Jag stryker vitskjortan

Jag stryker vitskjortan och dammar av kostymen jag köpte som student. När det skulle vara kostym till sittningar. Det skulle vara en kostym som skulle funka till allt. Nu kanske inte byxsnittet är helt modernt, men jag tycker det funkar. Senaste åren har det varit bröllop och begravningar i en ström jag tidigare inte varit med om, så kostymen har kommit väl till pass. Idag är det Petras yngste farbror som ska begravas. Han är den yngste av tolv syskon och han dör först av dem. Han var rörmokare som dragit i sig för mycket i damm från betong, asbest och kanske ångor från rörsvetsningar under ett yrkesliv. Och för sambon är det den tredje mannen som dör i cancer för henne.

Jag äter gröt till lunch för att bädda mjukt åt smörgåstårtan. Jag har rakat mig och tvättat håret. Petra har satt in pengar till Cancerfonden. Det är dags att böja nacken för Gunnar och kanske än mer för de efterlevande. Det är skönt med ritualer såhär när man annars inte vet vad man skulle göra.