Eskilstuna, fredag e.m.

Jag förstår att ni alla är nyfikna på Eskilstuna. Själv har jag bara varit här en dryg halvtimma. På biblioteket är de snälla och man får låna dator utan att ha lånekort om man frågar snällt. Om man däremot skriker åt barn blir man utkörd, fick jag se.

Det lilla jag sett av staden ser lite finskt ut på något vis. Platt och fyrkantiga byggnader. Men det kanske bara är mina fördomar. I alla fall två ställen heter något med Munktell som får mig att tänka på kusin Lars Bolinder-Munktell traktor. Bolinder-Munktell blev sedermera BM i Volvo BM och ytterligare ett litet samband i en stor värld knyts ihop. Gallerian här heter Smedjan och speedwaylaget heter Smederna. En villa i Hagnesta Hill verkar vara ca en halv miljon billigare än i Odensala där vi bor. 10000 av kommunens 93000 är sverigefinnar. Av dessa är 20% finlandssvenskar. Då borde de alltså vara sverigefinlandssvenskar. Utanför biblioteket kan man läsa "Cykelparkering endast för bibliotekets personal".

Jag brukar fortfarande tycka att X2000 är lite lyxigt. Men den här gången blev jag lite illamående och sen såpass att jag blev svettig. Först vid Arlanda kom jag på att jag har kvar mina armband mot illamående i ryggsäcken. Känner jag det minsta på vägen hem åker de på. Apropå svettig så luktade inte hon som satt bredvid mig så gott. Jag misstänker att hon var scout för det var flera scouter på tåget. Verkar vara något slags ting som de ska på. Hon var i alla fall den förste jag sett som suttit och klurat med ett hemgjort sudoko.

Folk lyckas se både uppmuntrande och avvaktande ut när de tackar nej till Situation Stockholm på perrongen.

Och för första gången i Sverige har jag åkt dubbeldäckartåg.

Resångest - not

Får någon vecka sedan ojjade mig för att jag har så lång restid till kommande styrelsemöte för RFoD. Just nu känns det ganska skönt. Många många timmar då ingen förväntar sig något alls av mig. Jag kan inte göra något hemma och jag kan inte göra något med jobbet och jag behöver inte känna själv att jag är onyttig. Jag ska förkovra mig i någon skön bok, kanske sitta och skriva, lyssna på musik. Men inte helt otroligt kan det ta några timmars resa innan jag kommer mig för med något alls. Jag kommer och sitta och bara se ut och låta min gamla skogsägarbarnskada få blomma ut när jag sitter och tittar på hur olika skogar växer, men också på sjöar, tjärnar och myrar (impediment).

Myrar alltså. Så mycket som jag var less på myrar som barn ibland. Man fick vatten i stövlarna, det var gungfly när man fiskade och hjortonplockningen. Man plockade lite bär så var botten fylld. Man plockade mer så var hinken halvfylld. Man plockade än mer så var hinken visserligen tyngre men likväl fortfarande halvfylld och blev aldrig mer. Och halvfrusna myrar på älgjakten. Myren är nästan frusen. Den bär så pass att den håller tills man lagt 75% av kroppstyngden på foten, sen brakar man igenom till klafset. Och myrvatten och lukten av myrvatten - varmt och jålmigt när man går ner sig på sommaren men annars alltid kallt. Och lukten - järn och ruttet. Ändå är myr nåt som verkligen känns barndom och hemma. Utanför mormor och morfars hus ligger en myr. Inte långt från vårt hus i Sveg är det också myrar. När jag ser en myr med korta, taniga tallar så är det hemma om den ser rätt ut. Det är som saltlakrits och Kalles kaviar när man varit utomlands en längre tid.

Fredrik B frågar om en fortsättning på gårdagens kurs i konsekvenspedagogik. Just nu är jag för trött för att ge en så det lär knappast bli av senare heller kanske. Men lugn, det kommer fler kurser i framtiden så då kommer det säkert mer. Det jag kommer ihåg just nu om dagens kurs handlar mest om hur medarbetarmöten ska fungera. Väldigt intressant, samtidigt som det ställer stora krav på den som leder mötena och förstås även medarbetarna.

Imorgon åker jag alltså till Torshälla utanför Eskilstuna. Mellan 15 och 18 imorgon kommer jag hänga i Eskilstuna. Någon som har tips på skojiga saker man bara måste göra där och då? Jag vet inget om Eskilstuna som har med sevärdheter att göra. Vad jag vet om Eskilstuna:

• Många Sverigefinnar.
• Volvo BM
• Nåt med Otekompo eller nåt är ett stort företag där.
• Ett zoo där en kurskamrats exsambo varit Fantomen
• Kent och Hagnesta Hill
• Kom Yvonne därifrån också?
• Numera pendlingsort till Stockholm.
• Inget mer förutom bekanta som kommer därifrån

Tänk, imorgon kväll kommer jag helt säkert veta mer om Eskilstuna än jag vet nu. Vad ska jag göra med all kunskap?

Uppdatering: Bodil Malmsten verkar inte heller alltid vara helt förtjust i resor.

Resångest (2)

Det blev tåget till Eskilstuna. Det är lugnare. Men det är två byten. Inga är bäst. Men jag slipper incheckning och hämta ut bagage och stänga av mobilen och glömma sätta på den och fundera om planet ska landa i tid. Ska fundera vilka böcker jag ska ta med. Har inte beställt Internetuppkoppling på biljetten.

Resångest

Jag har knappt varit utanför länet sen i april. Korta visiter till Hälsingland, Sundsvall, Trondheim och Näsåker, ja och bröllop i Uppland (hm måste kanske omvärdera vad det är att nästan aldrig åka hemifrån). Om några veckor är det styrelsemöte med RFoD igen och jag måste boka biljett. Jag har att välja på två ganska dåliga alternativ för nedresa. Vi ska träffas kl. 18 i Torshälla, utanför Eskilstuna på fredagen. Antingen åker jag kl. 07.55 med tåget från stationen vilket innebär att hela hela fredagen är en resdag. Jag är då i Eskilstuna kl. 14.56 och har tre timmar att slå dank där i väntan på att mötet börjar. Det andra alternativet är att flyga med SAS kl. 12.40. Troligen måste jag ta flygbussen ut, vilket innebär att jag startar mer än en timme innan planet går. Landar 13.35 och tar tåget vidare antingen 14.09 eller vid 15. Det senare är över 100 kr dyrare men det vet jag att jag hinner. 14.09 kan man inte vara helt säker på att hinna. En och en halvtimme senare är jag framme i Eskilstuna. Fördelen med flyg är att jag kan gå hemma och trampa lite längre samt att det är typ 70 kr billigare. Nackdelen är att det är flyg med säkerhetskollar, incheckning och anat trist och omständigt. Dessutom alla byten. Om det är fint väder kan dock själva starten vara fin.

Detta med att resa, charmen är inte alltid helt uppenbar för mig. Jag vill bara komma fram så smärtfritt som möjligt. Ett tredje alternativ kan vara bilåkning. Men det tar ändå sju timmar utan stopp enligt Eniros vägbeskrivning, så det känns inte heller så lockande. Jag skulle föredra om alla möten var i Östersund.

Morgon mellan fjällen - kväll på Norrmalm

7.40, cirka, imorse flög jag från flygplatsen formerly known as Frösö flygplats, numera Åre Östersund Airport (ja det har arga insändare om det i lokaltidningarna). Solen hade inte gått upp utan det lyste svagt rosa på Bydalsfjällen och Åreskutan och jag höll på vrida nacken ur led när jag höll kvar blicken på fjällen och på de första orterna vi flög över. Jag hade koll på Näkten, Storsjön, Orrviken, Fåker, Myrviken och jag såg var Svenstavik borde vara och snölandskapet var rosa men träden var blå.

Krånglade mig ut till en dansmässa i Nacka där vi fick avsnitt ur olika föreställningar. Mässan riktade sig mest mot inköpare av föreställningar. Jag fick kaffe och macka ändå. Jag gillade Freestyle Fanatics bäst. Man kommer långt med rätt attityd och skojig akrobatik. De ville berätta om hip hopens historia och olika element. Flera av de andra grupperna var lite stela. Dansare som försöker spela teater för att credda upp sitt program. Gör det ni är bra på. Bättre med ren dansshow. Antingen var de inte bra på teater eller så förstod jag inte kopplingen mellan dans och teater. Men gruppen med två boxarklädda kralliga män i klackskor var bra. Like a virgin på stillsamt durspel, melodika och sång funkar för mig. När de sen dansar med en klacksko var på så funkar det. Bara en enda högklackad sko betyder kvinna upp till knäet. Sen var de män.

Köpte strömmingslunch vid Slussen - rekommenderas. Åt på Nybrokajen och fick reda på att jag kan få åka på en folkmusikens grammisgala i Århus på studiebesök. Vi är sugna på att ha en sån i Sverige också.

Lämnade grejer på hotellet (Örnsköld - samma som i december, denna gång med fönster) och vidare till SV:s kontor på Kungsgatan för att fixa lite. Hämta grejer på hotellet och lite TV innan kvällspasset med tre timmar möte med en ungdomsgrupp började. Det var riktigt bra och jag har lärt mig en hel del om break dancevärlden, bland annat. Men en riktig breakdansare säger bboying. Kan lätt konstatera att break dance också är folkdans. Det är precis samma snack om traditioner, förebilder, inställning till dansen osv. Liksom i halling så är det inte akrobatiken som är dansen utan det är en del av dansen. Fick också lära mig att Run-DMC:s video It´s like that har spelat otroligt stor roll för att locka folk att börja bboya.

Nu har jag TV-slöat ett tag. Köpte en korv och snart sover jag gott.

Dagens födelsedagsbarn: Min morfar, Erik Dahlin som fyller 89 (Ja jag har ringt och sjungit. Smög in i ett konferensrum på Kungsgatan och försökte se viktig ut genom glasväggarna samtidigt som jag sjöng).

Lördagens roadkill: ekorrar

Åkte bil från Östersund till Funäsdalen i lördags. Siktade mer eller mindre döda ekorrar i Brånan, Klövsjö och i backarna upp mot Storhogna från Klövsjöhållet. Vad är det som orsakar detta? Slumpen? Vädret? Den nya regeringen? Eller har rörelsen Squirrel Defamation League, som jag googlade fram, spridits till Sverige?

Mvh Tacksam för svar.

Jag åker baklänges på X2000

Jag åker baklänges på X2000. Jag har varit på möte i Stockholm och varit viktig. Jag är med och bestämmer vad några ska göra på sin arbetstid. Jag har suttit i den byggnad som innehåller Sveriges äldsta konsertlokal och virrat i korridorer mellan rum som är om- och tillbyggda och folk har trott att jag är en som jobbar där. Jag har bara vandrat fram och tillbaka över Nybroplan. Inte åkt tunnelbana - som en gång i mitt liv var det absolut häftigaste med Stockholm. Vi har diskuterat Kulturråd, Rikskonserter, ministrar, mediestrategier och reklam i tunnelbanan och jag har varit med. Och nu sitter jag på X2000 och åker baklänges till Östersund. Östersjökusten upp och sen in mot landet i Sundsvall. Och när jag stoppar in lurarna i öronen och sätter på musiken så lyckas jag tänka också. Jag blir en del av min egen musikvideo. Jag stänger av fnitterdamernas fnitter, gubbarnas lågmälda prat över 1:aklassmaten som ingår med en viss sorts biljett. När musiken är på så blir som TV, fast mer som på film och jag ser på film baklänges genom Sverige i en förstaklassvagn för det kostar bara 12 kronor mer än andra klass. Så jag dricker förstaklasste och äter förstaklassgodis och frukt som ingår. Läste också en förstaklassaftonbladet. Det ingår ju. Och maten på SJ är inte mycket mat men lite dyr tycker jag fast jag lönearbetar för jag är inte riktigt van att det kostar såhär och det känns inte riktigt att det är första advent. Men det kanske det gör när jag kommer hem. Jag längtar hem till Petra och till hemma, men det känns skönt att åka tåg. Fast det är baklänges.

Jag åker buss

Jag åkte med Uttern. Bussen Uttern. Med Härjedalingen. Och som i de flesta bussar önskade jag att jag var 1.65 lång. Sätena var lite för smala, lite för skålade och benutrymmet var mycket för litet. Jag har för långa lårben. Takhöjden på toan var skrattretande. "Alla ska sitta när de kissar" - mm, när de tvättar händerna med - om det fanns något vatten alltså.

Tönnebro värdshus skulle passa in hur bra som helst i Liftarens guide till galaxenböckerna. Snabbmatshusmanskost i allmogestil på gränsen mellan Sverige och Norrland. Alltid öppet. I en skog som heter Ödemården eller Österermården eller nåt (jo det finns alltid någon som läser informationstavlorna) och det har funnits där i olika skepnader sen någon gång kring Digerdöden. Alla långfärdsbussar och nästan alla chartrade bussar stannar där. Busschaufförer får inte köra hur långt som helst utan paus. Och långtradarna förstås.













Det är lite som en annan värld på de platser där alla ska förbi. Där ingen hör hemma. Att se litauiska, polska och norska lastbilschaufförer längs E4:an. De kör grejer för oss att konsumera. Vad fan gör alla andra? Jag får samma känsla på järnvägsstationer och flygplatser. Alla är på väg, stannar upp, väntar, äter, tittar vart de ska och drar vidare. Livet från bortanför och utanför sveper förbi och jag är med i det. Jag sveper.

Själv ska jag i alla fall på möte i dagarna tre här i Stockholm. Jag bor på hotell Örnsköld bakom Dramaten i en liten hytt utan fönster. ”Har under 1900-talet gästats av Sveriges skådespelarelit och är populärt hos tv- och filmbolag, olika kulturinstitut, museer och ambassader.”, enligt hemsidan. Jordå. Hytten (där bilden slutar på höger sida, där är också väggen):

Helsingforsisk reflektion

Vad pratar man som svensk turist i Helsingfors? Vilket språk inleder man på? En del helsingforsare har svenska som modersmål. Andra har studerat svenska och kan det ganska bra. En hel del har studerat svenska för att de måste och varken vill eller kan använda språket särskilt bra. Samtidigt känns det fånigt att börja prata på engelska om den man pratar med har svenska som modersmål.

Hör finlandsspråkiga finnar att de pratar med en finlandssvensk finne om denne pratar finska? Låter sverigefinnars finska typ 60-tal för finlandsfinnar?

Detta har jag förstått (tror jag):
Finlandssvensk: Person uppväxt i Finland med svenska som modersmål
Sverigefinne: En av finländsk börd boendes i Sverige. Jag tror att det bara är max någon generation tillbaka.

Några orter vars namn visar att det bör ha bott finnar där inte så långt från Sveg:

Noppikoski
Pilkalampinoppi
Finnan

Noppi ska visst betyda aborre. I Noppikoski finns en restaurang där man betalar vad man tycker maten är värd - om den inte slagit igen eller bytt inrikting.