Hantverkarn kommer. Inshallah.

I Vi på Saltkråkan säger Tjorven eller om det är hennes kompis att hon ska gifta sig med en rörmokare för att de tjänar så ruskigt mycket pengar säger hennes pappa. Nästan alla Petras farbröder är olika slags hantverkare så vi har alltid tänkt att när vi skaffar hus så ska detta med hantverkare inte vara några problem. Men nu är det ett problem med hantverkare. Alla farbröderna är inte i toppform så vi får lita på det vanliga utbudet. Vi har jagat elektriker sen i början på november. Javisst, vi ringer på måndag, säger de och sen hör man inte av dem. Då ska man ringa dem igen och igen och igen. Och jag har så svårt att ligga på och vara efter dem och vara grinig, men det verkar så de vill att man ska vara. Och att få klart med indragning av vattenburen värme har inte heller gått som på räls. Vi har i princip klarat av att bestämma vilken firma som ska göra det. Nu vill vi bara göra en närmare specifikation av rördragning och var och hur elementen ska sitta och hur många de måste vara. Vad gäller elen så var pappan till en av de förra ägarna elektriker. Rumänsk. Och med våra ringa elkunskaper har vi kunna konstatera att vi inte har alla bananer i kartongen. Dessutom vill vi ha fler och mer lite här och där av elen.

Som tur är så är Petras pappa pensionerad televerkare. Han har hjälpt till att reda ut härvan av hemmakopplade telekontakter i huset, så lite nytta har vi haft av släktens samlade kunskaper. Det som inte är absolut nödvändigt (ja, jo ett relativt begrepp fast det inte borde vara det) ska vi vänta med och göra tills det blir lågkonjunktur. Då kommer hantverkarna stå på kö och bjuda under varandra för att få jobba. Då är det de som får jaga oss.