Så då var vårvintern här

Så då var vårvintern här. Det är liksom årstiden man kan bäst här. Det är nästan därför folk bor här. Soliga dagar som bara blir längre. Snö, men ändå en känsla av att det är varmt eftersom det tidigare varit så mycket kallare. Skidföre, skridskoföre, skarsnö och de där vinande dagarna när solen är varm, vinden är kall och snön driver igen i spår, bildar drivor på cykelvägar och man vet att man nästan bor på fjället. Och vi lyckades nästan ta oss ut på sjön idag för lite skidåkning. Men det stupade på en alldeles för trött pojke, att det började snöa och mulna på och ytterligare en sak som vi glömt bort och inte iddes åka efter för att åka vidare igen. Stavar är till exempel bra vid skidåkning.

Vi har i alla fall haft årets valladag, med lager på lager på lager av glidvalla och sickla sickla och borttagning av förra årets blandning av vallatejp och klister och ny tejp. Det tar alltså en dag för oss med iordninggörande av provisoriska vallabänkar och tidningar på golvet mot allt valladropp och vallasickel och sen undanstädandet. Vilket år som helst ska vi ha en vallahörna någonstans i huset.

Och med vårvintern kommer funderandet över sommaren. Med vår införskaffade husvagn måste det såklart bli husvagnssemester. Vi lyckades klämma in 19 nätter i husvagnen under hösten så jag tycker att vi redan tjänat in den. 19 nätter för 4 personer är ju ändå 76 personnätter. Tyvärr läckte den vattenburna värmen någon gång i samband med Astrids dop. Mina föräldrar sov två nätter i husvagnen (80 nätter!) och sen började det droppa vatten under den. Jag tycker inte att den ska mögla eftersom vattnet innehåller 40% glykol men det lär ju kunna lukta. Får se om vi lyckas torka ur husvagnen till sommaren.

En del av våra vänner säger att de aldrig skulle kunna tänka sig att skaffa husvagn - det skulle möjligtvis vara vår då eftersom den är så gammal och museal och ja - stilren eller nåt. Jag säger att om någon skulle vilja ge oss en sprojlans ny 2011 med extra allt i inbyte mot vår Polar från -75 så har vi en affär. Ugn, dusch, varmvatten, inbyggd stereo, en kontroll där man styr värme, el, gas med mera istället för rattar lite här och där tycker jag låter helt ok. Och en hel del extra utrymme. Vi har blivit såna som går och suktar efter en nyare husvagn med mer lull, bättre isolering och fler funktioner. Men. Det är schysst att ha allt på plats när man kommer fram. Att slippa bädda. Att pojken känner igen sin sovplats oavsett var vi är någonstans.

Vi funderar alltså på husvagnssemester - kanske på campingplatser, kanske en del våldgästning här och där och ganska lite bilåkning per dag. Vi tänker just nu att det kanske kunde vara något.

Sen skidpremiär

På jobb i Bydalen. Det är sista dagarna på påsklovet och jag dammar av telispjäxorna för första gången den här säsongen. Jobbet står för det mesta av mitt friluftsliv det här året.

När jag är ledig hinner jag nästan ingenting nu. Jag tänker ofta att jag ska skriva blogg och uppdatera då och då men det blir liksom inte av. Just nu ser jag ingen riktig ände på bloggtorkan så ni får kanske vänja er med T9-misshandlade inlägg där det står som istället för snö och svär istället står osv. Ett svårt I-landsproblem.

För övrigt är den här bilden värd att klicka på för en förstoring.

Våren - igen.

Per definition är jag en kille på 32 vårar. 32 och jag tröttnar inte. Att återvända till snön efter att inte haft den för självklar i 7-8 år har gjort att jag är turist där jag bor. Fast jag bodde härikring i ca 20 år och nu bor i Östersund för tredje året så blir jag lika fascinerad igen. Först av snöns ankomst och nu av dess försvinnande. I morse var jag bara tvungen att gå ett varv runt huset i lågskor på skaren utan att sjunka ner det minsta. Och igår var jag bara tvungen att när jag cyklade till jobbet gena över sjön. Jag cyklade över isen. På snön. Den 16:e april. Det är benhård skare på mornarna och förmodligen måste jag bara ut på en sjö eller en myr imorgon och åka skidor eftersom allt annat vore brottsligt och förkastligt enligt min uppfostran. Det är inte ens skare varje år så det gäller att passa på. Skare och solsken - då bör man som god människa tacka och ta emot.

Men i stället för ett skatepass på Storsjön som friskvård så var det spinning i en källare längst ner och längst in på Jocks med jobbet på förmiddagen. Nersläckt ljus med bara några halogenspottar, eurodisco och en ledare som tjoar och tjimmar och tycker att vi som cyklar på fläck är rent fantastiska och det blev nästan Lars Vegas-känsla med Ni är den bästa publik vi nånsin spelat för och det är inget som vi säger varje gång. Och det var pulsklockor också och jag höll å dö av tristess men hur mycket mer i-landsproblem kan det egentligen bli? Bättre med betald trist friskvård än ingen alls och kommer jag alltid vara en obstinat tonåring i de här lägena som tittar ner i backen och muttrar för mig själv? I Irak kan ett sommarjobb vara att langa sten upp till murare på byggnadsställningar i solen (den irakiska solen) i tio timmar per dag och är det fel stenar så kastar de ned dem på en så varför kan jag inte bara gilla läget? I alla fall, lite spökboll skulle friska upp. Eller brännboll. Varför kan inte Korpen eller Friskis och Svettis ha lite skolgympasporter? Spökboll, brännboll, skeppsbrott eller mattrugby? Kramkull? Jag är med på en gång. Men de måste byta sport ofta och hitta på nya lite då och då så inga lag blir för bra. Tokallvarliga grabbgäng som ska visa de andra jävlarna vilka som regerar. Jag blir så matt på sånt. Som skulle tycka att kramkull var rena finalslutspelet i Stanley Cup.

För övrigt börjar husmoren i mig vakna till liv igen. En stor klump med älgkött kokar sakta på spisen. Det ska bli en rejäl laddning köttsoppa med husets egna rotfrukter. Hur många vuxenpoäng får jag för det?

Skidåkning, kolbullar och en osund öppenhet för nya intressen

Det har rullat på en del ett tag nu. Det är inte så att jag är upptagen varje dag hela tiden,och det är inte så att jag utsätter mig för plågsamma saker. Men ja. Ni vet.

Helgen före påskveckan var vi i Tänndalen och hade tre skiddagar, olika skidor varje dag. Ett råd i all välmening till alla som vill göra livet enkelt, begränsa era intressen bliv vid er läst. Jag och Petra har noll förmåga att begränsa oss. Vi är som kalvar på grönbete och vill hela tider göra allt. På skidor åker vi längd, tur och telemark. Om bara tiden och pengarna fanns skulle jag gärna åka, slalom och bräda också. Sen skulle jag gärna prova kiteing, att åka skidor efter en mindre fallskärm som man styr med och mot vinden.

Påskhelgen inleddes med besök från Enar och Maria (ja de som är länkade i marginalen) med barn som var på genomresa på väg mot Röros från Skellefteå. De upptäckte att en ungdomskompis till dem bor inte så långt ifrån oss i ett hus av samma modell som vårt och jag och Petra har alltid sneglat på det huset eftersom det har så fin färg. Sen skidskytte-VM har jag och Petra haft drygt 20 gästnätter. Vi trivs verkligen med att ha folk som hänger hemma hos oss med långa frukostar på morgonen och brasmys på kvällen.

Vi fortsatte med att bege oss till Sveg. På vägen tog vi ett litet skidtursstopp vid Storhogna. Mellan mig och mina föräldrar finns möjligheten att åka skidor på kalfjället. Jag har vetat att det har varit så hela livet, men jag uppskattar det så mycket mer nu. En dag var det sagt att vi skulle pimpla, men det var visst bara en förevändning för att få mig att steka kolbullar till 45% av alla nu levande människor som bor eller bott i Vänsjö. I'm a pro och kolbulle är lite av nationalrätt på dessa breddgrader. Såfort det är marknad, festival eller VM så ska det vara kolbullar och efter en sommar som kolbullestekare på Jamtli kan man säga att jag är certifierad - för det finns alltid åsikter om hur det ska vara. Roland i byn har gjort värsta aggregatet till skotern för att kunna steka kolbullar och koka kaffe på sina skoterturer. Det är en gammal tvättmaskinstrumma som är i perfekt arbetshöjd. Say no more. Jag har redan tidigare skrivit om konsten att steka kolbullar. Knepet är sjukt mycket fett och att inte snåla med saltet - som i all annan matlagning med lite klass, stil och finess.

Kolbulle på tvättmaskinstrumma monterad på en skoter.

Annandag påsk klippte jag mattrasor åt Petra eftersom hon åkte iväg på två veckors vävkurs i Dalarna. (Normalt? Nä. Men vad sa jag om det där med oss och att dra på sig nya intrssen. Vi är sjukliga och sen Petra fick en vävstol i födelsedagspresent har hon tjatat om att börja väva.)

Igår unnade jag mig lyxen att åka skidor i Bydalen efter jobbet. Solsken. Puder. Isvägen är öppen. Sa jag nåt om att jag gillar att bo nära fjällen och snö och vinter?

Idag har jag chillat med Petras gamla kompis Kajsa eftersom Petra själv inte kan vara hemma och representera. Vi kändisspottade självaste Rolf Lassgård på Storgatan. Och imorgon åker jag till Uppsala på årsmöte för RFoD och Folkmusikgalan 2008 över helgen. Jag ska sluta i RFoD:s styrelse. Det funkar inte att både jobba var tredje helg och under vissa perioder åka på möten var fjärde helg. Som ni ser så sysselsätter jag mig tokigt mycket ändå i perioder. Josåatte, det rullar på.

Istället för gym eller medeljympa

Så kom jag mig då för. Jag har tänkt göra det sen jag flyttade hit och jag gjorde det nån gång i Gävle. Jag spände på mig skidorna och åkte utför. Som motion. Förut har utförsåkning mest varit för mitt höga nöjes skull. Men nu gör jag det istället för gym eller medeljympa eller något annat. Och det är ganska trevligt även om backen är kort.

Skidor med flames. Mina. Rossignol Bandit 1.

När jag växte upp var det helt självklart att det skulle finnas en slalombacke i närheten. Nu har jag gjort en sväng utanför länet och lärt mig att det inte är det. Så nu känns det exotiskt att åka skidor med utsikt över stan. Än mer exotiskt var polackerna i backen och norrmännen. Det var tre norrmän. Två av dem åkte telemark. Den tredje hade NRK-jacka så jag började fundera på om jag skulle hamna bredvid honom i liften så skulle han fråga mig om skidskytte-VM och Anna-Carin Olofsson och så skulle jag säga att vi jobbat på hemtjänsten tillsammans och att hon var ganska tyst och att hennes syster var kompis med min syster. Men jag hamnade inte bredvid NRK-mannen utan bredvid en västgöte. Men liften är kort så vi pratade inte. Och de andra ensamåkarna ställde sig inte vid mig och jag inte vid dem. Lite får man allt hålla på sig och inte vara för framfusig.

Stan von oben.

Spikbodarna söndag vecka 3

Å bara sådär så blev det vinter. Idag har det varit helt perfekt. Jag har inga övriga önskningar mer än att det kan få hålla i sig. Och just nu pratar alla i Östersund väder, mer än någonsin (Ok, jag har inte pratat med så många, men de jag har pratat med har inte kunna låtat bli att nämna vädret).

Vi åkte skidor i Spikbodarna, den här gången lite var för sig. Och allt möjligt folk var ute, från farmor med 4-årigt barnbarn barnbarn till medelålders sakta-och-försiktigt-glidare till par med turskidor till flåsmotionärer i tajta dräkter från 80-talet till vad som verkade vara elitåkare. Jag såg unga vältränade med skiddräkter från Östersund, Åsarna och Domnarvet. Petra tyckte att hon såg självaste Charlotte Kalla. Och många var ute. Men spåren var inte uppkörda av maskiner sen de senaste snöfallen och träden dignade av nyfallen snö. Jag lyssnade på radio i en salig blandning: Mammas nya kille, lite radio Riks, P4 Extra, Lunchekot, och nåt slags Lantbruksnytt. Fan vad jag kan vara akademikertyp. Lyssna på radio om försurade skogar och lapptäckesmässor i Tokyo och åka längd.

Spikbodarna. Det är där jag har min skidåkningsvagga. En av mina tidigaste skidminnen är därifrån. Jag åker utför en lång, stor och brant backe som jag brukar ramla i. Luften viner i öronen, ögonen tåras och jag kan knappt se för hastigheten, fartvinden och alla synintryck som susar förbi och den här gången ska jag inte ramla och det går ju bra, jag står, jag kan åka skidor och hupp. Sen ramlade jag igen. Nu är det en backe jag stakar utför i. Typ.

Vi slog till på ytterligare en TV igår, denna gång en platt 32-tummare till gillestugan. Vi vältrar oss i materiell välfärd. Vi gick in på affären en kvart före stängning och lät oss övertalas till ett märke vi inte tänkt på igår. När vi kom hem kollade vi på nätet och hittade den för 1500 billigare. De pengarna har vi idag fått avdrag för.

Expressens löpsedlar med nya regnstormar som hotar. Ja. Jo. Mm. Jag säger då det. Vädret är en nyhet. Det är inte bara jag som tycker det.

Nycklar i dörren men ingen bilägare. Jon hugger till med kameran omdelbart. Ett sånt bildscoop kan man inte missa.Övriga detaljer att lägga märke till: Snö, så ser det ut, sydliga vänner. Snöhög, jojo, det finns i överflöd. På bilden är det även en korsning där skidspåret korsar cykelväg och bussgata, med andra ord en orgie i miljövänliga transportmedelsinfrastruktur och politisk korrekthet. Förutom det där miljömonstret 740:n som verkar slumpas ut till den som vill ha (det är inte vår, den är blå och repig). Ok. Kreosotstolpen ska också bort. Om du vill uppleva platsen själv, ta buss 4 eller 6 mot Torvalla och kliv av vid Tjädervägen.

Och bara sådär. En hel snögubbsarmé vid skidspåret.

Fler snögubbar. Och en rest långst bort i bilden från den tiden då månen gick sin tysta ban och snön lyste vit på taken och tall och gran. Nu är ju hur många som helst vaken på natten. Och snön, ja ni vet ju hur det är med den.

Och där. Tomten. I fjompig skiddräkt. Obs. Det är inte fuskspröjs i fönstret.

Myskoketterier

Söndagkväll igen men ingen söndagsångest inför veckan som ska komma. Efter svinhelgen förra veckan så är jag nu i go' veckan i schemat. Natten mellan måndag och tisdag sover jag över (jag är på jobbet i 22 timmar och) och sen är det bara två möten. Det gäller bara att inte falla in i något slags arbetslöshetslunk utan istället göra sånt som jag vill göra. Inte så att jag behöver vara duktig och nyttig. Men ibland (ganska ofta är jag rädd) så såsar jag till framför datorn och blir sittande. Sen när det är läggdags på kvällen får jag krypningar i kroppen och undrar vad jag gjort av dagen. Så inte denna helg. Igår åkte vi skidor i Torråsen som ligger på en höjd utanför stan. Det finns sjukt mycket och många och långa preparerade skidspår i den här stan. Jag undrar om det finns någon stad i världen som har fler. Dessutom ska de dra 2,5 mil på Storsjön senare i vinter. Torråsen är en avstickare på ett 15 km-spår där vi åkte valda delar av det spåret. Det är inte så brant där. Dessutom ligger parkeringsplatsen på ett hygge med utsikt över stan, sjön och fjällvärlden. Den här helgen har stan varit som ett julkort. Det kom bra med snö natten till idag så jag fick köra julklappssnösläden. Sa jag att jag känner mig som en riktig vuxen när jag skottar snö på egen uppfart? Det gör jag.

Och vi har promenerat idag och tänkt på människor som bor vid Norrlandskusten där det visst skulle regna istället för snöa. Det kanske blir lite tjatigt detta, men vi är sjukt glada i snö. Petra är dessutom sjukt glad i kyla och en av mycket få som myser åt att det är 35 grader kallt. Vad jag minns så var 35 grader kallt det vanliga under december-januari-februari när jag var barn, men det kanske är helt fel. Det brukade vara en treveckors period med den temperaturen.

Igår bastade vi och sen var det kakelugnsmys. När vi bastar brukar Petra förundras över att vi helt plötsligt har en bastu. Och jag förundras över kådan som tränger upp ur lavarna (visst kallar man bastubänkar för det?). Förra gången small det till när jag reste mig från banken. Nu hittade Petra hår som hade ryckts loss. Som satt fast i kådan. På långtids-att-göra-listan under rubriken högst eventuellt finns en ombyggnation av bastun. Dels bygga lavar som inte kådar av sig och dels flytta om dem. Jag vill ha plats för fler på dem och jag vill ha högsta bänken högre upp. Nu har man en massa luft ovanför huvudet där det är varmare än där man sitter och det känns inte helt bra. Det gör däremot själva bastandet. Det är få saker som klår känslan av att som kall sätta sig i bastun och slå på riktigt mycket vatten så man knappt kan andas. Det river i lungorna och skinnet och sen öppnas porerna för fullt, så mycket att det på ett sätt känns kallt. Jag måste ta på huden för att känna hur het den är. Just under uppvärmningsfasen njuter jag som mest. Det är som när man är kall på våren och råkar stå eller sitta i solen inomhus och sakta värms upp. Fast varmare. Fast utan solljus.

Eer. Hmm. Det här håller visst på bli någon slags mysblogg med långa vinterpromenader, kakelugnskoketteri och nu bastande. Säg ifrån när jag börja skriva om vinsorter i 200-kronorsklassen och över eller promenader i vinlundar i Provence.

För övrigt har jag just läst ut Peter Robinsons En märklig affär. Det är första boken jag läser i den serien men det är väl typ fjärde boken i serien. Jag brukar gillar deckare även om jag inte gillar alla. Den här var ganska tråkig och ospännande och det var stora textsjok som jag gärna strukit helt och andra som jag hade komprimerat helt. Tidigare böcker i serien kanske är bra. Kanske senare också. Den här var tråkig, ospännande, seg och figurerna kändes platta även om fokuset på trafficking var skrämmande. Nu har jag gett mig på julklappsboken Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson och det känns betydligt roligare.

På stället marsch! (Eller vad är grejen med spinning?)

Idag har jag fått lön för att cykla på en motionscykel tillsamman med andra som också cyklar på andra motionscyklar. Vi hade pulsklockor på oss och min var inställd efter min ålder. Nu har jag tydligen högre maxpuls än vad som förväntas för min ålder. Så ganska länge kunde jag fiscykla och ändå ha rätt mått pulsen enligt instruktörens anvisningar. Sen på slutet när det "blev uppförsbacke" (man skruvar upp motståndet) så gick min puls en bra bit över det som skulle vara min maxpuls och jag kom upp i över 200 i puls utan att helt dö av utmattning även om jag fick ta i. Jag har så svårt att motivera mig till att sitta still och cykla eller lyfta vikter. Det är jobbigt och tråkigt och när man är klar har man inte åstadkommit något. Och folk gör det på sin fritid. Om jag åker skidor på längden fascineras jag av vinden i ansiktet, rytmen, föret och att jag faktiskt ser hur jag rör mig framåt i terrängen. Om jag tar i mer går det fortare. Om jag tar i mer på spinningcykeln blir det bara jobbigare och pulsen går upp. Tänk om det åtminstone satt en generator på cykeln som skickar ut ström på elnätet. Då kunde det dras från elräkningen.

Nu är det här inget unikt för spinning. Hela högstadiet och gymnasiet och kanske tidigare också var jag avogt inställd mot allehanda fysiska aktiviteter som jag inte tyckte var roliga på en gång och jag var liksom bara tvungen att vara lite småtvär mot gympaläraren. Och jag vägrade springa på orienteringen. Istället gick jag runt. Hela banan. Stackars Dessan fick vänta kvar på att jag skulle komma tillbaka på hennes övertid gång på gång.

Eftermiddagens aktiviteter:

• Lunch på Tutti frutti eller vad det heter - gamla Potatisbaren - med Petra och Johan. Ungefär samma meny som tidigare så vi är nöjda.
• Spritköp till pappa och morfar. Husmedicinen Fernet Branca ingår inte längre i sortimentet på Systemet i Sveg.
• Gå och slötitta på stan med Johan. Och jag märker att jag aldrig går på stan och tittar i affärer med någon kompis. Måste vara många år sen jag gjorde det sist.
• Buss hem. Jag försöker i alla fall vara en bättre människa ibland på förflyttningsfronten.
• Försökte skruva ihop julklappssnösläden men förstod inte hur. Åkte till Granngården och fick instruktioner. Skruvade.
• Skottade snö. Jag är en vuxen man nu. Jag har en snösläde som jag skottar garageuppfarten med. Så kändes det.
• Skruvade ihop julklappssopen och skaft samt skaft som jag köpt till en av de sopar jag sopade av före jul.
• Bar in ved.
• Satte på vitt 60.
• Moppade golvet i tvättstugan då elektrikern som var här i måndags måste råkat få en massa tvättmedel på golvet.

En fråga bara: Vart tar fettet vägen på den som tappar vikt? Vad blir det av det? Kiss? Bajs? Svett? Utandningsluft? Kraftig hårväxt? Jag kom bara och tänka på det.

Ännu en listjävel

• Jag har skajpat för första gången. Pratade med Carina Markström Starkström i England på mobilen igår och hon på Internt när jag körde hem. Såg samtidigt en älgko och en bil som höll på att bli bärgad. Samtalet gick sådär. Internet har en del kvar att lära.
• Senaste Turist skriver fem sidor om att åka med bussen Härjedalingen. Efter en sådan hajpning känns det förstås olidligt spännande att jag ska åka buss från Funäsdalen till Stockholm nästa fredag. Avgång 6.00 ankomst efter tre. Mycket bussåkning för pengarna.
• I Stockholm blir det styrelsemöte för RFOD i dagarna tre. På lördagkväll blir det konsert med inga mindre än Greger Brändström och Lasse Sörlin. Känns lite märkligt att åka till Stockholm för att se dem.
• Greger har bidragit en hel del till folkmusikintresse eftersom han han efter Svegs köpings bibliotek var min stora skivlånarresurs sådär 1993 på folkmusikfronten. I punkväg lånade jag allt av Olov Fange och Ola Ekstrand. Jag var för snål för att köpa särskilt mycket själv. Sparade allt jag hade tills jag skulle bli utbytesstudent. Slutade till och med att klippa håret (har inte börjat än).
• Har haft utförspremiär i Hamra i Tänndalen på arbetstid. Är duktigt nöjd över skidorna som bet bra i isföret. Har fortfarande inte köpt pjäxor.
• Fick besök av Björn nånting och Erika Lystedt i Funäsdalen. De sov över och lagade mat åt mig. Kul att träffa Björn lite mer som jag inte känner så bra. Erika höll danskursen för studenter vintern 01-02 tillsammans med mig och Petra som genererade minst 3 par och hittills 3 barn. Jag och Petra är ett av paren.
• Jag vet att det är november, men det borde inte regna när det ligger snö på backen. Vinterregn borde avvecklas.
• För övrigt läser jag en del bloggar som gamla svegare skriver, såna som jag aldrig umgåtts med direkt men alltid varit mer eller mindre bekant med till exempel Anders Eriksson, Jonas Westberg, Pär Liif, Manne Pålsson och Andeas Persson.