeln i Borgholm bara har böcker mitt i olika deckarserier. Det är så sällan jag lyckas börja med bok nummer ett.

Nu säger Petra att jag måste klippa tånaglarna själv. Aldrig får man känna sig helt ledig.

Back on the E4:an again

En natt, en familj, ett liv och en egen liten kultur och sen borsta tänderna, packa och ut på vägen igen. Vi är på roadmoviesemester utan filmkamera och tillräckligt med sömn. Men vännerna är snälla och helt olika varandra. Vi har dessutom hunnit med ett bröllop i flower poweranda med trevliga nya och gamla bekantskaper. Allra trevligast för en tröging som mig var ändå brunchen. Då har jag haft god tid på mig att tina upp och det är en skön laid back stämning utan andra måsten att äta lite då och då. Det är det jag trivs bäst med. Äta lite, snacka lite, utmana Torgny i att spela och sjunga det vi inte hört förut. Gyllene skor i Bo Kasperstappning gjorde min dag. Vi brunchade från tio till halvfyra innan det var dags för E4:an igen. Idag: vakna utanför Gävle, E4:an i lite väl hög hastighet och sen via tunnelbana, båt och spårvagn ut till Rosendal och tillbaka till Bromma och dåliga svengelskaskämt eftersom Paul är engelsman.

Pär med barnen i en stuga i Ljusdal.

De lyckliga tu.

Paul, Petra och K. Blom på Djurgården i popbandspose.

It´s a Skogis!

Är det en skoter? Är det en bandvagn? Är det en dumper? Nej det är ju en Skogis! Mamma har bytt Skogis. I like. I förrgår Skogis i Vänsjö. Igår resa till Ljusdal och ett kombinat av stugor. Idag bröllop i Söderhamn. Imorgon Gävle och kanske Bromma. Vi är på semester och kompisturné. Blir bara barnet matat så åker vi vidare.

Franskt vin och svenska ostar

Jag har just blivit bjuden på vin av två tvättäkta fransoser hemma hos mig själv. Franskt vin såklart. De är helt hookade på Sverige och gör ännu en mat- och skogresa genom Sverige. de hade köpt en extra kyl till husbilen för att kunna köpa med sig lax, jordgubbar och ost från Sverige. Jajjamen, fransmän som åker till Sverige för att köpa upp sig på ost minsann. Idag hade de varit i Skärvången och huggit in på ostfikat där. Förutom maten verkar upplevelsen av skog var en stor grej - att åka bil genom skogen bara. De har gjort flera resor genom Sverige förut och Arnaud har varit utbytesstudent i Östersund - men blev kompis med Petra innan det då hon var utbytesstudent i Frankrike. Arnaud och Sylvie tycker att det är alldeles för varmt och torrt och mycket folk i deras hemtrakter på landsbygden 50 minuter från Marseille såhär års. Jag blir helt fascinerad. Visst, jag längtar inte efter att bo någon annanstans eller så. Men det är så ickegängse att dra från Sydfrankrike till Norrlands inland när det är semester - och dessutom för att hamstra mat. Det ska ju vara tvärtom sägs det i tidningarna och i reseprogrammen.

De skulle kunna ha persikoträd på sin tomt. Och apelsiner och citroner. De hade redan planterat druvor och valnöt. Visst är det är fint med skidföre på vintern, men jag skulle inte ha något emot den växtligheten. Då skulle björkarna och den sista tallen på tomten åka i backen till förmån för matigare träd. För övrigt är det säkert mer än 10 kart på äppelträdet jag satte i våras.

De har solceller på taket som täcker in både uppvärmning av tappvatten och elbehovet på sommaren. Dessutom blir det över så att de säljer en hel del ström. På vintern står solcellerna halva värmebehovet om jag minns rätt. De har tydligen små fönster i deras landsände för att hålla ute solen och värmen. På senare år har det blivit mycket hårdare regler på husisolering just för att hålla solen ute eftersom värmen är ett större problem hos dem än kylan. Utlandet alltså - det är ändå ganska fascinerande.

Chilloutande, neddragningar och läsande

Vi blev less. Eller nöjd. Så vi åkte hem från stugan. Jag plöjde tre böcker på lika många dagar: Den amerikanske pojken av Andrew Taylor, Svart stig av Åsa Larsson och Saknad av Karin Alvtegen. Alla böckerna har jag läst som en direkt följd av bokarvet från pappas moster Birgit. Dessutom såg vi Länsteatern spela Birdland och jag instämmer i vad Anna-Stina (faster) sa efteråt: Vad härligt med nånting lättsamt. Sen gick jag och Petra i timmerrännorna nedanför Krångede kraftverk som är ett av de skojigare byggnadsverken jag sett. Stora trä- och metallrännor som går rakt genom skogen. När man går i dem räcker de upp i brösthöjd. Synd bara att de inte håller på att bli överväxta av trä och mossa. Jag ser en viss flumridepotential om någon orkar tar tag i det - och varför ser man aldrig rännan i någon turistbroschyr?

Anders Borg uttalande om neddragningar i försvaret och den debatt som följt efter det är bland de roligaste som hänt i politiken ett tag (för er som varit nyhetsbefriade ser debatten inom regeringen ut ungefär såhär:
Finansministern: Vi ska dra ner med X miljarder
Försvarsministern: Nä
Finansministern: Jo
Försvarsministern: Nä
Finansministern: Jo
Utbildningsministern: Nä
osv).

Det händer flera saker när jag läser så intensivt som jag gjorde i stugan. Det förutsätter att jag helt uppgår i läsandet för att jag ska läsa sådär. Mat och dryck övergår till att vara ett problem som måste lösas. Jag skjuter på det så mycket som möjligt, samma med toabesöken. Vi reducerade måltiderna till två per dag, vilket i vanliga fall är helt otänkbart för mig. Min sociala kompetens går ned på en 35%-ig nivå och jag har svårt att hjälpa till och hålla ett samtal igång. Det blir gruvsamt att träffa andra människor jag känner. Lusten att skriva ökar. Under läsandet slappnar jag av och hjärnan tar upp tankar som inte kommer fram i vanliga fall till för min del - tror jag -nyttig reflektion. Jag sover mellan 5 och 11 timmar per natt och någon timme då och då på dagarna.

Semesterkrisen

Vi fick semesterkris igår. Samma kris som man ska få när man är 40+ typ. När man inser att halva livet har gått och allt man inte hunnit med och inte gjort och var det så här det skulle bli. Så var det igår. Halva semstern hade gått. Så vi tokrensade trädgården och städade och ägnade åt att riktigt känna efter hur vi inte hann med saker. Och inte ens ens har vi packat upp och kommit i ordning så mycket.

Idag åker vi till en stuga vid en sjö i Östjämtland. Jag skrev om hur det var när vi var där förra året och hoppas på på samma sak i år men gärna med bättre väder. Vi laddar upp med att ta med orealistiskt många böcker och filmer. Och grejer och saker. Det är så skönt med bil. Eftersom Petra har bytt jobb blir det knappast någon blogguppdatering då vi inte har rätt sladd för mobilsurfning via datorGPRSinternet. Typ.

Men jag kommer kanske oroa mig för gurkor och squashar och annat grönt som måste klara sig själv.

Varmköra bilen

Vad gör man med sin blogg när allt händer i en (för lilla mig) rasande takt och man inte hinner med och blogga och uttrycka sig om allt som händer? Man låtsas som ingenting och lullar vidare. Eller går ut och varmkör bilen. Det var en av Petras arbetskamraters svar på frågan om vad de gör när de blir ledsna, något de diskuterade på en utvecklingsdag. Kollegan svarade med att han måste gå ut och varmköra bilen. En annan sa att han inte blir ledsen. Aldrig.

Det är andra veckan på min förste semester någonsin och det är första dagen som jag inte har en heldagsaktivitet inplanerad. Vi har varit helt übersociala och gjort saker hela tiden. Hur ska lillan orka. Idag sitter lillan och läser bloggar och Petra har precis klivit upp. Idag blir det lite trädgårdsarbete. Först gör jag det jag har mest lust med, sen det jag har näst mest lust med osv. Landet växer som fan och riktigt prunkar med mina Svegs-380möh- mått mätt. Ärtstänglarna börjar bli Jack och bönstjälkenlånga och bladen på kålrötterna förmörkar stora delar av landet. Potatisblasten växer kämpahög och ruccolakopian sandsenap har redan småskördats några gånger. På gurkplantan kommer det ut små gröna korvar och squashen har ett par den med. Bärbuskarna dras mot marken av sin tyngd. Och allt känns ganska oförtjänt men roligt.

Midsommar, glad

Sommar, till och med midsommar och jag är glad att slippa det östgötska nattmörkret. Nu är nu och de senaste kvällarna har vi semesterpusslat för att få ihop fjälltur, traktorrace, Urkult, IKEA-resa och olika små besök. När vi bodde i Linköping gick hela ledigheten åt att kuska runt mellan stugor och släktingar i Jämtland och Härjedalen och jag har blivit så inskränkt eller vad man ska kalla det att jag inte längtar bort. Jag längtar till fjällen och jag längtar till stugan i Östjämtland och jag vill hinna bada i sjöarna kring Vänsjö, men sen räcker det. Utlandet hamnar jag alltid i ändå av någon anledning och nu har det flyttat in på mitt jobb.

Och jo. Sandaler och strumpor kör jag hårt med trots goda råd om god smak från landets stilpoliser. Blir det nog varmt åker strumporna av. Annars är det så gosigt med ullfrotté.

Ska leta fram fjällkartorna ur någon kartong och fundera på lämpliga turalternativ för mig, Petra, Tomas och Carina i Jämtlandsfjällen. Satt alldeles för sent framför datorn och läste på utsidan.se och begrundade. Måste kolla av lite mer vad vännerna vill också.

För tredje året i rad jobbar jag på midsommar och även i år på Jamtli, men denna gång tillsammans med nya jobbet med risk för att efterlikna Svullos (?) gamla sketch om svenska för invandrare där eleverna fick dansa små grodorna med Bosse Larsson på Skansen. Livet är en kliché.