Jons Tapet: Spikbodarna söndag vecka 3

Å bara sådär så blev det vinter. Idag har det varit helt perfekt. Jag har inga övriga önskningar mer än att det kan få hålla i sig. Och just nu pratar alla i Östersund väder, mer än någonsin (Ok, jag har inte pratat med så många, men de jag har pratat med har inte kunna låtat bli att nämna vädret).

Vi åkte skidor i Spikbodarna, den här gången lite var för sig. Och allt möjligt folk var ute, från farmor med 4-årigt barnbarn barnbarn till medelålders sakta-och-försiktigt-glidare till par med turskidor till flåsmotionärer i tajta dräkter från 80-talet till vad som verkade vara elitåkare. Jag såg unga vältränade med skiddräkter från Östersund, Åsarna och Domnarvet. Petra tyckte att hon såg självaste Charlotte Kalla. Och många var ute. Men spåren var inte uppkörda av maskiner sen de senaste snöfallen och träden dignade av nyfallen snö. Jag lyssnade på radio i en salig blandning: Mammas nya kille, lite radio Riks, P4 Extra, Lunchekot, och nåt slags Lantbruksnytt. Fan vad jag kan vara akademikertyp. Lyssna på radio om försurade skogar och lapptäckesmässor i Tokyo och åka längd.

Spikbodarna. Det är där jag har min skidåkningsvagga. En av mina tidigaste skidminnen är därifrån. Jag åker utför en lång, stor och brant backe som jag brukar ramla i. Luften viner i öronen, ögonen tåras och jag kan knappt se för hastigheten, fartvinden och alla synintryck som susar förbi och den här gången ska jag inte ramla och det går ju bra, jag står, jag kan åka skidor och hupp. Sen ramlade jag igen. Nu är det en backe jag stakar utför i. Typ.

Vi slog till på ytterligare en TV igår, denna gång en platt 32-tummare till gillestugan. Vi vältrar oss i materiell välfärd. Vi gick in på affären en kvart före stängning och lät oss övertalas till ett märke vi inte tänkt på igår. När vi kom hem kollade vi på nätet och hittade den för 1500 billigare. De pengarna har vi idag fått avdrag för.

Expressens löpsedlar med nya regnstormar som hotar. Ja. Jo. Mm. Jag säger då det. Vädret är en nyhet. Det är inte bara jag som tycker det.

Nycklar i dörren men ingen bilägare. Jon hugger till med kameran omdelbart. Ett sånt bildscoop kan man inte missa.Övriga detaljer att lägga märke till: Snö, så ser det ut, sydliga vänner. Snöhög, jojo, det finns i överflöd. På bilden är det även en korsning där skidspåret korsar cykelväg och bussgata, med andra ord en orgie i miljövänliga transportmedelsinfrastruktur och politisk korrekthet. Förutom det där miljömonstret 740:n som verkar slumpas ut till den som vill ha (det är inte vår, den är blå och repig). Ok. Kreosotstolpen ska också bort. Om du vill uppleva platsen själv, ta buss 4 eller 6 mot Torvalla och kliv av vid Tjädervägen.

Och bara sådär. En hel snögubbsarmé vid skidspåret.

Fler snögubbar. Och en rest långst bort i bilden från den tiden då månen gick sin tysta ban och snön lyste vit på taken och tall och gran. Nu är ju hur många som helst vaken på natten. Och snön, ja ni vet ju hur det är med den.