Is is bäbis

Vi övergav skidåkning på Storhogna och skyndade oss hemåt för att komma ut på isen då vi fått rapporter om att folk börjat åka skridskor på Storsjön.

Jag svävar. När isen är nyfrusen är det så mycket tydligare att man går på vattnet.

Såhär ser det ut när jag åker sakta. Då kan ni tänka vad det svoschar när jag åker fort.

Möte i Minnesgärde. Matilda och Lasse turas om att åka och att se till barnvagnen som de inte törs ta ut på isen. Notera att Petra (och jag) i sann LLK (Linköpings Långfärdsskridskoklubb)- anda tar detta med säkerhet på allvar. Isdubbar, grenrem, säkerhetslina, komplett ombyte + handduk i förslutna påsar i ryggsäcken.

Isen är bitvis full av dem. Iskristalltussarna.

Sjöbotten i Öd. Vi styrde kosan mot Jens och Gloria som byggt hus i Öd på Annersia och just flyttat in. Jens är Petras bror.

Och tog jag kort på huset? Tog jag kort på dem? Tog jag söta bilder på hunden eller katten eller på någon inredningsdetalj? Nä. Jag tog en suddig bild på tvättmaskinen bara för att den har en särskild inställning för cowboykläder.

Vi skulle bara säga hej för att hinna hem innan skymningen. Men det blev glögg och fika och tittar på ditt och datt i nya huset. Så det blev gott och väl skymning innan vi kom ut på isen igen.

Vi susade hem över en svart is i mörkret mot ljusen i Östersund. Det var vindstilla och från långt bort var det ljud från bilar, skotrar och två flygplan landade på flygplatsen och vi bara klapprade fram över isen samtidigt som kajorna samlades i allt större flockar för att hitta en fin plats till nattvilan och det var kanske min finaste skridskotur någonsin. Klicka på bilden för större bild.