Helsingforsisk reflektion

Vad pratar man som svensk turist i Helsingfors? Vilket språk inleder man på? En del helsingforsare har svenska som modersmål. Andra har studerat svenska och kan det ganska bra. En hel del har studerat svenska för att de måste och varken vill eller kan använda språket särskilt bra. Samtidigt känns det fånigt att börja prata på engelska om den man pratar med har svenska som modersmål.

Hör finlandsspråkiga finnar att de pratar med en finlandssvensk finne om denne pratar finska? Låter sverigefinnars finska typ 60-tal för finlandsfinnar?

Detta har jag förstått (tror jag):
Finlandssvensk: Person uppväxt i Finland med svenska som modersmål
Sverigefinne: En av finländsk börd boendes i Sverige. Jag tror att det bara är max någon generation tillbaka.

Några orter vars namn visar att det bör ha bott finnar där inte så långt från Sveg:

Noppikoski
Pilkalampinoppi
Finnan

Noppi ska visst betyda aborre. I Noppikoski finns en restaurang där man betalar vad man tycker maten är värd - om den inte slagit igen eller bytt inrikting.

Permans, Argentinsk tango och Bröderna Coen

Jag och Petra åt en varsin Bishop Burger på Bishop Arms igårkväll. Jag drack lättöl. Jag är 30 nu. På väg hem tittade vi in på Permans som hastigast. Där var det tangokväll och alldeles förtrollat. På det schackrutiga golvet dansade paren omkring helt inneslutna i sig själva, danspartnern och musiken. Det var så vackert och stilla. Lågintensivt till svajig tangomusik som lät 40-tal. Caféägaren fräste ut latté och kylskåpen durrade men det gjorde inget. Dansarna var av olika generationer och av helt olika stil men dansade med varandra. Alla verkade känna alla. Hjälten MiQ som hjälpte till med allt möjligt på Jamtli förra året var också där och såg som hämtad ut från en Bröderna Coenfilm. Hela scenen var som från en Bröderna Coenfilm.

Permans måste vara stans bisarraste café. En gång har det gått i 50-talstil. Detta har senare blandats upp med lite mellanöstern- och thaistil. Typ. Maten och fika är genomgående sunkigt och ägaren är sällan helt tillmötesgående. Dock är man välkommen att ha kulturarrangemang där mot att man inte tar något betalt. Det gör att en hel del spännande saker faktiskt händer på Permans. Dessutom ligger det med stora fönster på vägen ner mot Stora Torget så det är lätt att som förbipasserande slinka in och se vad som händer.

1. Jag vill också dansa tango.
2. Jag vill att Bröderna Coen ska upptäcka svensk folkmusik.
3. Tänk att ha ett sånt café.

Från skolgården

Två gånger på kort tid har jag berättat om när jag i våras cyklade förbi Norra Skolan här i stan:

Kille1: Vad heter du?
Jag: Jon
Kille1: Jag heter Bajskorv.
Kille2: Jag heter Simon.

Jag tycker detta är fantastiskt roligt.

Jag? Synsk?

Förra året på Jamtli hette jag Axel Pålsson i roll och var tivolidirektör. Under Yran fick vi konkurrens av tivolit Axels Tivoli. I år heter jag Yngve Dahlin i roll och jobbar i Skogskojan och steker en hel del kolbullar. På Expo Norr som börjar på onsdag dyker Yngves kolbullar upp och säljer kolbullar. Varför blir det så?

Cykelstatus

Jag har köpt ny ventil till cykeln och jag har dessutom hittat originalventilen på Stortorget. Tyvärr lyckas jag inte få ner ventilen helt. Ventilhylsan (heter det så - jag tycker det låter som ett tvättäkta teknikord) verkar vara skadad.

Gammelcykeln (heter Uno efter dess förre ägare och är en Kärnan) fick punktering i lördags. Jag upptäckte det efter att Sverige åkte ut ur VM. Nu har jag inga fler cyklar och orkar inte riktigt ta tag i cykelproblemet. Igår lånade jag Petras cykel. Idag åkte jag bil.

Senaste cykeldata:
Totallängd: 338 km
Maxhastighet: 55,4 km/h
Snitthastighet:16,9 km/h

Då är inte de senaste dagarnas cykling på andra cyklar inräknade.

Imorgon jobbar jag 9:nde dagen i rad.

3 saker

3 saker som inte gör mig helt glad:

1. Jag går ut med mina arbetskamrater (gör mig glad) och upptäcker kl. 1 när det är dags att cykla hem att någon skruvat ur ventilen och kastat bort den (gör mig inte helt glad). Det bekymrar mig lite. Jag funderar på olika alternativ för natten. Kommer på att den gamle trogne vännen Statoil har öppet dygnet runt (typ 3 km från där jag är). Går dit.
2. Upptäcker att Statoil inte längre säljer cykelventiler. Det gör mig än mer inte helt glad. Det är en del av nedmonteringen av välfärdsstaten. Statoil har visat mig att vi inte är vänner längre.
3. Skoskav när man går 7-8 km på natten.

Kolbullepremiär

Första dagen på Jamtli. Många gamla ansikten och en hel del nya. Vi har introduktionsvecka nu. Det innebär att man får höra om Jamtlis historia och framtidsplaner vilket är ganska spännande. Dessutom ska vi ägna tid åt att göra i ordning den miljö vi ska vara i och förbereda oss inför sommaren.

För vår del blev det inte mycket till förberedelser. Det hade kommit in en bokning med en pensionärsresa som ville ha kolbullar. Jag har rivstartat min kolbullestekarkarriär med att steka till 47 pensionärerer samt några andra som som också ville ha.

Så gör du:

• Skär fläsk i lagoma bitar
• Blanda vatten och mjöl i en 7-litershink så att det blir lagom tjockt. Använd lite salt om du inte har amerikanskt fläsk.
• Gör upp en eld med små tunna vedträn, gärna björkved. Det ska vara hett som fan.
• Slå på typ en cm med rapsolja i stekpannan.
• Ha i lagom med fläsk och - guess what - stek det lagom brunt
• Ha i lagom med smet ovanpå fläsket.
• Stek tills undersidan har en fin färg, vänd och stek på andra sidan.
• Klart

Du har en fet och fin och nästan knaprig kolbulle. Observera att det är ungefär bara du och dina skogsarbetande förfäder som kan göra kolbullar. På muséer, marknader och liknande ställen har de inte en aning om hur man gör riktiga kolbullar. Ingen använder kolbullerecept. Riktiga män gör mat på en höft.

Fast i ljud

Imorgon börjar jag på Jamtli. Fram till Midsommarafton är det introduktionsvecka.

Det har varit bra, men jobbigt att vara ute och åka. Blev väldigt förkyld och däckade nästan i Stockholm. Det lättade dock en hel del i Ransäter där jag var på möte på dagarna och dansade på nätterna. Då kände jag mig ändå piggare. För första gången på Ransäter hade jag lyxen att sova i husvagn vilket innebar både att jag sov bättre och att polskan gick ur kroppen snabbare. Det berodde nog också på mötet. Hela stämman bubblar av musik dygnet runt. Den går in i kroppen, i varje por och efter att dansat ett antal timmar blir det svårt att gå ordentligt efteråt , att inte dansgå. Polskan har ett sug och hypnotisk verkan som jag inte upplevt på samma sätt på tex rockfestivaler. Efter Ransäter brukar den vara helt inrökt i kroppen och det tar några dagar innan den går ur. Efter en vanlig danskväll kan den sitta i till morgonen. Ibland kan det det vara vsårt att sova. Ett äldra par i Linköping har berättat at de alltid brukar lite vin när de dansat en hel kväll för att skölja bort musiken ur kroppen. Jag fattar vad de menar. Annars ligger man fan stilla i tretakt. Nu har jag då blivit mindre exponerad av musiken, vilket lett till bättre sömn på natten och att jag snabbare kunnat gå ordentligt. Har dock fortfarande ett antal melodier som löser av varandra i hjärnan.

Förkyld alltså. Just nu har jag sån basröst att jag blir lite illamående om jag pratar för länge. Jag har svårt för vibrationer.

Armband - mot illamående?

Helena som var med och arrangerade dansdagen i Gävle berättade att hon köpt ett armband mot illamående eftersom hon alltid blev åksjuk. Något skeptiska köpte vi för att prova inför färjeresan mot Finland. Jag brukar ofta känna mig lite illamående på båtar. Jag satte på mig armbanden efter en stunds resa. De är elastiska och har en plastplutt som är vänd mot handleden. Denna plutt riktar man in mot en särskild punkt. Och det funkade faktiskt. Jag var lite lätt illamående och det släppte nästan omgående. Vad mer kan botas/lindras med plastpluttar? Man bara undrar. Armbandet heter Sea-Band och finns på Apoteket samt har en hemsida. Ska enligt förpackningen fungera mot illamående vid graviditet också.

Helsida

Danskursen och kvällen i Gävle gav en helsida i Gefle Dagblad med tre bilder i pappersbilagan. Kul för arrangörerna som hade gjort ett jättejobb. Det var kul kurs och en bra dag.

Naturämne

Han går fram på scenen. Föreställningen har hållit på ett tag. Det är mer folk än någon anat. Papperet han håller darrar lite. Han sväljer flera gånger efter att presenterat vad han ska sjunga, innan det är dags att komma igång. Blicken flackar lite. Lilla damen med rullator tjoar till lite när hon får höra det är för låt. Pianisten börjar. Rutigskjortan är nedstoppad i jeansen på sångaren och armarna till händerna som håller i papperet ser ut att vara en kroppsbyggares.

När han öppnar den lilla munnen blir den stor och stark. Små toner, starka toner, smekande toner, magstöd och huvudklang. Och lilla damen nynnar med och lägger sig efter ett tag på en andra stämma. När pianot tonar ut låten kommer den där lite osäkra minen tillbaka igen. När pianot slutar kommer kvällens längsta applåder. Han bockar och bockar. Sträcker ut armen mot pianisten och mot kvällens värd och pianisten igen och kvällens värd igen. Dagen efter skriver tidningen om ett oslipat naturämne som med träning kan ta upp kampen med landets tenorelit. Tenoreliten vet jag inget om. Bara att det var vackert att se honom gå från att vara nervös scentekniker till att vinna scenen som operasångare till att sedan bocka överväldigad. Det blir liksom inte mer äkta än så. Jag tackar och bockar.