Jon försöker att inte stalka Maud Bernhagen

En helg till. Vi har varit jätteduktiga idag. Jag har slätat ut och fyllt igen nedanför uteplatsen och däromkring. Använt jord som blev över när uteplatsen grävdes. Ikväll har vi kokat två omgångar med blåbärssylt på blåbär som vi plockade igår på Östberget på Frösön. Och det gick riktigt långsamt att plocka. Före dess jobbade jag. Just nu är det ungefär det jag gör. Jobbar eller donar på hemma.

I och för sig var vi till Jamtli i fredags. Petra kollade in kyrktimringen och jag surrade med jamtlikollegor från förr. De odlar hampa i år, något man tydligen tidigare gjort i Sverige för att göra kläder av. Då var det inte industrihampa som nu - utan röka-på-hampa. Men det var ingen som visste det då. För övrigt hade Bert-Ola läst ur en prästbok från 1809 att en skötsam och redig karl drack sådär en 20 supar på en dag. I och för sig var spriten svagare då - typ 20-30% - men hur kul hade det varit om inte nykterhetsrörelsen funnits?

I och för sig var vi på middag hos vänner på fredag kväll. Men ändå.

Jag har i alla falla kommit in lite i jobbet igen. Första dagarna var det bara astrist, men i torsdags och fredags började det svänga lite när det blev mer att göra och jag gaskade upp mig en del.

Petra ville absolut se utställningen från en dagismiljö anno 1971 på Jamtli där det visade sig att vi inte riktigt lämnat 70-talet. Det var inte så stor skillnad mot nu och det skojigaste var att TV4-sportens Maud Bernhagen var där samtidigt. Det hjälps inte, det är skojigt med kändisar och speaking of witch så har jag blivit kollega med curlingmaestron Peja Lindholm som jobbar på nya asylboendet på Frösön. Kanske läge för ett korplag till vintern? Och jag lyckas aldrig riktigt vänja mig med att känna mig naturlig i såna där kändissituationer. Ska man låtsas som ingenting och att kändisen inte är en kändis eller ska man visa att man vet att det är en kändis och vad är då det naturliga sättet att vara på? På Jamtli kände jag mig som värsta Maudstalkern då jag hela tiden hamnade i samma rum som henne. Hade hon varit helt okänd hade jag inte tänkt på det men nu kände jag mig som en förföljare.