En mysig gillestuga och ett kungarike för ett kafferep

Jag är hemma och vegeterar. Halsen är svullen och orken sådär. Ser på TV om laboratorieråttor, människans ursprung (igen) och somaliska kvinnor som chattar. Ja, jag tittar på UR. Eldar i kakelugnen så att det blir alldeles för varmt. Så för att Arvid ska få lite exlusivt mörkrostat kaffe på sin kvarn (se kommentarer till förra inlägget) kommer en ny omgång före- och efterbilder. Den här gången är det soffan som vi testade förra året med banankartonger - samt resultatet av målandet och bytet från direktverkande el till vattenburen värme.

Notera: väggfärgen, elementen, soffprototypen. Den här modellen var dock lite väl svulstig och stor.

Notera: väggfärgen, element och kopparrör, soffa med mera. Kvar att göra är sladdhärvan vid kakelugnen samt bordet som kommer att bytas ut. Vi ska ha ett högre så att vi kan dra det över benen. Vi vill kunna äta utan att söla. Övrigt: kuddarna som sticker upp bakom bordet står på en sovepuff. Den kan ställas intill soffan lite Schäslongaktigt, den kan fällas ut till säng och den kan stå själv som en liten minisoffa.

Ok, det är mysigare när det är mörkt ute, men mörkret kommer utan att man väntar på det och nu är detelva grader och regn och jag funderar på hur sjuk man ska vara för att vara sjuk från jobbet. Jag har knappt varit det och vi har ju det där med karensdagar. Idag är jag ledig ändå enligt schema, men imorgon har jag jobbdag. I väntan på morgondagen dricker jag chaite med honung och mjölk och knaprar vitlök och reflekterar över hur mycket vi är beredd att betala för ett kafferep - det som Arvid skrev i förra kommentaren. Och det är ju såklart hur mycket som helst. Vad är värt mer än raden av kafferep - att sitta med kompisar och ha det bra? Hela vår semester var ett ändå kafferep. Om det då står att det ska vara 20 muskotnötter för att det ska bli lyckat så va fan. Nog har man gjort jobbigare saker än att riva 20 muskotnötter för att få till en schysst fest.

Soffa de kartong de Chiquita

Mmm. Nä. Det blev visst lite för stor soffa. Vi kollar hur stora olika soffor är med banankartongsmetoden. Toscana var för stor.

Ängslig?

Tre tecken på att jag börjar bli ängslig:

• Soffa. Vi måste köpa en soffa före jul. Och få den levererad. Röd såklart då. Det är så löjligt med all sån reklam om att man "måste köpa". Men nu är vi där. Om vi vill ha folk på besök kring jul vill vi gärna ha kakelugnsmys och då är det fint att ha något att sitta i.
• Facebook som jag här har tagit aktivt ställning mot. Som i veckan hängts ut som värsta storebror ser dig grejen. Nu funderar jag allvarligt på att ge mig till föga. Ifall jag missar nåt. Ifall folk som jag känner som skulle läsa bloggen om de visste om den hittar mig där. Som reklamplank för olika saker jag arrangerar. Sen ska tydligen "alla" vara där. Utom jag då.
• Burdus. Börjar jag vara bordus och tvåla till folk i olika sammanhang till höger och vänster? Rent verbalt alltså. På sistone har jag sagt och skrivit en del saker som jag funderat på efteråt.
  

Eller är det mer förnuft än ängslighet?