Det heter inte man. Det heter jag.

Man har en kompis som medelst elektroder inopererade i hjärnan programmerar små barn till att bli goda medborgare.

Sånt händer:

• Man går på en doktorspromovering i Uppsala.
• Man får kartongvis med 70-talsspädbarnskläder från svärföräldrarna.
• Man åker och spanar efter begagnade bilar på bilaffärer samtidigt som affärerna stänger.
• Man biter sig i tungan när någon återvinner energilampor som glasförpackning på återvinningsstationen och lyckas inte säga något. Javisst, miljön och det där, men jag ska inte vara en sån där som där som rättar folk jag inte känner utan att de ber om det. Men det var inte lätt.
• Man diskuterar abort av foster som inte följer förväntad utveckling på ett kalas och tycker diametralt olika.
• Man sover på tåg med både öronproppar och huva över ansiktet och låtsas att man är osynlig.
• Man dubbelbokar sociala events till höger och vänster och hoppas kunna göra allt samtidigt och det går ju sådär i vanlig ordning.
• Man hör sin skatteverkssambo misstolka queervykortet I love my moms hos en liten kille med två mammor