Var god dröj, omkoppling sker

Jag har ett antal samtal som jag ska ringa. Elektrikern som var här i måndags kopplade fel i garaget så det att de två lysknapparna för de två lamporna inte är oberoende av varandra. Den ena lampan är beroende av att båda knapparna är i rätt läge. Den andra lampan är bara beroende av att den ena knappen är i rätt läge. Jovisst knäppt. Jag ska diskutera element med rörmokaren. Vi fick jobbwindstopperjackor före jul och in är för kort i ärmarna så jag måste ringa om det. Jag ska ringa mamma om ett recept och om en sak som Petra glömde i Sveg i julas.

Det hjälper inte att du ler professionellt. Jag gruvar mig ändå.

Förutom mamma så känns det gruvsamt. Det kräver ett visst mått av uppbådad energi från min sida. På jobbet ringer jag massor av mer eller mindre kända människor varje dag och det måste bara göras och det är inga problem. På jobbet har jag ett högre inre varvtal (ja för det mesta då) och då går det av sig själv när telefonen är ledig och det inte är alldeles för många personer på kontoret. Petra har ingen som helst förståelse för detta utan tycker bara att jag ska växa upp och komma igång. Tyvärr jobbar hon kontorstid och inte jag så det är mest logiskt att jag ska ta alla samtal med hantverkare och kommunfolk och andra. Och efteråt frågar hon om saker som jag inte tänkt på. Så måste jag ringa igen. Men. När jag väl är igång brukar det gå rätt OK. Och har jag bara börjat ringa den ena jag skulle ringa brukar det gå bra med de andra. Och efteråt är jag förvånad över hur lätt det gick. Ändå är det lika gruvsamt nästa gång. Jag suger lite på den karamellen och gruvar mig ett tag till. Efter lunch kanske jag är mer motiverad. Eller nästa vecka.