Bilar, asfalt och ett smultron

Vi är dumma i huvudet. Vi försöker vara rationella samtidigt som vi köper bil. Det gör att vi hamnat i en loop av argument, Blocket.se och variabler hit och dit som vi inte lyckas ta oss ur. Det är lättare att köpa hus än bil - åtminstone för oss. De bilar vi har har liksom bara kommit till oss. Petra köpte sin av hennes lillebror när han inte ville ha den längre för att den var för tjejig. Jag ärvde min av morfar. Men nu när vi försöker göra ett aktivt val så ändrar och ångrar vi oss hela tiden. Jag anar att bilindustrin är en enda stor kartell som gått ihop för att göra halvbra bilar för att alla ska behöva reparera dem mycket, för att de ska gå på bensin eller etanol - som enligt en skrift jag läste på en verkstad förstör bilarna mer än bensin- för att man ska bli missnöjd och hela tiden hoppas att gräset blir grönare och vägarna vackrare och vilja köpa ny bil. Tyvärr gör inte aningarna att jag undviker fällan utan att jag ändå går rätt i den. Lömska bilskojare.

Ett år efter att man grävde upp vår gata för fjärrvärme så lägger man nu på asfalt. Här står det inte still.

En grävare! Skrek alltid mina kusiner när de såg vadsomhelst med en skopa när vi var yngre. Jag smygfotar genom tvättstugefönstret.

Det ser ut som vi bor på en gata i skogen. Jag fortsätter att smygfota gömd bakom husknuten.

Men, kusiner och andra. Den här grävarn gräver inte. Den lägger asfalt med skopan. It's amazing vad de hittar på nuförtiden.Livet är inte bara stora maskiner. Här en solros som inte slagit ut. Ska den hinna? Ingen annan av mina solrosar har slagit ut.

Smultron är the shit. Och ärter och rödvinbär. Det tar inte slut förrän frosten kommer.

Volvos värde bla bla

Mirja har rätt, det finns fler alternativ. Och efter att ha pratat en del med Johan på jobbet är förvirringen lika total som innan. Nu på sistone har det varit tal om Audi A6 - lite lyx och guldkant på tillvaron - men hur är det med bensinförbrukningen (jo bättre än 945), framvagnen och reparationskostnaderna? Det har varit tal om Ford Mondeo som lastar stort och mycket och är rätt billiga - men varför är de det? Och det funderas en del på Toyota Avensis, men är de tillräckligt stora och är de onödigt tråkiga? Som en liten bubblare på sistone har Nissan Primera dykt upp. Förvirringen fortsätter.

Ballast vore förstås en El Camino lika som Earl, men den är liksom inte med på kartan.

Ta en tur på stan

SJ tycker att jag ska ta pulsen på Stockholms nattliga kollektivtrafik på väg till Linköping (jag försöker balasnera upp bilnlägget med lite tågåkning istället, men jag vet inte om det här var så bra reklam för Statens Järnvägar).

Volvos värde varar

Nu pratar vi mest om bilar. Och jag har läst Begbilsboken för 2008 fram och tillbaka så jag vrider nacken ur led oavsett vilken bil jag ser på gatan. Vi har ganska många kriterier för vad som ska vara en lyckad bil.Fler än vad som går att uppfylla.

• Plats för en barnvagn på längden bakifrån.
• Centrallås
• Helst AC.
• Miljövänlig och då inte etanol utan biogas.
• Vi vill gärna slippa låna.
• Bilen ska finnas i närheten. Vi tänker inte åka till Landskrona för att konstatera att drömbilen på Blocket var lite väl rostig.
• Det ska inte vara en krångelbil som bara pajar stup i ett.

Petras pappa har en Renault Kangoo som motorn rasat på och som i övrigt pajar stup i ett. Franska bilar verkar vara likte som franska nerver - nervösa. Vi vill inte ha en nervös bil. Vi känner några som har Ford. Lena och Eriks blir förkyld om det är fuktigt ute. Mina föräldrars Ford på 80-talet var slut när den var en sex-sju år och hade gått 15000 mil. Andra amerikanska märken verkar paja väl mycket.

En ny Passat har tillräckligt stort bagage - men tjena tror någon att vi har 250 papp i madrassen efter senaste årets alla utlägg? Nä, så rik blir inte ens jag av att jobba på ett boende i socialförvaltningens regi. Äldre Volkswagar har ofta säten för folk med kortare lårben än mig. Man ska vara högst 1,75 m för att köra dem längre än till Hackås utan men.

Biogasbilar finns mest kring Göteborg-Stockholm-Linköping och är som regel apdyra samtidigt som de inte finns i så många modeller. Opel har bara 15 liter i bensintank och det räcker inte om vi ska utanför Östersund. Och Opel känns lika pålitligt som Renault. En V70 är inte bara dyr, bagaget är för kort för att vi ska kunna rulla in barnvagnen.

En japanare då? Visa mig en med rätt bagage i Jämtlands län så. De är för få.

Just nu lutar det mer och mer åt en Volvo 945:a bara vi hittar rätt exemplar. För övrigt konstaterade pappa att deras V70 tappat i värde med typ 100 000 sen de köpte den. 245:an däremot skulle de få samma pris för nu som för 6 år sen.

Det heter inte man. Det heter jag.

Man har en kompis som medelst elektroder inopererade i hjärnan programmerar små barn till att bli goda medborgare.

Sånt händer:

• Man går på en doktorspromovering i Uppsala.
• Man får kartongvis med 70-talsspädbarnskläder från svärföräldrarna.
• Man åker och spanar efter begagnade bilar på bilaffärer samtidigt som affärerna stänger.
• Man biter sig i tungan när någon återvinner energilampor som glasförpackning på återvinningsstationen och lyckas inte säga något. Javisst, miljön och det där, men jag ska inte vara en sån där som där som rättar folk jag inte känner utan att de ber om det. Men det var inte lätt.
• Man diskuterar abort av foster som inte följer förväntad utveckling på ett kalas och tycker diametralt olika.
• Man sover på tåg med både öronproppar och huva över ansiktet och låtsas att man är osynlig.
• Man dubbelbokar sociala events till höger och vänster och hoppas kunna göra allt samtidigt och det går ju sådär i vanlig ordning.
• Man hör sin skatteverkssambo misstolka queervykortet I love my moms hos en liten kille med två mammor
  

En mysig gillestuga och ett kungarike för ett kafferep

Jag är hemma och vegeterar. Halsen är svullen och orken sådär. Ser på TV om laboratorieråttor, människans ursprung (igen) och somaliska kvinnor som chattar. Ja, jag tittar på UR. Eldar i kakelugnen så att det blir alldeles för varmt. Så för att Arvid ska få lite exlusivt mörkrostat kaffe på sin kvarn (se kommentarer till förra inlägget) kommer en ny omgång före- och efterbilder. Den här gången är det soffan som vi testade förra året med banankartonger - samt resultatet av målandet och bytet från direktverkande el till vattenburen värme.

Notera: väggfärgen, elementen, soffprototypen. Den här modellen var dock lite väl svulstig och stor.

Notera: väggfärgen, element och kopparrör, soffa med mera. Kvar att göra är sladdhärvan vid kakelugnen samt bordet som kommer att bytas ut. Vi ska ha ett högre så att vi kan dra det över benen. Vi vill kunna äta utan att söla. Övrigt: kuddarna som sticker upp bakom bordet står på en sovepuff. Den kan ställas intill soffan lite Schäslongaktigt, den kan fällas ut till säng och den kan stå själv som en liten minisoffa.

Ok, det är mysigare när det är mörkt ute, men mörkret kommer utan att man väntar på det och nu är detelva grader och regn och jag funderar på hur sjuk man ska vara för att vara sjuk från jobbet. Jag har knappt varit det och vi har ju det där med karensdagar. Idag är jag ledig ändå enligt schema, men imorgon har jag jobbdag. I väntan på morgondagen dricker jag chaite med honung och mjölk och knaprar vitlök och reflekterar över hur mycket vi är beredd att betala för ett kafferep - det som Arvid skrev i förra kommentaren. Och det är ju såklart hur mycket som helst. Vad är värt mer än raden av kafferep - att sitta med kompisar och ha det bra? Hela vår semester var ett ändå kafferep. Om det då står att det ska vara 20 muskotnötter för att det ska bli lyckat så va fan. Nog har man gjort jobbigare saker än att riva 20 muskotnötter för att få till en schysst fest.