Bilar, asfalt och ett smultron

Vi är dumma i huvudet. Vi försöker vara rationella samtidigt som vi köper bil. Det gör att vi hamnat i en loop av argument, Blocket.se och variabler hit och dit som vi inte lyckas ta oss ur. Det är lättare att köpa hus än bil - åtminstone för oss. De bilar vi har har liksom bara kommit till oss. Petra köpte sin av hennes lillebror när han inte ville ha den längre för att den var för tjejig. Jag ärvde min av morfar. Men nu när vi försöker göra ett aktivt val så ändrar och ångrar vi oss hela tiden. Jag anar att bilindustrin är en enda stor kartell som gått ihop för att göra halvbra bilar för att alla ska behöva reparera dem mycket, för att de ska gå på bensin eller etanol - som enligt en skrift jag läste på en verkstad förstör bilarna mer än bensin- för att man ska bli missnöjd och hela tiden hoppas att gräset blir grönare och vägarna vackrare och vilja köpa ny bil. Tyvärr gör inte aningarna att jag undviker fällan utan att jag ändå går rätt i den. Lömska bilskojare.

Ett år efter att man grävde upp vår gata för fjärrvärme så lägger man nu på asfalt. Här står det inte still.

En grävare! Skrek alltid mina kusiner när de såg vadsomhelst med en skopa när vi var yngre. Jag smygfotar genom tvättstugefönstret.

Det ser ut som vi bor på en gata i skogen. Jag fortsätter att smygfota gömd bakom husknuten.

Men, kusiner och andra. Den här grävarn gräver inte. Den lägger asfalt med skopan. It's amazing vad de hittar på nuförtiden.Livet är inte bara stora maskiner. Här en solros som inte slagit ut. Ska den hinna? Ingen annan av mina solrosar har slagit ut.

Smultron är the shit. Och ärter och rödvinbär. Det tar inte slut förrän frosten kommer.